I tisdags jobbade jag min sista dag på San Diego Magazine. Det var lite sorgligt, jag hade ändå varit där i över fyra år. Jag fick ett kort som mina kollegor hade skrivit så himla fina saker på, och så gick jag runt hela kontoret och kramades hej då med alla. Gick därifrån vid 14-tiden och tog hojen på en tur runt en av mina favoritvägar. Det kändes som det perfekta sättet att avsluta det här kapitlet på.

Igår började jag på mitt nya jobb. Och vet ni, det är SÅ SKÖNT att jobba hemifrån igen. Jag kan sitta i linne och shorts med benen på skrivbordet och en katt i knät och jobba. Det är svinvarmt ute, vilket innebär att det är ännu varmare i vårt hus. Men jag köpte och installerade luftkonditionering på mitt hemmakontor förra veckan, så nu går det till och med att vistas inomhus.  

De senaste månaderna, medan jag har letat efter ett flexibelt jobb, har jag tryckt paus på en massa grejer jag vill göra för att jag har tänkt att “det här kan jag göra sen när jag jobbar hemifrån”. Träning, till exempel. Det är ju så bökigt att gå och träna när man jobbar på kontor hela dagen? Jag vill helst träna på morgonen eller mitt på dagen, men kan liksom inte dyka upp på kontoret svettig och i träningskläder. Men nu! Nu är det ingen som bryr sig om hur jag ser ut eller luktar. Jag kan gå och träna mitt på dagen. Har redan bokat tid med en personlig tränare. 

Och jag kan börja rida igen! Slutade för att det var så himla bökigt att ta sig ända till stallet mitt i rusningstrafiken, plus att det på vintern blir mörkt så tidigt att jag inte kunde gå och rida efter jobbet. Men nu kan jag boka ridlektioner mitt på dagen.

Än så länge är jag alltså väldigt nöjd med mitt nya jobb. Och hela nästa vecka kommer jag att hänga på huvudkontoret i Cincinnati. Jag har aldrig varit i Ohio, så det ska bli spännande. Men mer om detta senare.