• Vardagsanekdoter

    Från soffpotatis till löpare, andra omgången

    För några år sen började jag springa. Hade aldrig varit en löpare tidigare men kände plötsligt att det var dags. Jag laddade ner en app som heter C25K, vilket står för Couch to 5K. Den hjälper alltså folk att gå från soffpotatis till att springa femkilometerslopp.

    Jag hörde om den här appen när jag intervjuade en extremmaratonlöpare för en artikel för magasinet jag jobbade på då, en kvinna som reste runt hela världen och sprang ultramaraton, till exempel ett på 250 kilometer genom Saharaöknen. Hon berättade att bara två år tidigare hade hon aldrig sprungit ens en halvmara, men hon började med den appen och sen blev hon hooked.

    Så jag körde programmet och lyckades efter några månader springa 5 km utan större problem.

    Sen skadade jag knät 2020 och har inte kunnat springa sen dess. Har träffat flera specialistläkare, gått i sjukgymnastik, fått två kortisonsprutor, gjort magnetröntgen och vanlig röntgen och till och med träffat en kirurg, men ingen kan peka på exakt vad det är för fel på mitt knä, varför det gör så satans ont.

    Men eftersom jag verkar ha nått vägs ände med sjukvården är min nya taktik att helt enkelt ignorera att det gör ont och leva mitt liv som om jag hade två fungerande knän.

    Idag började jag alltså om från början med C25K-appen och gjorde en 3,2 kilometer lång runda i kvarteren. Första dagen varvar man att springa i 60 sekunder med att gå i 90 sekunder. Den första halvan kändes ok, men mot slutet gjorde det ganska ont i knät. Jag körde dock ett yogapass när jag kom hem för att verkligen stretcha ut allt ordentligt. Vi får se hur det känns imorgon.

    Är det här en dålig idé? Möjligen. Men om jag pajar knät ännu mer i processen kanske någon i så fall äntligen kan hitta felet och laga det.

  • Vardagsanekdoter

    En vanlig vardag i februari

    ÄNTLIGEN februari! Har sett fram emot den här månaden ett bra tag nu, mest för att jag ska åka på en riktig drömresa till Nya Zeeland om några veckor. Fram tills dess tänkte jag dock utmana mig själv genom att försöka blogga varje dag den här månaden. Vi får se hur det går.

    När jag inte är ute på äventyr är mina vardagar väldigt inrutade, jag har mina rutiner som jag gör i ungefär samma ordning varje dag. Och jag är extremt dålig på att vara social eller ens lämna hemmet under arbetsveckan.

    En vanlig vardag så här års ser ut ganska exakt så här:

    07:00: Vaknar, ligger kvar i sängen och kollar mobilen i kanske en halvtimme.
    07:30: Kliver upp, byter om från pyjamas till mjukiskläder, bäddar sängen, matar katterna, lyssnar på nyheterna.
    08:00: Loggar in på jobbdatorn, äter frukost medan jag läser mail och Twitter.
    08:30-16:30: Jobb, med paus för lunch klockan 12.
    16:30-18:00: Kör ett träningspass i vardagsrummet. Duschar.
    18:00-19:00: Lagar middag och äter vid köksbordet framför en bok.
    19:00-21:30: Läser bok i soffan.
    21:30: Tandborstning, hudvård. Flyttar mig till sängen och fortsätter läsa tills jag somnar.

    Vissa dagar tvingar jag mig själv att gå utanför dörren också, till exempel för att handla mat eller göra ärenden, eller bara gå på en promenad. Brukar annars packa helgerna fulla med så mycket action att jag inte känner att jag behöver göra så mycket på vardagarna, det är skönt att ta det lugnt och inte prata med någon.

    Jag är förresten väldigt sugen på att göra om mitt vardagsrum. Har haft samma möbler och inredning så himla länge, jag behöver något nytt. Det är svårt med katter dock eftersom de små jävlarna förstör allt. Ni ser ju själva hur min soffa ser ut på bilden ovan, det känns ovärt att lägga en massa pengar på en ny soffa som de ändå bara kommer klösa sönder. Vill helst inte behöva ha möbler helt täckta i tejp heller.

    Men eh, ja. Stay tuned för fler rafflande vardagsinlägg hela februari!

