• Det ofattbara

    Vill man ens bo i USA?

    Hej. Jag vill skriva något här om allt som händer i USA just nu, speciellt högsta domstolens konservativa kupp och upphävandet av aborträtten, men jag saknar fan ord. Pendlar mellan ilska och utmattning. Det känns helt sjukt att sitta här och typ ha Zoom-möten medan demokratin faller samman omkring en.

    För första gången på 14 år funderar jag på allvar på om jag verkligen vill bo kvar i det här landet. Ligger vaken på nätterna och googlar lägenhetsannonser i Portugal och immigrationskrav i Italien; någonstans där det är varmt. Om de kommande två valen (nu i höst och 2024) går åt helvete (vilket verkar sannolikt med tanke på hur odemokratiskt valsystemet redan är) så är det kanske dags att utnyttja det oerhörda privilegiet som är mitt dubbla medborgarskap och flytta tillbaka till Europa.

    Jag tänker att jag ger det fem år. Det borde vara tillräckligt lång tid för att lära sig ett sydeuropeiskt språk.

  • Litteraturbloggen

    6 bra böcker jag har läst den senaste tiden

    Jag flyger till Sverige om några timmar och har laddat ner fyra böcker till min läsplatta inför resan. Jag brukar läsa ut i genomsnitt 2,5 böcker på en flygresa mellan San Diego och Stockholm, men det skadar ju inte att ha extra läsmaterial om det skulle behövas.

    Om någon annan behöver lästips kommer här några bra böcker jag har läst på sistone.

    Stay and Fight av Madeline Ffitch

    Jag har läst dryg 30 böcker hittills i år, men fram till väldigt nyligen hade ingen av dem fått en femma i betyg. Sen läste jag Stay and Fight. Det är en lite märklig berättelse om en udda familj som lever off the grid i Appalachia, berättad från flera olika perspektiv. Originell, fin och sorglig. Älskade denna.
    5/5

    The Song of Achilles av Madeline Miller

    Den andra femman kom bara några veckor senare. Madeline Millers Circe var en av de bästa böckerna jag läste 2019 och Song of Achilles av samma författare var även den helt otrolig. Här tar Miller myten om Achilles och återberättar den ur ett queer-perspektiv. Otroligt stark berättelse om kärlek, vänskap, krig och män med stora egon.
    5/5

    The Body in Question av Jill Ciment

    Lågmäld och snabbläst berättelse om en kvinna som sitter i juryn i en mordrättegång i Florida. Det här är en närmast perfekt roman, från den mångtydiga titeln till den gassande hettan som metafor för stämningen till de anonyma karaktärerna. Älskar kontrasten mellan det sensationella mordet och den vardagliga tristessen hos jurymedlemmarna.
    4/5

    Vinnarna av Fredrik Backman

    Jag har läst nästan allt Backman har skrivit och i varje bok stör jag ihjäl mig på hans språk. Kanske speciellt i Björnstad-triologin. Det är som att varje mening måste innehålla en universell sanning, som att allt är skrivet för att vara så citerbart som möjligt. Eller för att bli amerikansk film. Får faktiskt exakt samma känsla som i amerikanska actionfilmer när presidenten håller tal—det är högtidliga formuleringar och dramatisk musik som bygger upp till ett crescendo och jag vet ju exakt vad de håller på med: de försöker få mig att känna något, ge mig gåshud. Men grejen är ju att det funkar? Trots att jag i princip hatläser mig igenom varje Backman-bok så blir jag ju rörd. Det är ju fina berättelser om sympatiska människor. Och de skulle bli bra amerikanska filmer. Så ja, jag gillade Vinnarna också, trots allt.
    4/5

    The One Hundred Years of Lenni and Margot av Marianne Cronin

    En fin och sorglig och rolig berättelse om en 17-åring och en 83-åring som blir vänner. De bor båda på en sjukhusavdelning för dödligt sjuka och berättar historier om sina liv för varandra. Läste denna på engelska men en av huvudkaraktärerna är från Sverige så den innehåller en del svenska också.
    3.8/5

    Disorientation av Elaine Hsieh Chou

    Den här läste jag ut sent igår kväll. En rolig, jobbig, knäpp, satirisk, politisk och helt oförutsägbar berättelse om en asiatisk-amerikansk doktorand som kommer ett mysterium på spåren som förändrar hela hennes liv. Inte perfekt, men ändå läsvärd.
    3.8/5

    ***

    Vad är det bästa du har läst på sistone?

