• Helgen som gick,  Motorcyklar

    Välkommen till familjen, Michelle O-Yama

    Jag köpte en ny crosshoj förra veckan. Eller ja, ny och ny, den är nästan 20 år gammal, men ny för mig. En Yamaha WR250 blev det. Och nu i helgen tog jag ut den till öknen för att se vad den gick för.

    Jag är ganska dålig på att köra mx/enduro, mest för att det är skitläskigt och jag fortfarande är ganska ny på detta. Det är betydligt svårare än att köra på asfalt. Så jag har tänkt ett par gånger att om jag verkligen vill fortsätta med den här ganska farliga hobbyn så behöver jag satsa. Köpa en bättre hoj, gå någon sorts kurs, osv. Nu har jag i alla fall hojen, så det är ett steg i rätt riktning.

    I lördags körde jag alltså ut till öknen i Ocotillo med mina kompisar Jesse och Dylan. Killarna behövde stanna och pinka och då hamnade vi av en händelse vid den här bron som vi har kört över en miljon gånger men aldrig gått under tidigare. En av mina favoritgrejer med öknen, förutom värmen, är att den är fylld med konstiga grejer.

    Vi parkerade på vår vanliga plats, och sen tillbringade vi hela dagen med att köra runt på olika stigar och uppför olika berg. Jag var HELT SLUT när solen började gå ner och det var dags att åka hemåt igen. Har fortfarande ont i hela kroppen såhär tre dagar senare.

    Väldigt nöjd med min nya Yamaha! Jesse döpte henne till Michelle O-Yama, ett perfekt namn om ni frågar mig.

    Både Jesse och Dylan är för övrigt duktiga fotografer och hade storkamerorna med sig. Jag är kanske inte världens bästa på att köra enduro, men hänger man med fotografer i öknen kan man i alla fall låtsas! Här är några foton de tog på mig i helgen:

    Dylan tog fotona ovan och Jesse fotona nedan.

  • Vardagsfilosoferande

    Svårt att existera utan att få covid

    Hur har ni det med omikron i Sverige? Här är det fullkomligt bananas. Nämnde detta i förra inlägget, men exakt varje dag numera är det någon eller några jag känner som testar positivt för covid, och så har det varit i kanske två veckor. Folk som har lyckats undvika corona i två år faller nu som käglor.

    M är hos mig den här veckan och varje dag stämmer vi av hur många vi känner som har testat positivt. De senaste dagarna inkluderar hela hans familj (!), 29 av hans kollegor (!!) och i princip alla hans närmaste vänner i Milwaukee. På min lista har vi bland annat ett gäng personer som jag skulle campat och åkt crosshoj i öknen med den här helgen, inklusive födelsedagsbarnet som var anledningen till hela resan. Nu blir det bara jag och två andra istället.

    Det som känns extra läskigt med omikron är hur smittsamt det är, men det verkar i alla fall som att symptomen generellt är hyfsat milda, speciellt hos de som är trippelvaccinerade. Jag ska till Florida och jobba på en husvagnsmässa om en dryg vecka och börjar redan förbereda mig på det värsta. Ska förstås göra allt jag kan för att undvika att bli smittad, inklusive att aldrig befinna mig bland folk utan en ordentlig skyddsmask. Men just nu känns det som att det är svårt att ens existera utan att få covid.

    Precis när vi trodde att det värsta var över.

  • Listor

    2021 i backspegeln

    2021 är över och lika bra är väl det. Här kommer den obligatoriska årssammanfattningen.

    1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

    Körde motorcykel genom Alaska! Det var högst upp på min lista över saker jag vill göra innan jag dör och det levde verkligen upp till hypen. Tänker fortfarande på den resan nästan varje dag.

    2. Höll du några av dina nyårslöften?

    Mitt nyårslöfte var att läsa färre böcker än året innan. Det lyckades jag med, 75 stycken blev det 2021 jämfört med 106 år 2020. Det var dock kanske inte det svåraste nyårslöftet någonsin att hålla.

    3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

    Jag tror att ett par bekanta fick barn, men inga nära vänner.

