-
En söndag som inte blev som planerat
Glad Valborg på er. Idag skulle jag ut och köra min nya hoj. Ett gäng av mina kompisar har också köpt nya hojar nyligen, så vi tänkte ge oss ut och åka tillsammans, på grusvägar upp i bergen.
Men på väg för att möta upp med grabbarna började hojen strula. Den stängde av sig medan jag körde och en massa varningslampor började blinka på skärmen. Så jag fick köra till Harley och lämna av den på deras verkstad istället.
Har ägt den här motorcykeln i exakt en vecka och idag var första gången jag faktiskt försökte köra den någonstans. Så detta var ju lite surt.
Nästa helg ska vi dessutom till Mexiko på ett litet off-roadäventyr och jag försöker bestämma mig för om jag ska köra nya hojen eller min lilla endurohoj. Vi får helt enkelt se om jag får tillbaka denna i tid för Mexiko.
Jag åkte i alla fall hem och städade istället. Och nu är det den sista dagen på April, vilken innebär att jag har bloggat varje dag i en hel månad. Tack för att ni har hängt med! Uppskattar varje kommentar 🖤
-
Äntligen poolpartysäsong igen
Min kompis J bor i ett hus med en helt fantastisk trädgård. Den har pool, tikibar och jacuzzi, och vi hängde här nästan varje helg förra sommaren.
Sen blev det vinter och för kallt för poolhäng, men idag drog vi igång igen! Egentligen är det kanske fortfarande lite för kallt, det var bara jag och två andra som faktiskt badade i poolen.
Men det gjorde inte så mycket. A hade med sig sin portabla pizzaugn och gjorde pizza åt alla.
Hans pizzor är på riktigt några av de godaste jag har ätit.
Jag hade egentligen tänkt ge mig ut och köra min nya hoj idag, men kunde liksom inte missa årets första poolparty. Jag drack min lilla alkoholfria öl och åt min lilla pizza och hade det fint i solen.
Nya hojen får helt enkelt vänta tills imorgon.
-
Tur med väder och vägar
Idag var jag och min bästis Katie ute och körde hoj hela dagen. Vi hade en otrolig dag med perfekt väder och nästan helt tomma vägar. I vanliga fall hamnar man alltid i en rad bilar bakom någon långsam husvagn som helt tar kål på livsglädjen, men inte idag!
Alla hade dock inte samma tur. Vi såg TVÅ motorcykelolyckor – en där någon hade kört sin hoj rakt in i en buske, och en annan som jag inte såg några detaljer av men det var i alla fall flera brandbilar och ambulanser där. Sen missade vi precis en enorm bilkrasch på motorvägen, samma väg vi skulle ha kört om vi inte hade tagit en omväg hem, där två personer dog. Kollade just Google Maps och det är fortfarande milslånga bilköer pga den kraschen (klockan är 21:30 nu). Läskigt!
Sen gjorde jag något annat väldigt spännande idag, men vi tar det senare. Jag måste kliva upp om ungefär 6 timmar och flyga till Ohio, så det är nog dags att gå och lägga sig.
-
Vad jag gjorde och åt i helgen
Jag var som sagt och campade i öknen i helgen. Jag hade egentligen tänkt köra ut lördag morgon, men efter att alla mina kompisar meddelade att de tänkte åka dit fredag eftermiddag istället fick jag FOMO och bestämde mig för att göra detsamma. Sprang till mataffären bredvid mitt hus och köpte saker att äta och packade ihop mina campinggrejer och min hoj och körde österut.
Platsen vi brukar åka till ligger runt 17 mil rakt öster om San Diego och det tog en stund att ta sig ut ur stan pga fredagsrusning, men jag hann i alla fall fram precis i tid till solnedgången.
Så fort solen gick upp nästa morgon blev det oerhört varmt. Vi drog på oss enduroutrustning och satte oss i skuggan för att vänta på resten av gänget.
Efter några timmars körande tog vi oss tillbaka till vårt basecamp för att äta lunch. Jag åt en macka och en kaka. Stackars Matilda fattade inte att det var vegetariskt kött på mackan och tiggde helt i onödan.
Så här såg vår campingplats ut. Det här är ett så kallat OHV-område, där man får köra offroad och campa var som helst. (OHV står för off highway vehicle.) Det finns inga bekvämligheter, inklusive toaletter, så man får ha med sig allt man behöver. Och sen ta med sig allting därifrån igen.