  • Amerika

    Gör min medborgerliga plikt

    Idag har jag röstat i Kaliforniens primärval. På min valsedel fanns allt från guvernör och senatorer till secretary of state, attorney general, domare och hyperlokala kandidater. De med flest röster går vidare till mellanårsvalet i höst.

    Jag känner mig för tillfället väldigt urlakad när det gäller amerikansk politik. Mer än vanligt alltså. Det är masskjutningar var och varannan dag, en miljon amerikaner har nu dött av covid, det stiftas anti-HBTQ-lagar till höger och vänster, och snart förlorar vi aborträtten också.

    Det här primärvalet är jag en så kallad single-issue voter. Röstar i största möjliga utsträckning enbart på kandidater som är uttalat pro choice.

    Om två dagar åker jag till Sverige och jag har fan aldrig känt mig mer lättad över att få lämna det här jäkla kaoslandet i några veckor.

  • Amerika,  Det ofattbara

    Mina tankar kring abortdebatten i USA just nu

    Jag intalar mig själv att jag älskar det här landet. Det gör jag ju, i alla fall delar av det: den storslagna naturen, det oöverträffade klimatet, alternativkulturen; det multikulturella, subversiva och kreativa. Men kärleken är svår att hålla fast vid när det är så uppenbart att känslorna inte är besvarade.

    USA hatar kvinnor. Inte bara kvinnor; alla som inte är vita kristna straighta cis-män. Men just nu är det livmoderbärare som står i skottlinjen.

    Om bara några veckor förväntas Högsta Domstolen lägga fram ett beslut som kan innebära att omkring 40 miljoner personer förlorar rätten att bestämma över sina egna kroppar.

    I USA är det olagligt att tvinga någon att lämna blod eller vävnad, även om det direkt kan rädda en annan persons liv. Organdonation efter döden är bara tillåtet om personen i förhand skriftligen gått med på det. Ingen får använda din kropp utan ditt tillstånd. När Roe v Wade upphävs kommer livs levande kvinnor alltså att ha färre rättigheter gällande sina egna kroppar än lik.

    Vi pratar om sliding door-ögonblick, händelser som helt kan ändra ett livs inriktning. Jag gjorde en abort för många år sen, när jag fortfarande var tonåring. Det var ett väldigt enkelt beslut, ett ganska smärtsamt ingrepp, och sen tänkte jag inte mer på det. Inget emotionellt trauma, inte ett enda uns av ånger, knappt ens tacksamhet. Det var bara en sån självklarhet: jag hade ett medicinskt problem som behövde behandlas. Som vilket annat tillstånd som helst.

    Det här inte allas upplevelse, men det är min. Som vuxen känner jag den tacksamhet jag inte förstod att reflektera över när jag var yngre. Tacksamhet över att jag växte upp i ett land med fri aborträtt, över att ingen blandade in religion i min rätt till sjukvård, att ingen försökte övertyga mig om att fatta ett annat beslut och, framför allt, att jag inte tvingades föda ett barn jag inte ville ha när jag själv i mångt och mycket fortfarande var ett barn. Det liv jag lever idag, som är bättre än jag ens kunnat drömma om, mycket tack vare min självvalda barnfrihet, hade aldrig varit möjligt utan detta.

    Jag bor i Kalifornien, en delstat där aborträtten inte är hotad. Jag är inte orolig för mig själv. Men det gör ont i hela hjärtat att tänka på alla som snart inte kommer ha något val. Allt för att de råkar bo i delstater styrda av religiösa högerextremister som hatar kvinnor.

  • Sverige

    Stockholm, snart ses vi!

    Först en liten uppdatering om hur det har gått sen olyckan förra veckan: Ett av mina skrapsår blev infekterat så jag fick pallra mig iväg till sjukhuset i torsdags. Där fick jag antibiotika samt blev skickad till röntgen för att kolla så att jag inte hade några frakturer på svanskotan. Det hade jag inte. Nu har svullnaden och smärtan gått ner rejält och jag kan gå hyfsat normalt igen. Skrapsåren på handen och ryggen är det dock värre med, men jag hoppas att de blir bättre snart de med.

