-
Kalifornien på 30 sekunder
Eftersom jag åker iväg på en roadtrip imorgon passade jag på att tömma minneskortet på min GoPro-kamera för att få plats med nytt material. Insåg ganska snabbt att jag hade massor av videosnuttar och foton från tidigare äventyr, bland annat från när jag och Katie körde 200 mil genom Kalifornien förra året, som jag inte ens hade sett tidigare.
Så jag klippte ihop en liten video med några av dem. Här är vår roadtrip på (knappt) 30 sekunder:
De flesta av klippen är från Yosemite National Park, med lite Pacific Coast Highway på slutet. Om det var någon som undrade tidigare varför jag älskar att köra hoj så mycket så är det bara att titta på den här videon. Kan inte förklara det tydligare än så.
Imorgon bär det av igen. Vi ses på andra sidan! Hoppas ni har en fin midsommar och Juneteenth.
-
Årets första (och sista?) roadtrip
Kan någon vänlig själ ge mig en snabb sammanfattning av den här Skandiamannen-grejen? Jag försöker hålla koll på svenska nyheter men det är för mycket som händer här just nu. Mördade han Palme or what?
Men okej, tänkte egentligen skriva om något helt annat. Hela vintern gick jag runt och bara väntade på att det skulle bli varmt igen (alltså utanför södra Kalifornien) så att jag kunde börja åka på alla motorcykelroadtrips jag drömmer om. Jag vill köra Tail of the Dragon och Blue Ridge Parkway i North Carolina, ta Pacific Coast Highway hela vägen upp till Washington, och utforska alla nationalparker i Utah och Colorado, bara för att nämna några få.
Men så stängde Kalifornien och stora delar av USA ner i slutet på mars pga corona, och jag fick förlika mig med att det nog inte skulle bli några roadtrips alls i år. Förra året körde jag hoj genom 13 nationalparker – i år lutade det åt att den siffran skulle landa på 0.
Nu, bara några månader senare, trots att pandemin fortfarande i högsta grad pågår, har USA i princip helt öppnat igen. Till och med här i södra Kalifornien är många restauranger, hårsalonger, gym och butiker öppna igen (med restriktioner). Campingplatser och nationalparker har öppnat eller håller på att öppna. CDC har uppdaterat sina nationella riktlinjer och avråder inte längre från “non-essential travel”.
Så. Nästa vecka åker jag på en liten roadtrip.
Det går såklart att diskutera om detta är smart eller inte. Men jag tänker att eftersom jag bor i en storstad där det är folk överallt vill jag hellre ta mig bort från folkmassorna, åka ut i öknen och upp i bergen.
Förutom demonstrationen jag gick i förra veckan har jag isolerat mig i princip sen mars. Träffar nästan inga människor och undviker mataffärer, restauranger och andra ställen med folksamlingar och/eller främlingar. Har alltid munskydd på mig bland folk.
För ett par veckor sen skrev jag även den här artikeln: “Planning a post-quarantine road trip: How to travel safely and responsibly in a changing world“. Gjorde en massa research och intervjuade flera experter, så nu tänker jag att jag helt enkelt följer mina egna råd: att undvika andra människor, tvätta händerna, använda handsprit varje gång man rör något, ha munskydd bland folk, ta med egen mat och dryck, etc. Planerar även att karantäna i 14 dagar när jag kommer hem igen.
Eftersom jag jobbar för Roadtrippers (och numera även för vårt systerföretag Togo RV, en app för husvagns- och husbilsägare) kommer jag varje dag i kontakt med siffror kring folks resvanor. Och en sak är väldigt tydlig på sistone: Amerikaner kommer att roadtrippa som aldrig förr den här sommaren, istället för att flyga eller åka på kryssningar. Oavsett vad man tycker om den saken så är det så verkligheten ser ut. Så jag tänker att om man inte kan hindra folk från att åka på roadtrips (ja, räknar in mig själv i den här gruppen) så kan man i alla fall försöka se till att det görs på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt.
Den 20 juni bär det av. Har bunkrat upp med handsprit och desinficerande våtservetter. Är helt inställd på att varken smittas av eller sprida något himla virus. Ni får följa med såklart.
