• Äventyr,  Motorcyklar

    Sista helgen i mars och första helgen i april

    För några månader sen tittade jag i min kalender och tyckte att det såg lite tomt på äventyr ut i mars och april. Tänkte att det kanske var lika bra, man måste inte göra saker exakt hela tiden. Men eftersom jag är som jag är råkade jag planera in en massa sista minuten-grejer och nu är kalendern fullpackad och jag lite halvt utmattad igen.

    Har ett par dagar hemma just nu där jag försöker göra saker som att städa, tvätta, springa ärenden och hänga med katterna. Nästa vecka bär det av igen, till Utah den här gången.

    Här är några äventyr från de senaste två veckorna i alla fall.

    För två lördagar sen packade jag hojen och styrde kosan mot Palm Springs. Där var det omkring 37 grader varmt och jag fick stanna och ta av några lager kläder.

    Hade dock ett hotellrum med pool bokat, så jag carpade eftermiddagen med rosébubbel och en god bok i skuggan.

    Nästa dag fortsatte jag norrut till Joshua Tree för att möta upp med min kompis Genevieve. Vi tog hojarna in i Joshua Tree National Park och hittade några offroad-stigar att köra runt på. Det var väldigt djup sand, men kul ändå.

    När vi skulle åka hemåt nästa dag var det måndag och storm i alla riktningar och det kändes inte så kul på motorcykel, så vi tog oss tillbaka till Palm Springs och samma hotell jag hade bott på under lördagen. Jag jobbade från hotellet medan Genevieve hängde i poolen, och sen gick vi och åt mexikanskt till middag.

    På tisdagen var det visserligen inte storm längre, men det var ändå svinkallt uppe i bergen. Jag kopplade in min elektriska jacka och tog på mig alla lager kläder men frös ändå. Stannade och åt huttrande mina pannkakor jag hade snott med mig från frukostbuffén på hotellet till lunch, och kom hem en hel dag senare än planerat.

    Den försenade hemkomsten innebar att jag bara hade ett par dagar på mig att planera nästa äventyr, som bland annat innebar att hämta upp och köra den här husbilen 35 mil norrut på fredagen.

    Jag skulle på Biltwell 100, ett ökenrace i Ridgecrest. När jag kom fram efter att ha suttit i bilköer i några timmar (så kallad Vegas-trafik – det är alltid bilköer på motorväg 15 på fredagar eftersom det är den vägen som leder till Las Vegas) parkerade jag bredvid Edy och Ace som campade i sin pickup.

    Jag jobbar ju för ett företag som ägs av världens största husvagns- och husbilstillverkare, men har trots detta inte ägnat mig speciellt mycket åt husbilssemestrande. Det här var dock så sjukt najs, hade liksom el och ett badrum med toalett och dusch och ett kök och en riktig säng hela helgen. Kommer bli svårt att tälta igen efter detta.

    På lördagen var det racedags! Ace (som råkar vara min kollega) hade fått den alldeles urbota dåliga idén att köra sin minihoj i racet, fyra mil genom hyfsat svår ökenterräng. Men det gick bra! Han överlevde.

    Andra körde mer passande motorcyklar. Detta är dock en massa Harleys, inte heller världens bästa ökenhojar. Men det är det som är kul med Biltwell 100, folk dyker upp på alla möjliga konstiga fordon. Anything goes, så länge det har två hjul.

    Ja och sen var det söndag och jag körde Jasmine (som jag döpte husbilen till) hela vägen tillbaka till San Diego igen. Alltså, det är extremt lyxigt att ha en sån här att campa i, men att köra den på Kaliforniens väldigt *intensiva* motorvägar var ganska stressigt. Till ingens förvåning tror jag att jag håller mig till att roadtrippa på motorcyklar även i fortsättningen.

  • Bra saker

    Saker som har hänt sen sist

    Alltså ni får ursäkta att jag är så dålig på att uppdatera här. Jag har mått så bra på sistone och livet har varit så allmänt fint och trevligt att det paradoxalt nog skapar en sorts spärr för mig. Liksom, får man ens prata om hur bra man mår när världen står i lågor och folk flyr för sina liv och verkligheten utanför ens egen bubbla är mörk och läskig?

    Men jag tänker också att alla kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Vardagen pågår liksom.

