-
2023 i backspegeln
Hej bloggen! Jag är precis hemkommen från två veckor i Sverige, där flera personer sa åt mig att börja blogga igen. Alltså, jag har inte slutat. Behöver bara en liten paus. Men eftersom bloggen är något av ett arkiv över mitt liv tänkte jag i alla fall få in den obligatoriska årslistan. Sen får vi se.
Hoppas ni har ett fint nyår i vilket fall som helst!
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, mycket. Reste till nya platser, blev arbetslös, startade en podcast (första avsnittet kommer om någon vecka!). Slutade dricka alkohol.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt nyårslöfte för 2023 var att besöka Colorado. Och det gjorde jag! Två gånger! Det var fantastiskt.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera. Båda mina bröder fick varsin dotter, en i januari och den andra i december. Två nära kompisar här fick också sitt första barn.
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, tyvärr. Min bästa kompis man dog av en hjärntumör i juli. Det har varit ett jävla skitår på så många sätt.
5. Vilka länder besökte du?
USA, Sverige, Mexiko och Nya Zealand. Besökte även följande delstater: Kalifornien, Arizona, New Mexico, Texas, Colorado, Utah, Ohio, Tennessee, Kentucky, North Carolina, Wyoming, Nebraska, South Dakota, North Dakota, Wyoming, Montana, Idaho och Washington. Fyra av dem hade jag aldrig varit i tidigare!
6. Är det något du saknar år 2023 som du vill ha år 2024?
Fred på jorden. Möjligen även ett jobb.
7. Vilket datum från år 2023 kommer du alltid att minnas?
Fjärde juli, då J gick bort.
8. Vad var din största framgång 2023?
Äsch, jag vet inte. Jobbmässigt var det ju allt annat än framgångar det här året eftersom jag fortfarande är arbetslös. Men jag känner ändå att det har varit en personlig framgång att kunna landa i att vara ledig ett tag utan att känna mig stressad. Det är så skönt. Jag behövde verkligen detta.
9. Största misstaget?
Nej, jag kommer som vanligt inte på något att svara på den här frågan. Kanske att jag blev jätteförkyld medan min pappa var här och hälsade på och fick ställa in flera av våra planerade äventyr, men det var liksom inte så mycket att göra åt.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick covid för första gången det här året. Två dagar efter att jag blev av med jobbet. Såklart.
11. Bästa köpet?
Min nya hoj, alla kategorier.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
See ovan. Det var en väldigt dyr hoj.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att köra motorcykel till några av världens vackraste platser, inklusive 19 amerikanska nationalparker och ett gäng nyzeeländska, det är svårslaget. Även: att få träffa min familj.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2023?
“Run Wild” med The Deslondes och Twain har varit min musikaliska ledstjärna det här året.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Verkligen både och. Det var varit ett så jäkla sorgligt och hemskt år, men jag har också upplevt otroligt många fantastiska grejer.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jobbat? Nä, skoja. Det har varit så himla skönt att inte jobba. Vi säger blogga då.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Haft ångest över saker jag inte kan kontrollera.
18. Hur tillbringade du julen 2023?
Med familjen i Stockholm ❤️
19. Blev du kär i år?
Nej, inte i år heller. Jag försökte faktiskt, men jag vet inte. Har haft så många konversationer med (tjej)kompisar om detta. Jag tror att det har skett något av ett skift i samhället där kvinnor börjar inse att man inte behöver nån jäkla medioker snubbe för att känna sig hel. Så har jag i och för sig känt i många år, men blir inte männen bara mer och mer mediokra? Är i alla fall lyckligt singel, och fortsätter helst med det.
20. Favoritprogram på TV?
Har inte kollat på tv i år heller. Såg dock en film! Barbie-filmen, på bio. Gillade.
21. Bästa boken du läst i år?
Jag har haft ett otroligt läsår. Har läst 116 böcker (hittills, året är inte slut än på några timmar!) och hela ÅTTA av dem fick en femma i betyg. Det kanske inte låter som så mycket, men för mig är det det. Bäst? Det är nog ganska jämnt mellan dessa fem:
- Demon Copperhead av Barbara Kingsolver
- Writers & Lovers av Lily King
- Birnam Wood av Eleanor Catton
- Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
- Stacken av Annika Norlin
22. Största musikaliska upptäckten?
Lyssnar nog på samma gamla grejer som vanligt. Men Chuck Ragans nya låt, “Echo the Halls“, är möjligen den bästa låten jag någonsin har hört? Jag vet, sjuk grej att säga.
23. Något du önskade dig och fick?
En Pan America. Eller fick och fick, den nya hojen är det dyraste jag någonsin köpt.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, var ska man börja. Att J skulle bli frisk, fred i Ukraina och Palestina, en lottovinst.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2023?
Jag firade en vecka tidigt genom att åka på en liten solo-roadtrip till Grand Canyon. På själva födelsedagen gick jag ut och åt middag med min kompis Sarah och sen gick vi på KLUBB. Så konstigt. Vet inte hur det hände.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Nu upprepar jag mig bara. Se svar på fråga 24.
27. Vad fick dig att må bra?
Att köra motorcykel på vackra platser, att träffa familjen och vänner, solsken, god mat, att vara ledig.
28. Hur skulle du beskriva din stil 2023?
Ehh jag vet inte riktigt, stilen är väl som den brukar vara, men kan i alla fall säga att jag är oerhört glad över att det finns så många snygga och sköna byxor numera som inte är tighta stretchjeans. Är så trött på tighta jeans.
29. De bästa nya människorna du träffade?
Min sprillans nya brorsdotter Fenja (som heter Sanna i mellannamn! det är kanske det finaste som hänt mig) som föddes för två veckor sen, dagen innan jag åkte till Stockholm.
30. Vad har du för nyårslöften inför 2024?
Det här är lite svårt eftersom jag inte har någon aning om hur nästa år kommer att se ut, speciellt jobbmässigt. Men jag gillade förra årets format där jag valde en delstat jag aldrig har varit i tidigare och såg till att ta mig dit, så vi kan väl försöka det igen. År 2024 skulle jag vilja besöka… Maine? Ja, vi säger Maine.
-
Fullspäckat schema och rastlöshet
Nu kanske det är någon som undrar varför jag inte bloggar mer nu när jag är arbetslös och borde ha en massa tid över. Men något jag har lärt mig den senaste månaden är detta: att vara arbetslös är i princip ett heltidsjobb.
Jag har så mycket grejer på gång just nu? Har knappt en stund över. Vet inte hur det gick till. Jag söker jobb och intervjuar för olika positioner, jag sysslar med side hustles och frilansuppdrag, jag läser kontrakt och pratar med folk om olika jobbmöjligheter, jag bygger hemsidor för att kunna dra igång en konsultverksamhet om det skulle kännas lockande, och häromdagen hade jag ett möte med en litterär agent om en bokidé jag har funderat på ett tag.
Jag har också skaffat gymkort och en personlig tränare. Har haft så ont i knät så länge att jag tänkte att det här var en bra tidpunkt att göra något åt det. Den här veckan har jag varit på gymmet fem dagar i rad (who is she?).
Och så har jag fyra hojar som behöver saker. Just nu sitter jag till exempel med min laptop på en motorcykelverkstad för att få ett nytt däck och bakljus installerat, så jag kan åka på en liten roadtrip igen. Det är verkligen skönt att inte jobba men jag känner mig också stressad. Dels är det stressen över att inte veta när jag kommer ha en inkomst igen, och dels är jag stressad för att jag verkligen vill ta till vara på den här ledigheten. INTE bara sitta hemma framför datorn.
Så imorgon tänkte jag börja köra mot Grand Canyon i Arizona. Har inte varit där sen 2017 så det är väl dags igen. Det blir en snabb tur, bara några dagar. Men förhoppningsvis stillar det i alla fall rastlösheten en stund till.
