• Ytligheter

    Borde du klippa lugg? Svaret är ja

    Jag har känt så många tjejer genom åren som har en liksom ständigt pågående monolog om huruvida de borde klippa lugg eller inte. Ofta slutar det med att de klipper lugg, men sen låter den växa ut — och så börjar hela “borde jag klippa lugg?”-processen om igen.

    För mig är det lite annorlunda. Jag har haft lugg så länge jag kan minnas. Minst 20 år. Jag har försökt låta den växa ut några gånger, men det funkar aldrig. Jag får spel på när luggen blir för lång och klipper av den igen. 

    Luggen är även den enda delen av mitt hår jag aldrig skulle låta en frisör röra med sax. Klipper den själv hemma framför badrumsspegeln. 

    Så om någon av mina kompisar frågar mig om de borde klippa lugg är mitt svar alltid, utan tvekan, JA. Lugg är den bästa frisyren.

    För att illustrera mitt livslånga commitment till luggen kommer här en bild på mig från varje år sen 2000. 

    2000: 13 år och högst upp i Empire State Building i New York med min syster Frida. Den här luggen var kanske inte så imponerande, men den är där i alla fall.

    2001: Mitt första år på Hultsfredsfestivalen, med Anna och Daniella. (Eller var detta också 2000? Jag minns faktiskt inte.) Här hade jag dessutom fått tona håret svart, men det blev snarare grönt. Var extremt nöjd med detta. 

    2002: Rosa hår och minilugg och jättepunk. Med min lillebror på landet.

    2003: Vi hade precis startat Ausländer och skaffat replokal på ungdomsgården i Vällingby. Mellan förra fotot och detta hade jag även en kortlivad tuppkam.

    2004: På punkfestivalen Wasted som det året hölls i Blackpool i England. Luggen going strong.

    2005: Hittade knappt några bilder från det här året, men här är en selfie i alla fall. Gjorde en stiluppdatering från punkare till något Bettie Page-liknande det här året (var dock och kommer nog alltid vara punkare *i hjärtat*). 

    2006: Bettie Page-looken togs till sin spets det här året när jag var med i en Bettie Page-look-alike-tävling (i en klänning jag hade sytt själv) på någon klubb i Stockholm. Hootchy Kootchy kanske? 

    2007: Med Bella på Augustibuller. Den där blonda slingan i luggen blev lite av min signaturlook, även om jag bytte frisyr/hårfärg typ en gång i månaden på den här tiden. 

    2008: TVÅ blonda slingor i luggen. Både den där halsduken och skinnjackan använder jag för övrigt fortfarande.

    2009: Jag hade en VÄDLIGT kortlivad v-lugg det här året, några månader efter att jag hade flyttat till USA. Här i Tijuana med Sarah, vars frisyr var en ganska mycket mer avancerad version av mina luggslingor. 

    2010: I Hollywood med Sakke som var och hälsade på från Sverige. Svart hår och lugg, inga konstigheter. 

    2011: På Bröderna Olssons i Stockholm med Ida. Fortfarande svart hår och lugg.

    2012: På motorcykelfestivalen Chopperfest i Kalifornien. Obs att på alla bilder med långt hår efter 2001 har jag löshår. Har inte haft långt hår på riktigt sen jag var 13.

    2013: Brunhårig! På Punk Rock Bowling i Las Vegas.

    2014: Här var jag blond och Paul skägglös. Så konstigt att se oss så här. Obs att detta också är anledningen till att mitt hår aldrig blir långt, jag envisas med att bleka det mellan varven och måste klippa av det.

    2015: På Hawaii med Diana. Här var vi tillbaka till min mest bekväma look: Svart page och lugg.

    2016: Brunhårig igen, och utan löshår den här gången. I min gamla Lincoln. 

    2017: Fortfarande brunhårig! Fast i Köpenhamn.

    2018: Förra året saknade jag att ha svart hår så pass mycket att jag färgade det igen. Och klippte av det. Igen. Här på bröllop i Utah, där Pauls hår var längre än mitt. 

