• Äventyr,  Mexico,  Motorcyklar

    Bonusvideo från Mexiko

    Jag fick en liten camcorder av en kollega precis innan vi åkte till Mexiko så jag tänkte att det kunde vara värt att ta med den och filma lite. Så här kommer ett kort hopklipp av några av videosnuttarna. Bästa: Jimmys bonnbränna. Sämsta: jag är så himla obekväm framför kameran, ha!

  • Äventyr,  Mexico,  Motorcyklar

    Motorcykelsemester i Mexiko

    Nämen mitt i all vardagsmisär har jag i alla fall vår minimotorcykelsemester i San Felipe, Mexiko, för ett par veckor sen att se tillbaka på. 80 mil på två dagar, mexikanska ökenmotorvägar så raka, platta och öde att man såg flera mil framför sig, och soluppgångspromenader på stranden. Det var en så himla fin liten resa att både jag och mina kompisar Jimmy och Fred som jag var där med övervägde att ringa och sjukanmäla oss och stanna ett par dagar till. Hade jag gjort det hade motorcykelolyckan för övrigt inte hänt, men så kan det vara ibland.

    20140315_111417

    På amerikanska sidan i El Centro, precis innan vi körde över den mexikanska gränsen.

    20140315_133235

    Väl inne i Mexiko hamnade vi i en militärkontroll och sånt är alltid lite halvskumt i ett land där polisen och militären typ försörjer sig på mutor. Fast vi blev förbisläppta utan problem, tack och lov.

    20140315_134226

    Vätskepaus i hettan. Samt ett tillfälle att beundra min mästerliga packning. Fick med mig både tält, sovsäck, varma kläder (som visade sig inte behövas alls) och en fyraliters bensindunk för säkerhets skull.

    20140315_163154

    Framme i San Felipe! Vi bokade en sån här strandkoja (palapa) efter att jag hade sett dem på bild på instagram. Mycket nöjd med det beslutet.

    20140315_162226

    Efter incheckning åkte vi in till stan i San Felipe för att äta något (och ta bilder på stranden).

    003

    012

    Efter maten åkte vill tillbaka till vår palapa och parkerade hojarna och satte upp tälten. Det var egentligen så varmt att man kunde sova under bar himmel, men det blåste rätt mycket under natten så jag är ändå glad att jag tog med mitt lilla tält.

    009

    Helt okej utsikt.

    018

    034

    036

    Sen tog vi en utforskarpromenad på stranden. Jimmy hade kört de sista 10 milen eller så i t-shirt och handskar och hade lyckats få till världens bonnbränna.

    20140315_171340

    20140315_180155

    20140315_180224

    Efter solnedgången (som vi inte riktigt fick se eftersom San Felipe vetter mot öst) åkte vi in till stan en sväng igen och hamnade på en bar som var full av medelålders amerikanska bikers som spelade en massa Abba på jukeboxen… lite halvsurrealistiskt ändå att sitta på en bar i en pytteliten stad i Mexico och lyssna på Abba. Det tröttnade vi dock på rätt snabbt, så resten av kvällen satt vi i fullmånskenet i vår palapa och lyssnade på havet och snackade skit.

    20140316_070213

    20140316_070236

    Nästa morgon vaknade jag tidigt, till en helt fantastisk soluppgång. Så här skulle jag gärna vakna varje dag.

    20140316_075452

    20140316_072329

    20140315_173052

    Jag tog tillfället i akt att ta en barfotapromenad på stranden innan tidvattnet kom in, och innan de andra vaknade. Också ett helt okej sätt att börja dagen på.

    074

    20140316_123635

    Sen kom tidvattnet, och vi packade ihop våra grejer och åkte in till San Felipe för frukost och lite shopping innan den långa hemresan. Det var en så perfekt helg att vi redan har börjat planera en repris.

  • Äventyr,  Mexico

    Inte på en svart hingst i solnedgången, men ändå

    Jag har, som ni säkert vet vid det här laget, en ganska lång bucket list över saker som jag bara måste göra innan jag dör, och försöker checka av saker så ofta jag kan. En grej som har funnits på den här listan ända sen jag var liten hästtjej som skrev “ponny” högst upp på önskelistan varje jul och födelsedag, är att galoppera en häst på stranden.

    Då var jag med i Pollux hästbokklubb och plöjde hästböcker och hästtidningar i rasande takt, och en tydlig minnesbild jag har från allt detta läsande är hur tjejerna i böckerna alltid red sina ståtliga hingstar på stranden i solnedgången. Det var liksom den ultimata, romantiserade sinnesbilden för varje liten hästtjejs största dröm i livet, inklusive min.

    Jag har tidigare ridit på ängar och klippor och vägar och i skog och ridhus och paddockar, men aldrig på stranden. I Rosarito i Mexico kryllar det av folk som hyr ut hästar till turister på stranden, men dessa hästar är ofta mycket magra och undernärda och hålögda, och det skulle aldrig falla mig in att bidra till den misären.