    Här är några saker som har hänt i mitt lilla liv på sistone.

    Först en ytlig uppdatering, eftersom jag precis har tatuerat ögonbrynen. Min kompis Claudia som gjorde min microblading för några år sen tyckte att det var dags att testa något nytt, så vi körde nano-bryn den här gången. Är väldigt nöjd!

    En annan ytlig grej är att jag för första gången på… jag vet inte, 25 år? faktiskt gillar mitt hår just nu. Det är annars så tunt och trassligt, men sen jag slutade färga, föna och locka det i början av pandemin har det blivit lite gladare. Gillar till och med min naturliga hårfärg!? Ovan känsla. Behöver dock desperat klippa topparna.

    Jag har gjort om en del här hemma, både i sovrummet och vardagsrummet. Hade verkligen totalt tröttnat på mitt sovrum och funderade i flera veckor på hur jag kunde göra det lite trevligare utan att behöva måla om eller tapetsera. Nu har det i alla fått ett litet facelift med ljusslingor, nya textilier (ÄLSKAR den här tiger-kudden från Betsey Johnson som jag hittade på rea), nya möbler och nytt på väggarna. Dock mest i den riktningen som inte syns på bilden. Kommer kanske ett eget inlägg om detta!

    Och så har jag varit på spelning IGEN! Gick och såg Baroness spela i onsdags och det var så braaaaa. Trots att de är ett stort band spelade de på ett litet spelställe med begränsade biljetter sålda, och publiken hade fått rösta i förväg på vilka låtar som skulle spelas. Gillade verkligen detta koncept.

    Sen fick jag hänga med sångaren John Dyer Baizley lite. Vi snackade mexikansk mat (som man gör i San Diego) och så messade han mig på Instagram senare för att berätta att han hade hittat burritos. Så himla roligt/knäppt.

    Det har varit så VARMT den senaste veckan. Kanske är det därför jag mår så bra just nu? Antagligen i kombination med att vi ställde om till sommartid för ett par veckor sen. Jag har tagit vara på värmen och dagsljuset och åkt på små motorcykelturer efter jobbet.

    Imorgon ska jag och den här hojen förresten iväg på äventyr i ett par dagar. Första stoppet är i Palm Springs där det ska vara 37 grader varmt imorgon. Ska dock bo på ett hotell med pool så jag har ingenting emot hettan.

    Ni då, hur har ni det?

  • Bra saker,  Musik

    Chuck och jag, återförenade igen

    Förra helgen gjorde jag något stort: jag gick på min första inomhusspelning på två år. Har bara varit på en enda annan spelning sen pandemin började, och det var när The White Buffalo spelade på en utomhusscen för några månader sen.

    Men i lördags spelade Chuck Ragan på en liten divebar i San Diego och det GICK inte att missa. Chuck Ragan har (som ni säkert vet vid det här laget) varit en av mina topp 3 mest spelade artister på Spotify varje år sen åtminstone 2015. När jag under 2020 och 2021 fantiserade om att få gå och se livemusik igen var det Chuck jag helst av allt skulle riskera att få covid för.

    Och nu skulle han spela i San Diego, klockan 19 på en lördag, utan några förband. Jag kan verkligen inte tänka mig ett bättre upplägg än att gå och se sin favoritartist spela tidigt på kvällen och sen få gå hem och lägga sig i tid, som den tant man är. (Nu hamnade jag visserligen på efterfest med ett gäng kompisar jag sprang in i på spelningen, men det är en annan historia.)

    Och det var så bra. Jag gråter alltid när jag ser Chuck Ragan live, och så även denna gången. Sen fick jag ge honom en kram efteråt och gick runt och kände mig bara allmänt lycklig.

    Eh, har ni ens sett ett större leende någon gång? Slänger in en bonusbild på mig och Chuck från 2016. Vill ändå påstå att vi har åldrats med värdighet.

    Som om inte allt detta vore nog ska jag på en annan spelning ikväll. Goddamn Gallows och Bridge City Sinners spelar och jag står på gästlistan eftersom en av mina kompisar är tillsammans med sångaren i GG. Det var så länge sen jag stod på listan att jag helt enkelt måste gå, även om 1) det är totalt fyra band, 2) första går på kl 20:00, 3) det är mitt i veckan, och 4) jag är 35 år gammal.

