-
Musikrelaterat motorcykeltips
Eftersom ni verkar vara en del som läser här som kör hoj eller är intresserade av att börja tänkte jag tipsa om något av det bästa jag har köpt i utrustningsväg, nämligen en bluetoothspelare för motorcykelhjälm. Hamnar möjligen i kategorin “onödig lyx” men sånt tycker jag att man får unna sig ibland.
De här små apparaterna kommer med högtalare som man fäster på insidan av hjälmen, och sen är det bara att hooka up mobilen och lyssna på Spotify medan man cruisar. Det är så himla mycket bekvämare än att köra med hörlurar, plus att man samtidigt hör trafikljud och sånt som händer omkring en så det är hyfsat säkert också. De där slingriga bergsvägarna blir så himla mycket trevligare med en bra playlist i öronen.
-
Deafheaven Friday
Jag delar kontor med min närmaste chef, och eftersom vi har ungefär samma musiksmak brukar vi ha musik på medan vi jobbar. Detta har fört med sig en del traditioner, till exempel denna: varje fredag exakt klockan 14:00 sätter vi på bandet Deafheaven och lyssnar på alla låtar som finns på Spotify med dem. Vi kallar detta för Deafheaven Friday, eller DHF om man känner sig lat.
Jag vet inte riktigt hur det började, eller varför, men det här har i alla fall pågått i ganska många månader nu. Och det har fört med sig att jag numera, på ett fysiskt plan, förknippar Deafheaven med fredag eftermiddag och den där fantastiska snart-helg-känslan. Det finns nog alltså inget annat band vars musik gör mig gladare, trots att jag egentligen inte lyssnar på dem utanför kontoret, och trots att de spelar en i övrigt ganska deprimerande shoegaze-black metal.
Pavlov och hans hundar kan ju slänga sig i väggen. Deafheaven Friday, där kan vi snacka klassisk betingning.
-
Dom kloka låser dörren
Jag fick den här kommentaren nyligen och alltså, det finns nog inget som gör mig så glad som när folk (speciellt tjejer) säger att jag har fått dem att vilja börja köra motorcykel. Klart vi firar detta med en playlist!
“Dom kloka låser dörren” på Spotify »
Detta blev en salig blandning av sånt jag tycker är bra just nu. Allt från folkpunk till southern gothic och lite gammal hederlig rock’n’roll. Förhoppningsvis faller det någon i smaken.
-
Den inre crustaren
När jag flyttade till USA för drygt 6 år sen var det egentligen inte tänkt att jag skulle bli kvar här mer eller mindre permanent, så allt jag hade med mig när jag kom hit fick plats i en enda resväska. Sen dess har jag på något vänster lyckats samla på mig tillräckligt med prylar för att fylla ett hus på tre rum och kök + garage ganska mycket till bredden. Poängen är i vilket fall som helst att jag lämnade en hel del grejer i Sverige. Alla mina skivor och böcker, till exempel, har sen 2008 legat i kassar och kartonger i min pappas källare och samlat damm.
Men förra veckan fick jag en hel flyttkartong på posten från min käre far med alla mina gamla LP-skivor och kassettband. Problemet var bara att jag varken har ägt en kassettbandspelare eller en vinylspelare på flera år, så jag beställde genast en hyfsat prisvärd vinylspelare från Amazon. Och idag kom den!
Mina vinylskivor består till ungefär 90% av gammal crustpunk som inte finns på Spotify och som jag därför inte har hört på hur länge som helst. Så nu sitter jag här och lyssnar på Acurseds “Livet är den längsta vägen till helvetet” och känner mig som 15 år med dreads i nacken igen. På ett bra sätt.
PS. Pappa, kan du skicka mina cd-skivor och sjutummare också pretty please!? 🙂
-
Be still, my beating heart
Första gången jag såg Hot Water Music spela var på Punk Rock Bowling för 5 år sen. Jag hade aldrig hört dem innan men blev blixtförälskad i sångaren Chuck Ragans röst och har älskat dem sen dess.
Igår kom Chuck Ragan till San Diego på soloturné, och det kan ha varit en av de bästa spelningarna jag någonsin sett. Har fortfarande lite gåshud såhär snart 24 timmar senare.