    4. Dog någon som stod dig nära?

    Min lilla hund Steve dog i oktober. Saknar honom så himla mycket, det är så konstigt att vara hemma utan honom. Katterna är glada över att få ha mig för sig själva dock.

    5. Vilka länder besökte du?

    Jag tillbringade nyår i Mexiko, men annars var jag i USA hela året. Besökte följande delstater: Arizona, Nevada, New Mexico, Texas, Oklahoma, Kansas, Missouri, Illinois, Wisconsin, Michigan och Alaska.

    6. Är det något du saknar år 2021 som du vill ha år 2022?

    Jag saknar min familj! Har inte träffat dem sen innan pandemin, i december 2019. Det är verkligen alldeles på tok för länge.

    7. Vilket datum från år 2021 kommer du alltid att minnas?

    Har inte lagt några speciella datum på minnet, men jag minns allt roligt jag ändå lyckades göra trots att världen stod i brand.

    8. Vad var din största framgång 2021?

    På ett jobbmässigt plan fick jag en stor befordran med tillhörande löneförhöjning, vilket jag är stolt och glad över. Vi gav även ut en bok! Det har verkligen varit ett bra år för mig rent professionellt.

    På ett personligt plan? Jag vet inte, kanske att jag lyckades undvika att få covid hela året? Men det kommer eventuellt att ändras inom kort eftersom omikron sprider sig som en löpeld genom USA just nu. Känner kanske 30 personer som har fått det bara den senaste veckan? De sa på nyheterna igår att var tjugonde person i USA beräknas gå runt med covid just nu. Jag börjar känna att det nästan vore lika bra att få det avklarat.

    9. Största misstaget?

    Äh jag vet inte, antingen har jag ett väldigt selektivt minne som bara fokuserar på det trevliga, eller så gjorde jag helt enkelt inga stora misstag förra året.

    10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

    Nä, förutom mitt kassa knä har jag varit friskare än någonsin!

    11. Bästa köpet?

    Ett av mina bästa köp förra året var helt klart en elektrisk motorcykeljacka som jag kan koppla till batteriet på mina hojar för att hålla mig varm. Den kan eventuellt ha räddat mitt liv under några kalla dagar i Alaska i somras.

    12. Vad spenderade du mest pengar på?

    Förutom hyra så går nog den största delen av mina pengar till att hålla alla fordon jag äger i bra skick, samt se till att de är försäkrade och registrerade. Så även det här året.

    13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

    Motorcykelresor, solsken, vaccin, vänner, god mat, ensamtid.

    14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2021?

    Har fullkomligt lyssnat sönder Parted Ways med Heartless Bastards.

    15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

    Jag var både glad och ledsen. Glad över mitt jobb och alla spännande äventyr jag fick uppleva. Ledsen över min sjuka hund och det allmänna världsläget (pandemi, klimatförändringar, högerextremister, etc).

    16. Vad önskar du att du gjort mer?

    Träffat min familj.

    17. Vad önskar du att du gjort mindre?

    Nej jag vet inte, oroat mig över allt precis hela tiden?

    18. Hur tillbringade du julen 2021?

    Jag gjorde ingenting på julen. Några dagar senare åkte jag till Mexiko och drack en massa vin och firade nyår.

    19. Blev du kär i år?

    Blev inte kär. Träffade någon som jag gillar att hänga med, men skulle inte säga att det är kärlek direkt. Men det passar mig ärligt talat ganska bra, inte minst för att han bor 400 mil bort och det hade ju varit skitjobbigt att vara kär då.

    20. Favoritprogram på TV?

    Har knappt kollat på TV i år. Verkligen det enda jag har kollat på är Great British Baking Show och ett gäng gamla säsonger av RuPaul’s Drag Race.

    21. Bästa boken du läst i år?

    Om jag måste välja en säger jag nog The Great Alone av Kristin Hannah. Men följande böcker var också fantastiska:

    Deacon King Kong av James McBride
    Migrations av Charlotte McConaghy
    Once There Were Wolves av Charlotte McConaghy
    The Huntress av Kate Quinn

    (Här är hela min lista över bokåret 2021.)

