• Amerika,  Äventyr,  Motorcyklar

    340 mil genom Kalifornien

    Jag kom hem från min 340 mil långa solo-roadtrip genom Kalifornien i lördags och fy satan vad sliten jag har känt mig sen dess. Har sovit 10-11 timmar varje natt sen jag kom hem och igår gick jag på massage för att mjuka upp mina stackars muskler. Man är verkligen inte 29 år längre, haha!

    MEN vilken resa det var. Om ni har hängt med på Instagram har ni väl redan hört mig beskriva allt jag gjorde i detalj, men om inte kommer här en liten sammanfattning.

    Jag började hela kalaset med två nätter i Santa Barbara på Babes Ride Out, ett motorcykelcamping-event för kvinnor, som råkar vara mitt bästa event på hela året.

    Inga av mina San Diego-kompisar ville gå i år, så jag åkte dit ensam. Men det visade sig gå hur bra som helst eftersom jag sprang in i typ 50 personer jag kände. Tillbringade större delen av helgen med dessa finingar.

    Sen bar det av norrut. Den första dagen körde jag drygt 30 mil på Pacific Coast Highway i ÖSREGN och snålblåst. Alltså det var verkligen så miserabelt. Min hoj drog in vatten genom luftrenaren och hackade sig fram de sista milen. Men fick i alla fall ett typ 10 sekunders regnuppehåll någonstans i Big Sur så jag kunde ta den här bilden. Det var ju otroligt vackert alltihop, trots att jag knappt kunde se någonting för allt regn. Tur att jag har kört den här sträckan flera gånger tidigare.

    Nästa dag var vädret betydligt trevligare. Ganska kallt, men klarblå himmel. Jag körde över Golden Gate-bron, vilket är något jag har velat göra på hoj hur länge som helst. Har bara kört bil på den tidigare. Sen jobbade jag mig långsamt upp längs kusten. Highway 1 är otroligt kurvig så det tar sin lilla tid. Men utsikten är helt oslagbar nästan hela vägen.

    Ju längre norrut man kör, desto mer börjar de turisttäta kuststäderna ersättas med ödsliga, dimmiga sträckor som känns som tagna ur en sagobok. Sen befinner man sig plötsligt mitt i en redwood-skog. Jag körde både Avenue of the Giants och genom Redwood National Park och såg de största träd jag någonsin sett. Betalade även 5 dollar för att köra min hoj genom ett träd.

    Norra Kalifornien är också full av knäppa roadside attractions, som denna gigantiska Paul Bunyan-staty.

    Jag tillbringade en natt i Oregon, mest för att kunna säga att jag hade kört genom hela Kalifornien, från botten till toppen. Sen körde jag söderut igen, fast inåt landet.

    Jag älskar broar, och tog en omväg på en helt öde grusväg för att se den här. Ni vet tågbron i den där scenen i filmen Stand by Me? Det är denna. Den var avstängd med taggtråd och i extremt dåligt skick, nästan alla plankor var genomruttna och höll på att falla sönder. Men jag vågade mig ut för ett foto ändå. Inte mitt smartaste move kanske, men jag överlevde i alla fall.

    Sen åkte jag vidare mot Lassen Volcanic National Park. Hela vägen genom nationalparken hade varit stängd i flera dagar pga snö, och jag var väldigt nervös över att jag inte skulle kunna ta mig dit. Lassen var en av huvudanledningarna till att jag ville köra hela vägen upp till toppen av Kalifornien, så det har varit väldigt surt. Men jag hade verkligen tur, för parken öppnade igen bara några timmar innan jag kom dit. Det låg fortfarande rätt mycket snö på marken, men det kändes mest lite spännande.

    Ja och så fortsatte jag söderut och hittade både Muffler Men och en Uniroyal Gal, såna här enorma fiberglasskulpturer som finns längs vägarna lite här och var i USA. Måste alltid stanna och fota när jag ser en.

    Det här var verkligen ett äventyr. Fick uppleva alla sorters väder, från regn och snö till sol och ökenvärme. Den kallaste temperaturen jag körde i var 4 grader och den varmaste var 37 grader. Såg kust och hav och berg och skog och vulkaner och broar och knäppa attraktioner och nationalparker och sjöar och öken. Kalifornien är en fantastisk delstat och jag är så glad att jag har fått uppleva så mycket av den.

