• Vardagsanekdoter

    En vanlig torsdag i pandemin… eller nej förresten

    Jag är så dålig på att blogga om personliga saker på mikronivå när det händer sjukt stora grejer på makronivå hela dagarna, ser liksom bara skogen och inga träd. Men eftersom de bloggar jag helst läser just nu (och alltid, för den delen) är de som handlar om livet på ett personligt plan så tänkte jag försöka bli lite bättre på det själv.

    Vi kanske kan börja med att titta på hur min dag har sett ut hittills, en helt vanlig torsdag i pandemin.

    Ja på tal om pandemin är det så illa här nu att VAR TREDJE PERSON i Los Angeles County beräknas ha blivit smittad. Nu bor jag inte i LA, men däremot har vi flera dokumenterade fall av den nya mer smittsamma varianten här i San Diego. Allt detta innebär att jag helst undviker offentliga platser helt och hållet. Beställer mat och annat jag behöver via “contactless pickup”, alltså att man lägger en beställning online och sen kommer någon från butiken ut och lägger varorna i ens baklucka (eller i mitt fall på flaket eftersom jag kör en pickup). Väldigt smidigt och betydligt mindre riskfylld för alla inblandade.

    Idag behövde jag lite grejer från Target och tog tillfället i akt att ta på mig riktiga KLÄDER. Lever i mjukisbyxor här hemma, och lämnar annars bara hemmet för aktiviteter som kräver sin egen utrustning, så jag har i princip helt slutat använda vanliga kläder, typ jeans. Nu fick jag i alla fall ha en *outfit* på mig under den halvtimmen det tog att köra till Target och hem igen.

    Jag köpte även insektsgift för att försöka bli av med en invasion av syrsor som bor under mitt kylskåp och för en massa oväsen hela nätterna. Har sprayat köket nu och håller tummarna för att det funkar. Men mer om detta senare, för nu måste jag ta en paus i skrivandet och gå ut med hunden.

    ………

    Okej, nu är det typ fyra timmar senare. På vägen hem under promenaden såg jag nämligen en hemlös kvinna som låg på marken precis utanför mitt garage. Jag frågade om hon behövde något och hon svarade nej, men hon verkade inte vara vid fullt medvetande.

    En så himla fucked up grej med USA är att en så stor del av poliskåren består av våldsamma vit makt-anhängare som gillar att skjuta folk (alltså säger inte det här för att vara *politisk* utan för att det är ganska väldokumenterat, kolla bara på vilka som deltog i stormningen av Kapitolium förra veckan; se även Black Lives Matter) så jag har som princip att inte ringa polisen. Speciellt inte när det handlar om att försöka hjälpa utsatta människor, polisen dyker ofta upp och förvärrar saker.

    Så istället ringde jag runt till lite olika hjälporganisationer som sysslar med att hjälpa hemlösa här i San Diego men lyckades inte komma fram till någon. Så jag gick ut och gav kvinnan en påse med vatten, snacks och våtservetter medan jag sms:ade med ett par kompisar om vad mer man kunde göra för att hjälpa henne. Hon låg liksom på marken i ett par pyttesmå shorts, och även om det var 26 grader varmt idag blir det kallt på nätterna. Ingen tyckte att det lät som en bra idé att ringa polisen, av ovan nämnda anledningar, men ingen hade heller några bättre förslag. Och jag lyckades inte få något vettigt ur kvinnan.

    Efter en stund gick jag ut för att titta till henne igen, och klev rätt ut i ett hav av blåljus. Tre polisbilar, en brandbil och en ambulans stod utanför mitt garage och några sjukvårdare bar in kvinnan i ambulansen på en bår. Jag frågade om hon var ok men de ryckte bara på axlarna.

    Mina grannar i huset bredvid var också där så jag frågade vad som hade hänt. De berättade att de hade hittat kvinnan medvetslös bakom sin bil och ringt 911. Under tiden jag var inne i mitt hus och försökte komma på ett bra sätt att hjälpa hade hon alltså ätit snacksen jag gav henne och sedan däckat igen en bit bort. Mina grannar hade inte lyckats väcka henne.

    Jag hoppas hoppas hoppas att hon får den hjälp hon behöver. Fy fan för att vara i en så utsatt position, speciellt mitt under en pandemi. Och fy fan för att inte kunna ringa efter hjälp utan att behöva oroa sig över att något värre ska hända.

