-
I rosornas och ruinernas stad
Hej bloggen! Jag har haft ett så fullbokat schema ända sen jag kom till Sverige att jag knappt hinner blogga. Hinner bara jobba, sova och hänga med vänner. Det är fint ändå. Har så himla kul. Just nu är jag på Gotland och hälsar på min gamla bästis Ida. Vi har inte setts på 8 år (!) men det är ändå som att vi knappt har varit ifrån varandra? Så konstigt och fantastiskt på samma gång.
Igår låg vi på en filt i Idas jättefina trädgård och kollade på gamla foton från när vi var punktonåringar och spelade i band tillsammans. Sen gick vi på långpromenad med hennes hund Vilda på Södra Hällarna. Det var perfekt väder och perfekt utsikt. Förstår knappt att man liksom får bo på den här ön? Sånt paradis.
Lite senare på dagen åkte jag med Ida, hennes syster Elin, plus två andra kompisar till Ihre norr om Visby. Vi badade i havet (mitt första bad i Sverige den här sommaren!) och sen åkte vi på grillbuffé och bluesspelning precis vid vattnet. Satt här och åt god mat och drack öl och snackade skit ända tills solen gick ner. Då gick vi en promenad längs vattnet och kastade macka och sen åkte vi hem till Visby igen.
Det är ju hög risk för att alla mina inlägg från Sverige blir väldigt sentimentala, men jag är bara så himla glad över att få vara här. Har saknat alla dessa människor så mycket.
-
Sverige, del 5: SKÄRGÅRDEN ♥
Vi har varit hemma i San Diego i några veckor nu, och jag har haft så SJUKT mycket att göra. Men förhoppningsvis är det inte för sent att lägga upp några bilder från Sverige?
Vi åkte ut till min pappas sommarställe i Öregrund ett par dagar. Här tillbringade jag i princip hela mina somrar som barn, och jag kan inte tänka mig att besöka Sverige utan att åka ut hit.
Det var alldeles för kallt för att jag skulle få för mig att bada, men min pappa (som badar året runt) och lillebror hoppade i, och då kände Paul sig tvungen att göra likadant. Omkring 16 grader i vattnet. Uppfriskande! Tydligen.
Min pappas hus till höger och min fasters i mitten. Min familj har ändå flyttat ganska många gånger under min livstid, men det här huset har alltid funnits där, som den enda konstanta bostaden. Mina farföräldrar köpte det för många år sen. När man bor på andra sidan jorden från sin familj och sin uppväxtort känns det extra viktigt att ha något att kalla “hemma”. Huset i Öregrund är nog det närmaste hemma jag har.
Vi gav Paul en hundraprocentig svensk sommarupplevelse och lärde honom att spela kubb. Det var jag, min lillebror, min kusin och så Paul. Vi var ganska dåliga, men det var kul ändå!
Och så tog vi en promenad ner på stan för att titta på alla fina båtar.
Männen i mitt liv ♥
En grej som stod på min lista över somriga grejer att göra i Sverige: äta mjukglass!
Pappa tog en sväng i sin lilla jolle. Det är sällan man ser min far så glad som när han är ute till sjöss.
Dag två på landet skulle vi egentligen ha åkt ut med båten, men det var regnigt och ganska kallt, så Paul och pappa och jag åkte på roadtrip istället. Till Lövstabruk!
Och när vi kom hem igen hade det blivit soligt, så vi gjorde middag och åt ute på altanen. Det serverades sill och potatis (med vegetariska alternativ) och så fick Paul lära sig några svenska snapsvisor. Oklart riktigt hur pass knäppa han tycker att svenska traditioner är.
Och så satt vi ute tills solen gick ner och det blev kallt och alldeles för mycket mygg. Vårt hus har i alla fall finaste utsikten i stan, och Öregrund är – enligt säkra källor – det enda stället på östkusten där solen går ner i havet.
Dag 3 var det soligt igen, så vi åkte ut med båten!
När jag tänker på svensk sommar är det detta jag tänker på. Att ta farfars gamla båt ut till någon liten ö i skärgården, lägga till vid klipporna och sola, bada och äta medhavd lunch. Kanske kommer det en liten regnskur, men det gör inte så mycket. Det är alldeles stilla, och förutom vågornas kluckande och en och annan fiskmås är det helt tyst. Är så glad att jag fick visa Paul detta.
Blir som ni kanske märker helt nostalgisk av detta. Men svensk sommar, ändå, hörrni? Vilken grej.
Sen lät pappa Paul köra båten, hela vägen hem. Båten är från 60-talet, så för Paul var det nog ganska mycket som att köra en av sina gamla bilar.
Sen tog vi ett traditionsenligt familjefoto på klipporna innan vi åkte in till Stockholm igen. Pappa, styvmamma, kusin, faster och lillebror. Fint gäng detta ♥
-
Bildbevis på att vi har varit på stranden
Jag och Paul är ganska dåliga Kalifornienbor, med tanke på att vi ALDRIG går till stranden. Mest för att vi hatar att få sand överallt. Men eftersom vi hade finbesök från Sverige förra helgen var vi så illa tvungna. Och det var fint! Paul hade till och med badbyxor på sig, även om vi för all del inte badade. (Min pappa däremot tog dopp efter dopp i vågorna. Han är lite crazy på det viset.)