-
Ranger danger och motocross
Jag nämnde ju häromdagen att jag funderade på att köpa en pickup. Efter en del research kom jag fram till att det var en Ford Ranger jag skulle ha. De är små (typ lika långa som en vanlig sedan) och bensinsnåla, plus går att hitta hyfsat billigt. Så den här veckan testkörde jag ett helt gäng Rangers innan jag i fredags äntligen slog till på denna. Sasha Velour heter hon numera (ni som vet, vet).
På lördagsmorgonen, bara runt 15 timmar efter att jag hade köpt min Ranger, lastade jag upp min lilla Yamaha på flaket ALLDELES SJÄLV. Nu väger denna hojen inte speciellt mycket, men ändå. Kände mig stolt.
Sen körde jag norrut till Fox Raceway för att vara med på en “women’s track day” som anordnades av Fox Womens, Babes in the Dirt och Husqvarna Motorcycles.
Husqvarna hade en massa hojar som man fick låna om man ville, och det ville jag såklart. Min Yamaha har börjat kännas alldeles för liten redan så det var kul att testa något lite större.
Fox Raceway har alltså ett gäng såna här motocrossbanor, och denna var reserverad för tjejer hela dagen. Jag hade aldrig kört motocrossbana innan så det här var ju ganska läskigt. Men jag känner mig 100 gånger mer bekväm när jag kör med bara tjejer än när man måste trängas med en massa testosteronstinna snubbar som ska visa sig tuffa.
Så många av de här tjejerna var SJUKT duktiga och FLÖG över hoppen. Jag kan väl inte påstå att jag direkt flög, men lite luft under däcken fick jag i alla fall (även om det mest var ofrivilligt).
Det var väldigt varmt ute så jag fick svalka mig i Babes in the Dirt-tältet med mina kompisar Anya och Ashmore som turades om att jobba och att ge sig ut och köra på banan. Bra jobb ändå.
Det kanske bästa med att köra offroad hittills har för mig varit allt nytt folk jag har träffat genom detta. Bra exempel: Så fort jag hade parkerat kom det fram ett gäng tjejer som jag aldrig hade träffat tidigare och hjälpte mig att lasta av min hoj. Sen erbjöd de mig mat och sittplats i skuggan under deras tält. Så himla snälla och peppiga människor!
Fick även en Babes Ride Out-öl när det var färdigåkt på banan för dagen.
Hängde kvar med mina nya kompisar ett tag, och sen tog jag mina två nyaste fordon och åkte hem till San Diego igen. Sån himla rolig (men utmattande) dag.
-
Råd till kvinnor som vill börja köra motorcykel
Annie:
Håller på att ta MC-kort och tycker det hade varit kul om du vill ge lite råd om det. Sånt du önskat någon berättat för dig innan du började köra. Gärna tipsa om din favoritutrustning och lite mek-råd.Ja! Detta är en av mina favoritfrågor, jag blir så glad när kvinnor börjar köra hoj. Vi kan ta detta i ett par olika sektioner. (Obs att det här inlägget antagligen är helt ointressant för folk som inte funderar på att köpa hoj, så ni kan fortsätta scrolla.)
—
Tips för säkert hojåkande
Kör som om du är osynlig
Mitt bästa tips när det gäller säkerhet på vägarna är att köra som om du vore osynlig. Utgå från att inga bilar ser eller hör dig (vilket de ofta inte gör) och justera ditt körsätt utifrån det. Med andra ord: Om du förväntar dig att bilförare kommer att göra ditt liv enklare genom att flytta på sig när du kommer farande så kommer du att bli besviken (alternativt hamna i en farlig situation).
Ha en flyktväg
En bra grej att tänka på, speciellt när man kör i mycket trafik, är att alltid ha en flyktväg. Se dig omkring och föreställ dig alla möjliga olika scenarion som skulle kunna dyka upp, och fundera på hur du skulle kunna klara dig helskinnad ur dem. Ha koll på exakt var alla bilar omkring dig befinner sig så att du lätt kan byta fil i sista sekunden om det behövs, till exempel.
Kör inte utanför din comfort zone
För att bli en bättre motorcyklist måste man pusha sig själv, precis som med allt annat. Men jag ser alldeles för ofta nya hojåkare som vill spela tuffa och visa sig bättre än de egentligen är, speciellt när man kör i en större grupp, och det är farligt för alla inblandade. Om du inte känner dig bekväm med att ta tighta kurvor lika snabbt som dina kompisar, lägg dig sist i gruppen och kör långsammare istället för att försöka hinna ikapp. Lovar att dina vänner kommer att stanna och vänta på dig (och om inte: skaffa bättre vänner). Vill man aktivt lära sig att svänga bättre rekommenderar jag att göra sig bekant med konceptet countersteering, här är en bra artikel med video-exempel om detta.