  • Äventyr

    Nedräkning till semestern börjar nu

    Något jag är väldigt peppad på exakt just nu: Om ungefär en timme påbörjar jag en 10-dagars semester som jag ska tillbringa med att köra hoj genom hela Kalifornien.

    Börjar med att köra till Santa Barbara imorgon, och sen tar jag kusten hela vägen upp till Oregon. Det blir många mil, och vi får se om mitt knä pallar. Måste eventuellt köpa en ny hoj när jag kommer hem, men det får bli ett framtida problem.

    Jag har bott i Kalifornien i 14 år och har aldrig varit norr om San Francisco (i den här delstaten alltså, jag har varit i Oregon, Washington, Kanada och Alaska) så det ska bli spännande.

    Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag dessutom att resa ensam. Älskar mina vänner och har ett fåtal personer som jag alltid gärna åker på hojsemester med, men det är något speciellt med att köra solo. Kan stanna var och när jag vill, för att ta foton eller äta något eller sträcka på benen. Behöver inte vara social efter en lång dag i sadeln. Jag är lagd åt det introverta hållet och har ett enormt behov av egentid, och detta fyller det behovet med råge.

    Nu börjar jag dessutom den här resan med två dagar på Babes Ride Out, mitt favoritevent på hela året. Där kommer jag vara omringad av flera hundra kvinnor på hoj som kör, campar och festar tillsammans hela helgen. Så fint att börja med det, och sen få köra mitt eget race för att återhämta mig från allt socialiserande.

    Nej nu måste jag gå och packa det viktigaste: snacksen. Följ med på IG om ni vill (@cylinderella)!

  • Sverige vs. USA

    Det blev inte bra

    Jaha, vad ska man säga om gårdagens val? Jag var så nervös igår att det enda jag kunde komma på att göra var att åka till Ikea och köpa mjukglass.

    Jag har ingen djuplodande analys att erbjuda, men kan i alla fall säga detta: Varje gång det händer något som gör att Sverige blir mer likt USA blir jag alldeles kall inombords.

    Att bo här, speciellt sen 2016, är som att sitta på någon sorts facit över vad som händer när högerextrem skrämselpropaganda vinner över medmänsklighet, kunskap och sunt förnuft.

    Spoiler alert: Det blir inte bra.

  • Äventyr,  Vardagsfilosoferande

    Ska vi prata lite mer om vädret?

    Om ni är såna som tycker att det är tråkigt att prata om vädret kan ni fortsätta scrolla! Jag tycker personligen att vädret (och klimatet då) är något av det mest intressanta man kan diskutera, speciellt när det är så extremt och opålitligt som det är numera. Och att klimatförändringarna sker mitt framför ögonen på oss.

    Jag nämnde ju att jag har en road trip planerad med start på lördag. Ska köra hoj norrut hela vägen genom Kalifornien längs med Sierra Nevada och in i Oregon, sen söderut igen via Pacific Coast Highway. Tänkte avsluta på Babes Ride Out i Santa Barbara. Ungefär så här ser den planerade rutten ut:

    Det är (som bekant) extremt hett just nu, med ett par ganska allvarliga skogsbränder som härjar i södra Kalifornien. Men nu i helgen ska hettan kulminera i åska, rejäla regnskurar och risk för flash floods/översvämningar. Detta pga orkanen Kay som just nu jobbar sig uppåt genom Mexico via Stilla havet-kusten.

    Och alltså, vi behöver verkligen vatten. Bristen på regn i Kalifornien gör att vattentillgången är hotad, och det är som sagt extremt hög risk för bränder.

    Med det sagt är orkaner och åska inte *världens* bästa väder att köra hoj i.

    I början av augusti var jag i Ohio på en jobbgrej så jag passade på att hyra en hoj och ta en road trip genom Kentucky och West Virginia i ett par dagar. Det här var bara några dagar efter de kraftiga översvämningarna i Kentucky där minst 30 personer dog. Det var så pass allvarligt att det blev en världsnyhet – jag hörde det nämnas på Dagens Eko.

    “Översvämningarna har utplånat hela samhällen i några av de fattigaste områdena i USA och sökningsarbetet fortsätter. Upp emot 270 millimeter regn har fallit de två senaste dygnen på vissa håll och sex kommuner i delstaten har utlyst undantagstillstånd” skrev DN då.