    Jaha, det här skulle vara ett inlägg om en vanlig torsdag, men så blev det ju inte alls.

  • Det ofattbara

    Bioterrorism och högerextremism

    Alltså, det är svårt att nog understryka hur kaotiskt det är att bo i USA just nu. Inte nog med att pandemin fullkomligt löper amok, men det ligger också extremt mycket våld och oroligheter i luften. FBI har varnat för väpnade konflikter i storstäder över hela landet nu i helgen och fram till att Joe Biden svärs in som ny president om en vecka.

    Vi hade krismöte på jobbet igår om hur vi ska hantera extern kommunikation om/när shit hits the fan, vilket är ganska absurt när man tänker efter eftersom jag jobbar på ett företag fokuserat på roadtrips och husvagnssemestrar. Men så är läget här nu.

    Jag har ägnat mig åt extremt många olika aktiviteter på sistone, och även om jag är försiktig och bara träffar människor utomhus och på avstånd kändes det ändå som att det var dags att gå och testa sig för covid igen. Gjorde detta häromdagen och resultatet var negativt.

    Nu tänker jag följa rekommendationerna och stanna hemma så mycket det bara går den närmaste framtiden. Vill helst undvika både dödligt virus och dödligt våld från högerextremister.

    2021 hörrni, vilket spännande år!!!

  • Amerika,  Det ofattbara

    What a time to be alive

    Ja alltså det var väl ingen som direkt förväntade sig att allt skulle vara bra/som vanligt igen bara för att 2020 var över, men det som hände i Washington, D.C. igår var ändå värre än jag hade kunnat föreställa mig.

    Ett kuppförsök på USA:s kongress av beväpnade högerextremister pga konspirationsteorier spridda av deras ledare, tillika USA:s president, Donald Trump, mitt under en global pandemi.

    Kan ni tänka er om någon hade skrivit exakt den meningen för fem år sen? Det hade låtit som en långsökt plotline i en dålig actionrulle.

    Det är så sjukt när man tänker på det hur mycket som har ändrats bara det senaste året och vad som nu är det nya normala, speciellt här i USA.

    Igår morse satt jag i ett videomöte med min närmaste kollega, A, som råkar bo mitt i D.C. Hon flyttade dit i somras under BLM-protesterna för att kunna demonstrera varje dag. Jag och min chef och min chefs chef, som också var med på mötet, försökte förgäves få A att stanna hemma under oroligheterna, medan hon bokstavligen satt och snörade på sig combatkängorna för att ge sig ut på gatorna. Bara någon timme senare kom de första rapporterna om att Trump-anhängare hade stormat Kapitolium (igen, sån sjuk mening att skriva??).

    Jag satt klistrad framför nyheterna och Twitter i ungefär 7 timmar igår. Det var så sjukt att se allting hända i realtid.

    A kom hem några timmar senare, oskadd tack och lov. Hon berättade att alla Trump-anhängare hon träffade hade varit trevliga mot henne eftersom de utgick från att hon var en av dem (det var hon INTE). Hon tog ett gäng foton på galenskaperna som redan känns historiska.

    Säger detta för kanske femhundrade gången de senaste fyra åren: WHAT A TIME TO BE ALIVE.

  • Bra saker,  Helgen som gick

    Vad jag gjorde under julledigheten

    Idag är det söndag, den sista dagen på min 11 dagar långa julledighet. Förutom min lilla julaftonsroadtrip hade jag ingenting planerat för den här ledigheten och var lite orolig över att jag bara skulle sitta hemma och ha tråkigt. Så blev det INTE. Istället blev det så många aktiviteter att jag nu ser fram emot att börja jobba igen så att jag kan få vila lite.

    Förra veckan var det dags att inviga min nya hoj på riktigt, genom att köra offroad i öknen. Jag drog med mig Andy som är den enda andra personen jag känner med en äventyrshoj. Vi stannade och hajkade till en plats med gamla grottmålningar mitt ute i öknen. Jag råkade även köra omkull ett par gånger. Det är SJUKT SVÅRT att köra i djup sand! Kom hem med ganska många blåmärken på benen, men nu är hon ordentligt invigd i alla fall.

    En dag hörde min kompis Fred av sig och undrade om jag ville komma förbi och köra minihojar med honom. Han har två såna här pyttesmå motorcyklar på 8 hästkrafter vardera, så vi tog varsin och körde så snabbt vi kunde genom grannskapet. Det var extremt kul!