    22. Största musikaliska upptäckten?

    Upptäckte jag något nytt i år? Jag tror mest att jag lyssnade på samma gamla punk/folk/americana som vanligt. Hela den här pandemin har jag landat i sånt som känns tryggt. Har läst om gamla böcker jag älskade som barn, kollat enbart på tv-serier jag har sett förut, ätit en massa svensk mat och lyssnat på samma musik som jag lyssnade på när jag var 15. Finns säkert en massa slutsatser en psykolog kan dra kring detta.

    23. Något du önskade dig och fick?

    Tre vaccindoser. En resa till Alaska. Löneförhöjning.

    24. Något du önskade dig men inte fick?

    Ett slut på pandemin. Att få åka till Sverige och träffa min familj. En Pan America.

    25. Vad gjorde du på din födelsedag 2021?

    Min födelsedag var i slutet av oktober och jag tillbringade den med att gå på premiärfest för en kortfilm om vår Alaska-resa på en vingård i Temecula, tillsammans med hela gänget från resan. Det var en SÅ HIMLA PERFEKT födelsedag. Dagen efter klädde M och jag upp oss och gick på lyxrestaurang, det var också fint.

    26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

    Det vet ni redan vid det här laget. Att få träffa min familj, att pandemin var över, att min hund fortfarande var frisk och vid liv.  

    27. Vad fick dig att må bra?

    Motorcyklar. Är verkligen så himla tacksam över alla erfarenheter och upplevelser och möjligheter jag har fått genom att köra hoj. Hade nog helt förlorat förståndet om jag inte hade tillgång till denna oerhört effektiva (för mig) form av terapi.

    28. Hur skulle du beskriva din stil 2021?

    Till skillnad från 2020 försökte jag mig faktiskt på att ha en stil förra året, istället för att enbart glida runt i mjukisbyxor. Den kan väl sammanfattas i jeans, Doc Martens och newsboy-keps (vet ej vad de heter på svenska).

    29. De bästa nya människorna du träffade?

    Är ändå rätt glad att jag träffade M.

    30. Vad har du för nyårslöften inför 2022?

    Alltså, jag har ingen aning? Tycker att det är så svårt att komma på mål när man inte har en aning om hur världen man lever i kommer se ut de kommande månaderna. Jag kör bara på som vanligt och ser vad som händer.

  • Helgen som gick,  Mexico

    Nyårshelgen i Mexiko

    Hej bloggen! Nu är det 2022 och jag kämpar på med att få ihop den långa årssammanfattningslistan som jag (och alla andra bloggare) gör varje år. Men under tiden kan vi ta en titt på min mkt trevliga nyårsvecka.

    Jag och M hade hyrt ett litet casita i Valle de Guadalupe, aka Mexikos “wine country”. Det ligger ca 2 timmar söder om San Diego och här finns närmare 200 vingårdar, plus en massa otroliga restauranger.

    Vi skulle egentligen ha kört hoj hit, men pga regn tog vi i sista sekunden beslutet att köra min lilla pickup istället. Det ösregnade på vägen ner och vi kände genast att vi hade fattat rätt beslut.

    Det var uppehåll när vi kom fram, men kyligt. Tror inte att det blev mycket varmare än 12-15 grader på hela veckan. Medan M packade upp tog jag i alla fall en liten promenad till närmsta vingård och plockade upp en flaska zinfandel. Eldsträd hette den.

    Vi satte oss på altanen och njöt av vinet, solen och utsikten.

    På kvällen åt vi en o-te-rolig fyrarätters middag på Malva, en liten restaurang med bara omkring fem bord totalt. Allt var SÅ GOTT, och de improviserade fram vegetariska alternativ åt mig. Här en helt fantastiskt pumpasoppa och någon sorts mexikansk streetfood med tomatsås och grillade grönsaker. Till och med det egenproducerade vinet var så gott att vi köpte med oss en flaska hem.

    Nästa dag hade vi ett fullspäckat vinprovningsschema planerat, med sammanlagt fyra vingårdar och en restaurang. Jag hade bokat en chaufför som körde runt oss hela dagen och gav oss en massa insider info.

    Vi började med varsin provning klockan 11:30 på Relieve, en väldigt Instagramvänlig vingård med gott vin. Jag föredrar vitt och M föredrar rött så vi körde våra egna provningar.