    Speciellt eftersom jag… *drumroll*… åker till Sverige nästa vecka!!! Har jag ens sagt det på bloggen? Pga pandemin har jag inte varit hemma och/eller träffat min familj sen 2019, alltså på TVÅ OCH ETT HALVT ÅR. Det är helt oacceptabelt. Men min lillebror ska gifta sig om några veckor och jag passar på att hänga i Stockholm i en knapp månad när jag ändå är där.

    Jag har inte träffat min brors blivande fru (eller deras hundvalp) och jag har inte sett deras hus. Min andra bror har numera en ettårig son som jag inte heller har träffat. Man missar en del på två och ett halvt år när man bor på andra sidan jorden.

    Hoppas i alla fall på fint försommarväder (jag har inte varit i Stockholm i maj/juni sen 2008 så jag har verkligen ingen aning längre om vad man ens kan förvänta sig så här års) och att få krama alla jag saknar. Ser även fram emot att äta oerhörda mängder svenskt godis, bröd, ost, yogurt, kanelbullar och så vidare.

    Men att sitta på ett flygplan i 14 timmar med smärtsamma skrapsår i ryggslutet låter mindre kul, så håll tummarna för att de börjar läka lite bättre snart, okej?

  • Äventyr,  Det ofattbara

    En olycka i Mexiko

    Jag tog en långhelg förra helgen och tillbringade fyra dagar med att köra enduro i Mexiko med fyra kompisar. Det var helt fantastiskt, men även jobbigt, svårt, läskigt, och utmattande. Ett riktigt ordentligt äventyr med andra ord.

    Vi körde nästan 50 mil totalt, vilket är väldigt mycket när man kör svår terräng och inga asfalterade vägar. Den sista dagen, med bara omkring 25 kilometer kvar till mållinjen, tog jag en kurva i ganska hög hastighet och hann inte se ett enormt hål mitt i banan förrän det var för sent. Körde rakt ned i hålet och både jag och hojen kastades iväg flera meter. Jag landade hårt och kunde inte röra mig över huvud taget på flera minuter.

    Jag körde sist i gruppen och mina kompisar befann sig redan långt framför mig, så jag låg där jag låg tills ett gäng mexikaner som också var ute och körde enduro stannade och hjälpte mig upp.

    Ungefär då märkte mina kompisar att jag inte var bakom dem längre, så de kom och eskorterade mig tillbaka till våra pickups. Jag blödde ganska mycket från ena handen och skrapsår i ryggslutet, och min hjälmskärm och mina skyddsglasögon hade gått i flera delar. Hade så ont i svanskotan att jag knappt kunde gå. Efter att vi hade lastat upp hojarna på flaken behövde vi fortfarande köra flera timmar norrut för att korsa gränsen tillbaka till USA och jag var inte i skick att köra. En kompis fick köra hem mig i min truck och hjälpa mig in.

    Nu har det gått två dagar och jag kan fortfarande knappt gå. Igår var svanskotan så svullen att det såg ut som jag hade en tennisboll innanför huden, men idag har det gått ner lite. Kan dock inte sova på rygg eller på sidan utan måste sova på magen, och det är svårt att sitta eller gå.

    Hade just ett videosamtal med en läkare som tyckte att jag skulle fortsätta vila och ta antiinflammatoriska, så jag avvaktar med att ta mig till sjukhuset för tillfället. Får omvärdera om det inte blir bättre.

    Försöker se det från den ljusa sidan: Jag bröt i alla fall inga ben (såvida jag inte har en fraktur på svanskotan), min hoj klarade sig hyfsat i kraschen, jag lyckades ändå köra 45 mil genom svår terräng utan några större problem, och min kontorsstol är den enda någorlunda bekväma platsen i mitt hem för tillfället så jag kan åtminstone göra mitt job.

  • Matbloggen

    Tänk att man får äta mat varje dag

    En sak jag tänker på nästan varje dag är detta: Att få äta mat flera gånger om dagen varje dag är ett sånt oerhört privilegium. Jag älskar mat och matlagning, och kan knappt förstå vilken lyx det är att varje dag få fundera ut vad jag är sugen på, och sen få LAGA OCH ÄTA EXAKT DET.