Till middag åt jag en klassisk campingmåltid: vegokorv med bröd. Det var fortfarande otroligt varmt ute.
Ja och sen blev det mörkt, det kom en glassbil, vi sjöng Happy Birthday för alla födelsedagsbarnen, det sköts fyrverkerier, och jag traskade ut i mörkret för att titta på den helt stjärnklara himlen.
Det här var antagligen vår sista ökenhelg för säsongen eftersom det så här års börjar bli alldeles för varmt där. Enduro är en vinterhobby i södra Kalifornien. Lite sorgligt att säsongen är mer eller mindre över, men det betyder även att den bästa tiden på året börjar: motorcykelroadtrip-säsongen!
-
Påskafton, tydligen
Jag insåg just att det är påsk den här helgen. Vi har ingen extra ledighet och jag är personligen helt ointresserad av att fira påsk, så den här högtiden brukar komma och gå utan att jag riktigt lägger märke till den.
Idag var det i alla fall strålande solsken och jag gav mig ut i naturen med mina bästisar Katie och Sarah. Vi åkte till Mission Trails som är ett stort friluftsområde i centrala San Diego och hajkade drygt 8 kilometer som mest bestod av väldigt branta backar.
Branta backar i Mission Trails är anledningen till att mitt knä är kasst, eftersom jag hajkade så pass många såna under pandemin att det totalt pajade mitt knä, så det här var kanske inte världens smartaste idé. Jag kan sprinta uppför branta backar utan problem, det är nedförsbackarna som är boven i det här dramat.
Men det var så himla fint här att det nog ändå får vara värt det. Jag har aldrig sett Kalifornien så grönt som det är just nu. Alla rekordmängder regn vi har haft den här vintern har gjort att hela delstaten står i blom. I vanliga fall är det så torrt att naturen mest går i olika nyanser av brunt. “California brown” kan man kalla det. Nu är det grönt och blommor överallt.
Efter hajken gick vi och åt lunch på en uteservering. Sen åkte jag hem och gjorde ett oljebyte på en av mina hojar samt tvättade två av hojarna. Nu sitter jag på soffan med väldigt ont i knät. Ska läsa ut en bra bok jag snart är klar med och hoppas på det bästa.
-
Inte riktigt ett foto i timmen, men några timmar i alla fall
Jag hade egentligen tänkt köra ett foto i timmen igår, men jag glömde bort det så fort jag lämnade hemmet. Så här kommer några foton från random klockslag under gårdagen istället.
09:00
Jag vaknade vid 7-tiden och låg kvar i sängen till 8. Då klev jag upp och åt frukost. Efter frukosten var det fint ljus i mitt vardagsrum. Turtle gillar att sitta i fönstret och spionera på grannarna.
12:00
Jag tog hojen norrut och mötte upp med K, min Instagram-kompis som var i San Diego och hälsade på. Vi tog en liten motorcykeltur till Viewpoint Brewing för att äta lunch. Det var blå himmel och vi satt ute i solen, vilket kändes otroligt välbehövligt efter allt regn.
Det har regnat så OERHÖRT mycket här de senaste månaderna. Försöker att inte klaga på detta för mycket inför folk som inte bor i Kalifornien eftersom vädret är ännu sämre nästan överallt på vintern, men allt det här regnet skapar rejäla problem eftersom ingenting här är byggt för regn. Det blir översvämningar överallt och vägarna har liksom gått sönder. Det är stora HÅL i gator och motorvägar. Livsfarligt! Vi fick köra slalom mellan potthålen hela dagen.
14:00
Är man i Kalifornien måste man ta ett foto vid stranden, så är det bara.
15:00
K ville äta glass så jag tog med henne till det mest turistiga stället i stan, nämligen boardwalken i Mission Beach. Här finns det ett nöjesfält och en glasskiosk som säljer enorma glasstrutar och en lång sandstrand som är perfekt för people watching. Jag brukar egentligen bara äta glass på sommaren, men gjorde ett undantag den här dagen. Choklad är den perfekta glassmaken, så är det bara.
15:30
Vi åt vår glass på stranden och sen var K tvungen att åka och lämna tillbaka sin hyrhoj. Jag åkte hem för att sitta på soffan och vara oerhört mätt resten av kvällen.