    Sen vidare till Lechuza, som är mer känt för sitt vin än sin arkitektur. Här tog jag helt enkelt ett glas chardonnay istället för att prova flera olika. Det skulle för övrigt regna hela dagen men istället hade vi blå himmel och inte en droppe regn! I princip allt i Valle de Guadalupe är utomhus (eller indoor-outdoor), vilket gör att det känns coronasäkert, men har man otur med vädret är det inte så trevligt.

    Vidare till Sol y Barro, där jag genast insåg att jag redan hade varit, för kanske fem år sen. Men det var trevligt ändå.

    Vi avslutade vinprovandet på La Reina. Vi satt utomhus och drack vin och tittade på den här utsikten ända tills solen gick ner och det var dags för middag.

    På Finca Altozano! Här har jag också varit tidigare, men det är en av de mest populära restaurangerna i Valle de Guadalupe, så det kändes som en bra idé att gå dit igen. Jag åt en otroligt smörig och god paella och drack ett glas… öl. Hade verkligen fått nog av vin för den här dagen. M åt fisk.

    Nästa dag var det nyårsafton. Vi lämnade Valle de Guadalupe för några timmar och körde ut till kusten för att besöka Ensenada, den närmaste större staden. Det var regnigt och kallt och vi gick på jakt efter lunch. Det blir mycket matbilder i det här inlägget, men det här var verkligen en resa helt fokuserad på att äta och dricka gott. Vi åt tacos och en ostbricka till lunch, och sen kunde vi knappt röra oss för att vi var så mätta.

    Tillbaka i Guadalupe igen gick vi på promenad på jakt efter vin, men allt var stängt pga nyårsafton. Vi fick i alla fall sällskap av ett helt gäng hundar. De hade alla halsband och tillhörde någon, men försökte ändå följa med oss hela vägen hem. Gulliga!

    Det var sjukt svårt att hitta någonstans att boka bord för nyårsmiddagen. Jag hade försökt i flera veckor, men alla ställen var antingen fullbokade eller stängda (och man måste ha reservationer överallt här just nu pga covid). Men till slut fick jag i alla fall tag på ett bord på en av de största vingårdarna i området. Vi dök upp klockan 19 och var de första gästerna på plats, och personalen verkade helt förvirrad och visste inte vad de skulle ta sig till med oss. Här någonstans började vi ana oråd…

    Vi fick i alla fall en fyrarätters prix fixe-middag som var… sådär. Men det var det enda som gick att beställa. De hade tack och lov vegetariska alternativ, vilket var tur eftersom ingen pratade engelska och vår kombinerade spanska lämnar en del att önska.

    En bra grej med Mexiko är att priserna i regel är väldigt överkomliga. Vi hade alltså ätit och druckit fantastiskt god mat och vin i flera dagar för nästan inga pengar. Så när vi fick in nyårsnotan fick vi en smärre chock. Omkring 4000 svenska kronor gick det här ganska trista kalaset på. Det var inte så mycket att göra mer än att betala och åka hem till casitan igen. Vi gick och la oss vid 22-tiden, besvikna och betydligt fattigare. Men jag tycker att det är ganska typiskt att nyårsafton inte lever upp till förväntningarna, så det var väl on brand detta.

    Nästa dag var det 2022 och vi körde hemåt igen. Satt i den här långa kön längs med gränsmuren i Tecate i en och en halv timma, och sen befann vi oss i USA igen. Planerar helt klart att åka tillbaka till Valle de Guadalupe (på hojarna) igen när det är varmare, torrare och inte nyårsafton.

    Gott nytt år på er!

  • Litteraturbloggen

    Mitt bokår 2021

    Förra året läste jag fler böcker än någonsin, 106 stycken totalt. Det blev nästan för många? Så inför 2021 bestämde jag mig för att läsa färre böcker. Satsa på kvalitet över kvantitet. Vet inte om det här året direkt blev mer kvalitativt, men det kändes helt klart som att jag hade en bättre balans mellan läsandet och mitt övriga liv. Och en hel del böcker blev det trots allt.

    (Skriver dock detta med fyra dagar kvar av 2021, och eftersom jag har semester finns det en viss risk att jag hinner läsa ut ytterligare en bok eller två innan året är slut.)

