-
When it rains it pours… eller inte
Vädret den senaste veckan har varit en smula… eklektiskt. Först regnade det i fyra dagar i sträck, vilket är i princip unheard of i San Diego. Sen igår haglade det, vilket följdes av en åskstorm och översvämningar. Fast tydligen bara i Solana Beach, där jag jobbar – resten av San Diego hade sol. Och idag är det soligt, klarblå himmel och 20 grader varmt, fast väderleksrapporten säger att det ska regna. Vet inte alls hur jag ska klä mig för de här knasigheterna.
En vanlig modeföreetelse i södra Kalifornien är kombinationen UGG-boots och kortkjol, eller dunjacka och skjorts – vilket fram tills nu har varit helt obegripligt för mig. Antingen klär man sig för varmt väder, eller så klär man sig för kallt väder. Inte båda samtidigt. Men nu börjar jag känna att det kanske finns en method to the madness. Får undersöka närmare.
-
Bloggvänner på besök
Ibland är jag lite seg på att komma ihåg att blogga om saker när de precis har hänt, men bättre sent än aldrig. Häromveckan fick San Diego finbesök från Sverige när söta Candy och hennes karl var här och hälsade på. Vi tog en öl på Polite Provisions och jag fick öva på min svenska i ett par timmar. Win!
Jag gav dem lite tips på vad man bör göra när man är här, och vad man absolut bör undvika. Högst på undvika-listan låg att åka till den mexikanska gränsstaden Tijuana, eftersom det är viss risk att man blir kidnappad och styckad och får sina organ sålda på svarta marknaden där. Fast nästa dag åkte de dit i alla fall, och överlevde! Mycket imponerande.
-
Översvämningsväder
Ibland känns det som att varje gång det regnar i San Diego så bloggar jag om det. Men det är ju mest för att den här stan verkligen inte är byggd för regn, så allt går liksom åt helvete så fort det börjar dugga lite. Idag har det till exempel regnat under större delen av dagen – en ganska vanlig vårdag med svenska mått mätt, men här räknas det mer som en väderabnormalitet. Jag hade väl inte brytt mig nämvärt om det inte vore för att en kompis just ringde för att kolla så att jag var okej – han hade nämligen sett på nyheterna att min gata var översvämmad.
Nu bor jag högst uppe på en kulle och tror inte ens att det riktigt är möjligt enligt fysikens lagar för den här delen av gatan att svämma över, men lite längre ner är det tydligen värre. Jag har inte märkt någonting. Och tur är väl det, om man får vara lite självisk mitt i eländet. Jag känner liksom att jag helst slipper gå igenom både eldsvåda och översvämning inom loppet av ett och samma år.
(Bild lånad från Fox 5) -
Turist i tillvaron
En av mina favoritgrejer med att ha folk på besök är att jag får tillfälle att göra turistgrejer. Jag gillar turistgrejer, till en viss gräns förstås, men det blir liksom inte så ofta man gör dem i sin egen stad. Nu är min mamma visserligen här en vecka om året varje år, men alltid finns det något nytt att se. Det här gjorde vi igår…
Vi åkte ner till hamnen och tittade på det jättelika hangarfartyget USS Midway.
Precis bredvid Midway ligger det vi egentligen hade kommit för att se – nämligen den här statyn som jag har skrivit om tidigare. Den försvann från San Diego ett tag eftersom den bara var här till låns, men ganska nyligen kom den tillbaka igen. Kolla till exempel på gubben i båten bakom för att få en idé om hur himla stor den är.
Sen promenerade vi längs med hamnen och tittade på båtarna.
Och där fick jag vara med på ett hörn också.
Sen hamnade vi i Seaport Village som är kanske det turistigaste stället i hela San Diego. Men det är fint så jag gillar det ändå.
Där såg vi en andmamma med en miljon andbebisar som simmade runt med sina pyttesmå andbebisfötter. Det var så sjukt gulligt.
Den här tjejen stod och dansade helt naturligt på en piedestal.
Vi avslutade med en öl och en glass vid havet. Ganska fint ändå. -
Om att följa sina drömmar och sånt
Alltså, jag älskar sånt här. ÄLSKAR det. Folk som vågar följa sina drömmar och packa upp hela sina liv och starta om på nytt någon annanstans. Det får mig att vilja sälja allt jag äger och resa jorden runt eller flytta till något spännande land och uppleva saker. Igen, kan väl tilläggas.
Jag kan ibland tänka att det var dumt av mig att flytta direkt till södra Kalifornien när jag lämnade Sverige. Jag skulle åkt någon annanstans först, någonstans där det inte är sol och värme 300+ dagar om året och där jag inte genast kände att jag kunde stanna för resten av livet, bara i något år eller så.
Det är ju lite knäppt förstås, eftersom jag älskar San Diego och inte kan tänka mig någonstans där jag hellre skulle vilja bo. Men jag vill ju vara en sån som har bott över hela världen. Fast utan att behöva flytta härifrån.