Det var en himla fin kompisdejt i alla fall. Planerar redan att åka och hälsa på henne i D.C. i höst!
-
Super Bowl Sunday i öknen
Nu blir det öken igen. Igår var det årets största sporthändelse i USA, nämligen Super Bowl. Jag är HELT ointresserad av amerikansk fotboll (och San Diego har dessutom inte ens ett lag längre, det flyttade till LA för några år sen) så jag brukar ta den här dagen i akt och göra något roligt eftersom det knappt är något folk ute. Alla sitter hemma framför teven.
Sagt och gjort klev jag upp strax innan soluppgången, lastade hojen på flaket och körde 15 mil rakt österut.
Väl framme i öknen var jag först på plats, men sen dök ett gäng kompisar upp. Dylan hade med sig en kasse apelsiner från sina föräldrars apelsinträd. Lyx!
Det var jag och grabbarna som vanligt. Önskar att jag hade fler tjejkompisar som körde enduro, men nästan alla jag känner som gör det bor för långt borta för att det ska gå att få till en helg så här.
Efter flera timmar och många, många kilometer tog vi oss tillbaka till bilarna för att äta lunch. En grej med de här killarna är att de har kört enduro BETYDLIGT längre än jag och är betydligt bättre på det, så de tar med mig på grejer som egentligen är alldeles för avancerade för mig. Men det är så man lär sig och blir bättre, så jag kör på så gott jag kan. Men efter några timmar av väldigt intensivt åkande helt utanför min comfort zone var jag HELT slutkörd. Så här dagen efter kan jag knappt lyfta armarna. Men det var kul!
Och det var den fotbollshelgen, minus fotboll. Precis som jag vill ha det.
-
En kylig lördag med äventyr och takterrass
Den här vintern har det varit betydligt kallare än vanligt i San Diego, så även idag. Men det är i alla fall soligt, så imorse byltade jag på mig flera lager kläder och tog den här hojen på ett litet äventyr.
Körde hela vägen till toppen av Otay Mountain, ett berg strax utanför centrala San Diego. Det är det närmaste stället som finns om man bor i stan och vill köra lite brant, slingrig grusväg. Och det ville jag idag.
Det var runt 11 grader och ganska blåsigt på toppen, men det hindrade inte mig från att äta min lilla lunch (kikärtssallad och en hembakad ostfralla) och njuta av utsikten. Åt andra hållet såg man Mexiko.
Sen tog jag samma väg ner igen. Hann hem precis i tid för att släppa in en kille min internetleverantör hade skickat över för att fixa mina internetproblem. Jag fick en uppgradering från koppar till fiber, vilket enligt uppgift ska vara tre gånger så snabbt. Dessutom är det 200 kronor billigare i månaden, så win win.
När killen gick gav han mig en ficklampa. Tydligen skickar hans arbetsgivare ut honom med kaffekoppar eller ficklampor att ge till kunderna. “You look like a flashlight girl”, sa han till mig efter att ha sett mig anlända hem via motorcykel. Och det hade han ju rätt i. Jag är ingen kaffedrickare.
Sen hörde en av mina kollegor som bor i Indiana av sig och sa att hon och hennes fru var i San Diego, så då promenerade jag några kvarter för att ta en drink med dem. Vi satt och huttrade på en takterrass, som man gör.
Beställde in lite smårätter att dela på eftersom det var för tidigt för middag. Sen gick solen ned och då sa vi hej då och jag gick hemåt igen. Nu ska jag sätta mig och läsa klart en bok och sen gå och lägga mig tidigt. Nya äventyr imorgon!
-
Spännande med öken
En rolig grej med snubbarna som jag brukar köra enduro med är att nästan hela gänget är väldigt duktiga fotografer, och ibland tar de med sig sina kameror ut i öknen. Det här innebär att jag har massor av professionella bilder på mig själv när jag kör off-road, trots att jag inte är speciellt bra på det. Men det ser i alla fall ut som att jag är det på internet.