-
Om hur det funkar att vara arbetslös i USA
Jag kom hem från min roadtrip i torsdags, efter att ha kört nästan 700 mil genom 11 delstater och 9 nationalparker på 16 dagar. Det var ett fantastiskt äventyr, och så välbehövligt, men nu är det dags att återvända till verkligheten.
Jag har fått en del frågor både här och på Instagram om hur det funkar att vara arbetslös i USA. Här är några som jag tänkte försöka svara på så ärligt jag kan, utifrån min egen situation.
Hur funkar det egentligen i USA? Finns nån form av a-kassa? Måste du ha privat sjukförsäkring när du är mellan jobb? Har du lagt undan pengar för eventuell arbetslöshet?
Nu är jag verkligen ingen expert, jag har aldrig varit arbetslös tidigare så allt detta är ganska nytt, men ungefär så här ser det ut för mig. Den amerikanska motsvarigheten till a-kassa är unemployment insurance. Det ser lite olika ut beroende på vilken delstat man bor i, men här i Kalifornien får man mellan 40 och 450 dollar i veckan, baserat på ens tidigare inkomst.
Jag kvalificerar för den högsta summan och får just nu 1800 dollar i månaden innan skatt (ca 19800 svenska kronor). För lite perspektiv ligger min hyra på 1550 dollar (17000 sek), och detta är väldigt lågt för Kalifornien, så för de allra flesta tror jag att det är svårt att leva på unemployment, speciellt de som inte får den högre summan.
I mitt fall klarar jag mig ändå fint just nu, på grund av två anledningar. Dels fick jag ett avgångsvederlag motsvarande ungefär tre månadslöner, och dels har jag sparpengar undanlagda av just den här anledningen.
När det gäller sjukförsäkringen är det lite värre. När man har sjukförsäkring genom sitt jobb i USA och förlorar jobbet är man automatiskt berättigad till något som heter COBRA. COBRA innebär att man temporärt får fortsatt tillgång till sjukförsäkringen man hade genom jobbet, tills man hittar något annat. Det här låter ju bra i teorin, men det är svindyrt i praktiken. För mig skulle det kosta ungefär 800 dollar i månaden, alltså nästan 9000 svenska kronor. Så jag har inte bestämt om jag ska skaffa COBRA eller helt enkelt live on the edge ett litet tag.
Vill påpeka att jag ändå är otroligt privilegierad i den här situationen. Jag har sparpengar och ett avgångsvederlag och får den högsta summan från unemployment. Jag klarar mig finansiellt utan större problem minst resten av året, och har investeringar jag kan casha ut efter det om det skulle krisa.
USA är ett extremt klassamhälle där otroligt många lever under fattigdomsgränsen, så det är svårt att använda min situation för att prata om hur det fungerar att vara arbetslös i det här landet rent generellt. Men det hoppas jag att ni förstår.
-
Hej från Colorado
För exakt en vecka sen lämnade jag San Diego på min hoj och körde nordöster ut. Sen dess har jag hunnit köra genom fem delstater (Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah och Colorado) och fyra nationalparker. Jag befinner mig just nu i en liten by i bergen utanför Rocky Mountain National Park i norra Colorado. Klockan är strax innan 7 på morgonen och det är nollgradigt. Jag sitter i en Airbnb-lägenhet och väntar på att solen ska gå upp så det blir lite varmare och jag kan köra in i parken.
Det har varit ett fantastiskt äventyr hittills. Jag har kört några av landets vackraste vägar, träffat intressanta personer, sett otroligt många vilda djur, provat att köra sandbräda i en nationalpark, fått min första hastighetsbot, och så mycket mer. Men jag är också så trött. Dels har jag precis haft covid, vilket nog har satt sina spår, och dels har jag varit i Colorado de senaste fem nätterna vilket innebär att jag har befunnit mig mer än 3000 meter över havet i flera dagar. Det är otroligt utmattande. Så igår tog jag en vilodag. Hängde i lägenheten, satt i en jacuzzi, läste ut en bok, och så hade jag dessutom tre jobbintervjuer via zoom.
