Andra dagen i Mexico var jag så bakis när jag vaknade att det gjorde ont. Förmodligen för att vi ofrivilligt hade blivit strandade på en bar i fem timmar kvällen innan. Men har man semester så har man. Vädret var i alla fall lika strålande som dagen innan.

Vi åkte söderut till den lilla turistbyn Puerto Nuevo för att äta frukost på en restaurang där baren var byggd som ett piratskepp. Jag älskar att allt i Mexico är så himla färgglatt.

Vi åt quesadillas med en helt himmelsk guacamole. When in Rome, liksom.

Jag hade egentligen velat promenera runt i Puerto Nuevo och fota lite eftersom det var så charmigt, men var fortfarande på tok för sliten. Så det här blev den enda bilden jag lyckades ta.

Vi åkte tillbaka till hotellet, beställde varsin mimosa i baren, och la oss vid poolen. Orkade inte ens gå upp till hotellrummet och byta om till badkläder först.

Både jag och Johnny lyckades somna i solstolarna, så vi låg i varsin solstol vid poolen i princip hela dagen. Livskvalité.

Vårt hotell till höger, Stilla Havet till vänster.

Sen beställde vi mer mimosas och gick tillbaka upp på rummet för att titta på solnedgången från balkongen. Jag var sliten, som sagt.

Vi hade missat solnedgången kvällen innan på grund av de där dumma punkterade däcken, så den här kvällen var vi mycket laddade. Tog ut högtalare på balkongen också, Johnny var DJ.

Worth it.

Och det var den sista kvällen i Mexico. Minisemester, som sagt. På väg hem nästa dag blev vi stoppade i tullen och intagna för secondary inspection eftersom vi tydligen såg misstänkta ut. Men vi hade inga droger på oss, så efter typ en timme släppte de oss och vi fick åka hem igen.

Vid lunchtid på torsdagen packade jag och min granne Johnny in oss i bilen och körde ner till Rosarito i Mexico. Det är bara en ungefär 40 minuters biltur från San Diego, men ändå som att komma in i en helt ny värld. Vi hade himla tur med vädret – inte ett moln på himlen och 20+ grader hela helgen trots att det är mitt i midvintern. Alla bilder från första dagen är tagna av Johnny.

Det första vi gjorde när vi var framme i Rosarito var att gå direkt till El Nido, en bar som Johnnys pappa, som var arkitekt, designade back in the days. El Nido betyder “nästet” på spanska – och hela baren var full av fåglar både ute och inne.

Mycket sånt här blev det, mexikansk cerveza och tortillachips med salsa. Stapelvaror både i Mexico och i södra Kalifornien.

Vi satt på uteserveringen, det var som att sitta i en liten regnskog. Bakom oss fanns det ett litet vattenfall med sköldpaddor och exotiska fiskar också.

Sen åkte vi vidare till ett hotell, också detta designat av arkitektpappan. Det var egentligen stängt (vi frågade varför och fick någon luddig förklaring om att det pågick en “revolution”) men vi fick i alla fall smita in och titta på den gudomliga utsikten.

Hamnade mitt i en vindtunnel, och jag fick hålla ner håret för att det inte skulle stå åt alla håll.

Och så kom vi slutligen ner till vårt hotell, Las Rocas Resort & Spa. Det är lätt att hitta, eftersom det står en GIGANTISK staty av Jesus högst uppe på en kulle på andra sidan vägen. Mycket katolskt land detta.

Så här såg det ut inifrån hotellrummet.

Vi gick direkt ut och satte oss i solen på balkongen och öppnade en flaska champagne.

Utsikten från hotellrummet var helt magisk.

Sen tog champagnen slut och det var dags att åka och äta middag. Dessvärre lämnar de Mexikanska vägarna en del att önska, och på väg till restaurangen lyckades vi köra rätt ner i en krater (hela vägarna är fulla av potholes, och kör man i mörkret är det rätt svårt att undvika alla) och fick punktering på två (!) däck.

Vi svor ganska ordentligt och svängde in på närmaste parkering, som av en händelse råkade vara en pizzeria som hette Ollie’s. Det såg ganska anonymt ut från utsidan, och vi hade förmodligen aldrig stannat där om vi inte hade varit så illa tvungna. Men det visade sig att Ollie’s inte bara hade den bästa pizzan jag någonsin ätit (och jag gillar inte ens pizza i vanliga fall) – hela personalen var dessutom sjukt hjälpsamma och trevliga, och hjälpte till att byta däck och ringa däckservice, samt bjöd på både drinkar och Tiramisu. Vi blev kvar i drygt 5 timmar.

Ägaren, som var amerikan, hade döpt restaurangen efter sin hund Ollie. Visst ser det ut som han ler?