Paul har förresten just tatuerat in en gigantisk and på hela bröstet och magen. Han tyckte inte att han var tillräckligt cool för att köra en örn som alla andra andra, så han valde en lite snällare fågel istället. Haha! Han är så rolig.
Och just det, jag har just köpt en GoPro. Mest för motorcykelrelaterade grejer, men den funkar ju att ha med sig lite överallt. Så här kommer lite blandade GoPro-bilder från vår stranddag. Vi var i/på/vid Mission Beach, La Jolla Cove och Mount Soledad, om någon undrar. San Diego-tips!
-
Sommarkänslor
Imorse vaknade jag för första gången i år med sommarkänslor. Ni vet, när man vaknar tidigt på morgonen av att fåglarna kvittrar och rummet badar i solljus trots neddragna persienner, och man sträcker på sig med ett leende på läpparna och kliver upp fastän väckarklockan inte har ringt ännu, eftersom man vet att det kommer bli en helt fantastisk dag. Det är min favoritkänsla i hela världen.
Sen kollade jag på väderleksrapporten, och det ska bli över 30 grader varmt idag. Min mamma som är på besök har satt på sig baddräkt för att gå iväg till en hotellpool några kvarter bort och sola, men själv är jag kvar på jobbet i ganska många timmar till. Det gör ändå inte så mycket. Det är sommar! (Nästan, i alla fall.)
-
Solskensskatt och fyraårsjubileum
Om fem dagar har jag bott i San Diego i exakt fyra år. Jag vet inte om det här är allmänt känt utanför USA, men det är inte billigt att bo i Kalifornien – speciellt i förhållande till vad folk faktiskt tjänar. Det är ett fenomen som i folkmun är känt som “sunshine tax“, och i praktiken innebär att man betalar extra för att bo i ett av världens bästa klimat. Och nog för att jag betalar typ dubbelt så mycket i hyra som de flesta av mina vänner, eftersom jag bor själv istället för med en roomie, men jag känner ändå att det är värt varenda cent.Jag och Gavin diskuterade detta i söndags, då vi satt längst ut på en hög klippavsats i Ocean Beach överblickande Stilla Havet, och kände oss extra lyckligt lottade. Det var ganska stora filosofiska termer som slängdes runt i sammanhanget, av typen “meningen med livet”. Effektiv terapi, det är vad jag skulle kalla det.
Här får ni för övrigt en sneak peak på min ryggtatuering som är redo för skuggningar och färg så fort jag orkar ta tag i det projektet igen.
-
Meddelande till vädergudarna
Är det något jag innerligt avskyr så är det regn. Det går nog till och med att påstå att det eviga regnandet är en av huvudanledningarna till att jag flyttade från Sverige. Här i San Diego ligger regn bara snäppet ovanför enhörningar på listan över sällsynta fenomen, i alla fall så här års. Jag minns inte ens när det regnade sist, men det var många månader sen, och det är ingenting jag vanligtvis klagar över.
Men nu skulle det verkligen behöva komma lite regn. Den senaste tidens hetta har liksom kulminerat i grå himmel och hög luftfuktighet, och den kvava luften gör att jag har en konstant huvudvärk som nog bara kan botas genom lite åska. Så nu sitter jag här i hettan och bara väntar på att himlen ska explodera. Det får gärna komma en ordentlig storm som varar en natt eller så, och sen kan allt bli som vanligt igen. Varmt och soligt med låg luftfuktighet och 0% chans för regn. Precis som San Diego-vädret ska vara.
PS. Bilden ovan tog jag på gatan utanför mitt hus alldeles nyss för att ha något att illustrera inlägget med. GRÅTT.
-
Hårfönsvärme, klippor och halvkassa mobilbilder
Jag vet inte om jag har understrukit tillräckligt hur varmt det är ute just nu. Det här är första sommaren på ett par år som jag inte bor i direkt anslutning till stranden, och ju längre från stranden man kommer desto varmare blir det.
I lördags packade jag således sadelväskorna fulla med vatten, bok, filt och flipflops, och tog en motorcykeltur till Sunset Cliffs i Ocean Beach. Det är alltså så varmt att till och med att köra motorcykel i 120 kilometer i timmen på motorväg känns som att sitta fast i en hårfön. Men vid stranden är det helt perfekt, runt 28 grader med en svalkande bris (jämfört med 40 grader och vindstilla där jag bor). För att inte tala om hur fint det är vid klipporna.
Ni får ursäkta mobilkamerakvallen på bilderna, fick inte plats med min bra kamera i sadelväskorna och pallar inte att köra med ryggsäck i den här värmen.
-
We only said goodbye with words / I died a hundred times
Inget skingrar tankarna som en promenad under piren, sand mellan tårna och spontanbad med kläderna på. Livet går vidare.
-
Anledningen till varför jag bor i Kalifornien
Alltså, det är november. NOVEMBER. -
Plåster på såren
Klockan är snart 23 och det är fortfarande så hett att det knappt går att andas. I alla fall inomhus, på övervåningen. Utomhus är det väldigt behagligt. Vi körde nercabbat till och från videobutiken för en stund sen och det var kanske det bästa på hela dagen. Men i alla fall. I brist på det utlovade vettiga inlägget får ni nöja er med vad som förmodligen är min favoritbild på mig själv någonsin. Från bröllopet i maj. Det är nästan så att jag saknar att ha långt, svart hår igen. Men bara nästan.