Chuck Ragan ser ut som urtypen av en Riktig Man™. Igår klev han på scen i skäggstubb, flannellskjorta och keps—inget band, bara en ensam snubbe med gitarr och munspel. Men som han sjunger. Den där raspiga desperationen, jag vet liksom inte ens vart jag ska ta vägen. Sen att han dessutom visade sig vara ungefär hundra gånger bättre live än på skiva. Agghhhhh.
Kan eventuellt ha grinat lite när han spelade den här låten. Eventuellt.
-
Punksemester 2014
Det är mycket nu. Jobbar heltid på dagarna, kör frilansgig på kvällarna, försöker hinna med att typ umgås med vänner, träna, läsa böcker och äta mat mellan varven också. Plus att min handled fortfarande är stukad, så allt går långsammare än vanligt.
Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt att jag inte har hunnit skriva de 100 obligatoriska peppblogginläggen inför Punk Rock Bowling som jag annars brukar göra så här års. Men nu i helgen bär det i alla fall av till Vegas igen, för mitt sjätte år på raken (!) på världens bästa punkfestival.
I år är jag extra peppad eftersom mina TVÅ favoritband i hela världen – Against Me! och Leftover Crack – spelar. På samma kväll, på samma scen, precis efter varandra. Det är tveksamt om jag överlever detta – har en känsla av att jag kanske eventuellt imploderar av all awesomeness. Men i så fall dör jag åtminstone lycklig.
-
Throwback Thursday
Vet inte om det är nationaldagen som gör det eller vad, men jag känner mig lite nostalgisk idag. Det började med att jag snubblade över en bildmapp med foton på mitt gamla band The Crack Babies, och nu sitter jag här och fullkomligt vältrar mig i minnen från the good ol’ days. Åh tänk att få vara ung och punk igen.
-
Jag är ett freonbaserat ollon
Idag kom jag av en händelse att tänka på ett gammalt plojband som jag spelade i när jag gick i högstadiet. Det var Christian och Calle från min klass på bas och gitarr och sång, och jag spelade trummor. Bandet hette (av någon anledning) “Jag är ett freonbaserat ollon” och vi repade på fritidsgården i Vällingby någon gång i veckan. Nu googlade jag vårt låtnamn och hittade till min stora glädje en GAMMAL HEMSIDA! (Tack Angelfire för den diskreta reklamen, samt: kul att jag faktiskt jobbar som webbdesigner nu. Jag borde skjutas för den där designen.)
Man kan dessvärre inte ladda ner några mp3:or längre, men däremot går det fortfarande att läsa våra briljanta låttexter. Vår absoluta hitlåt var “Sången till Bert-Åke Varg” tätt följd av “Åh en toalettstol bland de höstfärgade löven”. Alltså? Jag fattar inte var vi fick allt detta trams ifrån, men jag har på riktigt ont i magen av skratt just nu.
SÅ. HIMLA. DUMT.
-
Musiktips: Carolina Chocolate Drops
Jag upptäckte det här bandet igår (!), och har redan hunnit lyssna igenom alla deras album flera gånger. Det går liksom inte att sluta, det är så sjukt bra. Deras sound är en blandning mellan country och bluegrass (som jag älskar) och r’n’b (som jag hatar), men grejen är att de gör kombinationen så himla snyggt. Lyssna på den här covern till exempel. Sån jävla pipa på den här bruden.
-
Fuck Yeah Fest 2012
Den här helgen var det både Labor Day och exakt fyra år sen jag flyttade till USA, så jag tog vara på långhelgen genom att åka på tvådagarsfestivalen FYF Fest i Los Angeles.
Hela helgen var full av veganmat, fina vänner, öl i plastmuggar, hippies och en hel massa musik. Jag var främst där för att se mina favvisar Against Me! (för tredje gången det senaste halvåret, det här var den bästa spelningen hittills), Refused och Turbonegro. Det var 40 grader varmt och gassande solsken hela helgen, och så mycket smuts att mina svarta boots var alldeles gråa när vi kom hem. Men det känns lite som att det är så det ska vara på festival. Så här såg helgen ut i sammanfattning:
