-
Fullspäckat schema och rastlöshet
Nu kanske det är någon som undrar varför jag inte bloggar mer nu när jag är arbetslös och borde ha en massa tid över. Men något jag har lärt mig den senaste månaden är detta: att vara arbetslös är i princip ett heltidsjobb.
Jag har så mycket grejer på gång just nu? Har knappt en stund över. Vet inte hur det gick till. Jag söker jobb och intervjuar för olika positioner, jag sysslar med side hustles och frilansuppdrag, jag läser kontrakt och pratar med folk om olika jobbmöjligheter, jag bygger hemsidor för att kunna dra igång en konsultverksamhet om det skulle kännas lockande, och häromdagen hade jag ett möte med en litterär agent om en bokidé jag har funderat på ett tag.
Jag har också skaffat gymkort och en personlig tränare. Har haft så ont i knät så länge att jag tänkte att det här var en bra tidpunkt att göra något åt det. Den här veckan har jag varit på gymmet fem dagar i rad (who is she?).
Och så har jag fyra hojar som behöver saker. Just nu sitter jag till exempel med min laptop på en motorcykelverkstad för att få ett nytt däck och bakljus installerat, så jag kan åka på en liten roadtrip igen. Det är verkligen skönt att inte jobba men jag känner mig också stressad. Dels är det stressen över att inte veta när jag kommer ha en inkomst igen, och dels är jag stressad för att jag verkligen vill ta till vara på den här ledigheten. INTE bara sitta hemma framför datorn.
Så imorgon tänkte jag börja köra mot Grand Canyon i Arizona. Har inte varit där sen 2017 så det är väl dags igen. Det blir en snabb tur, bara några dagar. Men förhoppningsvis stillar det i alla fall rastlösheten en stund till.
-
Om hur det funkar att vara arbetslös i USA
Jag kom hem från min roadtrip i torsdags, efter att ha kört nästan 700 mil genom 11 delstater och 9 nationalparker på 16 dagar. Det var ett fantastiskt äventyr, och så välbehövligt, men nu är det dags att återvända till verkligheten.
Jag har fått en del frågor både här och på Instagram om hur det funkar att vara arbetslös i USA. Här är några som jag tänkte försöka svara på så ärligt jag kan, utifrån min egen situation.
Hur funkar det egentligen i USA? Finns nån form av a-kassa? Måste du ha privat sjukförsäkring när du är mellan jobb? Har du lagt undan pengar för eventuell arbetslöshet?
Nu är jag verkligen ingen expert, jag har aldrig varit arbetslös tidigare så allt detta är ganska nytt, men ungefär så här ser det ut för mig. Den amerikanska motsvarigheten till a-kassa är unemployment insurance. Det ser lite olika ut beroende på vilken delstat man bor i, men här i Kalifornien får man mellan 40 och 450 dollar i veckan, baserat på ens tidigare inkomst.
Jag kvalificerar för den högsta summan och får just nu 1800 dollar i månaden innan skatt (ca 19800 svenska kronor). För lite perspektiv ligger min hyra på 1550 dollar (17000 sek), och detta är väldigt lågt för Kalifornien, så för de allra flesta tror jag att det är svårt att leva på unemployment, speciellt de som inte får den högre summan.
I mitt fall klarar jag mig ändå fint just nu, på grund av två anledningar. Dels fick jag ett avgångsvederlag motsvarande ungefär tre månadslöner, och dels har jag sparpengar undanlagda av just den här anledningen.
När det gäller sjukförsäkringen är det lite värre. När man har sjukförsäkring genom sitt jobb i USA och förlorar jobbet är man automatiskt berättigad till något som heter COBRA. COBRA innebär att man temporärt får fortsatt tillgång till sjukförsäkringen man hade genom jobbet, tills man hittar något annat. Det här låter ju bra i teorin, men det är svindyrt i praktiken. För mig skulle det kosta ungefär 800 dollar i månaden, alltså nästan 9000 svenska kronor. Så jag har inte bestämt om jag ska skaffa COBRA eller helt enkelt live on the edge ett litet tag.
Vill påpeka att jag ändå är otroligt privilegierad i den här situationen. Jag har sparpengar och ett avgångsvederlag och får den högsta summan från unemployment. Jag klarar mig finansiellt utan större problem minst resten av året, och har investeringar jag kan casha ut efter det om det skulle krisa.
USA är ett extremt klassamhälle där otroligt många lever under fattigdomsgränsen, så det är svårt att använda min situation för att prata om hur det fungerar att vara arbetslös i det här landet rent generellt. Men det hoppas jag att ni förstår.
-
Hej från Colorado
För exakt en vecka sen lämnade jag San Diego på min hoj och körde nordöster ut. Sen dess har jag hunnit köra genom fem delstater (Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah och Colorado) och fyra nationalparker. Jag befinner mig just nu i en liten by i bergen utanför Rocky Mountain National Park i norra Colorado. Klockan är strax innan 7 på morgonen och det är nollgradigt. Jag sitter i en Airbnb-lägenhet och väntar på att solen ska gå upp så det blir lite varmare och jag kan köra in i parken.
Det har varit ett fantastiskt äventyr hittills. Jag har kört några av landets vackraste vägar, träffat intressanta personer, sett otroligt många vilda djur, provat att köra sandbräda i en nationalpark, fått min första hastighetsbot, och så mycket mer. Men jag är också så trött. Dels har jag precis haft covid, vilket nog har satt sina spår, och dels har jag varit i Colorado de senaste fem nätterna vilket innebär att jag har befunnit mig mer än 3000 meter över havet i flera dagar. Det är otroligt utmattande. Så igår tog jag en vilodag. Hängde i lägenheten, satt i en jacuzzi, läste ut en bok, och så hade jag dessutom tre jobbintervjuer via zoom.
Men nu är det dags att köra vidare. Tänkte ta mig till Wyoming och sen Nebraska idag. De ligger norrut men inte lika högt över havet, så tänker att det nog hjälper mot tröttheten.
-
Funemployed
Blev tillsagd av flera personer som följer mig på Instagram att uppdatera bloggen, så här kommer en uppdatering.
Två saker som har hänt de senaste dagarna:
1. Jag blev uppsagt från mitt jobb i fredags. Ni vet ju att det har varit en smula kaotiskt där i princip hela året, och det här var tredje rundan med uppsägningar. Jag hade på känn att det var på gång och känner mig egentligen mest lättad. Det ska bli skönt att slippa kaoset.
2. Igår testade jag positivt för covid. Jag har lyckats klara mig undan covid i tre år, men den här nya sorten verkar extremt smittsam. Känner så himla många som är sjuka just nu. Jag hade feber i ungefär ett dygn, men nu känns det mest som en ganska rejäl förkylning.
För att svara på några frågor jag har fått hittills: Jag klarar mig ekonomiskt i några månader till, så jag känner mig inte superstressad över att hitta något nytt. Däremot är jag stressad över att vara sjuk. Jag har så mycket jag vill göra med den här ofrivilliga ledigheten (som jag numera hänvisar till som min funemployment), men istället ligger jag på soffan och hostar och läser deckare.
Dels är det Babes Ride Out nu i helgen, ett motocykel-camping-event för kvinnor som jag älskar och har sett fram emot länge. Och dels hade jag tänkt ta en lång omväg hem från eventet (tänk typ 400 mil) på hojen. Nu lutar det åt att det inte blir något Babes för mig, men jag tänker ändå åka på en lång roadtrip så fort jag känner mig frisk och testar negativt.
Det är så himla sällan man i vuxen ålder i det här landet har flera veckors ledighet på raken. Jag vill utnyttja detta till fullo, utan att för den sakens skull spendera en massa pengar som jag kanske egentligen borde spara.
Ja, ja. Det blir säkert bra det här.
-
Det bästa jag läste i augusti
Jag förstår inte hur det redan är september. Var har det här året (och den här sommaren) tagit vägen egentligen? Jag är just hemkommen från en intensiv långhelg i norra Washington där jag körde hoj till två nationalparker. Mer om detta på Instagram, jag är för trött för att få ihop ett vettigt inlägg här just nu.
Jag hade i alla fall en bra läsmånad i augusti, läste sammanlagt 11 böcker. De här var bäst:
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver
En stor (bildligt och bokstavligt) berättelse om en pojke som växer upp med en missbrukarmamma och i olika fosterhem i Appalachia. Kingsolver skriver fantastiskt, det är roligt och hjärtskärande och osannolikt och realistiskt.
Betyg: 5/5**Jag har läst 78 böcker hittills i år och bara fem av dem har fått en femma i betyg, jag är VÄLDIGT snål med femmor. Bara så ni vet.
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist
Jag älskar JAL och blir alltid helt lycklig när han kommer ut med en ny bok. Speciellt när den utspelar sig i skärgården, och det gör denna. Det är få saker som kickar igång min hemlängtan så mycket som svenska sommarberättelser, och trots att det alltid är något magiskt eller övernaturligt (i det här fallet en sjöjungfru) i JAL:s böcker vet jag ingen som är bättre på att skilda vardagsrealism. Fin berättelse, tyckte mycket om denna.
Betyg: 4/5Yellowface av R.F. Kuang
En underhållande och originell roman om en författare som stjäl en annan författares verk och publicerar det under sitt eget namn. Fullt av osympatiska karaktärer och riktiga konversationer om ras och cultural appropriation, samt ett ganska skruvat slut.
