• Jobbrelaterat

    Hej, det är bara jag som tjatar om semesterdagar igen

    En grej jag tycker är sjukt intressant är vad folk jobbar med och hur de hamnade där. Läser alla kommentarer på det här inlägget hos Hanna med fascination. Just nu är det extra intressant eftersom jag själv håller på att genomgå någon sorts karriärkris.

    Jag har varit på mitt nuvarande jobb i snart fyra år, och jag tycker fortfarande väldigt mycket om det — men samtidigt saknar jag vissa grejer som känns viktigare ju äldre jag blir. Jag vill som sagt jobba hemifrån, ha mer flexibla arbetstider, och fler semesterdagar. Kort sagt saknar jag lite av det som kallas work-life balance här.

    Ni kanske minns att jag intervjuade för ett annat jobb för ett drygt år sen, men att jag efter tre intervjuer insåg att jag gillade mitt nuvarande jobb så pass mycket att jag inte var redo att byta, så jag drog mig ur anställningsprocessen.

    Nu har detta hänt igen. De senaste veckorna har jag haft ett gäng jobbintervjuer för en kvinnoägd digital byrå som specialiserar sig på att hjälpa progressiva politiska kandidater vinna val. Alla i företaget är utspridda över landet och jobbar hemifrån. Plus att personen som skulle bli min chef om jag fick jobbet är gift med sångaren i ett av mina favoritband (!). Jag skulle tjäna betydligt mindre pengar än jag gör nu, men annars lät det som det perfekta jobbet. Tills jag fick veta att de bara erbjöd 10 lediga dagar om året, INKLUSIVE sjukdagar.

    Och där tog det stopp för mig. Jag mailade och sa som det var, att jag verkligen ville ha jobbet, men att jag inte var villig att offra min mentala hälsa för det.

    Det här är dock mitt problem: ju mer jag letar jobb och får reda på om företagen som anställer, desto mer uppskattar jag jobbet jag redan har. Jag tjänar hyfsat bra, har roliga arbetsuppgifter, en massa ”perks” och jobbar med bra människor. Plus att jag har bra sjukförsäkring, tandvårdsförsäkring och pensionssparande genom jobbet. Jag vet massor av amerikaner som skulle döda för att ha ett jobb som detta.

    Men jag är svensk, och jag kan liksom inte bli av med den där lilla rösten som sitter och viskar ”fem veckors semester” i mitt öra om och om igen tills jag helt förlorar förståndet.  

  • Djur,  Jobbrelaterat

    Lolas spännande dag på jobbet

    Lola fick följa med mig till jobbet idag. Jag jobbar på ett hundvänligt kontor, men Lola är inte världens bästa kontorshund eftersom hon har liten-hund-komplex och skäller på alla, så hon brukar inte få följa med. Idag var det dock fredag innan långhelg och kontoret var ganska tomt så jag gjorde ett undantag. Så här såg hennes dag ut:

    Lola började dagen med att göra det hon gör bäst: ta en tupplur. 

    Fortsatte starkt med ytterligare en tupplur, den här gången mitt under ett möte. En kul grej var att vi fick pausa mötet ganska många gånger eftersom alla ville ta kort på Lola när hon sov med huvudet på bordet så här. Ganska gullig hund ändå. 

    Vid lunchtid kom två olika restauranger in med lunch till hela kontoret. Det är en av fördelarna med att jobba på redaktion. Jag åt pizza medan Lola och de andra hundarna som var här idag tiggde till sig lite peruansk mat av mina kollegor. 

    Efter lunchen gick vi på promenad! 

    Och sen jobbade vi hårt i någon timme…

    …ända tills husse kom och hämtade upp henne på väg hem från sitt jobb. Och det var Lolas spännande dag på kontoret!

  • Jobbrelaterat,  Tatueringar och sånt

    Två grejer från idag bara

    Det är alldeles för sent för att jag ska vara uppe och blogga egentligen, men jag måste få in dagens inlägg innan jag går och lägger mig. Så här kommer det. Två roliga grejer som hände idag.

    Vi hade champagneprovning på jobbet! Den här kvinnan har startat en prenumerationstjänst som heter We Drink Bubbles där man kan få hem en box med mousserande vin varje månad. Det låter farligt. Men gott.