  • Vardagsanekdoter

    Om att bege sig ut i verkligheten

    Vi har långhelg i USA den här helgen pga Martin Luther King Jr Day, men jag har lite svårt att njuta av ledigheten. Dels händer det en massa grejer på mitt jobb just nu som jag inte kan prata om men som gör att jag är en smula stressad. Och dels bara regnar och regnar det.

    Jag skulle egentligen ha campat och kört enduro i öknen med ett stort gäng den här helgen men vi ställde in pga vädret, så nu har jag tre dagars ledigt utan något planerat istället.

    Jag har kommit på mig själv med att bli otroligt antisocial på sistone, egentligen sen början av covid, när man i princip inte fick lämna sitt hem på flera månader. Mitt “problem” är att jag älskar att vara hemma och bli lämnad ifred lite för mycket. Kan gå egentligen hur länge som helst utan att träffa en annan människa. När jag inte är ute på äventyr krävs det rätt mycket för att jag ska lämna hemmet, speciellt när det är dåligt väder.

    Idag är jag dock hembjuden till ett par kompisar på lördagshäng. I vanliga fall hade jag hittat en ursäkt för att inte gå, men idag tänker jag ta mig i kragen och faktiskt bege mig ut i verkligheten. Hur mycket jag än älskar att sitta hemma i mjukisbyxor och läsa böcker dagarna i ända kan det kanske vara nyttigt att träffa mina vänner med jämna mellanrum också.

    Men jag måste ändå säga att en av mina favoritgrejer med att bli äldre är att ingen går ut och gör saker längre, så man behöver aldrig ha FOMO. Kan stanna hemma och göra ingenting med gott samvete.

  • Vardagsanekdoter

    Årets sista inlägg

    Det är nyårsafton och jag är inne på dag 15 av min 17 dagar långa julsemester. Har undvikit att sitta framför datorn över huvud taget under de här två veckorna, och då blir det av naturliga skäl inte så mycket bloggande gjort (nån dag börjar jag kanske blogga från mobilen, men har det inte hänt ännu känns det tveksamt).

    Här är i alla fall några saker som har hänt under de sista två veckorna av 2022:

    Det första är att jag tillbringade 5 dagar på Hawaii förra veckan. Min kompis Genevieve bor på en av öarna och kom över till Maui medan jag var där. Vi hyrde hojar och körde runt Maui. Det var HELT fantastiskt. Vädret var perfekt och vi såg inte till en droppe regn, trots att det är regnsäsong.

    Det kanske mest magiska vi gjorde var att köra hela vägen till toppen av vulkanen Haleakala. Vägen upp var brant och slingrig, med helt enorm utsikt hela vägen. Kratern ligger 3000 meter över havet och där upp var det omkring 10 plusgrader och extremt blåsigt, jämfört med 28 grader nere vid havet. Det var som att befinna sig på en annan planet. OTROLIG upplevelse.

    En annan grej som hände så här mot slutet av året är att jag råkade färga håret svart igen. Under pandemin lät jag min naturliga hårfärg växa ut för första gången sen jag var typ 12. Men för några veckor sen började jag känna att det var dags för förändring. Köpte en hårfärg som hette “dark brown”, och som visade sig vara så mörkt brun att den i princip är svart. Har även, så här vid 36 års ålder, börjat känna mig bekväm i magtröjor för första gången någonsin, så man skulle kanske kunna kalla detta för en begynnande medelålderskris. Jag vet inte.

    På tal om medelålderskris: Det tredje som har hänt ganska nyligen är att jag har börjat använda TikTok. Har haft TikTok ganska länge men inte postat något själv, men sen några veckor tillbaka gör jag alltså egna videor och lägger upp. Har inte så många följare men det gör inte så mycket, tycker mest att det är kul. Det var så länge sen sociala medier kändes roligt (jag tittar på dig, Instagram) och TikTok är fullt av kreativa, smarta, talangfulla och roliga människor. Jag heter cylinderella där om någon vill följa, men en varning för att det mest är motorcykelrelaterat content.

    Det var det hela. Hoppas att ni har ett fint nyår. Vi ses på andra sidan!

  • Äventyr,  Vardagsanekdoter

    Extra ledighet = panik

    Jag låg hemma med min monsterförkylning/influensa i 11 dagar (och läste ut 8 böcker på 8 dagar, vilket nog aldrig har hänt förut), sen bestämde jag mig för att det fick räcka. Duschade, klädde på mig riktiga kläder och lämnade hemmet för första gången på en och en halv vecka.