Men nu är det dags att köra vidare. Tänkte ta mig till Wyoming och sen Nebraska idag. De ligger norrut men inte lika högt över havet, så tänker att det nog hjälper mot tröttheten.
-
Funemployed
Blev tillsagd av flera personer som följer mig på Instagram att uppdatera bloggen, så här kommer en uppdatering.
Två saker som har hänt de senaste dagarna:
1. Jag blev uppsagt från mitt jobb i fredags. Ni vet ju att det har varit en smula kaotiskt där i princip hela året, och det här var tredje rundan med uppsägningar. Jag hade på känn att det var på gång och känner mig egentligen mest lättad. Det ska bli skönt att slippa kaoset.
2. Igår testade jag positivt för covid. Jag har lyckats klara mig undan covid i tre år, men den här nya sorten verkar extremt smittsam. Känner så himla många som är sjuka just nu. Jag hade feber i ungefär ett dygn, men nu känns det mest som en ganska rejäl förkylning.
För att svara på några frågor jag har fått hittills: Jag klarar mig ekonomiskt i några månader till, så jag känner mig inte superstressad över att hitta något nytt. Däremot är jag stressad över att vara sjuk. Jag har så mycket jag vill göra med den här ofrivilliga ledigheten (som jag numera hänvisar till som min funemployment), men istället ligger jag på soffan och hostar och läser deckare.
Dels är det Babes Ride Out nu i helgen, ett motocykel-camping-event för kvinnor som jag älskar och har sett fram emot länge. Och dels hade jag tänkt ta en lång omväg hem från eventet (tänk typ 400 mil) på hojen. Nu lutar det åt att det inte blir något Babes för mig, men jag tänker ändå åka på en lång roadtrip så fort jag känner mig frisk och testar negativt.
Det är så himla sällan man i vuxen ålder i det här landet har flera veckors ledighet på raken. Jag vill utnyttja detta till fullo, utan att för den sakens skull spendera en massa pengar som jag kanske egentligen borde spara.
Ja, ja. Det blir säkert bra det här.
-
Det bästa jag läste i augusti
Jag förstår inte hur det redan är september. Var har det här året (och den här sommaren) tagit vägen egentligen? Jag är just hemkommen från en intensiv långhelg i norra Washington där jag körde hoj till två nationalparker. Mer om detta på Instagram, jag är för trött för att få ihop ett vettigt inlägg här just nu.
Jag hade i alla fall en bra läsmånad i augusti, läste sammanlagt 11 böcker. De här var bäst:
Demon Copperhead av Barbara Kingsolver
En stor (bildligt och bokstavligt) berättelse om en pojke som växer upp med en missbrukarmamma och i olika fosterhem i Appalachia. Kingsolver skriver fantastiskt, det är roligt och hjärtskärande och osannolikt och realistiskt.
Betyg: 5/5**Jag har läst 78 böcker hittills i år och bara fem av dem har fått en femma i betyg, jag är VÄLDIGT snål med femmor. Bara så ni vet.
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist
Jag älskar JAL och blir alltid helt lycklig när han kommer ut med en ny bok. Speciellt när den utspelar sig i skärgården, och det gör denna. Det är få saker som kickar igång min hemlängtan så mycket som svenska sommarberättelser, och trots att det alltid är något magiskt eller övernaturligt (i det här fallet en sjöjungfru) i JAL:s böcker vet jag ingen som är bättre på att skilda vardagsrealism. Fin berättelse, tyckte mycket om denna.
Betyg: 4/5Yellowface av R.F. Kuang
En underhållande och originell roman om en författare som stjäl en annan författares verk och publicerar det under sitt eget namn. Fullt av osympatiska karaktärer och riktiga konversationer om ras och cultural appropriation, samt ett ganska skruvat slut.