—
Utrustning
När jag började köra hoj för snart 10 år sen var det svårt att hitta utrustning tillverkad för kvinnor. I alla fall om man ville ha grejer med ordentliga skydd som dessutom var snygga och bekväma. Men de senaste åren har det börjat dyka upp fler och fler märken som riktar sig enbart till kvinnor, plus att många existerande märken har hakat på trenden.
I alla fall i USA är kvinnor den snabbast växande kundkretsen inom motorcyklar, här är var femte motorcykelägare numera kvinna (jämfört med var tionde för 10 år sen) (källa: Motorcycle Industry Council). Jaja, det har kanske egentligen inte med saken att göra, men jag tycker att det är trevlig statistik!
I alla fall. Efter att ha provat utrustning från mååånga olika märken genom åren har jag landat i en kombination som jag trivs väldigt bra med. Detta brukar jag ha på mig när jag kör hoj:
- Hjälm: Shoei (vet inte vad modellen heter, men Shoei är det bästa hjälmmärket jag har provat för min huvudform)
- Jacka: Roland Sands Oxford när det är kallt / Speed and Strength Fast Times när det är varmare (båda med en jeansväst över)
- Byxor: Atwyld Voyager
- Boots: Red Wing Heritage 8-inch Moc
- Handskar: Varierar beroende på väder
Här är några märken med bra utbud för kvinnor att kolla in:
- Atwyld – Älskar Atwyld, inte bara för att jag känner tjejerna bakom det här märket, utan för att allt de gör är så väl genomtänkt. De designar snygg, smart utrustning av hög kvalité för både street och offroad. Om jag hade råd skulle jag äga allt i deras kollektion (eh, det gör jag förresten nästan redan när jag tänker efter).
- Black Arrow – Australiensiskt märke med allt från jackor till boots designade specifikt för kvinnor.
- Tobacco Motorwear – Jag har aldrig provat något från Tobacco själv, men vet flera tjejer som kör hoj i deras jeans.
- GoGoGear – Typ alla kvinnor jag känner som kör hoj (inklusive jag själv) har ett par kevlarleggings från GoGoGear.
- Speed and Strength – Billigt märke med stort utbud för kvinnor. Jag har flera av deras jackor bland annat. SS är grymma på vad jag brukar kalla “protective casual”, alltså plagg som inte ser ut som motorcykelutrustning men ändå har bra skydd.
I allmänhet är det bra att leta efter följande:
- Hjälm: Kolla efter integralhjälmar med säkerhetsmärkning. I USA ska säkra hjälmar ha DOT- och Snell-märkning. Antar att det finns motsvarande i Sverige. (Varför integralhjälm? Enligt den här statistiken är hakan den vanligaste delen av huvudet att skada i en olycka, så se till att skydda hela ansiktet.)
- Jacka: Se till att skaffa en jacka med ryggskydd, armbågsskydd och axelskydd. Bonus om den har bröstskydd.
- Byxor: Kolla efter byxor av kevlartyg (eller liknande) med knäskydd och höftskydd. Alla motorcykelbyxor jag äger har avtagbara skydd, så man kan ta ut skydden och ha på sig byxorna som vanliga jeans när man inte sitter på hojen.
- Handskar: Rekommenderar ett par rediga skinnhandskar med extra skydd på handflator och knogar.
—
Övriga tips
Väder
En grej som jag tror att man inte tänker på om man inte kör hoj själv är hur utsatt för vädret man är på en motorcykel. Man känner tydligt varje skiftning i temperatur, luftfuktighet, vägunderlag, etc så himla tydligt. Därför är det bra att klä sig i lager, så att man lättare kan justera sin utrustning efter vädret. Nästan alltid när jag åker på en längre roadtrip behöver jag packa för både snö och regn och 40-gradig ökenhetta. Riktigt så extremt är det kanske inte att köra i Europa, men det är ändå bra att vara förberedd på allt. Ha alltid med regnkläder!
Mek
När det gäller att meka med hojar så är det enligt min erfarenhet lättast att lära sig när något går sönder och man inte har något annat val än att fixa det. Det finns videos på Youtube om ALLT som har med motorcyklar att göra, så börja med att kolla där. Beroende på vilken typ av hoj man har finns det även forum specifika för just det märket där man kan få svar på precis allt. Skaffa en ägarmanual och lite verktyg (insexnycklar, hylsnycklar, skiftnyckel, skruvmejslar och torxnycklar brukar vara en bra start, men dubbelkolla att de är rätt storlek för din hoj).