    Nu är det ytterligare några dagar senare, och jag hostar och nyser fortfarande ganska mycket. Imorgon är det Thanksgiving och jag har fyra dagar ledigt på raken. Ska campa i öknen och köra enduro, vilket möjligen är en dålig idé med tanke på att det är runt 8 grader på nätterna och jag som sagt hostar fortfarande. Men jag orkar inte vara hemma mer.

    På tal om ledigt håller mitt jobb alltid stängt veckan mellan jul och nyår, och beroende på hur röda dagar landar brukar det innebära omkring 10-12 dagars ledigt totalt. I år bestämde sig ledningen för att även stänga hela veckan innan jul, så nu har jag plötsligt 17 dagars semester i december.

    Fick reda på detta i torsdags och blev genast stressad eftersom jag inte hade något planerat, det är svindyrt att resa någonstans över julen, och det är dessutom kallt nästan överallt. Men jag har inte en personlighet som låter mig vara ledig i över två veckor utan något att göra, får panik av tanken på att “slösa bort” en massa gratis ledighet när det finns äventyr att åka på.

    Sen vaknade jag mitt i natten på torsdagen med en klar tanke i huvudet: Hawaii. Jag kunde inte somna om, så jag plockade upp mobilen och kollade upp flygbiljetter, Airbnb och motorcyklar att hyra. Nästa morgon bokade jag alltihop. Så nu är det jag som åker till Maui veckan innan jul. Det är extremt svårt att besöka Hawaii on a budget, speciellt när man reser själv, men jag lyckades ändå hitta hyfsat bra priser på allt.

    Är så peppad på detta. Det är ganska exakt sju år sen jag var på Hawaii sist (då hyrde P och jag hojar och körde runt ön Oahu), och har aldrig varit på Maui tidigare. På att göra-listan står att köra den otroligt slingriga vägen till Hana på hoj, samt att besöka Haleakala National Park och se vulkanen som parken är döpt efter. Vi får se om vädret samarbetar. December är en av de regnigaste månaderna på ön, men det är i alla fall varmt.

  • Vardagsanekdoter

    En vecka i november

    Vilken vecka detta har varit. Dels var det val i tisdags (vilket tack och lov verkar ha gått över förväntan även om resultaten inte är klara ännu). Dels har jag åkt på en monsterförkylning, första gången jag är sjuk på riktigt sen innan pandemin. Tog ett covidtest igår och det var negativt, men ska testa igen om ett par dagar. Har fortfarande inte haft covid, men nån gång ska man väl få det tänker jag.

    Och sen är det detta.

    Har inte skrivit om det här på bloggen eftersom det egentligen inte är min sak att skriva om. Men en nära vän till mig har cancer och opererades igår. Jag skulle ha varit där och tagit hand om hens partner medan hen var på sjukhuset för det är hjärncancer och det är fan inget skämt.

    Istället ligger jag hemma och hostar sönder mina lungor och koordinerar ett matschema med våra andra vänner. Nu har vi i alla fall någon som åker hem till dem och lämnar av hemmalagad mat varje dag den närmsta veckan, för att laga mat är det sista de ska behöva oroa sig över just nu.

    November alltså. Vilken skitmånad.

    Men. Idag är det Veteran’s Day vilket är en röd dag. Jag är ledig från jobbet och fick den nya Kepler-boken i brevlådan igår (tack mamma!), så nu är det jag som lägger mig på soffan och läser resten av dagen.

  • Vardagsanekdoter

    Några grejer som inte har med krig att göra

    Några saker som har hänt de senaste dagarna som inte har med krig att göra:

    1.

    I tisdags fick jag ett sms från min hyresvärd. Någon hade rapporterat till honom att det luktade bensin från vår garagelänga och eftersom jag är den enda som förvarar fordon där antog han att det kom från mitt garage. Det visade sig att min endurohoj hade en läcka i bensintanken (det visste jag i och för sig redan, men jag hade gjort mitt bästa för att lappa ihop den).

    Så med alla dörrar öppna för att vädra ut bensinlukten fick jag försöka lösa problemet så gott det gick. Fick inte loss bränsleslangen för att kunna tömma tanken, så istället körde jag på plan b: att lägga hojen på sidan den inte läckte ifrån.

    2.