    Antal lästa böcker:
    75

    Bästa boken jag läste i år:
    Jag läste fem böcker som fick en femma av mig i betyg. De här var alla fantastiska:

    Deacon King Kong av James McBride
    The Great Alone av Kristin Hannah
    Migrations av Charlotte McConaghy
    Once There Were Wolves av Charlotte McConaghy
    The Huntress av Kate Quinn

    (TVÅ böcker av samma författare i toppen! Det har nog aldrig hänt tidigare.)

    Svårast att lägga ifrån sig:
    Jag läste en massa deckare det här året och de brukar ju vara svåra att lägga ifrån sig. Men utanför mer regelrätta deckare får jag nog säga Konferensen av Mats Strandberg, Vänligheten av John Ajvide Lindqvist och Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare.

    Sämsta boken jag läste i år:
    De kapabla av Klas Ekman och The Four Winds av Kristin Hannah. Hannah lyckades på något vänster skriva både en av de bästa och en av de sämsta böckerna jag läste i år.

    Sorgligaste boken jag läste i år:
    Vet inte om de räknas som sorgliga, mer mörka kanske, men de här gick i alla fall rakt in i hjärtat: Sockerormen av Karin Smirnoff, Nomadland av Jessica Bruder och både Migrations och Once There Were Wolves av Charlotte McConaghy.

    Roligaste boken jag läste i år:
    Skrattade högt flera gånger medan jag läste Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare.

    Längsta boken jag läste i år:
    Vänligheten av John Ajvide Lindqvist på 715 sidor.

    Kortaste boken jag läste i år:
    Nattrodd av John Ajvide Lindqvist på 40 sidor.

    Antal kvinnliga författare:
    40

    Antal manliga författare:
    21

    Antal ickebinära författare:
    1

    Antal böcker på svenska:
    34

    Antal böcker på engelska:
    41

    Antal ljudböcker:
    12

    Mål inför bokåret 2022:
    Nämen jag vet inte, kanske hitta fler bra ljudböcker? Jag lyssnar uteslutande på fackböcker och läser uteslutande romaner. Men jag tycker att det är mycket lättare att hitta bra romaner än bra fackböcker. Vill alltså ha riktigt starka berättelser och storytelling när jag lyssnar, det räcker inte med att lära sig något. Har ni några förslag får ni gärna hojta!

    Böcker jag ser fram emot att läsa 2022:
    Väntar girigt på att Sara Bergmark Elfgrens Grim ska komma som e-bok i januari. Ser även fram emot att läsa Cloud Cuckoo Land av Anthony Doerr och Michael Connellys nya, The Dark Hours (Harry Bosch är mitt guilty pleasure). Måste bara vänta på min tur i biblioteksappens kösystem.

    ***

    Vad var det bästa DU läste i år?

  • Vardagsfilosoferande

    Världens o-juligaste jul

    God jul på er! Här är det ungefär så långt från julstämning man kan komma, vilket jag inte har något emot. Igår fick jag ett meddelande från min väderapp där det stod att det skulle regna så pass mycket idag, alltså julafton, att Kaliforniens torka skulle vara över. Det varnades för rekordregn och översvämningar. Så jag hade planerat att tillbringa hela dagen inomhus med en god bok.

    När jag vaknade vid 7-tiden imorse ösregnade det mycket riktigt, men några timmar senare slutade det regna helt. Nu är det visserligen ganska kallt, men soligt och man ser till och med lite blå himmel. Så något slut på torkan verkar vi inte få.

    Istället har min julafton nu sett ut såhär:

    1. Jag vaknade, åt frukost och läste ut en bok.
    2. Jordan kom förbi och gav mig godis som han ville att jag skulle prova.
    3. Jag gick ut i garaget för att installera ett nytt batteri i min ena hoj.
    4. Upptäckte att batteriet inte passade och fick därmed åka och byta det i hojaffären.
    5. Kom hem och satte det nya batteriet på laddning.
    6. Gick till mataffären bredvid mitt hus och handlade.
    7. Nu är klockan snart 16 och jag sitter vid köksbordet och skriver detta. Ska snart försöka mig på omgång 2 av batteri-installationen.