    2019: Och så nu då. Kort mörk page och lugg. Min bästa frisyr. 

    Känner att jag egentligen borde be om ursäkt för det här ofantligt egocentriska inlägget, men det här är min blogg och jag gör som jag vill. Här kommer en bonus-luggbild från någon gång på slutet av 80-talet:

    Lugg 4-ever!

  • Äventyr

    Mitt mål för 2019: Att besöka 10 nationalparker

    Jag har ett jobb nu där jag bokstavligen får betalt för att åka på roadtrips. Vi har ett årligt stipendium för alla i företaget där man får 1000 dollar att spendera på roadtrips. Dessutom har vi obegränsat med semester. Jag tänker att jag måste utnyttja allt detta till fullo, så mitt mål för nästa år är detta: att besöka så många nationalparker som möjligt. 

    USA har 59 nationalparker som i allmänhet består av den mest spektakulära naturen i hela landet. Jag räknade just och insåg att jag bara har varit i 7 av dem: Joshua Tree, Grand Canyon, Yellowstone, Glacier (måste göra ett inlägg om detta, Glacier var nog min favorit av de nationalparker jag besökte det här året), Grand Teton, Crater Lake och Zion. Tänkte checka av en till på listan under julveckan eftersom jag är ledig och inte har något bättre för mig än att sätta mig på hojen och köra till Saguaro National Park i Arizona. 

    Detta betyder att jag har 51 parker kvar att utforska med start nästa år. Kommer helt klart inte hinna med alla på ett år, men tänker att jag kanske försöker se i alla fall… 10? Det finns ett helt gäng här i Kalifornien, plus i Utah och Arizona, som jag enkelt kan ta hojen till. 

    Jag gjorde en karta över alla nationalparker på fastlandet (dvs inte Alaska, Hawaii, etc) om någon annan är sugen. Mitt bästa life hack om man planerar en roadtrip genom USA (förutom att ladda ner Roadtrippers-appen) är för övrigt att köpa ett National Parks Pass. Det kostar 80 dollar och ger gratis inträde till alla nationalparker. Annars brukar det kosta runt 30 dollar per park. 

    Känner mig redan väldigt peppad på 2019.

  • Vardagsfilosoferande

    Hur det gick med mina mål för 2018

    För ett knappt år sen skrev jag ett inlägg om mina mål inför 2018. Nu när året nästan är slut tänkte jag att det kunde vara dags att se hur det gick.

    Mål 1: Att resa mer – men flyga mindre

    Det här gick alldeles strålande under årets första 7 månader. Tog hojen överallt (till exempel till Kanada – se bildbevis ovan – och Mexiko), men körde knappt bil och flög nog inte alls. Sen fick jag ett nytt jobb som kräver att jag flyger till Ohio ca en gång i månaden. Nästa år kommer jag inte heller kunna undvika att flyga eftersom jag saknar min familj och Sverige och planerar att komma och hälsa på. 

    Däremot är detta första gången på fyra år som vi inte flyger någonstans över julen. Det regnar och blixtrar och åskar i San Diego och jag får använda all självbehärskning jag har för att inte börja kolla resor till typ Belize eller Dominikanska republiken. Eller Hawaii. 

    Mål 2: Att ta tag i att skaffa amerikanskt medborgarskap

    Jag hade glömt att det här var ett av mina mål för året, men jag skickade in min ansökan om amerikanskt medborgarskap för bara en dryg vecka sen, så det var ju precis i tid. Enligt USCIS hemsida bör jag om allt går som det ska bli beviljad medborgarskap i januari 2020. Precis i tid för att hinna rösta i det årets val.

    Mål 3: Att lära mig spanska

    I december förra året var jag i Guatemala i en vecka med 9 kompisar, varav ingen pratade speciellt bra spanska. När vi kom hem bestämde vi oss kollektivt för att börja ta spanskalektioner. Vi hittade en tid och dag som funkade för alla, och jag lyckades till och med hitta en privat spansklärare som vi hade råd med och som kunde undervisa oss en gång i veckan. Hon skickade oss övningsprov för att se vilken nivå vi var på, och vi var alla redo att börja lära oss spanska på riktigt.