    Men när vi var där i söndags och promenerade på stranden hittade vi ett gäng hästar som såg både pigga och välskötta ut, och den där hästtokiga 12-åringen inom mig kunde helt enkelt inte motstå möjligheten att äntligen få galoppera längs strandkanten. Och galoppera fick jag! Eftersom jag var den enda erfarna ryttaren i sällskapet sprang jag och min lånehäst Lucero långt före de andra, och det var så himla fint. Alltså, lyckan! Jag har knappt ridit sen jag föll av och skadade axeln i juli förra året, men nu känner jag att det kanske är dags att börja igen.


  • Äventyr,  Mexico,  Resor

    ¡Viva Mexico!

    I söndags åkte jag, Lisa, Ilse och Laura på en liten spontan dagstur till Mexico. Lisa och Ilse åkte ner för att äta billig hummer, medan jag och Laura mest hängde på för äventyrets skull. Enligt väderprognosen skulle det vara över 30 grader och strålande solsken i Rosarito, men när vi kom ner var det kanske 20 grader och alldeles grått. Men det gjorde inte så mycket, vi hade kul ändå.


    Hummerätarna med sin hummer

    Vi vegetarianer fick nöja oss med quesadillas och Corona

    Efter maten ville Lisa, som är katolik, gå in i ett kapell. Jag blir alltid helt obekväm i religiösa sammanhang så jag distraherade mig själv med att fota en massa istället.


    En liten marknad i Puerto Nuevo


    Mexikanskt godis, och färska Piña Coladas


    Sen satte vi oss på en uteservering precis ovanför Stilla Havet med öl och drinkar, och jag försökte vara lite konstnärlig med kameran och Ilses solglasögon.


    Efter ganska mycket spring på marknader och olika restauranger hamnade vi på nattklubben Papas & Beer. Eftersom klockan var kanske 19 på en söndag var det nästan helt tomt, men ändå en rätt ball klubb. De hade flera våningar med dansgolv, och en beach volley-plan och en mekanisk tjur inne på stället.

    Efter en sista Corona begav vi oss hem mot USA igen. Vi satt fast i kö till gränsen i över fyra timmar och kom inte hem förrän 1 på natten. Men ändå så himla värd liten resa.

  • Mexico,  Resande

    Mexico, dag 2


    Andra dagen i Mexico var jag så bakis när jag vaknade att det gjorde ont. Förmodligen för att vi ofrivilligt hade blivit strandade på en bar i fem timmar kvällen innan. Men har man semester så har man. Vädret var i alla fall lika strålande som dagen innan.


    Vi åkte söderut till den lilla turistbyn Puerto Nuevo för att äta frukost på en restaurang där baren var byggd som ett piratskepp. Jag älskar att allt i Mexico är så himla färgglatt.


    Vi åt quesadillas med en helt himmelsk guacamole. When in Rome, liksom.


    Jag hade egentligen velat promenera runt i Puerto Nuevo och fota lite eftersom det var så charmigt, men var fortfarande på tok för sliten. Så det här blev den enda bilden jag lyckades ta.


    Vi åkte tillbaka till hotellet, beställde varsin mimosa i baren, och la oss vid poolen. Orkade inte ens gå upp till hotellrummet och byta om till badkläder först.


    Både jag och Johnny lyckades somna i solstolarna, så vi låg i varsin solstol vid poolen i princip hela dagen. Livskvalité.


    Vårt hotell till höger, Stilla Havet till vänster.


    Sen beställde vi mer mimosas och gick tillbaka upp på rummet för att titta på solnedgången från balkongen. Jag var sliten, som sagt.


    Vi hade missat solnedgången kvällen innan på grund av de där dumma punkterade däcken, så den här kvällen var vi mycket laddade. Tog ut högtalare på balkongen också, Johnny var DJ.


    Worth it.


    Och det var den sista kvällen i Mexico. Minisemester, som sagt. På väg hem nästa dag blev vi stoppade i tullen och intagna för secondary inspection eftersom vi tydligen såg misstänkta ut. Men vi hade inga droger på oss, så efter typ en timme släppte de oss och vi fick åka hem igen.

  • Mexico,  Resande

    Mexico, dag 1

    Vid lunchtid på torsdagen packade jag och min granne Johnny in oss i bilen och körde ner till Rosarito i Mexico. Det är bara en ungefär 40 minuters biltur från San Diego, men ändå som att komma in i en helt ny värld. Vi hade himla tur med vädret – inte ett moln på himlen och 20+ grader hela helgen trots att det är mitt i midvintern. Alla bilder från första dagen är tagna av Johnny.


    Det första vi gjorde när vi var framme i Rosarito var att gå direkt till El Nido, en bar som Johnnys pappa, som var arkitekt, designade back in the days. El Nido betyder “nästet” på spanska – och hela baren var full av fåglar både ute och inne.


    Mycket sånt här blev det, mexikansk cerveza och tortillachips med salsa. Stapelvaror både i Mexico och i södra Kalifornien.


    Vi satt på uteserveringen, det var som att sitta i en liten regnskog. Bakom oss fanns det ett litet vattenfall med sköldpaddor och exotiska fiskar också.