    Ni ser, ingen jul så långt ögat kan nå! Jag är i alla fall ledig i 10 dagar och tänker försöka njuta av det så mycket det bara går, trots att vädret är bananas just nu.

    Imorgon är det tänkt att jag ska iväg och åka snowboard med min kompis Genevieve, men tydligen är det snökaos och ishalka och slukhål (!) på vägarna i bergen, så vi väntar eventuellt till söndag istället.

    Och nästa vecka kommer M hit och så tar vi två av mina hojar till Mexiko för att dricka vin och äta god mat i några dagar. Så länge det inte regnar för mycket. I så fall kör vi bil.

    Hoppas ni har en fin jul, oavsett om ni firar eller inte!

  • Vardagsfilosoferande

    Ännu mer vaccinerad

    I tisdags fick jag min tredje dos covid-vaccin. Mina första två doser var Pfizer, men för nummer tre slog jag till på Moderna. Tänker att ju fler sorters vaccin man har, desto mer odödlig är man. Så funkar det kanske inte, men jag gillar ändå tanken.

    I alla fall. Dagen efter hade jag såna enorma bieffekter. Hade riktig feber för första gången på flera år, hela kroppen värkte (men speciellt vänsterarmen där jag fick sprutan) och jag kände mig otroligt bakis trots att jag inte hade druckit alkohol. Jag tog en värktablett och försökte mig på att jobba lite, men det slutade med att jag låg på soffan (i konstiga ställningar eftersom allt gjorde ont) och kollade på gamla säsonger av RuPaul’s Drag Race hela dagen istället.

    När jag låg där och tyckte synd om mig själv insåg jag dock att jag nog inte har varit sjuk på nästan två år. I vanliga fall är jag jämt förkyld, speciellt så här års. Men flera personer har på sistone gett mig komplimanger (?) för mitt starka immunförsvar. Bara en sån sak som att M hade covid i somras och karantänade hemma hos mig i två veckor, och jag aldrig blev smittad. Han var dessutom oerhört förkyld när jag bodde hos honom i Milwaukee förra veckan och jag blev inte sjuk då heller.

    Vet inte om det har med åldern att göra på något sätt. Det senaste året har jag märkt flera positiva kroppsliga förändringar, till exempel att mitt hår har blivit lockigt och att jag har fått starkare naglar. Eller så kan det vara för att jag i princip alltid har munskydd på mig när jag beblandar mig med främlingar. Oavsett är det både skönt och en smula betryggande, speciellt i dessa omikron-tider.

  • Vardagsfilosoferande

    Från Milwaukee till Miami

    Hej dagboken! Jag är i Milwaukee mitt i vintern, av någon anledning. Det är omkring 10 minusgrader ute och har snöat i ett par dagar. Jag har i princip inte lämnat M:s lägenhet sen i lördags eftersom det är så jäkla kallt. Eller jo, idag fick jag lite cabin fever (vad heter det på svenska?) och gick till bostadsrättsföreningens gym i källaren. Har inte varit på ett gym på minst två år, men det var skönt att få röra lite på sig efter att ha suttit inomhus i flera dagar.

    Nu åker jag visserligen hem till varma(re) San Diego igen på lördag, men under tiden sitter vi här och planerar en roadtrip genom Florida nästa månad. Jag måste till Tampa och jobba, så vi tänkte att vi lika gärna kan passa på att hyra hojar och köra till Key West. Det är högsäsong i Florida så här års och allt är svindyrt och måste bokas i förväg, vilket är raka motsatsen till hur jag brukar resa, men men. Jag har aldrig varit i Florida tidigare, så det är väl lika bra att go all in.

    M bor för övrigt på tionde våningen i en skyskrapa i downtown, med utsikt över Lake Michigan och hela staden. Har stått framför panoramafönstren i vardagsrummet i flera omgångar idag och tittat på snön och solnedgången och nu på Milwaukees upplysta skyline. Det är ändå rätt fint med vinter när man är inne i en varm lägenhet.

    Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag längtar till Florida.