    Jaja, får väl vara trött imorgon helt enkelt.

  • Helgen som gick,  Irritationsmoment

    I brist på mobilkamera

    Min mobil är fortfarande trasig – den behöver ett nytt moderkort vilket kommer ta omkring 10 dagar att fixa från Google. KUL. Under tiden använder jag min gamla mobil, men på den funkar inte kameran.

    Det här är jobbigt för mig som dokumenterar nästan allt jag gör, och har gjort det i 20 år. Jag har dessutom så dåligt minne att jag ofta måste gå igenom min fotomapp på telefonen för att komma ihåg vad jag gjorde en viss dag. Ser inte fram emot att ha ett två veckor långt svart hål i dokumentationen i mars 2022.

    Igår tog jag i alla fall storkameran med mig när jag gick till Japanese Friendship Garden i Balboa Park för att titta på de fina körsbärsträden som står i full blom.

    I söndags var jag ute och körde mountainbike med ett gäng kompisar och då fick istället min GoPro följa med.

    Det var soligt men otroligt lerigt eftersom det hade regnat en massa dagarna innan. Fick stanna och peta lera ur kedjan och hjulen med en pinne flera gånger för att cykeln ens skulle fungera.

    Ja, det var det. Hoppas att jag får tillbaka min nya mobil med fungerande kamera och moderkort snart.

  • Vardagsanekdoter

    Några grejer som inte har med krig att göra

    Några saker som har hänt de senaste dagarna som inte har med krig att göra:

    1.

    I tisdags fick jag ett sms från min hyresvärd. Någon hade rapporterat till honom att det luktade bensin från vår garagelänga och eftersom jag är den enda som förvarar fordon där antog han att det kom från mitt garage. Det visade sig att min endurohoj hade en läcka i bensintanken (det visste jag i och för sig redan, men jag hade gjort mitt bästa för att lappa ihop den).

    Så med alla dörrar öppna för att vädra ut bensinlukten fick jag försöka lösa problemet så gott det gick. Fick inte loss bränsleslangen för att kunna tömma tanken, så istället körde jag på plan b: att lägga hojen på sidan den inte läckte ifrån.

    2.

    Det pågår ett rivningsprojekt i mitt kvarter just nu så flera byggnader står tomma i väntan på att rivas. Problemet är bara att de byggnaderna nu befolkas av knarkare och gränden där mitt garage ligger är full av skumma typer. I tisdags hade några grannar ringt polisen på en av dessa skumma typer. När jag var ute i garaget kom det förbi en annan uppenbart påtänd kille och försökte prata med mig, och eftersom polisen redan var där plockade de upp honom också.

    Jag kunde inte stänga garagedörren pga bensinlukten, så där stod jag, med min hoj liggande på sidan och polisen precis utanför. Ett par personer från mataffären kom dessutom ut och berättade att samma kille just hade snattat och betett sig aggressivt i butiken. Polisen pratade med honom i kanske en timme innan de släppte honom, och då kom han direkt tillbaka till mitt garage för att försöka få mig att vittna för honom i en rättegång (eller något liknande, det hela var ganska oklart). Vid det här laget var det mörkt ute och jag var ensam i gränden, så jag stängde garagedörren, lämnade hojen på sidan och sket helt enkelt i om det luktade lite bensin. Det läckte i alla fall inte aktivt längre.

    3.

    Igår gick min mobil sönder. Den bara slutade att fungera, precis när jag skulle ringa min mamma eftersom hon fyllde år. Det slutade med att jag fick ringa från Facebook Messenger på datorn istället, men nu har det gått ett drygt dygn utan en fungerande mobil och jag har insett flera gånger om hur beroende jag är av min telefon.

    Ett ganska perfekt exempel var för en stund sen när jag åkte för att lämna in mobilen på lagning och jag hade glömt att kolla upp vägbeskrivningen på datorn innan jag gick hemifrån. Hade ju ingen mobil jag kunde kolla upp det på. Kunde inte heller lämna ett telefonnummer till mobilverkstan, så jag får hålla koll på mejlen för att veta när den är färdiglagad. Förhoppningsvis blir det någon gång imorgon för längre än så vill jag helst inte fortsätta vara isolerad från omvärlden.