Betyg: 4/5Supper Club av Lara Williams
Jag hade höga förhoppningar om den här boken, som handlar om ett hemligt sällskap av kvinnor som samlas och äter stora mängder mat, dricker alkohol och tar droger, som ett subversivt sätt att reclaima sin plats i världen. Den levde delvis upp till förväntningarna, dock var det tyvärr lite väl mycket fokus på idiotiska ex. Jag tyckte mycket om kapitlen som handlar om mat, och fick till och med avbryta läsningen för att ställa mig och laga en puttanesca mitt i alltihop.
Betyg: 4/5Saturday Night Ghost Club av Craig Davidson
Lite samma stuk som Sommaren 1985 fast utspelar sig i Niagara Falls. Det här är en kort roman om ett par unga pojkar och en excentrisk morbror som ger sig ut på nattliga äventyr för att gå till botten med olika spökhistorier. En fin men sorglig berättelse.
Betyg: 4/5 -
Ett sista farväl
Sist jag uppdaterade här var för 9 dagar sen, då skrev jag att en orkan var på väg mot Kalifornien. Sen blev det tyst. Ber om ursäkt för det! Stormen kom och gick, här i centrala San Diego fick vi ganska mycket regn men annars var det rätt lugnt. Det var något värre i öknen där det blev stora översvämningar, plus att det kom en jordbävning norr om LA mitt i alltihopa. Men på det stora hela kunde det varit betydligt värre.
En annan grej som har tagit upp större delen av min vakna tid de senaste veckorna är detta:
I lördags höll vi en stor “celebration of life”-fest för J, i hans bästa kompis föräldrars FANTASTISKA trädgård. Jag organiserade och koordinerade hela festen med hjälp av två kompisar, varav en fick covid (!) och fick dra sig ur i sista stund. Det var mycket jobb och stress de senaste veckorna för att få ihop allt. Men det blev så himla himla bra.
Drygt 100 personer kom, folk höll tal, och vi hade massor av mat och alkohol och till och med ett knytkalas med priser i flera kategorier. Det var ett så fint sätt att få säga farväl tillsammans. J hade varit stolt.
-
Orkanen Hilary och stormförberedelser
Orkanen Hilary är på väg mot Kalifornien och jag tror inte att någon här är riktigt beredd. Orkaner är inte något vi brukar behöva oroa oss över här på västkusten, det är en östkust-grej. Sånt som händer varje år i typ Florida och North Carolina. Här i Kalifornien är det jordbävningar och bränder. Men allt är upp och ner och att bo i kustnära Kalifornien känns numera som att sitta på första parkett till klimatförändringarna.
Jag har i alla fall bunkrat upp med flera dunkar vatten och laddat alla mina powerbanks, och om en stund ska jag gå och köpa extra batterier till mina ficklampor och ställa in utemöblerna. Sånt man gör i Florida.
Nu tror jag visserligen inte att det kommer bli så illa som vissa tror. Jag utgår från att vi får en del regn (vilket för all del är otroligt sällsynt i San Diego i augusti) och lite blåst. Kanske lite åskväder. Men det skadar inte att förbereda sig på det värsta.
Jag såg förresten ett storm-hack på TikTok som jag också har implementerat. Jag fyllde en liten bytta med vatten och ställde i frysen över natten. Nu på morgonen la jag ett mynt ovanpå isen i byttan och ställde tillbaka in i frysen. Om strömmen går kan jag använda myntet för att bedöma om maten i frysen fortfarande går att äta. Ett mynt som har sjunkit till botten av byttan betyder att det har hunnit tina tillräckligt för att smälta vattnet, och i så fall är det nog läge att slänga det mesta i frysen. Har den bara sjunkit en liten bit borde maten fortfarande gå att äta.
Sånt man inte brukar behöva tänka på när man bor i en storstad som är känd för att ha ett av de bästa klimaten i världen.
-
Out with a bang
Hej på er, tänkte att det kanske var på sin plats med några uppdateringar. Sist jag skrev här var det mycket sorg och kaos, och det är det väl fortfarande, men det har också blivit bättre.
J gick bort den fjärde juli, på eget bevåg, hemma i altansoffan, omgiven av sina närmsta vänner och sin fru K. Han önskade att vi skulle tänka på honom när fjärde juli-fyrverkerierna gick av stapeln senare på kvällen, och de kommer nu för alltid att vara förknippade med honom. Om ett par veckor håller vi en stor fest/ceremoni för att fira hans liv.
K tar en dag i taget och fungerar under omständigheterna okej. Hennes sorgearbete började egentligen för flera månader sen och hon har mycket stöd av familj och vänner. Vi umgås och äter middag tillsammans flera dagar i veckan och det har varit bra för mig också.