  • Helgen som gick

    Den senaste veckans äventyr i SoCal

    Sen jag och M började dejta för några månader sen har mitt liv helt ändrat struktur. Eftersom han bor i en annan delstat, 400 mil och två tidszoner bort, behöver vi vara lite kreativa i hur vi träffas. Vi jobbar båda hemifrån och reser mycket i jobbet, så det hjälper.

    De senaste månaderna har vi i princip tillbringat halva tiden tillsammans och halva tiden isär, för det mesta i tvåveckorsintervaller. Antingen kommer han hit eller så åker jag till Wisconsin eller så möts vi någon helt annanstans. Många äventyr blir det.

    Förra veckan skulle både M och jag till LA och jobba, så vi kombinerade såklart våra uppdrag och hade en fantastisk vecka tillsammans (och med vänner). Så här såg det ut.

    Mitt jobbuppdrag var att hänga på pressdagarna på LA Auto Show. Tog foton och intervjuade folk och kollade på intressanta bilnyheter. SÅ många nya elbilar och andra elfordon här, känns lovande för framtiden.

    Jag har själv spanat på Fords nya Maverick ett tag, en hybrid-pickup som är betydligt mindre än alla andra pickups på (den amerikanska) marknaden. Tyckte dock fortfarande att den var för stor? Vad ÄR det med amerikaner och gigantiska pickisar? Jag fortsätter väl att köra min lilla Ranger ett tag till. (Bild ovan tagen inuti en Maverick.)

    Efter två dagar på LA Auto Show tog jag hojen söderut till Orange County för IMS, en stor motorcykelmässa där man kan testköra en massa olika hojar. M jobbade på mässan och var upptagen hela dagarna, så jag passade på att gå runt och prata med folk samt köra så många olika motorcyklar jag kunde. Det var väldigt långa köer överallt men jag fick i alla fall testa sammanlagt 6 nya hojar. Här en Yamaha Tenere 700.

    Fick även köra två elmotorcyklar för första gången någonsin, en Zero och en Live Wire. De var båda SJUKT snabba och roliga att köra, men väldigt ovant att inte behöva växla. Min kompis Jenny jobbar på Zero och tog fotot ovan. Hade världens största leende i ansiktet hela helgen, kan inte tänka mig något roligare än att få köra en massa olika hojar!?

    På fredagkvällen gick jag och M ut för att äta middag på en random sushirestaurang med några av hans kollegor och kompisar. Mina kompisar Jenny och Genevieve hängde på, och så råkade vi springa in i Cait och Sam som av en händelse var ute och åt på samma restaurang. Så fint med en liten oväntad kompisreunion!

    Jag skulle egentligen åkt hem på söndagen medan M skulle stanna i Orange County ett par dagar till. Hans bästa kompis J:s syster och hennes man bor i ett stort hus precis vid vattnet i Sunset Beach, och jag bestämde mig i sista sekunden för att stanna två extra nätter hos dem. Alltså, minns ni 90-talssåpan Sunset Beach? Jag och min syster var helt besatta av den när vi var typ 10-12 år gamla. Jag drev till och med en liten fan-hemsida på Angelfire/Geocities (minns ni!? känner mig så himla gammal nu) för en av karaktärerna.

    I alla fall. Jag har bott i Kalifornien i 13 år men aldrig varit i Sunset Beach tidigare. Och nu fick jag äntligen en anledning att åka dit! Det var stort. Jag la förresten upp en grej på mina IG-stories för att se om någon mindes tv-serien och ALLA som svarade ja var svenskar. Har fortfarande inte träffat en enda amerikan som har hört talas om serien. Knäppt?!

    M och J var ute och körde hoj hela måndagen medan jag jobbade från huset. Det här var utsikten från mittenvåningen. Alltså. Hur får man ens bo så här fint?

    När vi hade jobbat färdigt för dagen hällde jag och J:s syster upp varsitt glas rosé och klättrade upp på takterassen för att titta på solnedgången.

    Vi var sammanlagt fem personer som bodde i det här huset förra veckan, en från Sverige, två från Colombia och två från Ohio, så inte en enda person var från Kalifornien. Och trots att tre av oss har bott här i många år (de andra två bor i Wisconsin) så blir vi lika hänförda varje gång vi får se en dramatisk solnedgång över Stilla Havet. Luften var ljummen och jag ville bara gråta över hur vackert allt var. Känner mig lycklig nästan varje dag över att jag får bo här.

