-
Bud Light Lime bitches
Hittade de här fina bilderna på mig, Jess, Lisa och en gammal Plymouth (tror jag?) från en bilshow i Chula Vista i december, där vi märkligt nog råkade vara de enda tjejerna bland en väldans massa karlar. Och vi är som vanligt überclassy med våra Bud Light Lime tallcans.
Foto av Jean-Marie/Belgium Lion Photography.
-
Mooneyes 2012
Jag flyttar in i mitt nya hus om exakt 5 dagar och borde kanske ha stannat hemma och packat den här helgen. Men det var för mycket roligt som hände på annan ort, så det gick helt enkelt inte. I lördags var det dags för Mooneyes, en årlig bilshow i Irwindale öster om LA, och i söndags var det Chopperfest i Ventura norr om LA.
Jag och Dennis, som typ är min nya bästis eftersom vi har helt identiska intressen, bestämde oss för att köra upp till Mooneyes tidigt på lördagmorgonen och sen vidare till Ventura samma kväll för att gå på Chopperfest nästa dag. I sista sekunden bestämde sig min kompis Lisa för att följa med också, så vi blev ett litet roadtripgäng. Det var för övrigt tredje året på raken som jag och Lisa tog oss till Mooneyes tillsammans. Finfin tradition detta.
Jag tog så många bilder att det här nog får bli två inlägg. Vi börjar med lördagen.
Fina bilar så långt ögat kunde nå, och en och annan motorcykel vilket gjorde mig glad.
Korv och öl och glada miner
Det är alltid lite halvknepigt att vara vegetarian på såna här tillställningar, men jag lyckades i alla fall hitta en helt gigantisk bakad potatis som gick att beställa utan bacon. Fick i mig kanske en tiondel innan jag var proppmätt.
Vissa tog jultemat på mer allvar än andra.
Innan vi åkte hemifrån bytte jag om från jeans till shorts i sista sekunden. Ett mycket bra beslut eftersom det var helt perfekt väder ute.
Första gången jag träffade Dennis sa han “du har fin rumpa” till mig på svenska, eftersom ett par svenska tjejer hade lärt honom att säga det för en massa år sen. Så vi lärde Lisa också, och sen tog vi en bild för att illustrera.
Framemot eftermiddagen började solen gå ner lite smått, så då tog vi oss tillbaka till bilen och körde vidare till Ventura. Lite senare på kvällen lyckades Lisa för övrigt ragga upp en kille genom att ropa “du har fin rumpa” efter honom, och han hängde med oss hela resten av kvällen och nästa dag. Ha! Borde kanske lära mina vänner lite fler svenska raggningsrepliker. -
Typ den coolaste grejen i världen
San Diego <-> Vegas fram och tillbaka på mindre än ett dygn tar på krafterna, men det var det värt. Att få köra en riktig NASCAR-bil i 230 kilometer i timmen på en speedwaybana är kanske det ballaste jag har gjort, och något som jag tycker att alla borde få chansen att prova i alla fall en gång i livet. Det är en sån jäkla adrenalinkick att ha kontroll över ett fordon som går så snabbt.
Vi var en hel grupp på kanske 15 personer som körde idag. Jag var både den enda tjejen och den enda under 30, och jag fick köra först av alla. Känner mig extra stolt över att jag varvade en av snubbarna som körde samtidigt som mig på banan, sån himla mäktig känsla. Nu vill jag typ satsa på en karriär som NASCAR-förare.
Så här såg det ut:
-
Semester!!!
Idag firade jag min första officiella semesterdag med att dra med mig Nina till Fiesta De Kustom Kulture, en årlig liten bil- och motorcykelshow här i San Diego. Det var trevligt att slippa åka så himla långt för en gångs skull, även om det var så varmt att vi mest satt i skuggan på en uteservering och svalkade oss med kall öl.
Det roligaste var ändå att medan vi satt där och drack Coronas och snackade skit med ett gäng bikers så dök någons fru upp med en utbytesstudent som bodde hos dem tillfälligt. Det visade sig vara 17-årige Henrik från Norrköping, som nog blev lika förvånad som jag över att hitta en annan svensk mitt bland alla amerikaner. Vi pratade om lite allt möjligt, och kunde snabbt konstatera att han hade haft tur som hamnade i San Diego, eftersom det är kanske den bästa staden i världen.