    En annan dag hajkade Sarah och jag till toppen av ett berg. Det var min första ordentliga hajk sen jag skadade knät för ett par månader sen och det kändes fint att vara någorlunda tillbaka på banan igen. Vi firade genom att dricka varsitt glas champagne på toppen. Det var trots allt dagen innan nyårsafton.

    På årets första dag klev jag upp klockan 4:30 på morgonen och körde 2,5 timmar till Big Bear där jag mötte upp med min kompis Genevieve. Vi hade lite spontant bestämt oss för att åka snowboard, och vi kunde inte ha valt en bättre dag för detta. Vädret var PERFEKT. Soligt och ganska varmt, men samtidigt tillräckligt kallt för att snön skulle vara mjuk och pudrig. Ska verkligen försöka få till fler såna här dagar den här vintern.

    Sist men definitivt inte minst gjorde jag detta idag: cyklade 53 kilometer. Har aldrig cyklat längre än kanske en mil i taget tidigare, så detta var en enorm prestation för mig.

    Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle hajka, köra offroad, åka snowboard och cykla över 5 mil på samma vecka så hade jag trott att den personen var galen. Men jag har aldrig varit så aktiv som jag har varit under de senaste nio månaderna, och har förmodligen inte haft bättre kondition än jag plötsligt har nu heller.

    Är tacksam varje dag över att jag bor på en plats där det går att vara utomhus och göra saker året runt. Vet inte hur jag hade tagit mig igenom den här pandemin annars.

    Nu sitter jag här på soffan med en öl, en bok och en hund. Ska carpa skiten ur de sista semestertimmarna.

    Gott nytt år på er!

  • Litteraturbloggen

    Mitt bokår 2020

    Om jag ska säga något bra om 2020 så var det att min läslust var på topp hela året. Detta mycket på grund av pandemin. När allt stängde ner i våras hade jag så mycket ångest att jag inte klarade av att kolla på tv över huvud taget. Böcker blev min verklighetsflykt. Sen fortsatte det så.

    Två stora förändringar i mitt läsande från tidigare år hjälpte också: Jag köpte en läsplatta och hade därmed fri tillgång till digitala biblioteksböcker både i USA och Sverige, och så började jag lyssna på ljudböcker för första gången. Höll mig till att läsa romaner och lyssna på facklitteratur. Det funkade bra, så jag fortsätter nog så.

    Antal lästa böcker:
    Jag hade som mål att läsa 40 böcker men landade på 106! Helt klart ett nytt rekord.

    Bästa boken jag läste i år:
    Jag läste fem böcker som jag gav en femma i betyg. Dessa var alla fantastiska:

    Samlade Verk av Lydia Sandgren
    The Glass Hotel av Emily St. John Mandel
    The Vanishing Half av Brit Bennett
    The Overstory av Richard Powers
    The Nickel Boys av Colson Whitehead

    Svårast att lägga ifrån sig:
    Den nya Kepler-boken, Spegelmannen. (Tyckte den var sämst i serien hittills, men de kan ju verkligen skriva bladvändare, makarna Ahndoril.)

    Sämsta boken jag läste i år:
    Ganska jämt mellan följande böcker, av ungefär samma anledning – orkar inte lyssna på privilegierade vita män som gnäller och/eller smyger in oprovocerat (och, skulle jag gissa, omedvetet) kvinnoförakt i sina berättelser.

    Mindhunter av John E. Douglas
    A Walk in the Woods av Bill Bryson
    This is Going to Hurt av Adam Kay
    Hillbilly Elegy av J.D. Vance

    Sorgligaste boken jag läste i år:
    Kanske Dear Edward av Ann Napolitano? Minns inte att jag läste några såna där böcker som man gråter sig igenom.

    Roligaste boken jag läste i år:
    Jag läste inget haha-roligt i år men älskar Ottessa Moshfeghs torra humor, speciellt i My Year of Rest and Relaxation.

    Längsta boken jag läste i år:
    Samlade verk, 689 sidor. Läste ut den i en enda sittning på samma dag, om det säger något om hur bra den var.

    Antal kvinnliga författare:
    53

    Antal manliga författare:
    40

    Antal böcker på svenska:
    41

    Antal böcker på engelska:
    65

    Antal böcker i översättning:
    Orkar inte räkna, men jag skulle tippa på att jag läste omkring 5 böcker översatta till svenska från andra skandinaviska språk.