    Inte så tokigt att få betalt för att dricka cava en helt vanlig torsdag ändå. Och ja, väggarna på mitt jobb är täckta av *inspirerande* citat. Deal with it.

    Efter jobbet åkte jag direkt till Electric Tiger Tattoo för att bli tatuerad av Brittany. Det känns som att det var ganska längesen jag tatuerade mig sist så det var väl på tiden. Det här blev det:

    En kompistatuering för att fira minnet av vår Guatemala-resa i julas. Den är full av internskämt som nog inte är roliga för någon annan än oss, så jag tänker inte ens försöka förklara. Paul, Lexy, Katie och Jordan har i alla fall varsin tatuering som matchar denna. 

  • Jobbrelaterat,  Livet och lyckan

    Om det hypotetiska drömjobbet

    Ida:
    Om du söker jobbet för New York Times och får det. Kommer du att ta det eller inte? Vad har du för tankar om jobbet? Berätta mer.

    Okej, vill bara börja med att säga att jag absolut inte går runt och tror att jag kommer få det här jobbet, så mycket hybris har jag verkligen inte. Men jag tänker att det ändå är som att spela på lotto, om man inte spelar så är det hundra procent säkert att man inte vinner. Köper man en lott så finns det i alla fall en möjlighet, även om den är marginell. Så jag skickade in en ansökan, mest för att jag skulle ångra om jag inte gjorde det. 

    Om vi dock rent hypotetiskt utgår från att NYT skulle ringa och erbjuda mig jobbet så skulle jag antagligen tacka ja. Det är ju en helt sjuk grej att göra, att besöka 52 platser i världen på samma år. Om man befinner sig konstant på resande fot under den tiden (utan att åka hem mellan varven) innebär detta en vecka på varje plats. Och jag är övertygad om att det skulle suga en stor del av tiden. Jag ser redan mig själv sitta och gråta på ett hotellrum någonstans i Asien för att jag är så trött och ensam. Och att sen komma hem efter ett år och inte ha ett jobb eller några rutiner att återvända till? Läskigt!

    Men samtidigt, vilken jävla möjlighet detta skulle vara. Jag som är en upplevelsenarkoman av rang kan knappt tänka mig något mer spännande än att få betalt för att resa jorden runt. Och att dessutom få skriva för New York motherfucking-Times? Det är liksom alla journalisters våta dröm. Nä, hörrni. Den som får det här jobbet kan skatta sig jäkligt lycklig.

    Vill dock även påpeka att jag såklart pratade med Paul innan jag ansökte. Hans svar var (som det alltid är när jag får galna idéer, även om de innebär en längre tid ifrån varandra): ”You should definitely do it. I’m not going anywhere.

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    How to Be Badass

    Nu är det här! Det nya numret av San Diego Magazine, där jag har skrivit omslagsreportaget som handlar om fyra ascoola kvinnor. Är rätt så stolt över detta, vill typ rama in hela magasinet och hänga på väggen, och köpa en kopia och skicka till alla jag känner.

    Här kan man läsa hela reportaget om man vill. (Och det vill man ju?)

  • Äventyr,  Jobbrelaterat

    Inspirerande kvinnor och att (inte) springa maraton

    Jag har fått det ärofulla uppdraget att skriva ett stort reportage för San Diego Magazine om grymma kvinnor i San Diego. Har hittills intervjuat tre stycken, den ena mer inspirerande än den andra. Hör bara på detta:

    Den första kvinnan jag intervjuade är arkitekt och svetsare och äger två hus som hon själv har renoverat från grunden. Hon är även professionell rallyförare och har vunnit guld i X Games, och coachar andra kvinnor som vill lära sig att köra/navigera i rallyracing.

    Den andra kvinnan springer extrema maraton och är på väg att göra en Marathon Grand Slam, dvs ett maraton i alla sju världsdelar plus Nordpolen. För några månader sen sprang hon till exempel Marathon des Sables, ett sexdagars 251 kilometers ultramaraton i Saharaöknen, som har kallats “the toughest foot race on earth”.