Betyg: 4/5Supper Club av Lara Williams
Jag hade höga förhoppningar om den här boken, som handlar om ett hemligt sällskap av kvinnor som samlas och äter stora mängder mat, dricker alkohol och tar droger, som ett subversivt sätt att reclaima sin plats i världen. Den levde delvis upp till förväntningarna, dock var det tyvärr lite väl mycket fokus på idiotiska ex. Jag tyckte mycket om kapitlen som handlar om mat, och fick till och med avbryta läsningen för att ställa mig och laga en puttanesca mitt i alltihop.
Betyg: 4/5Saturday Night Ghost Club av Craig Davidson
Lite samma stuk som Sommaren 1985 fast utspelar sig i Niagara Falls. Det här är en kort roman om ett par unga pojkar och en excentrisk morbror som ger sig ut på nattliga äventyr för att gå till botten med olika spökhistorier. En fin men sorglig berättelse.
Betyg: 4/5 -
Ett sista farväl
Sist jag uppdaterade här var för 9 dagar sen, då skrev jag att en orkan var på väg mot Kalifornien. Sen blev det tyst. Ber om ursäkt för det! Stormen kom och gick, här i centrala San Diego fick vi ganska mycket regn men annars var det rätt lugnt. Det var något värre i öknen där det blev stora översvämningar, plus att det kom en jordbävning norr om LA mitt i alltihopa. Men på det stora hela kunde det varit betydligt värre.
En annan grej som har tagit upp större delen av min vakna tid de senaste veckorna är detta:
I lördags höll vi en stor “celebration of life”-fest för J, i hans bästa kompis föräldrars FANTASTISKA trädgård. Jag organiserade och koordinerade hela festen med hjälp av två kompisar, varav en fick covid (!) och fick dra sig ur i sista stund. Det var mycket jobb och stress de senaste veckorna för att få ihop allt. Men det blev så himla himla bra.
Drygt 100 personer kom, folk höll tal, och vi hade massor av mat och alkohol och till och med ett knytkalas med priser i flera kategorier. Det var ett så fint sätt att få säga farväl tillsammans. J hade varit stolt.
-
Orkanen Hilary och stormförberedelser
Orkanen Hilary är på väg mot Kalifornien och jag tror inte att någon här är riktigt beredd. Orkaner är inte något vi brukar behöva oroa oss över här på västkusten, det är en östkust-grej. Sånt som händer varje år i typ Florida och North Carolina. Här i Kalifornien är det jordbävningar och bränder. Men allt är upp och ner och att bo i kustnära Kalifornien känns numera som att sitta på första parkett till klimatförändringarna.
Jag har i alla fall bunkrat upp med flera dunkar vatten och laddat alla mina powerbanks, och om en stund ska jag gå och köpa extra batterier till mina ficklampor och ställa in utemöblerna. Sånt man gör i Florida.
Nu tror jag visserligen inte att det kommer bli så illa som vissa tror. Jag utgår från att vi får en del regn (vilket för all del är otroligt sällsynt i San Diego i augusti) och lite blåst. Kanske lite åskväder. Men det skadar inte att förbereda sig på det värsta.
Jag såg förresten ett storm-hack på TikTok som jag också har implementerat. Jag fyllde en liten bytta med vatten och ställde i frysen över natten. Nu på morgonen la jag ett mynt ovanpå isen i byttan och ställde tillbaka in i frysen. Om strömmen går kan jag använda myntet för att bedöma om maten i frysen fortfarande går att äta. Ett mynt som har sjunkit till botten av byttan betyder att det har hunnit tina tillräckligt för att smälta vattnet, och i så fall är det nog läge att slänga det mesta i frysen. Har den bara sjunkit en liten bit borde maten fortfarande gå att äta.
Sånt man inte brukar behöva tänka på när man bor i en storstad som är känd för att ha ett av de bästa klimaten i världen.
-
Out with a bang
Hej på er, tänkte att det kanske var på sin plats med några uppdateringar. Sist jag skrev här var det mycket sorg och kaos, och det är det väl fortfarande, men det har också blivit bättre.