    Mål inför bokåret 2020:
    Läsa färre böcker. Tänkte att jag skulle satsa på kvalitet över kvantitet nästa år. Bara läsa för att det är kul, utan att ha några specifika mål att försöka uppnå.

    ***

    Eftersom jag läste så himla många böcker i år känns det som att jag borde tipsa om fler, även om de inte hamnade i listan ovan. Så vi kör några topp 3-listor också.

    Bästa spänning:
    Ödesmark av Stina Jackson
    The Only Good Indians av Stephen Graham Jones
    The 7½ Deaths of Evelyn Hardcastle av Stuart Turton

    Bästa äventyrsbiografi:
    Wild av Cheryl Strayed
    Into Thin Air av Jon Krakauer
    Into the Wild av Jon Krakauer

    Bästa heist/bedrägeri:
    Bad Blood av John Carreyrou
    Catch Me If You Can av Frank W. Abagnale
    The Feather Thief av Kirk Wallace Johnson

    Bästa självbiografiska:
    Hollywood Park av Mikel Jollett
    Slumpens barn av Amat Levin
    Glöm mig av Alex Schulman

    Bästa bli-arg-av:
    Klubben av Matilda Gustavsson
    I händelse av min död av Kerstin Weigl och Kristina Edblom
    Catch and Kill av Ronan Farrow

    Bästa postapokalyps:
    The Age of Miracles av Karen Thompson Walker
    The Dreamers av Karen Thompson Walker
    Bärarna av Jessica Schiefauer

    Bästa YA:
    A Very Large Expanse of Sea av Tahereh Mafi
    I’ll Give You the Sun av Jandy Nelson
    The Ballad of Songbirds and Snakes av Suzanne Collins (fast tyckte inte att denna var lika bra som de tidigare i Hunger Games-serien)

    Bästa serie:
    Jana Kippo-serien av Karin Smirnoff
    Sebastian Bergman-serien av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt
    Harry Bosch-serien av Michael Connelly

    Bästa djur och natur:
    The Orchid Thief av Susan Orlean
    Binas historia av Maja Lunde
    Ålevangeliet av Patrik Svensson

    Bästa reality check:
    Lite död runt ögonen av David Ärleman
    Dina händer var fulla av liv av Suad Ali
    Disappearing Earth av Julia Phillips

    ***

    Nej nu orkar jag inte hitta på fler kategorier, även om det fortfarande känns som om jag missar en massa. Om någon vill se allt jag läste i år så finns det på min Goodreads (hyllan heter “read-2020”).

    Vad var det bästa DU läste i år?

  • Listor

    2020 i backspegeln

    Vilket konstigt år detta har varit. Den här årssammanfattningen som jag gör varje år känns ju lite… naiv i sina frågor just det här året. Men vill ändå ha detta som ett dokument över 2020. Nu kör vi.

    1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

    Överlevde en global pandemi, med allt vad det har inneburit.

    2. Höll du några av dina nyårslöften?

    Mitt nyårslöfte var att köra mer offroad, och det gjorde jag ju med råge. Köpte till och med två nya hojar för att kunna köra mer offroad, en crosshoj och en äventyrshoj.

    3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

    Det… utgår jag ifrån. Inga nära vänner dock, det skulle jag komma ihåg.

    4. Dog någon som stod dig nära?

    Nej, tack och lov inte. Känner dock väldigt många som har fått covid och (mer eller mindre) återhämtat sig.

    5. Vilka länder besökte du?

    Ja, det blev ju inte så mycket resande det här året. Hann i alla fall med en sväng till Mexiko med alla mina bästisar precis innan allt stängde ner. Körde även hoj genom följande delstater: Kalifornien, Utah, Nevada och Arizona.

    6. Är det något du saknar år 2020 som du vill ha år 2021?

    Oj, vilken fråga. Jag saknar min familj och mina vänner och mina kollegor, jag saknar att kunna resa och gå på restaurang och ta en öl på en bar och jag saknar livemusik och events och att träffa nya människor och att kunna göra saker som att gå i butiker eller till en frisörsalong utan att det är förenat med hälsorisker. Jag saknar fysisk kontakt och en känsla av trygghet och normalitet. För att bara nämna några saker.

    7. Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?

    20 mars. Det var då Kalifornien införde sin första stay-at-home-order och det var nog då jag personligen insåg att detta var på allvar. (Det var även samma dag jag flyttade in i mitt nuvarande hus – kanske inte världens bästa tajming.)