Det är för övrigt alltid roligt att plötsligt börja prata svenska bland folk som inte vet att man är från Sverige, de brukar bli så himla paffa då. Lite som att ha ett hemligt språk.
-
King of Clubs 2012
I lördags drog jag på mig min bästa cowboyhatt och körde ut till Barona, en liten ökenby uppe i bergen, mest känd för sitt casino och en 1/8 mile drag strip. Det var dags för årliga bilshowen King of Clubs, som jag faktiskt har lyckats ta mig till fyra år i rad nu (så här såg det ut förra året). Egentligen är det en ganska dålig idé att åka ut till öknen mitt i juli eftersom det är dödligt hett ute, men mina kompisar från LA var där och sålde grejer så jag satt i skuggan av deras booth och svalkade mig med kall öl i princip hela dagen.
Efter ganska många timmar på bilshowen åkte vi till casinot i Barona för att svalka oss i hotellpoolen. När jag klev i poolen kom det fram ett gäng ungar i 10-årsåldern och ställde sig jättenära och bara stirrade på mig. Det gjorde mig ganska obekväm, så jag simmade över till andra sidan. Då hörde jag en av ungarna fråga min kompis Eric om jag var Katy Perry. Han svarade “ja” på skämt, men ungarna tog det helt seriöst och sen blev jag liksom inte av med dem. Jag har tappat räkningen över hur många gånger folk på fullaste allvar har misstagit mig för Katy Perry, trots att hon så vitt jag vet inte har några synliga tatueringar. Dumma ungar.
-
När lagens långa arm lägger sig i
Min bil har ju som bekant varit ganska okörbar under de senaste månaderna, och jag har mest tagit mig runt via hoj, till fots, eller genom att få skjuts av snälla vänner. Innan jag åkte till Vegas i fredags lämnade jag dock in bilen på verkstan, och hämtade upp henne på vägen hem tre dagar senare. Och bortsett från alla små knäppa egenheter min bil har så är hon nu i strålande skick igen.
Eftersom jag har saknat att köra bil, och eftersom jag har en del skjutsande att ta igen, så ställde jag upp som Designated Driver till punkbaren Shakedown igår kväll, för att se Peter & The Test Tube Babies och ett gäng andra band.
Och på något sätt känns det typiskt att första gången jag kör till en bar på kvällen på verkligen HUR länge som helst så blir jag stoppad av polisen på vägen hem. Det var kanske inte helt förvånande, med tanke på att jag svängde vänster rakt framför en polisbil från en utfart med en “Right turn only”-skylt – men jag tror att polisen missade den skylten. Istället påpekade han att jag inte hade någon registreringsskylt på främre kofångaren (vilket är sant, eftersom min modifierade racerbil inte har någonstans att sätta fast skylten, så jag har den helt enkelt liggande inne i bilen istället) och gav mig en “fix it ticket”.
Det innebär egentligen bara att jag måste hänga på regplåten, hitta en polis som kan intyga att problemet har åtgärdats, samt skicka in en lapp med hens underskrift till trafikdomstolen. Och betala en expeditionsavgift på typ 20 dollar. Men det kan jag leva med, med tanke på att den där olagliga vänstersvängen antagligen hade blivit betydligt dyrare.
Två funderingar i anknytning till ovanstående händelseförlopp:
1. Att vara Designated Driver innebär olika saker för olika personer – en del dricker inte en droppe alkohol om de är kvällens chaufför, andra dricker måttligt, och ytterligare några tycker att förkortningen DD borde stå för Drunk Driver istället och dricker därefter. Själv hade jag intagit en och en halv öl, och erkände villigt detta för polisen när han frågade. Men det är ju faktiskt lagligt här, och polisen tyckte tydligen inte ens att det var värt att låta mig göra blåstest. Vill ändå påpeka att jag ALDRIG skulle sätta mig och köra om jag var det minsta påverkad, oavsett om det rent tekniskt fortfarande skulle kunna räknas som lagligt.