J gick bort den fjärde juli, på eget bevåg, hemma i altansoffan, omgiven av sina närmsta vänner och sin fru K. Han önskade att vi skulle tänka på honom när fjärde juli-fyrverkerierna gick av stapeln senare på kvällen, och de kommer nu för alltid att vara förknippade med honom. Om ett par veckor håller vi en stor fest/ceremoni för att fira hans liv.
K tar en dag i taget och fungerar under omständigheterna okej. Hennes sorgearbete började egentligen för flera månader sen och hon har mycket stöd av familj och vänner. Vi umgås och äter middag tillsammans flera dagar i veckan och det har varit bra för mig också.
Med jobbet är det också något bättre. Mycket att göra, men inte lika kaotiskt som för någon månad sen. Jag tillbringade några dagar i Ohio på workshops med mina kollegor i juli och det hjälpte verkligen att träffas och umgås och planera tillsammans i samma rum, inte bara över zoom.
Efter jobbmötena hyrde jag en gigantisk Harley och körde söderut till Great Smoky Mountains i Tennessee och North Carolina i några dagar. Besökte fyra delstater och två nationalparker över en långhelg, och det var precis vad jag behövde. Även om det var 35 grader varmt och 70 procents luftfuktighet och jag var tvungen att stanna och bada i varje sjö och vattenfall jag såg och äta jättemycket glass för att inte dö stora värmedöden.
Slutligen har jag också bokat om min Sverigeresa. Jag skulle ju ha tillbringat hela juli i Sverige men det blev av förklarliga skäl inte av. Så nu kommer jag hem till jul istället! Sist jag var hemma över julen var 2019 och det var kallt och mörkt och jävligt och jag lovade mig själv att inte göra om det. Men! Min lillebror ska ha sitt första barn i mitten av december och om det inte är anledning nog att köpa en ny vinterjacka och suck it up vet jag inte vad som är. Saknar min familj något oerhört.
-
Från uppsägningar till Born Free
Tack för era fina kommentarer på förra inlägget. Det finns egentligen inga ord, så jag låter det mesta jag känner vara osagt just nu. Livet pågår trots allt ändå, på något vänster. Här är några andra saker som har hänt på sistone:
Förra veckan sa mitt jobb upp 35 procent av mina kollegor. Det var andra gången i år, i januari var det nästan 50 procent som fick gå. Den här gången var jag inte beredd och det kom som en rejäl chock. Jag har fortfarande kvar mitt jobb, men det är traumatiserande och inte bra för arbetsmoralen att gå igenom detta gång på gång. Speciellt nu när saker är så instabila i mitt privatliv och det hade varit extra skönt att slippa kaos på jobbet. Men nu är det som det är.
På den mer positiva fronten var jag förra helgen inbjuden att visa upp en av mina motorcyklar på Born Free, en enorm motorcykelträff i Orange County. Mc-profilen Becky Goebel satte tillsammans med Harley-Davidson upp en utställning inne på eventet med custom-hojar ägda av kvinnor. Det var den första utställningen av sitt slag och vi var sammanlagt 8 inbjudna kvinnor. Kände mig otroligt hedrad över att ha blivit tillfrågad.
Jag hängde på eventet hela helgen och pratade med så himla många människor. Jag är ganska van vid att folk känner igen mig från Instagram, speciellt i motorcykelkretsar, men det här var första gången jag även blev igenkänd från TikTok. Kul att prata med folk, men även utmattande. Jag hade bokat ett hotellrum nära eventet lördag kväll och stupade i säng efter den första dagen och sov 11 timmar i sträck. Så går det när man är introvert och lajvar extrovert en hel helg.
Killen i montern bredvid vår utställning visade sig för övrigt vara svensk. Han hade en stor svensk flagga bakom sig så jag gick såklart fram och började prata svenska. Det var lite stolpigt för oss båda, men det gick bra ändå.
Så, ja. Så här är det ju, livet. Det går upp och ner.