    Sen åkte vi vidare till ett hotell, också detta designat av arkitektpappan. Det var egentligen stängt (vi frågade varför och fick någon luddig förklaring om att det pågick en “revolution”) men vi fick i alla fall smita in och titta på den gudomliga utsikten.


    Hamnade mitt i en vindtunnel, och jag fick hålla ner håret för att det inte skulle stå åt alla håll.


    Och så kom vi slutligen ner till vårt hotell, Las Rocas Resort & Spa. Det är lätt att hitta, eftersom det står en GIGANTISK staty av Jesus högst uppe på en kulle på andra sidan vägen. Mycket katolskt land detta.


    Så här såg det ut inifrån hotellrummet.


    Vi gick direkt ut och satte oss i solen på balkongen och öppnade en flaska champagne.


    Utsikten från hotellrummet var helt magisk.


    Sen tog champagnen slut och det var dags att åka och äta middag. Dessvärre lämnar de Mexikanska vägarna en del att önska, och på väg till restaurangen lyckades vi köra rätt ner i en krater (hela vägarna är fulla av potholes, och kör man i mörkret är det rätt svårt att undvika alla) och fick punktering på två (!) däck.


    Vi svor ganska ordentligt och svängde in på närmaste parkering, som av en händelse råkade vara en pizzeria som hette Ollie’s. Det såg ganska anonymt ut från utsidan, och vi hade förmodligen aldrig stannat där om vi inte hade varit så illa tvungna. Men det visade sig att Ollie’s inte bara hade den bästa pizzan jag någonsin ätit (och jag gillar inte ens pizza i vanliga fall) – hela personalen var dessutom sjukt hjälpsamma och trevliga, och hjälpte till att byta däck och ringa däckservice, samt bjöd på både drinkar och Tiramisu. Vi blev kvar i drygt 5 timmar.


    Ägaren, som var amerikan, hade döpt restaurangen efter sin hund Ollie. Visst ser det ut som han ler?

  • Mexico,  Resor

    Minisemester, here I come

    Klockan är åtta på kvällen och jag har precis jobbat färdigt för den här veckan. Nu är jag ledig i fem dagar, ända tills på tisdag. De senaste två veckorna har jag jobbat ungefär 15 timmar om dagen, och eftersom jag jobbar hemifrån innebär det att jag i princip har pendlat mellan sängen och skrivbordet och knappt lämnat lägenheten. Att säga att den här långhelgen är efterlängtad just nu är årets underdrift.

    Nu sitter jag i soffan och försöker komma ihåg hur man gör när man slappnar av. Och så längtar jag till imorgon. Då åker jag nämligen på minisemester till Mexico. Närmare bestämt hit:

    Vi ses på andra sidan!

  • Mexico

    Om man nu ändå ska till Mexico

    Duktiga Tjejen nämnde att hon ska till Kalifornien i sommar och att de funderar på att ta en tur ner till Mexico när de ändå är här. Och nu kom jag plötsligt på vad jag borde tipsa om, och som någon annan som har vägarna förbi säkert kan ha nytta av också.

    Såhär är det. San Diego ligger precis norr om den mexikanska gränsen. Från centrala San Diego tar det typ 20 minuter att köra till Mexico. Alltså in i landet. De kollar inte ens pass om man korsar gränsen från den amerikanska sidan (eller åtminstone har de aldrig gjort det när jag har varit i Mexico, men det var väl ett och ett halvt år sen jag var där sist).

    Gränsstaden på andra sidan är Tijuana, i folkmun kallat TJ. TJ är inget trevligt ställe. Dels är det hemort för drogkarteller, människosmugglare, kidnappare och annat avskum, och dels luktar hela staden gammalt avlopp. Alltså, det stinker verkligen. Jag har hört många skräckhistorier om folk från Tijuana som tar sig över gränsen och kidnappar amerikanska ungar, som de sedan säljer (!) i Mexico, och som föräldrarna har ungefär noll procents chans att återse. Såna hårresande berättelser, vare sig de är sanna eller inte.

    Men, kort sagt. TJ bör man undvika.

    Kör man däremot rakt igenom Tijuana och följer kusten söderut kommer man efter ungefär en halvtimme till Rosarito. Rosarito som stad betraktad är kanske inte så spännande. En halvsömnig mexikansk kuststad, bara. Men i Rosarito finns en riktig kulturskatt, i alla fall för filmfrälsta, nämligen Baja Film Studios. (Namnet kan man väl som svensk ha mycket roligt åt – men det uttalas alltså “Ba-ha”.) Här spelades storfilmer som Titanic och Master and Commander in, och stora delar av kulisserna och rekvisitan finns kvar för allmän beskådan. De har även grejer från bland annat Planet of the Apes, Independence Day och X-Men.

    Något sci fi-aktigt från X-Men 3.

    Skeppet från Master and Commander.

    Vår guide Angel visade specialeffekter.


    Jag var där under lågsäsongen i augusti och då var det inte en kotte där. Fick prova att skapa specialeffekter och ljudeffekter, och blev filmad med en osynlig mantel, och fick stå på Titanic-fören och skrika “I’m the king of the world!”


    Det var fint. Rekommenderas. Om man nu prompt måste åka till Mexico.