  • Matbloggen,  Vardagsfilosoferande

    Krig, semlor och allt det andra

    Glad semmeldag på er. Precis som alla andra försöker jag hitta någon sorts balans mellan att sitta klistrad framför nyheterna med ont i hjärtat och att låta vardagslivet pågå som vanligt. Om det är något vi har övat oss på till perfektion under de senaste två åren av pandemin måste det väl ändå vara förmågan att compartmentalize. Att fortsätta gå till jobbet, dammsuga, handla mat, umgås med vänner, träna och så vidare, trots att vi befinner oss mitt i en pågående apokalyps.

    Ett exempel på detta är kanske att jag igår köpte en flygbiljett till Sverige. I mitten av maj kommer jag hem för första gången på två och ett halvt år. Har inte träffat någon i min familj på lika länge. Nu ska min lillebror gifta sig och det missar jag inte för något i världen.

    Här är ett annat exempel. Ni minns kanske att jag bakade semlor för ett par veckor sen. Jag älskar semlor, men bara om jag äter dem på mitt eget vis. Bara själva bullen, utan grädde och mandelmassa, i en tallrik varm mjölk. Jag VET att det är ett sjukt sätt att äta semlor på, som ett litet barn. Så förra veckan fick jag för mig att jag skulle prova vuxenvarianten, för första gången på, jag vet inte, 25 år?

    Det blev kanske inte världens snyggaste semla, men till mitt försvar är de hembakade med hemmagjord mandelmassa och grädde jag har vispat för hand eftersom jag inte äger en elvisp. Hade inte heller florsocker hemma.

    Och det smakade semla, det gjorde det ju. Men alltså, nä. Jag tror jag håller mig till min nakna bulle med hetvägg även i framtiden.

  • Det ofattbara

    Män med för mycket makt

    Fick en kommentar från Jenny:
    Märker ni av det annalkande kriget där borta? På vilket sätt i så fall? Här pratas det inte om annat, jag har blivit krigsplacerad och kompisar har kallats in i hemvärnet. Känns otroligt nära på alla sätt.

    Här märks det inte av så mycket. Eller, så här: Jag lyssnar på både svenska och amerikanska nyheter varje morgon. Både Sveriges Radio och NPR ägnar ungefär lika mycket tid åt att rapportera om Ukraina, det vill säga större delen av varje nyhetssändning. Alla amerikanska nyhets- och politiska poddar jag lyssnar på har ägnat de senaste veckorna åt att prata om och analysera krisen, både från ett internationellt och ett amerikanskt perspektiv.

    Jag är personligen investerad i att följa allt detta av flera anledningar, dels för att det är viktigt (för människorna i Ukraina, för demokratin, för andra forna sovjetrepubliker, osv) och dels för att jag själv är från Europa. Men jag har inte haft ett enda samtal med en kompis, kollega eller annan person här i USA om detta. Det är något som händer långt borta och inte rör “oss”. Har till och med en nära vän här som är född i Ryssland, och hen har inte heller sagt något om det.

    Däremot tror jag att amerikaner kommer att börja bli mer uppmärksamma när det påverkar dem, till exempel genom högre energi- och bensinkostnader.

    Jag är inget stort fan av Joe Biden, men kan i alla fall säga detta: Tack och fucking lov att Donald Trump inte är president just nu. Det hade varit (en ännu större) katastrof för Ukraina.

    Kan ni inte berätta lite mer om hur ni påverkas av allt detta i Sverige och Finland? Vill verkligen veta.

    ***

    UPPDATERING: Jag skrev inlägget ovan några timmar innan Ryssland invaderade Ukraina. Sen dess har tonläget ändrats drastiskt här, i alla fall i mina kretsar, och det är nu svårt att prata om något annat. Många amerikaner (och räknar in mig själv här nu) känner sig maktlösa och vill göra något för att hjälpa. Det samlas in pengar osv. Antar att det är liknande respons som i Sverige, vilket på något sätt ändå känns hoppingivande.

  • Helgen som gick

    Långhelg på två hjul. Och soppa.

    Nu har det varit helg igen, och dessutom långhelg här i USA. Här kommer några grejer jag har gjort de senaste dagarna.