    Sen kom M och J hem från sin motorcykeltur. Vi gjorde genast följande: beställde och åt en massa indisk mat, gick ner till stranden en stund för att kolla på alla containerfartyg som ligger utanför hamnen i Long Beach, samt tog en öl på kvarterskrogen. Sen gick vi tillbaka till huset, som har en egen brygga och en bastu i garaget. Jag och killarna fick för oss att det var en strålande idé att nattbada och basta, så sagt och gjort. Vi hoppade i direkt från bryggan.

    En rolig grej som jag säkert har nämnt tidigare är att när jag flyttade till USA fick jag bestämma mig för hur jag ville att mitt namn skulle uttalas på amerikanska. Ville jag att Sanna skulle uttalas så som amerikaner säger Santa Claus (alltså med ett tyst T), eller så som amerikaner säger bastu (Sauna). Jag valde att heta bastu över att heta jultomten, så varje gång någon här pratar om att basta så säger de mitt namn om och om igen. (Har fått höra många “hot Sanna/Sauna”-skämt i mina dagar.)

    Men ja, det var ju något av en parentes. Jag lärde alla att säga “bastu” på svenska istället så att det blev mindre förvirrande för mig.

    Sen var det tisdag och jag körde hem till San Diego igen, precis i lagom tid för att missa allt trafikkaos över Thanksgiving-helgen, som alltså pågår i skrivande stund.

  • Helgen som gick

    Födelsedagshelgen som gick

    Jag fyllde ju år förra veckan och lyckades fira i hela fem dagar. Det bara blev så, men why not. Tycker att livet är roligare när man har något att fira.

    Så här såg det ut:

    På torsdagen, alltså min riktiga födelsedag, var det premiärfest för Alaska-filmen på en vingård i Temecula. HÄR kan man se filmen om man vill. Det var så himla fint att få återförenas med hela gänget från resan (se bild ovan) och dricka vin omgiven av motorcyklar och bra personer.

    På fredagen klädde M och jag upp oss till tänderna och gick på finrestaurang. Han hade bokat bord på Mr. A’s, ett av San Diegos mest klassiska fine dining-ställen. Restaurangen ligger högst upp i skyskrapa med stans bästa utsikt, och maten var otroligt god. Efteråt tog vi en drink på en cocktailbar. Fin kväll! Kan inte minnas sist jag hade klackar på mig.

    På lördagen gick vi på en Día de los Muertos-festival och kollade på gamla bilar. Senare på kvällen hade Sarah bjudit in till kombinerad Halloween- och födelsedagsfest för mig i ett hus som tillhörde hennes kompisar som var bortresta. Det var ett fint men ganska litet hus i ett dyrt område med otrolig utsikt, så vi kollade upp vad det var värt. 1,7 miljoner dollar, dvs 14,5 miljoner svenska kronor. M som bor i Wisconsin var chockad medan vi som är vana vid de hutlösa Kalifornien-priserna mest ryckte på axlarna.

    På söndagen åkte vi på motorcykeltur till ett tågmuseum. Jag hade fått låna en hoj av Paul och M fick köra min. Det var Halloween och perfekt motorcykelväder ute.

    På måndagen firade vi vidare genom att gå ut och äta med Katie och Jordan. M är helt besatt av en taiwanesisk restaurangkedja som heter Din Tai Fung och när han insåg att det fanns en i San Diego blev han så himla exalterad. Det visade sig dock att det är nästan omöjligt att få ett bord där. Klockan 16:30 på en måndag var den enda lediga tiden på minst en månad, så vi slog till. Sen beställde vi allt som var gott och åt och åt. Avslutade den väldigt tidiga kvällen med en drink på Raised by Wolves, en speakeasy-bar gömd bakom en roterande öppen spis. Klockan var typ 19:30 när vi kom hem, perfekt för en måndag!

    Sen var jag helt död eftersom jag verkligen inte är van vid att gå ut så här många dagar på raken längre. Känns att man är 35 plötsligt 🙃