Man får ha kul också
Här kommer en kontroversiell åsikt: motorcykelåkande behöver inte bara handla om säkerhet hela tiden, man får ha kul också (bildbevis ovan). Jag har nästan alltid full skyddsutrustning på mig när jag kör, men ibland har jag inte det. Ibland kör jag utan hjälm på en tom gata med två av mina bästa kompisar bakpå hojen enbart för att få ett kul foto. Så länge man är medveten om riskerna får man göra som man vill (så länge det är lagligt och inte utsätter andra människor för fara såklart, men det behöver jag väl knappast skriva).
—
Hoppas att detta hjälper! Om någon har följdfrågor eller undrar om något jag inte tog upp, säg till i kommentarerna.
-
En liten weekend-roadtrip till Las Vegas
Nu har jag varit ute på äventyr igen. Jag behövde åka till Las Vegas för en jobbgrej och passade på att ta en extra dag ledigt och göra en roadtrip av det hela. I fredags tog jag och en kompis hojarna först österut och sen norrut. Vi tog den längsta, men absolut trevligaste, vägen till Vegas, med så lite motorvägskörning som möjligt. Omkring 70 mil genom öknen blev det den första dagen.
Vi fick se en fin ökensolnedgång på vägen. Det är fortfarande varmt och skönt ute på dagen, men solen går ner vid 16:30 så man får ta tillvara på dagsljuset.
Från helt tom öken till neonljus och märkliga konstinstallationer i Las Vegas, bara sådär.
Nästa morgon vaknade vi tidigt och åkte hit, till Hoover Dam som ligger en knapp timme från Vegas på gränsen till Arizona. Jag har velat se Hoover Dam hur länge som helst men aldrig haft vägarna förbi, trots att jag har varit i Vegas en miljon gånger. Nu blev det äntligen av! Det var enormt storslaget, som väntat.
Vi tog en guidad tour som gick ner i själva kraftverket, inuti dammen. Allt var väldigt imponerande, till exempel hur man byggde den här dammen på 1930-talet och den blev klar flera år innan utsatt datum.
Jag var nog ändå mest imponerad av den här bron. Älskar dramatiska broar.
Här befann jag mig i Arizona och tog ett foto på Nevada. Dagen innan hade vi varit i Kalifornien, så det blev tre delstater på två dagar. Ändå rätt bra jobbat.
Efter Hoover Dam fick vi skynda oss tillbaka till downtown för att hinna med jobbgrejen jag var i Vegas för att göra, nämligen att gå och kolla på Tim Burton-utställningen på The Neon Museum. Den var fin. Mer om detta kommer i en artikel för Roadtrippers inom de närmsta veckorna.
Sen var det plötsligt söndag och dags att ta ytterligare en omväg hemåt. Motorvägen mellan San Diego och Las Vegas är så själakrossande tråkig att jag hellre kör 20 extra mil än utsätter mig för den. Tur att man kan ta småvägar genom öknen istället. Här är vi mitt i ingenstans i Mojaveöknen.
När man ändå är på Route 66 är det obligatoriskt att stanna och ta ett foto på Roy’s.
Vi avslutade med att köra genom Joshua Tree National Park mitt under pågående solnedgång. Det var så fint. Det här är en av mina favoritplatser i hela världen, så det var värt omvägen trots att det blev kolsvart precis efter det här fotot och vi fick köra de sista 3 timmarna i mörker. Fin helg!
Här får ni en liten film också:
-
Slingriga grusvägar i bergen
Den här bloggen börjar bli något av en aktivitetsdagbok, ni får ursäkta. Men eftersom jag just har köpt en dirtbike så ville jag testa att faktiskt ge mig ut och köra den, så det gjorde jag i lördags. Hojen får bara köras offroad, inte på gatan, så jag lastade upp den i en kompis pickup och så körde vi söderut.
Vi körde uppför ett berg på en brant, slingrig grusväg. Det var otroligt vackert. Ju högre upp vi kom, desto vackrare blev utsikten med en sjö och Stilla Havet åt ena hållet och berg och Mexiko åt det andra. Det här är nog det som lockar mig mest med att köra offroad, att man får se så många fina landskap som man inte kommer åt från vanliga asfalterade vägar. Det var min upplevelse när jag hängde med på Rebelle Rally förra året också, så mycket orörd natur här ute som de flesta människor aldrig får chansen att se.