    Den tredje kvinnan fick veta att hon hade obotlig gallblåsecancer och mindre än tre månader kvar att leva. Mot alla odds lever hon fortfarande 10 år senare och har nu blivit den första personen på 250 år som har gått hela California Mission Trail på över 2570 kilometer (!) genom extremt svåråtkomlig terräng i Mexiko och Kalifornien, trots cancer och en bortopererad lunga. Hon har skrivit en bok som kommer ut i juli.

    Jag som ändå har någon sorts självbild av att vara äventyrlig och göra normbrytande saker kände verkligen hur jag låg i lä när jag pratade med de här kvinnorna. Men samtidigt är det så sjukt inspirerande att prata med människor som göra såna här helt galna grejer. Om inte annat har det fått mig att självrannsaka en smula och känna att jag kanske borde åtminstone försöka springa ett maraton någon gång? Ett litet ynka maraton på asfalterade vägar en sval förmiddag känns ju ändå ganska uppnåeligt i jämförelse med att springa motsvarande 6 maraton på 6 dagar genom en sandöken i 48-gradig värme med all mat, vatten och campingutrustning man behöver under den tiden på ryggen. 

    Äh, who am I kidding, jag lär ju inte springa några maraton, eller gå 120 mil till fots genom en mexikansk kaktusdjungel för den delen. Men jag hoppas ändå att det här reportaget (som kommer ut i slutet på augusti) kan inspirera andra att utforska sina gränser och göra något man annars kanske inte skulle ha gjort. Livet är kort!

  • Jobbrelaterat,  Vardagsanekdoter

    Hassling the Hoff

    Så här såg min ganska märkliga torsdagsmorgon ut…

    hoff1

    Jag vaknade klockan 6:30 i ett varmt och mörkt hotellrum med den här utsikten.

    thehoff

    En timme senare tog jag hissen upp en våning till borgmästarsviten, för att intervjua David Hasselhoff. Klockan 7:50 på morgonen, innan jag ens hade ätit frukost. Det här är helt klart en av de konstigare grejerna jag har gjort i mitt liv. Han var i alla fall himla trevlig! Och lång! Och gick med på att ta ett foto!

    Hela grejen var en del i en reklamkampanj för Harrah’s, som alltså är hotellet jag bodde på. De har hittat på en ny stad som heter Funner (och som bara består av det här hotellet och inget annat) och idag skulle de utnämna The Hoff till Funners första borgmästare. Sån himla rolig grej, jag älskar bra, genomtänkta kampanjer som denna. Kolla bara på den officiella reklamfilmen ovan.

    hoff2

    Vid 9-tiden var det dags för den officiella ceremonin att börja. De hade dukat upp runt poolen så här fint.

    hoff3

    Och jag fick äntligen äta frukost! Struntade i att jag inte tål kiwi och åt detta. Plus en mimosa på det.

    hoff4

    Ja, och sen var han alltså Funners borgmästare. (Konstigt jobb att vara en sån där Baywatch-tjej för övrigt, jag skulle känna mig extremt obekväm.)

    hoff5

    Ballonger för att fira! Ja, och sen satte jag mig i bilen och körde en timme söderut till kontoret. Spännande torsdag detta! Och oavsett vad som händer år 2017 (och det kan ju verkligen bli lite precis vad som helst) så kommer jag i alla fall alltid minnas detta som året då jag fick träffa både Mel B och David Hasselhoff. 90-talskändisar for the win!

    Save

  • Jobbrelaterat,  Vardagsfilosoferande

    Ekorrhjulet, privilegier och Hasselhoff

    harrahsroom

    Mitt jobb är så knäppt ibland. Som idag, just nu sitter jag helt ensam i en gigantisk hotellsvit som är större än mitt hus (och har TVÅ badrum), iklädd världens mjukaste morgonrock, och har precis ätit buffémiddag som någon annan betalade för.

    Och samtidigt som jag älskar att jag får betalt för detta så tänker jag ganska ofta – i perioder nästan oavbrutet – på hur deprimerande det här ekorrhjulet är, att jobba minst 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, med bara 2-3 veckors semester om året. Den där känslan av att livet pågår medan jag sitter framför en dator på kontoret och att jag går miste om så mycket, resor och upplevelser som jag hellre skulle ägna mig åt, kombinerat med känslan av att jag skulle kunna göra nytta istället, faktiskt hjälpa människor. 15 dagars semester om året är så himla lite, och jag blir liksom helt förtvivlad av att behöva tacka nej till saker med ursäkten att jag har slut på semesterdagar. (Fast så är jag också en upplevelseknarkare som ständigt behöver GÖRA saker för att inte bli rastlös.)