    Sen blev en av lärarens familjemedlemmar sjuk och hon var tvungen att åka hem till Argentina på obestämd framtid, bara en vecka innan våra lektioner skulle börja. Och då blev det liksom inte av att någon började om med att försöka hitta en ny lärare.

    MEN. Igår nådde jag ändå milstolpen att ha pluggat spanska varje dag i 100 dagar (!) på Duolingo. Så även om mina kompisar inte aktivt lär sig spanska just nu känner jag att jag har kommit en bit på vägen.

    (Duolingo är alltså en gratisapp där man kan lära sig en hel massa olika språk. Den funkar rätt bra för mig eftersom jag pluggade spanska i fyra år i skolan och därför redan kan en del. Det är eventuellt svårare om man börjar helt från scratch eftersom man inte direkt får några lektioner eller förklaringar. Det är bara som ett enda långt popquiz.)

  • Bra saker,  Vardagsanekdoter

    Kvällen då jag fick träffa Brody

    En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

    Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

    Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

    Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

    BILDBEVIS:

    Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

  • Vardagsanekdoter

    Pauls high school-återträff, men mest en läskig grej som hände

    Igår var vi på Pauls 20-åriga high school-reunion. Han tog studenten 1998 i Palmdale norr om LA, men av någon anledning hade alla röstat på att ha återföreningen i San Diego. Passade oss perfekt!

    Kvällen började dock med lite drama: Vår närmsta granne, Anne, är en väldigt skröplig dam i 90-årsåldern som bor ensam med sin hund. Igår när vi var på väg att åka hemifrån hörde vi hunden skälla oavbrutet, vilket är ovanligt, så vi gick över till Annes hus för att kolla så att allt var ok. Eftersom Anne älskar Paul fick han uppdraget att knacka på. Han ropade hennes namn utan att få något svar. Så han öppnade dörren, som var olåst, och klev in. Ropade hennes namn igen utan att få svar.

    Vid det här laget började vi bli lite oroliga. Det är inte likt Anne att gå iväg någonstans och lämna dörren olåst, och dessutom inte ta med sig hunden. 

    Hennes sovrumsdörr var stängd och varken Paul eller jag vågade öppna den. Så vi gick hem till Shelly, en annan av våra grannar, som är lite som kvarterets mamma. Hon känner alla och har koll på allt som händer. Shelly följde med oss tillbaka till Annes hus, och sen stod vi alla tre i hennes vardagsrum och andades i fyrkant. Shelly berättade att hon bara hade hittat en död person tidigare, och det var hennes pojkvän. Hon bad en liten bön om att inte behöva hitta en till. 

    Och precis när vi var på väg att öppna dörren hörde vi en annan granne utanför. Hon klev in med en bebis på höften och berättade att hennes man hade sett Anne gå förbi deras hus bara en kvart tidigare. Så vi öppnade sovrumsdörren bara för att dubbelkolla, och rummet var tomt. Anne var inte hemma. Hon hade bara gått iväg någonstans och glömt att låsa dörren.

    Det var en sån sjuk lättnad, ni fattar inte. Paul och jag är Annes närmaste grannar, och hon är verkligen gammal och inte i så himla bra skick, så vi hade redan börjat förbereda oss mentalt på att något sånt här skulle kunna hända. Tack och lov att det var falskt alarm den här gången. 

    Ja, och sen åkte vi alltså till Pauls high school-reunion. Det var strandtema, så vi hade våra bästa Hawaiiskjortor på oss. En rolig grej var att typ 7 olika personer som jag aldrig hade träffat tidigare kom fram till mig och sa att de följer mina och Pauls äventyr på Facebook och Instagram. Vi var eventuellt även det enda paret där utan barn. Jag glömmer ibland att vi inte lever ett “traditionellt” vuxenliv. 

    Sen var det en kvinna som gick runt och skällde ut alla som hade varit elaka mot henne i high school, innan hon stormade ut och försvann. You go girl!