    Jag körde ändå och helvete vad det regnade. Och åskade. Har nog aldrig hört så mycket åska och sett så mycket blixtar. Tillbringade ca tre dagar med att gömma mig under olika tak och vänta på att olika stormar skulle dra förbi. Det gjorde de också lyckligtvis, varje storm varade i kanske 15-30 minuter.

    Men jag är inte så sugen på att köra genom den sortens väder i Kalifornien, där ingenting är byggt för regn, inklusive vägarna, och där ingen vet hur man kör när det är blött ute. Så nu funderar jag helt enkelt på att skjuta upp min semester med en vecka och dessutom åka motsatt riktning. Börja på Babes Ride Out och sen köra norrut på PCH och söderut genom bergen och öknen. Det borde lösa alla problem. Lite antiklimax dock eftersom jag är packad och redo. Men den här lösningen känns både säkrare och trevligare.

    Detta blev lite långt, sorry. Jag har tydligen en massa tankar jag måste få ut mig helt plötsligt! Nu ska jag iväg och ta en öl med två svenska kompisar som är i stan. Det är verkligen inte varje dag det händer. Tjing!

  • Vardagsfilosoferande

    Utan pool i två dagar försmäktar vi i denna hetta

    Hörrni, vad GLAD jag blir av alla kommentarer på förra inlägget, och att ni är flera som följer på IG också. Det var ju skönt eftersom jag är betydligt bättre på att uppdatera där. Detta var dock en kick i baken för att komma in i bloggandet igen.

    Om ni följer andra personer som bor i Södra Kalifornien vet ni kanske att det enda någon kan prata om just nu är hur varmt det är. Den senaste veckan har jag varje morgon vaknat till en “extreme heat advisory”-varning på mobilen. Det går knappt att lämna hemmet förrän efter solnedgången pga hettan, men det är ärligt talat inte mycket bättre inomhus. För två nätter sen var det så varmt i mitt sovrum att jag fick lägga en kall, blöt tvättlapp i ansiktet för att över huvud taget kunna somna, trots att jag numera sover utan kläder eller täcke mitt under en takfläkt på full effekt.

    Det enda som håller mig vid gott mod genom den här extrema värmeböljan är tanken på vatten. Kalla duschar, hav, sjöar – och simbassänger.

    Min kompis Jesse är sen några månader tillbaka husvakt åt ett par som har VÄRLDENS finaste tikipoolområde på tomten. Så hela sommaren har vi haft poolpartyn där nästan varje söndag. Ett litet gäng bara, omkring fem pers.

    Jag drömmer om den här oasen hela dagarna när jag sitter och svettas framför en fläkt hemma. I söndags var det runt 40 grader varmt och jag flöt runt i poolen i fem timmar. Det var så otroligt välbehövligt efter den senaste veckan.

    Min stora dröm i livet är att någon gång bo i ett hus med pool. Det är inte helt etiskt försvarbart i Kalifornien med tanke på att det råder extrem torka här. Men drömma går ju.

  • Vardagsfilosoferande

    En livsuppdatering

    Women sitting on motorcycle overlooking a deep, scenic valley

    Jaha, här var det tyst. Tänker ofta att jag borde uppdatera bloggen, men så har det hänt så mycket sen sist att det blir för jobbigt att hinna ikapp (?) och så blir det ingenting av det.

    Nu är det plötsligt september. Igår var det exakt 14 år sen jag flyttade till Kalifornien. I mitt senaste inlägg (i JULI) skrev jag att jag inte visste om jag ville bo kvar här. Men jag har ändrat mig. Jag älskar Kalifornien och kan inte tänka mig att bo nån annanstans. Det ligger dessutom en ny energi i luften, ända sen Högsta domstolen upphävde den konstitutionella aborträtten är folk så uppeldade. We love to see it.

    Igår postade jag min brevröst i det svenska riksdagsvalet (röstade på Vänsterpartiet om någon undrar) och kollar på man på mätningarna verkar det ju inte så himla mycket bättre i Sverige. Högervindarna blåser, desinformationen flödar, osv.

    Ja, annars då? Det är extremt värmebölja i södra Kalifornien, nästan 40 grader vid kusten vilket nästan aldrig händer. Jag har alla fläktar igång 24/7 både för min och katternas skull.

    Om en vecka ska jag iväg på äventyr. Tänker köra min hoj hela vägen upp till Kaliforniens norra gräns och sen söderut via Highway 1 längs kusten. Jag körde dock nästan 200 mil på sagda hoj förra helgen (till Yosemite! se bild ovan) och sen dess har mitt kassa knä gjort så ont att jag knappt kan gå. Men har ett läkarbesök hos en knäspecialist inplanerat om några dagar och hoppas att jag kan komma iväg i alla fall.