    Men sen blir jag arg på mig själv för att jag tänker så här, att jag inte bara kan nöja mig med det jag har. Det är ju ett väldigt privilegierad beteende detta, att ha ett bra jobb och liv och ekonomi och ändå ha mage att klaga och vilja ha mer. Men det här är min blogg, så jag tänker att jag kan få klaga lite ibland.

    Men med det sagt har jag en kall öl i handen och jag har just tappat upp ett hett bad i hotellrummets jacuzzibadkar som jag ska lägga mig och läsa min bok i. Sen ska jag få sova ostört, utan några katter som kliver omkring på mitt huvud och ansikte hela natten, med centralvärmen på eftersom ingen annan är här och kan klaga på att det är för varmt. Och tidigt imorgon bitti ska jag intervjua David Hasselhoff (!) här på hotellet.

    Kanske att vissa saker ändå väger upp bristen på semesterdagar, i alla fall en smula?

    harrahsbath

  • Jobbrelaterat

    TGIF

    Idag är det fredag och jag är tillbaka på jobbet för första gången sen i måndags eftersom jag har dragits med en envis förkylning (som visserligen inte har gett med sig ännu, jag har bara bestämt för att ignorera den). Och eftersom ni är några som har frågat tänkte jag ge en liten sista uppdatering angående det där andra jobbet.

    Det var en position som Digital Executive Producer på en av de största nyhetskanalerna i stan, och jag skickade ärligt talat in ansökan lite halvt med hopp om att aldrig höra något. Men sen blev jag alltså kallad på en första intervju, och sedan en andra, och till sist en tredje, och trots att alla intervjuerna gick bra hade jag vid det laget velat ganska mycket fram och tillbaka kring huruvida jag verkligen ville ha jobbet. En del av mig ville det, absolut, men en annan del av mig gillar mitt nuvarande jobb så himla mycket att jag inte alls kände mig redo att lämna det. Och till slut vann delen som vill stanna kvar där jag är, så för några dagar sen mailade jag det nya jobbet för att, ja, withdraw my candidacy. Det kändes schystare att inte slösa bort mer av varken deras eller min egen tid.

    Och jag känner mig nöjd med detta. Inte minst för att min arbetsdag idag innehåller både en kock som kommer in med pizza och glass till lunch, och en ölprovning med några av San Diegos nyaste bryggerier. Det hade varit fint att jobba med nyhetsjournalistik, men det kan jag ju fortfarande göra någon gång i framtiden. Just nu känner jag mig ändå ok med att få betalt för att äta pizza och dricka öl istället. Det gör mig eventuellt till en sämre människa, men då får det vara så.

    beertasting

  • Jobbrelaterat,  Vardagsfilosoferande

    Allt suger inte, bara nästan

    snow

    Aja, men allt är faktiskt inte domedagsvarning och katastrof, i alla fall inte för mig personligen. Den här veckan blev jag till exempel befordrad på jobbet med tillhörande löneförhöjning. Jag gillar mitt jobb väldigt mycket, och det är fint att jobba för ett företag som värderar och belönar de som jobbar hårt och är bra på det de gör. Min nya titel är Digital Production Manager & Editor. Inte så tokigt!

    Själva löneförhöjningen kommer jag nog dock inte att märka av så mycket eftersom det första jag gjorde var att skänka pengar till Standing Rock och anmäla mig som månadsgivare hos ACLU. Försöker “äga mina privilegier” och leva efter devisen put your money where your mouth is. På tal om detta; eftersom Trump gick till val på sänkta skatter kommer många amerikaner att få “mer i plånboken” varje månad. En av mina kompisar har kommit på idén att starta en sajt där man kan skänka överskottet man tidigare betalade i skatt till ACLU, Planned Parenthood och andra organisationer som verkligen kommer behövas de kommande 4 åren. För de som har råd är det den bästa idén jag har hört på länge.