    Det pågår ett rivningsprojekt i mitt kvarter just nu så flera byggnader står tomma i väntan på att rivas. Problemet är bara att de byggnaderna nu befolkas av knarkare och gränden där mitt garage ligger är full av skumma typer. I tisdags hade några grannar ringt polisen på en av dessa skumma typer. När jag var ute i garaget kom det förbi en annan uppenbart påtänd kille och försökte prata med mig, och eftersom polisen redan var där plockade de upp honom också.

    Jag kunde inte stänga garagedörren pga bensinlukten, så där stod jag, med min hoj liggande på sidan och polisen precis utanför. Ett par personer från mataffären kom dessutom ut och berättade att samma kille just hade snattat och betett sig aggressivt i butiken. Polisen pratade med honom i kanske en timme innan de släppte honom, och då kom han direkt tillbaka till mitt garage för att försöka få mig att vittna för honom i en rättegång (eller något liknande, det hela var ganska oklart). Vid det här laget var det mörkt ute och jag var ensam i gränden, så jag stängde garagedörren, lämnade hojen på sidan och sket helt enkelt i om det luktade lite bensin. Det läckte i alla fall inte aktivt längre.

    3.

    Igår gick min mobil sönder. Den bara slutade att fungera, precis när jag skulle ringa min mamma eftersom hon fyllde år. Det slutade med att jag fick ringa från Facebook Messenger på datorn istället, men nu har det gått ett drygt dygn utan en fungerande mobil och jag har insett flera gånger om hur beroende jag är av min telefon.

    Ett ganska perfekt exempel var för en stund sen när jag åkte för att lämna in mobilen på lagning och jag hade glömt att kolla upp vägbeskrivningen på datorn innan jag gick hemifrån. Hade ju ingen mobil jag kunde kolla upp det på. Kunde inte heller lämna ett telefonnummer till mobilverkstan, så jag får hålla koll på mejlen för att veta när den är färdiglagad. Förhoppningsvis blir det någon gång imorgon för längre än så vill jag helst inte fortsätta vara isolerad från omvärlden.

  • Vardagsanekdoter

    Hur det blev

    Ponera att du börjar dejta någon. Ni bor i olika delstater och tidszoner, 350 mil ifrån varandra, men ni har ett system där ni träffas och åker på roliga äventyr tillsammans med jämna mellanrum.

    Det här funkar perfekt för dig eftersom du egentligen inte är så intresserad av ett traditionellt förhållande — allt som har att göra med att leva vardagsliv tillsammans vill du helst slippa.

    Ponera vidare att ni har ett nytt äventyr planerat. Ni ska leverera två motorcyklar från Las Vegas till Los Angeles och tänker göra detta via en flera dagar lång omväg där ni åker upp i bergen och campar med dina vänner.

    Det är bara ett problem: Samma morgon som ni ska lämna Vegas gör din äventyrspartner ett covidtest som visar sig vara positivt. Ni är båda vaccinerade, men delta-varianten är hänsynslös och tar sig igenom ändå. Ni tvingas nu att ställa in allt som är planerat för helgen och istället ta er hem till dig för att karantäna. Eftersom personen med covid bor i en annan delstat och inte kan flyga någonstans är han fast hemma hos dig. Han mår extremt dåligt och du förbereder dig på att själv börja känna covid-symptom vilken dag som helst.

    I det här scenariot går det närmare två veckor innan han börjar må bättre igen. Ni testar er båda två regelbundet under den här tiden: hans visar positivt och du fortsätter på något vänster att vara negativ.

    Du tar hand om honom så gott du kan, samtidigt som du även tar hand om dig själv, en gammal hund med särskilda behov, två galna katter och ett hushåll. Du gör allt som innebär kontakt med omvärlden, införskaffar nödvändigheter och ser till att alla äter på regelbundna tider, samtidigt som du dessutom jobbar heltid hemifrån.

    I det stora hela är det kanske ingen större uppoffring, och du hjälper såklart gärna till om du kan, men samtidigt sås ett litet frö av bitterhet, av att det inte var såhär det skulle vara. Ni skulle inte leva vardagsliv tillsammans, och absolut inte den värsta sortens vardagsliv, där en person är sjuk med ett extremt smittsamt och potentiellt farligt virus.

    När han äntligen börjar må bättre, vilket understryks av ett negativt covidtest, känner ni båda två ett extremt behov av att lämna huset. Ni åker till stranden, hajkar längs klipporna och äter glass på boardwalken. Ni dricker alldeles för många öl i San Diego Museum of Arts skulpturträdgård och nästa dag kommer ni knappt ihåg hur ni tog er tillbaka hem. Ni simmar i Stilla Havet och äter medhavda mackor i sanden medan solen går ner. Och sen går ni hem och tittar på fem säsonger av How I Met Your Mother, en serie ni båda har sett så många gånger att ni kan den utantill.