    8. Vad var din största framgång 2020?

    Att jag överlevde. På ett jobbmässigt plan var det att jag slet som ett jäkla djur genom en ekonomisk kris och kom ut på andra sidan. Blev även befordrad till chefredaktör.

    9. Största misstaget?

    Att de som bröt sig in i min bil inte lyckades stjäla den, det hade varit enklare på alla sätt och vis. Men det var för all del inte mitt misstag.

    10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

    Fuckade upp mitt knä efter att ha hajkat för mycket, men i övrigt har jag varit ovanligt frisk det här året. Det ligger visst något i det här med att hålla sig hemma och borta från människor.

    11. Bästa köpet?

    Min Royal Enfield Himalayan. Och min läsplatta. Herregud vad den har kommit till användning.

    12. Vad spenderade du mest pengar på?

    Hyra, helt klart. Förutom det köpte jag som sagt två nya motorcyklar och det är ju inte direkt gratis.  

    13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

    Min hund Steve. Är tacksam över att jag har honom exakt varje dag, trots att han bara äter om jag matar honom för hand och trots att han kliver upp mitt i natten och kissar på golvet flera gånger i veckan eftersom han är en gammal gubbe med njurproblem.

    14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2019?

    Dessa, enligt Spotify:

    15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

    Jag hade enormt mycket mer ångest i år än tidigare år. Dels pga corona och dels pga presidentvalet. Har nog annars mått ganska mycket som vanligt, trots omständigheterna. Ups and downs.

    16. Vad önskar du att du gjort mer?

    Jag kan ärligt talat inte komma på något. Det som har varit skönt med det här konstiga året tycker jag är att det har varit väldigt förlåtande. Matas dagligen med budskapet på sociala medier att det är okej att inte få något gjort det här året. Vi går alla igenom ett kollektivt trauma och om man inte tränar eller äter rätt eller är produktiv eller om man kanske dricker lite för mycket alkohol så är det okej. Vi gör alla bara det vi behöver för att ta oss igenom detta.  

    17. Vad önskar du att du gjort mindre?

    Haft ångest. Men det är liksom inte så mycket att göra åt.

    18. Hur tillbringade du julen 2020?

    Jag bestämde mig för att helt strunta i allt vad julfirande hette och istället åka på en motorcykelroadtrip till öknen. Det var fint. Otroligt välbehövligt.

    19. Blev du kär i år?

    Nej, och tack och lov för det. Har däremot gjort slut med samma person två gånger det här året, och nu är vi vänner istället. Jag läste precis ut Zadie Smiths Intimations, en essäsamling om 2020, där hon skriver följande om pandemin:

    “The misery is very precisely designed, and different for each person, and if you didn’t know better you’d say the gods of comedy and tragedy had a hand in it.”

    Tycker att detta är så intressant, att alla genomgår sitt eget personliga helvete. De som är ensamstående känner sig ensamma och önskar att de hade en partner, de som bor med en partner och/eller med barn önskar att de fick vara ensamma, och så vidare. Jag har dock aldrig känt mig mer tacksam över att bo ensam och få vara ifred. Älskar det.

    Men ja, det var ju ett litet sidospår.

    20. Favoritprogram på TV?

    Det enda jag har aktivt kollat på är The Great British Baking Show. Har nog inte sett några andra serier sen pandemin började? Är helt osugen och blir bara stressad av TV, så jag har avslutat alla streamingtjänster och funderar på att flytta ut TV:n i garaget.

    21. Bästa boken du läst i år?

    Om jag bara får välja en så säger jag Samlade verk av Lydia Sandgren. Men eftersom jag (hittills) har läst 105 böcker i år så kommer det en separat boksammanfattning.

    22. Största musikaliska upptäckten?

    Måste nog säga The White Buffalo. Lyssnade så mycket på honom i år att “New Americana” slog ut punk som min mest lyssnade genre på Spotify i år för första gången någonsin. Chuck Ragan var dock min mest lyssnade artist som vanligt. Chuck ❤️

    23. Något du önskade dig och fick?

    En ny president.  

    24. Något du önskade dig men inte fick?

    Många saker, till exempel allt under fråga nummer 6.

    25. Vad gjorde du på din födelsedag 2020?

    Jag tillbringade min födelsedag ensam för första gången i mitt liv. Tog en halvdag på jobbet och hajkade till toppen av ett berg. Sen lagade jag allt som är gott till middag (pappardelle med kantareller och burrata) och åt tillsammans med ett glas champagne framför en god bok. Det var en otippat ganska perfekt födelsedag.