    I fredags gick Sarah och jag ut och firade att Kindred, en av våra favoritrestauranger, fyllde 6 år! Jag fick ett infall och både plattade håret och satte på mig läppstift. Det var verkligen inte igår.

    Vi åt färgglada sallader med friterad kapris (vilket är min nya favoritgrej, måste fritera lite kapris här hemma snarast!) och drack rosébubbel, som sig bör på ett födelsedagskalas. Sen gick jag hem och la mig tidigt.

    Nästa morgon skulle jag nämligen upp i ottan och göra detta roliga: köra äventyrshoj i bergen med två tjejer jag hade träffat genom en Facebook-grupp. Vi hade aldrig träffats IRL tidigare, så det var ju lite spännande.

    Och det gick hur bra som helst! Har en ny hojdejt med en av tjejerna om ett par veckor. Jag jobbar på ett personligt projekt som går ut på att göra mig helt oberoende av karlar, och de flesta jag känner som kör just äventyrshoj och enduro är män. Så det här var helt klart ett steg i rätt riktning.

    Sen var det söndag och dags för nya äventyr, även dessa på två hjul. Körde mountainbike med ett gäng kompisar (både kvinnor och män den här gången) tills vi alla var så trötta att vi knappt kunde stå.

    Vi körde sammanlagt omkring två mil på olika stigar som var utmanande men väldigt roliga.

    Och vi hittade ett vattenfall! Jag brukar säga att jag kan gå med på nästan vad som helst så länge jag får se ett vattenfall. Detta var inte så storslaget, men det är väldigt ovanligt med forsande vatten så här nära kusten i Kalifornien pga torkan, så man får vara nöjd med det lilla.

    När vi var färdigcyklade åkte jag hem och duschade och sen stapplade jag på trötta ben till mitt kvartersbryggeri för att ta en öl och läsa ut en bok. Insåg när jag skulle betala att jag hade glömt min plånbok hemma, men det gick tack och lov bra ändå.

    På måndagen var jag fortfarande ledig, men helt slut i kroppen efter alla helgens aktiviteter. Det enda jag hade planerat under dagen var ett veterinärbesök med min katt Turtle. Det gick bra, hon var hur frisk som helst enligt veterinären.

    På kvällen gick jag ut och åt pho med min kompis Genevieve som var i stan. Det var jag som föreslog vietnamesiskt och efter att vi hade beställt sa G att hon hade ätit pho till lunch samma dag. Men det var regnigt och kallt (med San Diego-mått mätt) så det kändes som perfekt väder för att äta soppa.

  • Jobbrelaterat,  Listor

    Jobblistan

    Nu snor jag en lista från Sandra Beijer.

    God morgon, hur är fredagskänslan?

    Jomen, bra! Strålande! Vi har långhelg i USA den här helgen eftersom måndag är Presidents Day och röd dag. Det är soligt ute och jag tänkte försöka blir klar med jobbet lite tidigt och gå och dricka ett glass bubbel på uteservering med Sarah medan det fortfarande är ljust ute. Ordentlig fredagskänsla alltså!

    Vad jobbar du med just nu?

    Har alltid lite svårt att förklara vad det är jag gör egentligen, speciellt på svenska. Men jag jobbar alltså som chefredaktör på ett techföretag inom resebranschen. Vi har ett gäng appar för husvagns- och husbilsägare och för folk som gillar att campa och åka på roadtrips. En av apparna är Roadtrippers, där har jag jobbat sen 2018. Men sen har det skett en del omorganiseringar och vi har blivit uppköpta och köpt andra appar, osv. Numera är jag alltså ansvarig för content production för minst fyra olika varumärken och leder ett team av redaktörer. Det är väldigt kul!

    Vad ser du fram emot mest jobbmässigt?

    Jag ser alltid fram emot de tillfällen då jag kan kombinera nytta och nöje, det vill säga när jag får betalt för att åka på roadtrips. Sitter just nu och planerar en tur till North Carolina i april för en artikel vi har planerat sen innan pandemin. Hoppas det blir av den här gången!

    Aw eller träning efter jobbet?

    Säger båda. Eftersom jag jobbar hemifrån brukar jag försöka hitta på olika anledningar att lämna hemmet efter jobbet, så att jag kommer ut i alla fall en stund varje dag. Ofta blir det någon sorts träning eller någon sorts aw, jag uppskattar båda.