    Det är ett fint avslut på två långa veckor som tärde och slet i er båda. Men samtidigt så fortsätter det där lilla fröet att växa.

    Det var inte så här det skulle bli.

  • Vardagsanekdoter

    Två veckors semester börjar nu

    Det är fredag och klockan är 14. Sverige har vunnit mot Slovakien i herrfotbolls-EM och jag har gjort följande:

    ✔️ Jobbat klart
    ✔️ Satt på autosvar på mejlen
    ✔️ Stängt av min väckarklocka på mobilen

    Nu har jag nämligen semester! I 17 dagar! Det kanske inte är så mycket med svenska mått mätt, men jag tror inte att jag har tagit mer än en veckas semester i taget sen… 2018? Det här ska bli fint.

    Gick dock runt här hemma med semesterpirr i magen för en stund sen och råkade smälla armbågen så hårt rakt in i en dörr att jag höll på att svimma av smärtan. På riktigt. Det svartnade framför ögonen och jag var tvungen att lägga mig ner en stund. Så, ja. Det finns visst en gräns för hur bra humör man får vara på innan det kommer dörrar och tvingar tillbaka en till verkligheten igen.

    Ja, det var bara det. Tillbaka till packandet! Hoppas ni får en fin helg.

  • Helgen som gick,  Vardagsanekdoter

    Lite saker som har hänt sen sist

    Igår var det exakt ett år sen hela Kalifornien stängde ner för att stoppa spridningen av corona. Idag är det ett år sen jag flyttade (tillbaka) in i mitt lilla hus. Hörrni, vilket jävla år det har varit.

    Jag tänker ofta att jag vill blogga om saker men så sitter jag framför datorn hela dagen och jobbar och sen orkar jag inte stirra på en skärm mer, så det blir inte av. Och sen blir jag stressad av allt jag vill skriva om men inte hinner. Så nu kör vi bara en snabb genomgång av lite grejer som har hänt på sistone så att jag kommer ikapp lite.

    • Förra helgen ställde vi om till sommartid i USA, och idag är det officiellt “the first day of spring”. Känner mig alltid hoppfull om framtiden så här års, när det blir ljusare och varmare. Det känns som att hopp behövs extra mycket i just år.

    • Jag har jobbat så himla mycket på sistone eftersom jag hade deadline på ett stort projekt jag har lett på jobbet. Voices from the Road är en plattform där folk främst från underrepresenterade grupper får berätta sina historier från roadtrips de har varit på. Nu är de första berättelserna live och jag känner mig både nervös, stressad och peppad på vart vi kan ta det här projektet i framtiden.

    • För en vecka sen tog jag och en kompis hojarna till Palm Springs för att kolla på Desert X, en stor konstutställning med installationer utspridda över hela Coachella Valley. Det var min första riktiga utflykt efter operationen och även om jag fortfarande inte är helt läkt var det skönt att komma ut på äventyr i ett par dagar. Väldigt stark utställning dessutom.

    • Jag har börjat på sjukgymnastik för mitt knä. Saknar att hajka och springa och hoppas på att kunna göra båda igen inom en hyfsat snar framtid. Annars sysslar jag mest med “urban hiking”, dvs promenader. Älskar att promenera genom bostadsområden och se hur folk bor, speciellt finare områden med stora, dyra hus, och fundera på vad de som bor i husen jobbar med som gör att de har råd att bo där.

    • Idag skulle jag egentligen ha lastat upp min lilla Honda på flaket till min pickup och kört ut till öknen för att köra offroad med ett gäng kompisar. Men sen skulle det bli så blåsigt att det inte kändes kul längre, så jag drog mig ur. Och idag känner jag mig så himla lättad över att inte behöva åka någonstans eller göra någonting. Det är en ovanlig känsla för mig.

    • Sist men inte minst är min chopper klar nu. Den har bott hemma hos Paul i ca ett halvår medan vi har byggt om den och den har fått ny lack med mera. I torsdags fick jag äntligen köra hem den och herregud vad fint det var. Detta förtjänar nog dock ett eget inlägg så mer om detta senare.

    Ni då, vad har ni sysslat med sen sist?