    Nu bor jag ju själv och lagar mat åt en person, så jag behöver inte ta hänsyn till någon annans matvanor än mina egna. Inga kräsna barn eller karlar, eller någon med annan diet eller smak, utan jag köper och äter bara det jag själv vill. Har sagt detta tidigare, men en av mina favoritstunder på dagen är när jag är klar med jobb och träning och ärenden och får ställa mig i köket och lyssna på en podcast medan jag lagar mat.

    Nu låter det kanske som att jag slänger ihop avancerade gourmeträtter varje dag men så är det VERKLIGEN inte. Nästan allt jag gör är enkelt och snabbt. Mina enda kriterier är att det ska vara vegetariskt och smaka gott.

    Här är några saker jag har ätit på sistone.

    SALLAD. När jag kommer hem från en resa brukar jag ha enorma cravings efter frukt och grönsaker. Det blir ofta mycket brödbaserade rätter när man är ute och roadtrippar, typ vegoburgare eller pizza. Inget smakar så gott som en efter-resa-sallad när man inte har sett en gurkskiva på två veckor.

    Ugnsrostade grönsaker. En annan craving jag har haft på sistone är ugnsbakade morötter i en riktigt oljig marinad. Grillad citron är också bland det godaste som finns.

    Varje gång jag hälsar på mina kompisar Katie och Jordan kommer jag hem med massor av färska grönsaker från deras trädgård. Det kan till exempel resultera i en varm sallad på aubergine och mangold direkt från trädgårdslandet, med pärlcouscous, avokado och halloumi. Stekt mangold är så himla gott?

    Jag lagar ofta recept jag hittar på TikTok. Här en pasta med kikärtor, spenat och za’atar. Ser kanske inte så spännande ut, men det blev otroligt smakrikt och gott.

    Jag upptäckte nyligen stekt vitkål. Hade ingen aning om att det var så gott!? Så nu har jag stekt vitkål i allt möjligt. Här i en av alla mina varma sallader (mitt bästa lunchformat) med tofu och marinerad gurka.

    Ibland blir jag sugen på pannkakor, så då lagar jag det. Serveras med lingonsylt från Ikea såklart.

    Vi kan avsluta med en kylskåpstömningssoppa där jag i princip slängde ihop allt jag hade hemma i en kastrull med buljong och kokosmjölk. GOTT.

  • Irritationsmoment

    Får man klaga över pengar?

    Det är väldigt sällan jag behöver oroa mig över pengar, och jag inser hur lyckligt lottad det gör mig. Men den här veckan har det varit en reality check efter en annan.

    Först började min bil bete sig underligt så jag lämnade in den på verkstan. Igår fick jag ett kostnadsförslag på 14 000 kronor för att laga den.

    Strax efter det ringde sjukhuset som behandlar min knäskada och informerade mig om att den magnetröntgen jag har inbokad imorgon kommer kosta mig 6 000 kronor, trots att jag har sjukförsäkring. Har ringt försäkringsbolaget som intygade att den summan stämmer.

    (För att göra hela situationen ännu bättre ska denna magnetröntgen ske klockan 21 imorgon kväll, vilket är strax innan jag brukar gå och lägga mig, och jag har numera alltså inte en fungerande bil så jag måste ta hojen dit i mörkret.)

    En av mina hojar är också på verkstan just nu och jag har än så länge ingen aning om vad det kalaset kommer kosta. Skulle tippa på att det landar någonstans mellan 3 000 och 10 000 kronor.

    Så, för att sammanfatta: Den här veckan kommer jag sannolikt att spendera omkring 25 000 kronor och inte på EN ENDA ROLIG SAK. Älskar att vara vuxen 95% av tiden, men det här hamnar verkligen under de där andra 5 procenten.

    Jag skulle även behöva gå till tandläkaren, ta katterna till veterinären för deras årliga vaccinationer samt köpa en flygbiljett från Stockholm till San Diego så jag kan ta mig hem från Sverige i juni. Men allt det får helt enkelt lov att vänta.

  • Äventyr,  Bilar och sånt

    Ett par dagar i Moab

    Nu har jag varit ute på äventyr igen, den här gången i Utah. Var där i jobbet förra veckan för att hänga på Easter Jeep Safari, ett gigantiskt Jeep-event i Moab, som lätt är en av de vackraste platserna på jorden.