    Jag har rest mycket i år, men trots det har jag knappt tagit någon semester. Bara enstaka dagar här eller där. Jag var till exempel i Sverige i nästan en månad i maj-juni och tog sammanlagt TVÅ DAGAR ledigt under den tiden. Jag har ändå obegränsat med semester och brukar alltid hetsa på mitt team på jobbet om att ta mer ledigt, och så beter jag mig som en riktig amerikan själv. Alltså har jag tagit en vecka ledigt och då går det ju inte bara att sitta hemma.

    Det var allt för nu. Är ni några som läser fortfarande? Hoppas, och att ni har haft en fin sommar.

  • Det ofattbara

    Vill man ens bo i USA?

    Hej. Jag vill skriva något här om allt som händer i USA just nu, speciellt högsta domstolens konservativa kupp och upphävandet av aborträtten, men jag saknar fan ord. Pendlar mellan ilska och utmattning. Det känns helt sjukt att sitta här och typ ha Zoom-möten medan demokratin faller samman omkring en.

    För första gången på 14 år funderar jag på allvar på om jag verkligen vill bo kvar i det här landet. Ligger vaken på nätterna och googlar lägenhetsannonser i Portugal och immigrationskrav i Italien; någonstans där det är varmt. Om de kommande två valen (nu i höst och 2024) går åt helvete (vilket verkar sannolikt med tanke på hur odemokratiskt valsystemet redan är) så är det kanske dags att utnyttja det oerhörda privilegiet som är mitt dubbla medborgarskap och flytta tillbaka till Europa.

    Jag tänker att jag ger det fem år. Det borde vara tillräckligt lång tid för att lära sig ett sydeuropeiskt språk.

  • Litteraturbloggen

    6 bra böcker jag har läst den senaste tiden

    Jag flyger till Sverige om några timmar och har laddat ner fyra böcker till min läsplatta inför resan. Jag brukar läsa ut i genomsnitt 2,5 böcker på en flygresa mellan San Diego och Stockholm, men det skadar ju inte att ha extra läsmaterial om det skulle behövas.

    Om någon annan behöver lästips kommer här några bra böcker jag har läst på sistone.

    Stay and Fight av Madeline Ffitch

    Jag har läst dryg 30 böcker hittills i år, men fram till väldigt nyligen hade ingen av dem fått en femma i betyg. Sen läste jag Stay and Fight. Det är en lite märklig berättelse om en udda familj som lever off the grid i Appalachia, berättad från flera olika perspektiv. Originell, fin och sorglig. Älskade denna.
    5/5

    The Song of Achilles av Madeline Miller

    Den andra femman kom bara några veckor senare. Madeline Millers Circe var en av de bästa böckerna jag läste 2019 och Song of Achilles av samma författare var även den helt otrolig. Här tar Miller myten om Achilles och återberättar den ur ett queer-perspektiv. Otroligt stark berättelse om kärlek, vänskap, krig och män med stora egon.
    5/5

    The Body in Question av Jill Ciment

    Lågmäld och snabbläst berättelse om en kvinna som sitter i juryn i en mordrättegång i Florida. Det här är en närmast perfekt roman, från den mångtydiga titeln till den gassande hettan som metafor för stämningen till de anonyma karaktärerna. Älskar kontrasten mellan det sensationella mordet och den vardagliga tristessen hos jurymedlemmarna.
    4/5

    Vinnarna av Fredrik Backman

    Jag har läst nästan allt Backman har skrivit och i varje bok stör jag ihjäl mig på hans språk. Kanske speciellt i Björnstad-triologin. Det är som att varje mening måste innehålla en universell sanning, som att allt är skrivet för att vara så citerbart som möjligt. Eller för att bli amerikansk film. Får faktiskt exakt samma känsla som i amerikanska actionfilmer när presidenten håller tal—det är högtidliga formuleringar och dramatisk musik som bygger upp till ett crescendo och jag vet ju exakt vad de håller på med: de försöker få mig att känna något, ge mig gåshud. Men grejen är ju att det funkar? Trots att jag i princip hatläser mig igenom varje Backman-bok så blir jag ju rörd. Det är ju fina berättelser om sympatiska människor. Och de skulle bli bra amerikanska filmer. Så ja, jag gillade Vinnarna också, trots allt.
    4/5