-
Brrr, it’s cold in here
Jag vet inte riktigt vad som har tagit åt San Diego-vädret den här vintern, det har blivit så sjukt kallt. Idag ska tydligen vara den kallaste dagen på 6 år. Just nu är klockan halv 10 på morgonen och det är bara några ynka plusgrader ute. Det kanske inte låter så kallt om man jämför med, ja, säg Sverige, men skillnaden är att kaliforniska hus inte är byggda för kallt väder, det finns liksom ingen isolering. Så just nu sitter jag helt påbyltad framför en värmefläkt och försöker låta bli att frysa ihjäl. Så här kallt har det inte varit en enda gång under mina 5 vintrar i San Diego.
Om en liten stund ska jag iväg på en bilshow. Hade egentligen tänkt ta motorcykeln dit, men det känns som en rätt dålig idé. Dessutom vet jag inte vad jag ska ha på mig eftersom shorts och linne – min standardoutfit på bilshower – känns ganska uteslutet i den här kylan.
Just nu är det lite som när det regnar i södra Kalifornien och hela samhället stannar upp eftersom ingen riktigt fattar vad som händer. Samma sak med kyla, det är ett ganska främmande koncept till och med för mig, jag hann liksom aldrig riktigt vänja mig vid kallt väder ens under mina 21 år i Sverige.
-
Solskensskatt och fyraårsjubileum
Om fem dagar har jag bott i San Diego i exakt fyra år. Jag vet inte om det här är allmänt känt utanför USA, men det är inte billigt att bo i Kalifornien – speciellt i förhållande till vad folk faktiskt tjänar. Det är ett fenomen som i folkmun är känt som “sunshine tax“, och i praktiken innebär att man betalar extra för att bo i ett av världens bästa klimat. Och nog för att jag betalar typ dubbelt så mycket i hyra som de flesta av mina vänner, eftersom jag bor själv istället för med en roomie, men jag känner ändå att det är värt varenda cent.Jag och Gavin diskuterade detta i söndags, då vi satt längst ut på en hög klippavsats i Ocean Beach överblickande Stilla Havet, och kände oss extra lyckligt lottade. Det var ganska stora filosofiska termer som slängdes runt i sammanhanget, av typen “meningen med livet”. Effektiv terapi, det är vad jag skulle kalla det.
Här får ni för övrigt en sneak peak på min ryggtatuering som är redo för skuggningar och färg så fort jag orkar ta tag i det projektet igen.
-
Meddelande till vädergudarna
Är det något jag innerligt avskyr så är det regn. Det går nog till och med att påstå att det eviga regnandet är en av huvudanledningarna till att jag flyttade från Sverige. Här i San Diego ligger regn bara snäppet ovanför enhörningar på listan över sällsynta fenomen, i alla fall så här års. Jag minns inte ens när det regnade sist, men det var många månader sen, och det är ingenting jag vanligtvis klagar över.
Men nu skulle det verkligen behöva komma lite regn. Den senaste tidens hetta har liksom kulminerat i grå himmel och hög luftfuktighet, och den kvava luften gör att jag har en konstant huvudvärk som nog bara kan botas genom lite åska. Så nu sitter jag här i hettan och bara väntar på att himlen ska explodera. Det får gärna komma en ordentlig storm som varar en natt eller så, och sen kan allt bli som vanligt igen. Varmt och soligt med låg luftfuktighet och 0% chans för regn. Precis som San Diego-vädret ska vara.
PS. Bilden ovan tog jag på gatan utanför mitt hus alldeles nyss för att ha något att illustrera inlägget med. GRÅTT.
-
June gloom
För det allra mesta är det ett sant nöje att bo i San Diego, i alla fall rent vädermässigt. Det är i princip molnfritt och strålande solsken året om. Förutom i juni. I juni är himlen helt grå nästan varje dag, det ligger ett konstant molntäcke över kusten och man ser knappt en skymt av solen. June gloom kallas det, och är ett erkänt väderfenomen. Så här fyra dagar in i juni är jag redan less och saknar solen. Och tänkte dela med mig av detta som en varning, om det var någon som hade planerat att åka till södra Kalifornien i juni. I så fall rekommenderar jag att vänta till september, som är den trevligaste månaden. Eller ja, egentligen när som helst utom juni.
-
Jag tipsar om saker i en riktig sån där papperstidning
För ett tag sen blev jag intervjuad av en journalist på City Skåne om mina bästa San Diego-tips. Sen glömde jag helt bort den där intervjun, ända tills Mirijam häromdagen påpekade att den redan hade gått i tidningen och skickade en PDF. Om det alltså är någon som är intresserad att läsa en liten intervju med yours truly så finns den i City-arkivet här (bläddra till sidan 18). Alla bilder är tagna av mig.