Med jobbet är det också något bättre. Mycket att göra, men inte lika kaotiskt som för någon månad sen. Jag tillbringade några dagar i Ohio på workshops med mina kollegor i juli och det hjälpte verkligen att träffas och umgås och planera tillsammans i samma rum, inte bara över zoom.
Efter jobbmötena hyrde jag en gigantisk Harley och körde söderut till Great Smoky Mountains i Tennessee och North Carolina i några dagar. Besökte fyra delstater och två nationalparker över en långhelg, och det var precis vad jag behövde. Även om det var 35 grader varmt och 70 procents luftfuktighet och jag var tvungen att stanna och bada i varje sjö och vattenfall jag såg och äta jättemycket glass för att inte dö stora värmedöden.
Slutligen har jag också bokat om min Sverigeresa. Jag skulle ju ha tillbringat hela juli i Sverige men det blev av förklarliga skäl inte av. Så nu kommer jag hem till jul istället! Sist jag var hemma över julen var 2019 och det var kallt och mörkt och jävligt och jag lovade mig själv att inte göra om det. Men! Min lillebror ska ha sitt första barn i mitten av december och om det inte är anledning nog att köpa en ny vinterjacka och suck it up vet jag inte vad som är. Saknar min familj något oerhört.
-
Från uppsägningar till Born Free
Tack för era fina kommentarer på förra inlägget. Det finns egentligen inga ord, så jag låter det mesta jag känner vara osagt just nu. Livet pågår trots allt ändå, på något vänster. Här är några andra saker som har hänt på sistone:
Förra veckan sa mitt jobb upp 35 procent av mina kollegor. Det var andra gången i år, i januari var det nästan 50 procent som fick gå. Den här gången var jag inte beredd och det kom som en rejäl chock. Jag har fortfarande kvar mitt jobb, men det är traumatiserande och inte bra för arbetsmoralen att gå igenom detta gång på gång. Speciellt nu när saker är så instabila i mitt privatliv och det hade varit extra skönt att slippa kaos på jobbet. Men nu är det som det är.
På den mer positiva fronten var jag förra helgen inbjuden att visa upp en av mina motorcyklar på Born Free, en enorm motorcykelträff i Orange County. Mc-profilen Becky Goebel satte tillsammans med Harley-Davidson upp en utställning inne på eventet med custom-hojar ägda av kvinnor. Det var den första utställningen av sitt slag och vi var sammanlagt 8 inbjudna kvinnor. Kände mig otroligt hedrad över att ha blivit tillfrågad.
Jag hängde på eventet hela helgen och pratade med så himla många människor. Jag är ganska van vid att folk känner igen mig från Instagram, speciellt i motorcykelkretsar, men det här var första gången jag även blev igenkänd från TikTok. Kul att prata med folk, men även utmattande. Jag hade bokat ett hotellrum nära eventet lördag kväll och stupade i säng efter den första dagen och sov 11 timmar i sträck. Så går det när man är introvert och lajvar extrovert en hel helg.
Killen i montern bredvid vår utställning visade sig för övrigt vara svensk. Han hade en stor svensk flagga bakom sig så jag gick såklart fram och började prata svenska. Det var lite stolpigt för oss båda, men det gick bra ändå.
Så, ja. Så här är det ju, livet. Det går upp och ner.
-
Ont i hjärtat och uppskjutna resor
På måndag skulle jag egentligen åka till Sverige i en månad. Hade flygbiljetter bokade sen flera månader tillbaka och jag längtar efter min familj och sommar-Stockholm så att det gör ont i hjärtat. Men jag har blivit tvungen att skjuta upp resan på obestämd tid, och idag satt jag och hulkade mig igenom ett samtal med British Airways där jag bad dem att boka om till vilket datum som helst i framtiden, det spelar ingen roll när.
På den här sidan Atlanten är mina kompisar K och J det närmaste familj jag har. K är min bästis och J är hennes man. Jag firar högtider med dem, vi åker på semester tillsammans flera gånger om året, och jag äter middag hemma hos dem minst en gång i veckan. Vi har tatuerat in varandras namn på kroppen och har otroligt många internskämt och känner varandras större kompisgäng och familjer. Vi har pratat länge om att köpa ett compound där vi kan bo tillsammans i framtiden med alla våra djur (de har hundar och jag har katter) och motorcyklar.
För ett drygt år sen upptäcktes att J har en hjärntumör, hans andra på tio år. Den första lyckades de behandla och han har varit cancerfri i flera år. För fem år sen firade vi att han var helt återställd genom att åka på en motorcykelroadtrip hela vägen till Kanada och tillbaka igen.
Men den nya tumören är mer aggressiv och går inte längre att behandla. J har antagligen bara ett par veckor kvar att leva.
Jag kan inte lämna K ensam med detta, alltså skjuter jag upp min sverigeresa.
Och fy fan vad sorgligt allt detta är.