    The One Hundred Years of Lenni and Margot av Marianne Cronin

    En fin och sorglig och rolig berättelse om en 17-åring och en 83-åring som blir vänner. De bor båda på en sjukhusavdelning för dödligt sjuka och berättar historier om sina liv för varandra. Läste denna på engelska men en av huvudkaraktärerna är från Sverige så den innehåller en del svenska också.
    3.8/5

    Disorientation av Elaine Hsieh Chou

    Den här läste jag ut sent igår kväll. En rolig, jobbig, knäpp, satirisk, politisk och helt oförutsägbar berättelse om en asiatisk-amerikansk doktorand som kommer ett mysterium på spåren som förändrar hela hennes liv. Inte perfekt, men ändå läsvärd.
    3.8/5

    ***

    Vad är det bästa du har läst på sistone?

  • Amerika

    Gör min medborgerliga plikt

    Idag har jag röstat i Kaliforniens primärval. På min valsedel fanns allt från guvernör och senatorer till secretary of state, attorney general, domare och hyperlokala kandidater. De med flest röster går vidare till mellanårsvalet i höst.

    Jag känner mig för tillfället väldigt urlakad när det gäller amerikansk politik. Mer än vanligt alltså. Det är masskjutningar var och varannan dag, en miljon amerikaner har nu dött av covid, det stiftas anti-HBTQ-lagar till höger och vänster, och snart förlorar vi aborträtten också.

    Det här primärvalet är jag en så kallad single-issue voter. Röstar i största möjliga utsträckning enbart på kandidater som är uttalat pro choice.

    Om två dagar åker jag till Sverige och jag har fan aldrig känt mig mer lättad över att få lämna det här jäkla kaoslandet i några veckor.

  • Amerika,  Det ofattbara

    Mina tankar kring abortdebatten i USA just nu

    Jag intalar mig själv att jag älskar det här landet. Det gör jag ju, i alla fall delar av det: den storslagna naturen, det oöverträffade klimatet, alternativkulturen; det multikulturella, subversiva och kreativa. Men kärleken är svår att hålla fast vid när det är så uppenbart att känslorna inte är besvarade.

    USA hatar kvinnor. Inte bara kvinnor; alla som inte är vita kristna straighta cis-män. Men just nu är det livmoderbärare som står i skottlinjen.

    Om bara några veckor förväntas Högsta Domstolen lägga fram ett beslut som kan innebära att omkring 40 miljoner personer förlorar rätten att bestämma över sina egna kroppar.

    I USA är det olagligt att tvinga någon att lämna blod eller vävnad, även om det direkt kan rädda en annan persons liv. Organdonation efter döden är bara tillåtet om personen i förhand skriftligen gått med på det. Ingen får använda din kropp utan ditt tillstånd. När Roe v Wade upphävs kommer livs levande kvinnor alltså att ha färre rättigheter gällande sina egna kroppar än lik.

    Vi pratar om sliding door-ögonblick, händelser som helt kan ändra ett livs inriktning. Jag gjorde en abort för många år sen, när jag fortfarande var tonåring. Det var ett väldigt enkelt beslut, ett ganska smärtsamt ingrepp, och sen tänkte jag inte mer på det. Inget emotionellt trauma, inte ett enda uns av ånger, knappt ens tacksamhet. Det var bara en sån självklarhet: jag hade ett medicinskt problem som behövde behandlas. Som vilket annat tillstånd som helst.

    Det här inte allas upplevelse, men det är min. Som vuxen känner jag den tacksamhet jag inte förstod att reflektera över när jag var yngre. Tacksamhet över att jag växte upp i ett land med fri aborträtt, över att ingen blandade in religion i min rätt till sjukvård, att ingen försökte övertyga mig om att fatta ett annat beslut och, framför allt, att jag inte tvingades föda ett barn jag inte ville ha när jag själv i mångt och mycket fortfarande var ett barn. Det liv jag lever idag, som är bättre än jag ens kunnat drömma om, mycket tack vare min självvalda barnfrihet, hade aldrig varit möjligt utan detta.

    Jag bor i Kalifornien, en delstat där aborträtten inte är hotad. Jag är inte orolig för mig själv. Men det gör ont i hela hjärtat att tänka på alla som snart inte kommer ha något val. Allt för att de råkar bo i delstater styrda av religiösa högerextremister som hatar kvinnor.