  • Sverige vs. USA

    Om det jobbigaste med att bo i USA

    Fia:
    Kommer du och Paul någonsin testa att bo i Sverige (eller Europa)? Vad tycker du är jobbigast med att bo i USA?

    Ni frågar ju inga lätta saker direkt! Haha. Men okej. Som det ser ut just nu kan jag inte tänka mig att bo i Sverige, och jag tvivlar på att det kommer att ändras inom en överskådlig framtid. Sverige är ett fantastiskt land, mycket bättre än USA på väldigt många sätt, men bara tanken på att behöva genomlida en enda svensk vinter till ger mig avgrundsångest. Jag tror att Paul känner ungefär likadant, trots att han är uppväxt i södra Kalifornien och inte har frusit en dag i sitt liv.

    Jag älskar Stockholm och saknar ofta både staden och alla mina personer i den. Det ultimata vore ju om vi kunde bo i Europa några månader varje sommar och resten av året i San Diego. Men det känns inte helt realistiskt, i alla fall inte just nu.

    Hade vi velat ha barn hade jag eventuellt övervägt en Sverigeflytt på heltid, men nu vill vi ju inte det. Så då bor vi hellre kvar här där det är (någorlunda) varmt året runt och man inte behöver oroa sig för snöstormar, fallande istappar, horisontellt regn, hala vägar eller snöslask. 

    Därmed inte sagt att USA är något paradis, det är det verkligen inte och jag vet inte om jag skulle kunna bo någon annanstans i det här landet än i Kalifornien (ja, möjligen Hawaii då). Några saker jag tycker är jobbiga med att bo här:

    1. Sjukvård räknas inte som en mänsklig rättighet, och tillgången till vård är en klassfråga. Det nuvarande sjukförsäkringssystemet är åt helvete, och republikanerna vid makten jobbar aktivt på att göra det ännu värre. Det är verkligen ett mysterium för mig hur i princip alla andra i-länder kan erbjuda sina medborgare tillgång till vård, men i USA börjar folk skrika “socialism” så fort man nämner universal healthcare. Som om det vore en dålig sak. 

    2. Den jäkla besattheten vid vapen. Ingenting är så heligt i USA som rätten att bära vapen, inte ens oskyldiga människors rätt till att inte bli ihjälskjutna av dårar med automatkarbiner. 

    3. Donald Trump är president. Idag är det exakt ett år sen valet och jag befinner mig fortfarande i någon sorts chocktillstånd. Donald Trump är president. Nä, det går fan fortfarande inte att förstå. Från och med idag är USA dessutom det enda landet i världen som inte är med i Parisavtalet. Det säger egentligen ganska mycket om vilken sorts land detta är år 2017. 

    Jag började skriva fler grejer men det blev så himla långt och negativt, så nu begränsar jag detta till bara tre punkter. Men tro mig, det finns många grejer som är jobbiga med att bo i USA. Får väl väga upp detta med ett inlägg om varför jag ändå älskar att bo här. 

  • Vardagsanekdoter

    Några snabba måndagsuppdateringar

    – Jag kom hem från fyra dagar i öknen och Babes Ride Out igår, lite sliten men lycklig ända in i själen. BRO är verkligen en av de bästa grejerna i mitt liv, är så glad att det finns. Det kommer såklart ett ordentligt inlägg om det när jag har orkat gå igenom och redigera bilder, men här är i alla fall årets tältfoto. Nu sjunger det dock på sista versen, så det här blir eventuellt det sista fotot i det lilla blå tältet.

    – Jag fyller år på lördag. Hade egentligen inte tänkt göra något speciellt eftersom det är Halloween-helg och det redan händer så mycket, men sen bestämde jag mig för att ha en liten BBQ för mina närmsta vänner i alla fall. Med Halloween-tema såklart. Har redan min kostym kirrad och klar. Ni får se snart!

    – På tal om Halloween skrev en av mina kompisar på Facebook idag att det verkar som att San Diego har klätt ut sig till Palm Springs inför Halloween eftersom det är så varmt. 35 grader idag. Men jag klagar inte, jag bävar redan inför vinter och temperaturer under 20 plusgrader. Borde väl egentligen bo typ på Hawaii. 