2. Det är kanske lika bra att jag nu har blivit beordrad av lagens långa arm att hänga på den främre registreringsskylten på min bil – jag har ju trots allt betalat en del pengar för de här plåtarna så det känns som lite slöseri att bara använda den ena.
-
Bra nyheter och dåliga nyheter
Den bra nyheten är att jag äntligen har fått hem min motorcykel. Hon har stått parkerad i en kompis garage i Oceanside fram tills i lördags, då jag fick hjälp av min snälla granne Ryan och min snälla kompis Marcus med att hämta hem henne. Nu ska vi bara bygga om förgasaren så borde hon vara i körbart skick igen, lagom till våren sådär.Den dåliga nyheten är att på väg hem från en liten tur till ett swap meet i Spring Valley igår eftermiddag tyckte min bil av oklar anledning att det var dags att lägga av. Okvalificerade gissningar så här långt säger att det är något med växellådan. Ska försöka få hit en mekaniker i veckan, men fram tills dess sitter jag här med en okörbar bil och en okörbar motorcykel. Och som om inte det vore nog så fullkomligt öser regnet ner utanför, så att promenera någonstans är det liksom inte tal om.
Jag gör dock det bästa av situationen och har filmkväll istället. Human Centipede 1 och 2 står på kvällens schema – jag känner spontant att det kan ju gå lite hur som helst.
-
Mooneyes 2011
Igår var det dags för Mooneyes årliga bilshow i Irwindale öster om Los Angeles. Jag och Michele hade planerat att komma iväg relativt tidigt på morgonen, runt 9 eller så, men av en massa olika anledningar kom vi inte till Irwindale förrän vid 14-tiden och hann bara vara där i någon timme innan solen började gå ner och alla bilarna började rulla iväg. Så här såg det i alla fall ut medan solen fortfarande var uppe:
Massa fina bilar i vanlig ordning
Nästan alla mina favorittjejer var där
Seriös dreggelvarning på dessa
Den här julgranen var ungefär det enda som avslöjade att vi var på en julbilshow, eftersom det var närmare 30 grader varmt och strålande solsken.
Det är inte alltid helt lätt att vara vegetarian på bilshower. Här lyckades jag i alla fall hitta en bakad potatis med sjukt mycket majs, sour cream och ost på. Mmmm… eh.
Och så här såg det ut strax innan vi packade in oss i bilen och åkte hem igen. -
Min lilla bil är kändis!
Kommer ni ihåg att jag sålde min Miata till en snubbe som direkt sålde henne vidare till TV-programmet Top Gear America?
Idag snubblade jag av en händelse över ett YouTube-klipp med hela avsnittet som min lilla bil är med i. Jag har inte vågat titta igenom hela ännu, så jag vet inte vad de gör med henne. Är det knäppt att jag är helt nervös över detta? (Ni kan dock ignorera att framsätet är helt trashat och att det inte finns någon bakruta. Eh. Det var en billig bil, ok?)
Kolla kolla!
-
Hellbilly Fest 2011
Något av det bästa med sommaren i södra Kalifornien är att det är bilträffar och dragraces och andra roliga fordonsrelaterade events så gott som varje helg. Så här framåt september börjar det bli lite glesare mellan träffarna, så när något väl äger rum har man inte så mycket val – det är bara att packa in sig i bilen och åka dit.
Igår var det dags för höstens största bilshow i San Diego, nämligen Hellbilly Fest där bland andra Wanda Jackson spelade. Ungefär så här såg det ut…
Massa fina gamla bilar var på plats på Del Mar Fairgrounds, där hela eventet ägde rum.
Michele i mitten höll i pinuptävlingen och hade därför lyckats fixa in oss på gästlistan. Fina tider!
Jag och Chelsea, och den märkliga uppfinningen plastölflaskor med skruvkork.
Inne i Belgium Lions fotobås kunde man bland annat köpa den här bilden på yours truly i storformat.
Hela festivalen var full av fagra kvinnor, och jag behövde trots skyhöga klackar för en gångs skull inte känna mig längst i stan.
Och så en hot rod med rosa motor.