Vägen var dock i ganska dåligt skick så jag körde extremt långsamt. Min betydligt mer erfarna kompis fick stanna och vänta på mig med jämna mellanrum. Det är märkligt ändå, jag är så himla bekväm på en 400-kilos Harley, kan köra hur fort som helst och hur långt som helst och känna att jag har total kontroll. Men på den här lilla Yamahan som väger typ 80 kilo fegar jag ur totalt.
Det har såklart med underlaget att göra, det är mycket lättare att köra asfalt än grus. Måste vänja mig vid att slira runt i gruset och ta mig runt/över hål och andra ojämnheter i marken, och att kunna ta lutande svängar utan att sladda. Det strider verkligen mot alla mina instinkter.
Men det var kul! Det var runt 27 grader varmt ute, så väldigt svettigt. Men ser fram emot att ha en ny, rolig aktivitet jag kan ägna mig åt hela vintern.
-
Motorcykelroadtrip genom Kalifornien, dag 1-2
Förra lördagen lämnade Katie och jag San Diego och körde norrut. Den första (och sista) dagen på våra roadtrips är alltid den sämsta eftersom vi försöker ta oss så långt hemifrån som möjligt så själva roadtrippen kan börja “på riktigt”. Det här innebär oftast många timmar och mil på trist motorväg. Men vi brukar i alla fall försöka pricka in något fint att se på vägen så dagen inte känns helt bortslösad. Den här dagen fick det bli Red Rock State Park som ligger ca 40 mil norr om San Diego. Titta vilka fina klippor!
Efter Red Rock körde vi av motorvägen och fortsatte norrut på slingriga småvägar. Vi hamnade vid en fin liten affär mitt ute i ingenstans där hela verandan var full av katter, inklusive en sprillans ny kull kattungar. ÅH.
Vår destination för dagen var Kernville, en liten stad precis vid Kern River. Vi planerade den här resan för flera månader sen, innan vi insåg att detta var samma helg som Kernville Kampout, ett stort motorcykelevent som anordnas här varje oktober. Så eftersom vi ändå var i krokarna knallade vi ner till camingplatsen och sa hej till lite folk vi kände, drack lite gratisöl, och kollade på dragkamp.
Nästa dag var det dags att börja roadtrippa PÅ RIKTIGT. Vi körde norrut från Kernville på några av de slingrigaste vägar jag någonsin kört. Det var helt tomt ute, inga bilar någonstans, bara en miljon ekorrar som sprang fram och tillbaka över vägarna.
Vår första destination för dagen var Sequoia National Park. Nu är jag lite skadad eftersom jag har besökt flera av USA:s vackraste nationalparker det här året, så denna kändes inte riktigt lika spektakulär som vissa andra. Men fortfarande extremt fint såklart.
Många gigantiska träd, sånt gillar man ju.
Vi hann även med en liten sväng genom Kings Canyon National Park. När vi landade på vårt hotell utanför Fresno den kvällen var både Katie och jag helt utmattade. Vi räknade ut att vi hade kört hårnålskurvor nonstop i nästan 40 mil, omkring 7 timmar i sträck, vilket är extremt fysiskt påfrestande. När vi gick och la oss hoppades vi på färre kurvor och fler raka vägar nästa dag, det har verkligen aldrig hänt förut.
-
Motorcykelroadtrip genom sydvästra USA, fortsättningen
Igår kom vi hem från vår roadtrip. Allt gick strålande, ingens hoj gick sönder och ingen skadade sig eller blev sjuk. Det enda vi hade problem med var som bekant vädret. Vi fick uppleva allt från några få plusgrader, regn, hagel och snöstorm till dryga 40 graders ökenhetta. Vi lyckades i alla fall besöka en massa oerhört spännande platser. Här är några höjdpunkter.
Vi tillbringade en natt i Santa Fe i New Mexico. Min svenska kompis Maya bor där. Jag hade inte träffat henne på flera år så det var fint att ta en öl tillsammans. Nästa morgon gick vi hit, till Meow Wolf. Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta, men det är i alla fall en “immersive art experience” som består av olika dimensioner, den ena mer skruvad än den förra. Kan verkligen rekommendera detta till alla som har vägarna förbi Santa Fe (eller Las Vegas eller Denver, de öppnar Meow Wolfs där nästa år). Dock ej om man är känslig för blinkande ljus eller klaustrofobisk, det är mycket krypande genom trånga gångar här.