    – Jag funderar på att söka det här drömjobbet som New York Times la ut idag. Antar att de kommer få i runda slängar en miljon ansökningar dock, så det är väl egentligen inte ens värt att lägga tid på. 

    – Och just det, ni är ett par stycken som har efterfrågat hojtips för nybörjare, så jag skrev ett inlägg om detta på Red Rag Garage. Det här är första delen i en serie för tjejer som är sugna på att börja köra motorcykel, så det kommer mer. Stay tuned!

  • Resor,  Sverige

    Sverige, del 2: Vasamuseet, båtar, öl och en uppblåsbar enhörning

    Uhhhh, tiden går alldeles för fort, jag är redan stressad över att vi måste åka hem om en och en halv vecka. Det här har vi i alla fall gjort sen sist:

    Flyttat från Hässelby hem till min lillebror på söder. Han har en asfin bostadsrätt vid Mariatorget, men av någon outgrundlig anledning har han uppblåsbara poolleksaker och gummibåtar i hela läggan istället för möbler!? Detta är sjukt frustrerande för mig eftersom jag gillar att ha till exempel en stol att sitta på och ett bord att lägga saker på och förstår inte hur någon kan bo så här. Men ja. Min lillebror och jag är lite olika på det sättet, tydligen.

    Ätit vegetarisk buffé med stans finaste utsikt på Hermans.

    Hängt med Diana och Calle på Bröderna Olssons. Diana och jag är båda från Stockholm, men det här var första gången vi träffades i Sverige. Hon har precis flyttat hem efter 11 år i Los Angeles och på Hawaii.

    Tittat på utsikten från Katarinahissen.

    Promenerat över halva Söder, till exempel på Götgatsbacken.

    Tagit Djurgårdsfärjan i regnet med Diana och Calle.

    Gått på Vasamuseet! Det här var högst på Pauls lista över grejer han ville göra i Stockholm, och min pappa fixade gratisbiljetter åt oss genom någon kontakt han har. Win!

    Träffat världens gulligaste lilla hundvalp som jag bara ville stoppa i fickan och ta med mig hem.

    Tagit båten tillbaka till Slussen igen.

    Ätit svensk pizza och druckit fulöl. Det smakade exakt som jag kom ihåg, och jag gillar fortfarande inte pizza. Men Paul var glad och nöjd!

    Druckit drinkar på Koh Phangan och tagit ett extremt dåligt foto på detta.

    ***

    Idag är det 4th of July och vi råkade vakna alldeles för tidigt, så nu sitter vi bara och väntar på att alla affärer ska öppna så vi kan gå och shoppa lite. Samt hoppas på att solen kommer fram snart. Det är ju alldeles på tok för kallt!?

  • Sverige vs. USA

    Svensk jul med 350 000 personer?

    glogg

    Det är ju december nu så man måste kanske säga något om julen? Jag är egentligen ganska ointresserad av högtider (med Halloween som enda undantag) och försöker slippa undan att fira dem så ofta jag kan. Fick till exempel med mig Paul till Hawaii förra julen, till Mexiko över Thanksgiving, och den här julen åker vi till Puerto Rico (gud, låter ju som någon jetsettare nu?). Men av någon anledning blir jag numera ändå sugen på att göra svenska grejer så här års, det är väl något undermedvetet, att december förknippas med att vara hemma med familjen?

    Det här började förra året, när jag gick på December Nights (som är en megastor julmarknad i Balboa Park) med några kompisar. Jag skrev om det här. De hade en svensk julmarknad med ett glöggtält, luciatåg, svenska julsånger och svenskt godis och jag blev oväntat helt glad och nostalgisk.

    Ikväll och imorgon är det dags för årets December Nights, och egentligen vill jag helst slippa gå – det är så SJUKT mycket folk, på riktigt omkring 350 000 pers, och det går inte ens att ta en Uber dit för att det är så mycket trafik. Man får sitta i bilköer i flera timmar – och då bor jag ändå en typ 10 minuters bilfärd från Balboa Park.