    Tre dagar senare var det Halloween och jag fick fira på pandemivis med fyra nära vänner utomhus och på avstånd. Sarah hade gjort en croissanttårta åt mig, vilket är något av det finaste som hänt mig i år.

    26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

    Ja, om det inte hade varit en global pandemi. Det hade helt klart hjälpt.  

    27. Vad fick dig att må bra?

    Solsken, värme, motorcyklar, vänner, Steve, det gamla vanliga.

    28. Hur skulle du beskriva din stil 2020?

    Ja, alltså, min stil har ju gått käpprätt utför det här året. Ledorden är väl mjukisbyxor, hoodies och mjuka linnen. Vi kan kalla stilen för comfortable chic.

    29. De bästa nya människorna du träffade?

    Träffade inte så mycket nytt folk av förklarliga skäl, men hittade i alla fall ett nytt gäng att köra offroad och campa i öknen med. Det känns som bra pandemivänliga aktiviteter.

    30. Vad har du för nyårslöften inför 2021?

    Läsa färre böcker. Att skriva detta går egentligen emot allt jag står för, men att läsa 100+ böcker på ett år är väldigt mycket, och jag läser nog hellre färre och bättre än försöker mig på detta igen.

    Förutom det har jag nog inga nyårslöften. Det är svårt att lova något när man inte har någon aning om hur världen och verkligheten kommer se ut nästa år.

  • Vardagsanekdoter

    Svenska saffransbullar

    Blir glad av att läsa om era planer för julen (i kommentarerna på förra inlägget). Det verkar vara många som tycker att det är skönt att inte ha några egentliga måsten eller krav på sig den här julen. Antar att framför allt kvinnor (i smyg såklart) kan dra en lättnadens suck över att slippa styra upp så mycket.

    Jag vet att jag sa att jag inte skulle fira, och det ska jag inte heller, men jag gjorde i alla fall EN liten julgrej häromdagen.

    Det finns ett företag i LA som heter Pavalon som säljer svenskt godis och andra importerade svenska specialiteter. Jag la en beställning på lite godis där för någon vecka sen och passade på att köpa två små påsar saffran när jag ändå höll på.

    Sen gjorde jag det man gör med saffran i december, nämligen bakade lussebullar. Jag kan inte minnas att jag någonsin har bakat lussebullar själv tidigare, definitivt inte i vuxen ålder, och jag var ganska nervös över att slösa bort min dyrbara saffran på en misslyckad deg.

    Men så blev det så himla bra!? Bullarna blev jämna och saftiga och inte torra alls.

    Jag gjorde en stor sats och igår körde jag hem till flera kompisar och lämnade av påsar med “Swedish Christmas saffron buns” till dem. Träffar ju knappt mina vänner nuförtiden, men det var i alla fall fint att få säga hej lite snabbt genom munskydden.

    I övrigt har jag precis jobbat färdigt för i år (!) och ska gå och packa inför min lilla roadtrip. Det är omkring 13 grader i Joshua Tree just nu, så det blir inte världens varmaste tur. Men det blir nog fint ändå.

    Hoppas ni får en fin julhelg, oavsett om ni firar eller inte 🖤

  • Vardagsfilosoferande

    Anti-julen

    Julkänsla, vad är det? Det är 25 grader varmt och strålande solsken i San Diego. Jag jobbar i två dagar till, sen är jag ledig ända till fjärde januari. Det ska bli skönt med semester, men vet samtidigt inte riktigt vad jag ska göra med all den här ledigheten.

    Jag ser fram emot att helt slippa julfirande i år. Jag är singel och har ingen släkt i närheten och känner mig bara allmänt extremt osugen på julen. Vilket jag gör i princip varje år, men nu finns det ingen som ställer några krav på mig. Det känns som en oerhörd lättnad just i år.

    Istället tänkte jag utnyttja vädret och ta ena hojen till en av mina favoritplatser i hela världen på julafton, Joshua Tree National Park. Tänker att jag ska packa med mig egen mat och en god bok och helt undvika andra människor, bara umgås med mig själv. Så ojuligt det kan bli. Precis som jag vill ha det.

    Ni då, hur firar ni?