Den här helgen som gick var vi i ett område som heter Superstition Mountain mitt ute i öknen och campade och körde hoj och åt alldeles för många Girl Scout cookies. Fotografen Jay Reilly (som jag faktiskt träffade för många år sen genom mitt dåvarande jobb, San Diego Magazine, som han frilansade för, innan någon av oss ens hade kommit på tanken att börja köra enduro, slut på parentes) var med och tog en massa fina bilder, så jag tänkte att jag delar med mig av några här. Även om man inte är så enduro-intresserad är det i alla fall kanske lite spännande med öken.
Vi pratade faktiskt om det i helgen, att jag som är svensk ÄLSKAR öknen, tycker att det är fascinerande och exotiskt och det är mitt happy place liksom. Andra som är uppvuxna i Södra Kalifornien är inte lika imponerade, de tycker däremot att typ granskog är väldigt spännande. Sånt som jag kanske fnyser lite åt ibland.
Men i alla fall, här är bilderna.
Vi gav oss ut på en dagsutflykt och Dylan som ledde gruppen frågade vem som ville köra sanddyner. Alla sa ja utom jag som sa nej. Det är skitsvårt att köra i djup sand och min första instinkt är ofta att fega ur. Men eftersom jag röstades ned hade jag inte så mycket val, och det visade sig att köra sanddyner var något av det roligaste jag hade gjort på mycket länge. Ska påminna min inre sabotör om detta nästa gång jag får för mig att säga nej till något lite läskigt men potentiellt kul.
Problemet med djup sand är att man lätt fastnar i den. Det gjorde min kompis Ace, som för övrigt även är min kollega och också överlevde veckans layoffs, så vi var båda här ute för att blow off some steam, kan man säga.
Man är lite anonym i den här utrustningen, men jag är lätt att känna igen tack vare mitt leopardmönstrade säte. Och kanske den gula tröjan också.
Ja, ungefär så här kan det se ut. Det är jag igen på den sista bilden, tycker så mycket om den att jag funderar på att rama in den och hänga på väggen i garaget. Har redan en massa inramade foton på mig själv på olika hojar i mitt garage (känns för konstigt att hänga upp dem i huset) så varför inte.
-
Sol, hav, sjöar och stigar
Ska inte fortsätta tjata om jobbet, men vill ändå säga detta: Av alla arbetslag/avdelningar på företaget var mitt team det enda där inte en enda person blev uppsagd. Vi är bara 6 personer, men ändå. Vi är också det enda teamet som består till 100% av kvinnor. Det känns bra, är stolt över oss.
Men nu till helgen som gick. Jag hade på känn att det skulle ske något dramatiskt den här veckan, så jag ägnade hela helgen åt förebyggande selfcare. Körde hoj, läste böcker, lagade god mat, gick ut i naturen.
I lördags tog jag hojen till Cabrillo National Monument, som ligger längst ute på en udde och har stans finaste utsikt. Stilla Havet åt ena hållet och downtown San Diegos skyline åt andra hållet.
Det var lite kyligt i luften men det hade i alla fall slutat regna. Jag tog en liten promenad längs klipporna för att ladda kroppen full med efterlängtad vitamin D.
Jag bor precis bredvid ett bibliotek och när jag kom hem gick jag dit en sväng. En helg i månaden har de bokmarknad i källaren och man kan köpa gamla biblioteksböcker för en dollar styck. Jag kom hem med dessa.
Och när jag öppnade en av böckerna såg jag till min förvåning denna hälsning på svenska. Av alla språk. I en gammal biblioteksbok i San Diego. Vad är oddsen?
På söndagen gav jag mig ut på en liten vandring. Någon frågade hur mitt knä mår numera och det mår inget vidare, tackar som frågar. Har dock slut på alternativ just för tillfället efter att ha slussats runt mellan olika specialister, sjukgymnaster, kirurger, osv utan att något kan svara på varför det gör så ont exakt hela tiden. Så min nuvarande strategi är att helt enkelt ignorera problemet och hoppas att det försvinner. Men den här hajken, som är en av mina favoriter just nu, är bara omkring 5 km lång och går hyfsat bra att göra trots knät.
Jag hade med mig hembakt fralla som jag åt på en sten med utsikt över en liten sjö medan jag lyssnade på en ljudbok. Fint.
Det fina med att det har regnat så otroligt mycket de senaste veckorna är för övrigt att allt just nu är grönt och står i blom. Södra Kalifornien brukar annars gå i 50 nyanser av gul-beige-brunt för att det är så torrt. Det är som ett helt nytt landskap.