    Så vi får se om jag pallar. Om inte var vi i alla fall på Ikea igår och köpte godis och müsli, så jag kanske redan har fått min dos av svenskhet för den här veckan?

    ikea

    Hej då!

  • Listor

    Sommarlistan 2016

    Idag är det officiellt sommarens första dag, så jag firar med den här sommarlistan som jag redan har sett i en massa bloggar.

    Mina planer för sommaren:

    Eftersom jag bor i San Diego så varar sommaren lite längre än på andra ställen, så de här planerna utgår från att vi har sommar från och med idag tills slutet av oktober ungefär. Jag kommer inte direkt att ha någon lång semester (pga jobbar för ett amerikanskt företag) men har ett par mindre resor planerade. Hittills ser planerna ut ungefär så här:

    Juni:

    Nu i helgen är det Born Free, en av de största motorcykelfestivalerna i USA. Hela kalaset äger rum i Orange County så vi bor på hotell lördag-söndag. Det här är ett av mina favoritevent, och jag ser fram emot att träffa kompisar från hela landet som man annars inte ser så ofta.

    Juli:

    Första helgen i juli är det dels 4th of July, och dels fyller vår kompis G år. Hans flickvän har styrt upp en överraskningsfest i Ensenada, Mexico, så jag och Paul tänkte ta hojarna ner och stanna där i ett par dagar eller så?

    Augusti:

    tdr3

    I mitten av augusti flyger jag med ganska stor sannolikhet upp till Portland och hyr eller lånar en hoj så att jag kan vara med på The Dream Roll igen. Det är alltså ett tvådagars motorcykelevent i Washington för bara tjejer. Jag var där förra året, det var fint men regnade sjukt mycket. I år är vädret förhoppningsvis lite bättre.

    September:

    Paul och jag håller på att planera en längre motorcykelsemester, och vi hade tänkt ta en vecka i september och köra genom 6 delstater. Nu lutar det åt att vi kanske tar en långhelg och nöjer oss med att åka till Zions nationalpark i Utah istället.

    Oktober:

    borregoreunion6

    Ojoj, oktober kommer att bli en hektisk månad. Först åker jag till Costa Rica med min kompis Stacey i en knapp vecka. Helgen efter blir det fyra dagar med en massa motobabes i Joshua Tree på Babes Ride Out. Och helgen efter det flyger vi upp till Oregon igen eftersom Pauls bror gifter sig med min kompis Jess. Plus att jag fyller 30 dagen innan bröllopet.

    Hur länge ska du vara ledig?

    Jag har tio betalda semesterdagar om året, plus två personliga dagar, plus fem sjukdagar (som jag aldrig tar ut eftersom jag kan jobba hemifrån om jag är sjuk) så jag tänkte väl försöka få de dagarna att räcka så långt det bara går.

    IMG_3581

    Vad ser du mest fram emot?

    (Minst) fem månader av klarblå himmel och solsken, samt att köra hoj genom några av världens vackraste platser.

    Vad kommer du att köpa inför semestern?

    Bensin, flygbiljetter, hotellrum, solskydd. Sånt.

    Kommer du att bli brun?

    Det återstår väl att se, men det är ingenting jag strävar efter.

    Vad kommer du att äta?

    Massor av sparris, citron, sallader och annat somrigt. Plus tacos.

    Vad kommer du att dricka?

    Kall öl och kallt vatten i mängder.

    motoweekend3

    Vad kommer du att ha på dig?

    Kevlarjeans, boots, skinnhandskar och integralhjälm på alla hojäventyren. Annars typ shorts, keps och sandaler.

    Det här lyssnar jag på i sommar:

    Den här playlisten.

    Hur kommer du att göra dig illa?

    Förhoppningsvis inte alls.

    hawaiiiiii

    Vad oroar du dig för?

    Hur jag ska få semesterdagarna att räcka till.

    Hur kommer du att minnas din semester sedan i september?

     I september har sommaren knappt börjat här och jag har som sagt ingen regelrätt semester. Men i november kommer jag nog minnas sommaren som att den var alldeles för kort.