    Jag skulle egentligen ha landat i Moab på måndagen, men efter ett inställt flyg fick jag och en av publicisterna som hade bjudit in mig hyra en bil och köra fyra timmar från Salt Lake City på tisdagen istället. Det gjorde inte mig något, jag roadtrippar mycket hellre än att flyga (och hade antagligen tagit hojen hela vägen om det inte vore snöstorm i SLC). Och i princip hela södra Utah ser ut såhär, med röda klippor och ökenlandskap i alla riktningar. Overkligt vackert.

    Det var SVINKALLT, minusgrader och snålblåst. Jag hade tredubbla jackor på mig. Men inne i Jeeparna var det varmt i alla fall. Här är jag och Anna, en annan av publicisterna, som även råkar vara världsmästare i jet ski.

    Jag höll på riktigt på att blåsa av den här väldigt branta klippan, men vad gör man inte för ett foto.

    Den vägen som går där nere körde jag förresten på hoj för två år sen, och det är en av de vackraste vägar jag någonsin kört. Highway 128, rekommenderas starkt om du någonsin är i Moab! Den här utkiksplatsen kan man dock bara ta sig till med ett ordentligt offroad-fordon (till exempel en Jeep).

    Dag två var det dags för nya stigar. Jag skulle hänga med på ett “trail cleanup”-projekt med organisationen Tread Lightly och Bureau of Land Management för att ta hand om och bevara utsatta områden. Massor av frivilliga dök up.

    Vi byggde staket runt tusenåriga hällristningar för att skydda dem och den ömtåliga marken runt omkring dem från skadegörelse. Jag ska skriva ett reportage om detta, så jag gick mest runt och intervjuade folk.

    Sen fick jag köra Jeep.

    Tog tillfället i akt och körde rakt igenom en liten sjö. Det var kul!

    Sista dagen (trodde vi, men istället blev vi kvar en extra dag pga ytterligare ett inställt flyg) hade vi några timmar över och passade på att köra in i Arches National Park. Kan inte ens minnas sist jag besökte en nationalpark i BIL och inte på motorcykel, men det var fint ändå. Jag tog det här fotot genom att stå upp med halva kroppen utanför takluckan i hyrbilen medan den var i rörelse, lite sketchy men det gick bra ändå.

    Så här glad var jag över att vara tillbaka i södra Utah. Jag är så otroligt sugen på att hyra släp och ta med mig alla hojar och min mountainbike hit igen i höst och stanna i minst en vecka. Moab är som en stor lekpark för alla som gillar vackra platser. Och vem gör inte det?

  • Jobbrelaterat

    Vad jag är expert på

    Peppe ställde en rolig fråga i sin blogg: “Vad skulle du kunna föreläsa om i 30 minuter utan att förbereda dig?” 

    För mig handlar det främst om två ämnen. Det första är Elizabeth Holmes och Theranosskandalen. Har tillbringat SÅ mycket tid de senaste åren med att läsa alla böcker och artiklar, lyssna på alla poddar och kolla på alla dokumentärer om det här fallet eftersom det är så sjukt fascinerande och osannolikt. Satt klistrad framför rättegångsrapporteringen strax innan jul och följer till och med ett par före detta Theranosanställda på TikTok. Kan lätt hålla låda om detta i 30 minuter.

    Det andra ämnet är, kanske inte helt otippat, min andra stora passion här i livet (ja, efter Theranos då 🙃): roadtrippande. Eftersom jag jobbar som chefredaktör på ett roadtripföretag blir jag ofta intervjuad i olika medier i egenskap av roadtripexpert. Har citerats i bland annat Wall Street Journal, Martha Stewart Living, Woman’s Day Magazine och Nerdwallet.

    Det tar ju emot att kalla sig “expert” på något, kanske framför allt som kvinna. Antar att det är det där jäkla impostor-syndromet som dyker upp med jämna mellanrum. Men en grej som nyligen fick mig att skita i jante och säga att jag faktiskt ÄR expert på detta hände för bara ett par veckor sen. Då blev jag nämligen intervjuad för en artikel i Washington Post. Vet inte om jag ens kan förklara vilken stor grej det är att se mitt namn i tryck i WaPo. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig när jag pluggade journalistik i Stockholm eller när jag praktiserade på Svenska Dagbladet i gymnasiet. Nu står jag visserligen som källa och inte byline, men ändå. I’ll take it.

    Vad är ni experter på?