Vi var där i ett par timmar och var helt utmattade efteråt. Så himla märkligt ställe. (Jag kommer att skriva en artikel om detta för Roadtrippers, så håll utkik efter den om ni vill veta mer.)
Från Santa Fe åkte vi vidare till Roswell, också i New Mexico. Roswell är känt för den så kallade Roswellincidenten, där ett UFO enligt uppgift ska ha kraschlandat precis utanför staden år 1947. Som ett resultat av detta är Roswell helt UFO-tokigt. ALLT är på alien-tema, inklusive gatlyktorna (se ovan). Vi besökte även the International UFO Museum & Research Center, som är ett väldigt konstigt museum. Det finns ju inte direkt några övertygande bevis för att aliens existerar eller har besökt jorden, så hela det här muséet är liksom hittepå? Roligt, i vilket fall som helst.
Dag 7 började vi med att ta oss ungefär så långt söderut i New Mexiko det går att komma utan att hamna i Texas, till Carlsbad Caverns National Park. Det här är en annorlunda nationalpark som består av en serie stora grottor. Vi tog en hiss 230 meter rakt ner i ett berg, och sen gick vi runt hela grottan. Den är så stor att det tog över ett timme att gå igenom den. Väldigt mäktigt. Och svårt att fota.
Från Carlsbad körde vi vidare västerut, till en av mina absoluta höjdpunkter på resan: White Sands National Monument. Det här stället består av alldeles vita sanddyner som ser ut som snö.
Jag har velat åka hit hur länge som helst, och jag är så glad att vi fick till det på den här resan. Och att vädret samarbetade den här dagen!
Nästa dag körde vi söderut och in i Texas en sväng innan vi fortsatte västerut mot Las Cruces och sen tillbaka in i Arizona igen. Har ganska många tankar kring USA i allmänhet och Arizona i synnerhet, saker som jag har funderat på under den här resan, men det får bli ett annat inlägg. Här fokuserar vi bara på höjdpunkterna, annars blir det för långt.
Vi besökte en oerhört fin liten stad i södra Arizona som heter Bisbee. Tänker definitivt skriva mer om detta. Här är en bild på en fin gränd under tiden.
Vår sista destination var Saguaro National Park utanför Tucson i Arizona. En hel park full av gigantiska saguaro-kaktusar.
Vi tog en sista gruppbild innan vi körde några timmar norrut till Phoenix genom ökenhettan. Vi har som roadtrip-tradition att avsluta en längre resa med att boka ett lyxrum på något fint hotell, i alla fall jämfört med de billiga skitrum vi har bott på resten av resan. Så sista natten fick vi sova i stora sängar på ett lyxresort, vilket var välbehövligt. Det tar på krafterna att köra hoj exakt hela dagen 10 dagar i sträck. Och sen körde vi hela vägen hem till San Diego igen.
Mer om den här resan kommer! Måste bara sova i hundra år först.
-
Motorcykelroadtrip genom sydvästra USA, dag 1-4
De senaste dagarna har varit en vädermässig bergochdalbana. Vi är som bekant ute på en 10 dagar lång roadtrip genom flera delstater. Vi kan ta en titt på hur de senaste dagarna har sett ut…
Vi började i fredags med att köra hela vägen till Las Vegas. Ingen hade tagit ledigt, så efter jobbet tog vi en lång omväg för att undvika fredagstrafiken på motorväg 15. Kom fram strax innan midnatt. På lördagen hängde vi på Punk Rock Bowling och i den här poolen. Det var fint.
På söndagen var vi dock extremt trötta på Vegas. Vi körde norrut och stannade i Valley of Fire State Park där allt ser ut såhär, helt röda klippor i alla riktningar.
Gruppfoto! Här är hela gänget: Paul, Jordan, Adam, Ace, Kelly, Edy, Lexy, Katie och jag. Fast Lexy hängde bara på de första dagarna, så nu är vi “bara” åtta personer resten av resan.
Efter Valley of Fire körde vi norrut in i Utah och Zion National Park. Det är svårt att ta foton som gör det här stället rättvisa. Det är en av de överlägset vackraste platser jag någonsin varit på. Katie och jag körde genom Zion en sväng på vår Kanada-roadtrip förra året, men den här gången hade vi inte lika bråttom.