    Vad har du jobbat med genom åren?

    När jag pluggade jobbade jag extra som spärrvakt i tunnelbanan, på Systembolaget och i bokhandel. Har aldrig haft ett heltidsjobb i Sverige eftersom jag flyttade till USA direkt efter universitetet. Här har jag jobbat som webbdesigner på en kreativ byrå, copywriter på ett medical software-företag, webbredaktör på ett magasin, och som managing editor och chefredaktör på mitt nuvarande jobb.

    Vilka jobb är du mest stolt över?

    Jag är faktiskt oerhört stolt över mitt nuvarande jobb. När jag pluggade journalistik brukade jag på skämt säga att jag ville bli chefredaktör innan 25. Nu blev jag det i alla fall innan 35, och det är ju inte så illa det heller.

    En stor del av mina arbetsuppgifter går ut på att redigera text skriven av amerikaner med engelska som modersmål, vilket i början orsakade en hel del impostor syndrome hos mig som inte har engelska som modersmål. Men numera känner jag mig så pass trygg i att jag behärskar det engelska språket på en avancerad nivå att jag liksom nästan njuter av att rätta andras fel? Plus att alla mina kollegor kommer till mig med grammatikfrågor. Älskar grammatik.

    Vad ville du bli när du var liten?

    Journalist och författare. 1 down, 1 to go. (Om man inte räknar den här boken alltså, men där var jag framför allt redaktör.)

    Vad drömmer du om för jobb i framtiden?

    Det här är en ganska knäpp grej att säga, men jag älskar mitt nuvarande jobb så himla mycket att jag inte ens kan tänka mig att göra något annat. Älskar mitt team och min chef och mina arbetsuppgifter och att jag får resa och göra roliga grejer och får bra betalt och har sjukförsäkring och flexibla arbetstider och kan ta så mycket semester jag vill och kan jobba varifrån som helst i världen. Vissa dagar/veckor/projekt/kollegor är såklart jobbiga ibland, men som heltidsjobb betraktat kan det nog inte bli mycket bättre än såhär.

    Med det sagt skulle det vara kul att kanske skriva någon liten bok någon gång i framtiden.

  • Vardagsfilosoferande

    Fortfarande ingen biologisk klocka

    Tidigare i år fick jag den stora äran att gästa podden Barnfrihet, och nu ligger avsnittet ute. Frida och Malou intervjuar personer som av olika skäl lever barnfria liv, och eftersom jag har skrivit en hel del på ämnet tidigare (till exempel här och här) hörde de av sig för några månader sen och frågade om jag ville gästa. Och det ville jag ju!

    Sånt här ligger egentligen långt utanför min comfort zone, jag blir nervös och får ångestpåslag varje gång jag förväntas prata inför folk till exempel. Och så skäms jag lite över att min svenska är så dålig. Men det här är ett ämne jag ändå brinner för, och det var ett roligt samtal!

    Jag har inte lyssnat på avsnittet ännu, där måste jag nog ändå dra gränsen för mitt mentala välmående. Men jag hoppas att ni lyssnar och säger vad ni tycker (så länge ni inte tycker att jag låter som en idiot, det får ni gärna hålla för er själva i så fall 🙃).

    En grej som jag inte tror att vi pratade så mycket om på podden är detta: Jag har vetat att jag inte vill ha barn i hela mitt liv, eller i alla fall sen jag var gammal nog att inse att det var ett val man kunde göra. Men under alla dessa år har folk sagt saker om att jag visst kommer vilja ha barn senare, “Vänta bara på att din biologiska klocka börjar ticka”. Nu är jag 35 år gammal. Ofrånkomligen vuxen enligt alla definitioner. Och fortfarande har jag inte sett skymten av någon biologisk klocka.

    Snarare är jag mer säker än någonsin på att jag inte vill ha barn. Det finns inte en cell i min kropp som längtar efter en bebis, tvärtom är jag tacksam för mitt barnfria liv exakt varje dag. Vilken grej, va? Tänk om folk som säger saker som “Vänta du bara, du kommer vilja ha barn en dag” istället kunde säga “Okej, jag respekterar ditt val”. Vad mycket trevligare det skulle vara.