  • Bra saker,  Motorcyklar

    Nytt år (snart), ny motorcykel

    Det känns ju inte så originellt att klaga på 2020, men alltså, vad hårt det här året har varit? I alla fall i omgångar.

    Min bil är fortfarande på verkstan, så här två veckor efter att någon bröt sig in i den, och mitt knä är inte heller helt läkt. Så förra veckan kände jag att jag behövde göra något för att muntra upp mig själv, och gick och köpte en fantastiskt spännande tidig julklapp åt mig själv: EN NY MOTORCYKEL.

    Här är hon! Min sprillans nya Royal Enfield Himalayan av årsmodell 2021. Den enda gången jag har köpt ett helt nytt fordon tidigare var när jag köpte min Dyna (alltså min stora svarta H-D) för fem år sen. Det lånet är snart avbetalat, så jag kände att det var hög tid att skuldsätta sig igen.

    (Nämen alltså, som en liten jämförelse så kostar en sprillans Royal Enfield omkring 40 000 kronor medan en sprillans Harley kostar snarare minst 160 000, i alla fall i USA. Det här köpet känns alltså lite mer ekonomiskt försvarbart.)

    Den här skönheten är Royal Enfields äventyrshoj, alltså en motorcykel som man kan köra på alla sorters underlag. Det här året har verkligen gjort mig sugen på att ta mig långt från asfalterade vägar och civilisationen och utforska terräng som man inte kan nå på en vanlig street-motorcykel. Med en Himalayan kan man köra i princip var som helst.

    Den är visserligen bara på 411cc (jämfört med min Harley som är på 1600cc) och inte världens bästa motorvägshoj. Men det behöver den inte vara heller eftersom jag tänker köra den så långt från motorvägar det bara går.

    Nu ska hon bara få ett namn också, sen är det dags att ge sig ut och utforska. Det blir nog någon sorts ökenäventyr i mellandagarna, så stay tuned.

    Och om någon är sugen på att se i praktiken vilken typ av ställen man köra en sån här hoj på så rekommenderar jag den här videon från Itchy Boots, en holländsk tjej som har kört 75 000 km solo runt hela världen på en Himalayan. Blir både stressad och får gåshud av detta:

  • Det ofattbara

    Pandemidagboken

    Igår infördes en ny “stay at home order” här i Kalifornien, vilket innebär att alla som bor här måste stanna hemma så mycket det går de närmaste tre veckorna. Undantag görs för jobb, ärenden och motion. Restauranger är bara öppna för takeout medan barer, frisörsalonger, gym, med mera måste stänga helt. Man får bara umgås med folk från sitt eget hushåll och man måste ha munskydd utanför hemmet. Det råder utegångsförbud mellan klockan 22 och klockan 05.

    För mig förändrar detta i princip ingenting. Jobbar hemifrån och går ändå ingenstans förutom hundpromenader och till mataffären. Har dessutom fortfarande ont i knät och min truck är på verkstan så det passar mig rätt bra att stanna hemma just nu.

    Men däremot lider jag verkligen med alla mina vänner och bekanta som jobbar som hårstylister, tatuerare eller bartenders. Jag tycker rent generellt att det är BRA att stänga ner så mycket det går eftersom viruset sprids helt okontrollerat just nu. Tvåtusen personer dör av covid varje dag i USA och vi är snart uppe i 300.000 döda.

    Men det är något så grymt i att tvinga folk att stänga ner sina salonger och andra småföretag utan att erbjuda någon som helst ekonomisk hjälp. För så ser det ut här nu. Kongressen gör ingenting. Staten gör ingenting. Småföretagare som tvingas stänga står helt utan inkomst. Att folk inte kan betala hyran eller ställa mat på bordet (och att många av deras företag dessutom tvingas i konkurs) verkar det inte vara någon som bryr sig om.

    Det har inte kommit någon hjälp från kongressen sen i mars (!) då de skickade ut en check på 1200 dollar till alla invånare. Alltså en engångsbetalning på ca 10.000 kr. Det känns ju som ett jäkla skämt nu.

    Jag känner mig så arg och uppgiven över att allt detta händer medan Donald Trump är president. Han skiter fullständigt i pandemin och att folk dör och är bara ute i landet och sprider lögner om att valet var riggat och att han egentligen vann. En normal president hade såklart gjort allt i sin makt för att inte ha flera hundra tusen döda invånare på samvetet. Men inte den här jävla sociopaten.

    Det här kommer att bli en lång vinter.