Obligatoriskt gruppfoto igen. Tur att jag alltid har med mig ett kamerastativ.
Hittills hade vi haft väldig tur med vädret, men på måndagmorgonen sa prognosen att det skulle regna exakt hela dagen, med start klockan 9 på morgonen. Så klockan 8 lämnade vi vårt hotell i Page, Arizona och körde hit, till Horseshoe Bend. Det regnade inte ännu, men man såg att det var på väg att börja storma vilken sekund som helst.
MEN! Vi fick se Horseshoe Bend. Det här har varit på min bucket list hur länge som helst. Återigen gör bilderna det inte rättvisa. Så sjukt fin plats.
Sen tog vi oss tillbaka till hojarna och klädde på oss alla regnkläder vi hade med oss. Det skulle visa sig att regnstormen vi körde rakt in i egentligen var en snöstorm. Vi var dock mitt ute i ingenstans, bara en rak väg utan någonstans att stanna och värma sig. Efter 11 mil såg vi äntligen en bensinstation där vi hängde i ett par timmar medan våra fingrar tinade och våra kläder torkade. Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Rekommenderar INTE att köra hoj i flera timmar genom en snöstorm.
Till slut kom solen fram och vi kunde köra vidare. Vi fick dock ändra hela vår planering för resten av veckan. Vi skulle egentligen kört norrut genom Utah och Colorado, men pga all snö bestämde vi oss för att köra rakt österut genom New Mexiko istället. Imorgon vänder vi söderut där det förhoppningsvis är lite varmare. Kanske hamnar vi i Texas, kanske inte! Vi får se.
(Vill ni hänga med på den här resan i realtid kan ni förresten följa mina stories på Instagram. @cylinderella heter jag där.)
-
Motorcykelbyxor för kvinnor
Om fyra dagar sticker Paul och jag och 7 av våra bästa vänner iväg på ett episkt motorcykeläventyr. Vi ska vara borta i 10 dagar och köra genom 6 delstater: Nevada, Arizona, Utah, Colorado, New Mexico och Kalifornien. Jag har aldrig varit i Colorado eller New Mexico, så är extra peppad på dem.
Vi börjar dessutom hela äventyret med två dagar i Las Vegas eftersom Punk Rock Bowling pågår där den här helgen. Detta blir mitt tionde år på den festivalen, det känns stort. Ser fram emot lite fint punk-poolhäng innan vi lämnar civilisationen i en dryg vecka.
Men det här inlägget skulle egentligen handla om byxor.
De flesta kvinnor som kör hoj har antagligen råkat ut för samma problem, nämligen att nästan all säkerhetsutrustning är gjord för män. Och den som är gjord för kvinnor är ofta designad av män, vilket snabbt blir uppenbart. Jag brukar köra i ett par kevlarjeans från ett märke som heter Uglybros. De är snygga och hyfsat bekväma, men de har en så jäkla låg midja att jag för mitt liv inte kan förstå vem de är designade för? Låg midja känns inte bara väldigt 90-tal, det är även extremt opraktiskt för en aktivitet där man sitter framåtlutad flera timmar i taget.
Uglybros-byxorna med alldeles för låg midja. Det här är så himla vanligt. Snygga motorcykelkläder är inte funktionella. Funktionella motorcykelkläder gör att man ser ut som en säck med potatis. Plus att de knappast går att komma undan med någon annanstans än PÅ hojen. Kör man till jobbet eller liknande måste man alltså byta om när man kommer fram.
För ett par år sen startade tre av mina kompisar därför ett märke som heter Atwyld. De gör motorcykelkläder för kvinnor, designade av kvinnor. Det är inte billigt, så jag har dragit mig för att köpa något, även om jag ofta går in och dreglar över nästan allt de säljer. Men eftersom vi kommer att köra nästan 500 mil nästa vecka kände jag att det var dags för en byx-uppgradering, så jag köpte dessa (obs är ej sponsrad).
Och de är helt perfekta? Hög midja, alldeles mjuka och bekväma, och de ser ut som vanliga jeans fast de har kevlar och avtagbara skydd.
Jag vet vad ni tänker, men oroa er inte. Ni kommer få se omkring en miljon bilder på hur de ser ut på med start nästa vecka. Så peppad på roadtrip! Och nya byxor!
