• Helgen som gick,  Motorcyklar

    Välkommen till familjen, Michelle O-Yama

    Jag köpte en ny crosshoj förra veckan. Eller ja, ny och ny, den är nästan 20 år gammal, men ny för mig. En Yamaha WR250 blev det. Och nu i helgen tog jag ut den till öknen för att se vad den gick för.

    Jag är ganska dålig på att köra mx/enduro, mest för att det är skitläskigt och jag fortfarande är ganska ny på detta. Det är betydligt svårare än att köra på asfalt. Så jag har tänkt ett par gånger att om jag verkligen vill fortsätta med den här ganska farliga hobbyn så behöver jag satsa. Köpa en bättre hoj, gå någon sorts kurs, osv. Nu har jag i alla fall hojen, så det är ett steg i rätt riktning.

    I lördags körde jag alltså ut till öknen i Ocotillo med mina kompisar Jesse och Dylan. Killarna behövde stanna och pinka och då hamnade vi av en händelse vid den här bron som vi har kört över en miljon gånger men aldrig gått under tidigare. En av mina favoritgrejer med öknen, förutom värmen, är att den är fylld med konstiga grejer.

    Vi parkerade på vår vanliga plats, och sen tillbringade vi hela dagen med att köra runt på olika stigar och uppför olika berg. Jag var HELT SLUT när solen började gå ner och det var dags att åka hemåt igen. Har fortfarande ont i hela kroppen såhär tre dagar senare.

    Väldigt nöjd med min nya Yamaha! Jesse döpte henne till Michelle O-Yama, ett perfekt namn om ni frågar mig.

    Både Jesse och Dylan är för övrigt duktiga fotografer och hade storkamerorna med sig. Jag är kanske inte världens bästa på att köra enduro, men hänger man med fotografer i öknen kan man i alla fall låtsas! Här är några foton de tog på mig i helgen:

    Dylan tog fotona ovan och Jesse fotona nedan.

  • Helgen som gick,  Mexico

    Nyårshelgen i Mexiko

    Hej bloggen! Nu är det 2022 och jag kämpar på med att få ihop den långa årssammanfattningslistan som jag (och alla andra bloggare) gör varje år. Men under tiden kan vi ta en titt på min mkt trevliga nyårsvecka.

    Jag och M hade hyrt ett litet casita i Valle de Guadalupe, aka Mexikos “wine country”. Det ligger ca 2 timmar söder om San Diego och här finns närmare 200 vingårdar, plus en massa otroliga restauranger.

    Vi skulle egentligen ha kört hoj hit, men pga regn tog vi i sista sekunden beslutet att köra min lilla pickup istället. Det ösregnade på vägen ner och vi kände genast att vi hade fattat rätt beslut.

    Det var uppehåll när vi kom fram, men kyligt. Tror inte att det blev mycket varmare än 12-15 grader på hela veckan. Medan M packade upp tog jag i alla fall en liten promenad till närmsta vingård och plockade upp en flaska zinfandel. Eldsträd hette den.

    Vi satte oss på altanen och njöt av vinet, solen och utsikten.

    På kvällen åt vi en o-te-rolig fyrarätters middag på Malva, en liten restaurang med bara omkring fem bord totalt. Allt var SÅ GOTT, och de improviserade fram vegetariska alternativ åt mig. Här en helt fantastiskt pumpasoppa och någon sorts mexikansk streetfood med tomatsås och grillade grönsaker. Till och med det egenproducerade vinet var så gott att vi köpte med oss en flaska hem.

    Nästa dag hade vi ett fullspäckat vinprovningsschema planerat, med sammanlagt fyra vingårdar och en restaurang. Jag hade bokat en chaufför som körde runt oss hela dagen och gav oss en massa insider info.

    Vi började med varsin provning klockan 11:30 på Relieve, en väldigt Instagramvänlig vingård med gott vin. Jag föredrar vitt och M föredrar rött så vi körde våra egna provningar.

    Sen vidare till Lechuza, som är mer känt för sitt vin än sin arkitektur. Här tog jag helt enkelt ett glas chardonnay istället för att prova flera olika. Det skulle för övrigt regna hela dagen men istället hade vi blå himmel och inte en droppe regn! I princip allt i Valle de Guadalupe är utomhus (eller indoor-outdoor), vilket gör att det känns coronasäkert, men har man otur med vädret är det inte så trevligt.

    Vidare till Sol y Barro, där jag genast insåg att jag redan hade varit, för kanske fem år sen. Men det var trevligt ändå.

    Vi avslutade vinprovandet på La Reina. Vi satt utomhus och drack vin och tittade på den här utsikten ända tills solen gick ner och det var dags för middag.

    På Finca Altozano! Här har jag också varit tidigare, men det är en av de mest populära restaurangerna i Valle de Guadalupe, så det kändes som en bra idé att gå dit igen. Jag åt en otroligt smörig och god paella och drack ett glas… öl. Hade verkligen fått nog av vin för den här dagen. M åt fisk.

    Nästa dag var det nyårsafton. Vi lämnade Valle de Guadalupe för några timmar och körde ut till kusten för att besöka Ensenada, den närmaste större staden. Det var regnigt och kallt och vi gick på jakt efter lunch. Det blir mycket matbilder i det här inlägget, men det här var verkligen en resa helt fokuserad på att äta och dricka gott. Vi åt tacos och en ostbricka till lunch, och sen kunde vi knappt röra oss för att vi var så mätta.

    Tillbaka i Guadalupe igen gick vi på promenad på jakt efter vin, men allt var stängt pga nyårsafton. Vi fick i alla fall sällskap av ett helt gäng hundar. De hade alla halsband och tillhörde någon, men försökte ändå följa med oss hela vägen hem. Gulliga!

    Det var sjukt svårt att hitta någonstans att boka bord för nyårsmiddagen. Jag hade försökt i flera veckor, men alla ställen var antingen fullbokade eller stängda (och man måste ha reservationer överallt här just nu pga covid). Men till slut fick jag i alla fall tag på ett bord på en av de största vingårdarna i området. Vi dök upp klockan 19 och var de första gästerna på plats, och personalen verkade helt förvirrad och visste inte vad de skulle ta sig till med oss. Här någonstans började vi ana oråd…

    Vi fick i alla fall en fyrarätters prix fixe-middag som var… sådär. Men det var det enda som gick att beställa. De hade tack och lov vegetariska alternativ, vilket var tur eftersom ingen pratade engelska och vår kombinerade spanska lämnar en del att önska.

    En bra grej med Mexiko är att priserna i regel är väldigt överkomliga. Vi hade alltså ätit och druckit fantastiskt god mat och vin i flera dagar för nästan inga pengar. Så när vi fick in nyårsnotan fick vi en smärre chock. Omkring 4000 svenska kronor gick det här ganska trista kalaset på. Det var inte så mycket att göra mer än att betala och åka hem till casitan igen. Vi gick och la oss vid 22-tiden, besvikna och betydligt fattigare. Men jag tycker att det är ganska typiskt att nyårsafton inte lever upp till förväntningarna, så det var väl on brand detta.

    Nästa dag var det 2022 och vi körde hemåt igen. Satt i den här långa kön längs med gränsmuren i Tecate i en och en halv timma, och sen befann vi oss i USA igen. Planerar helt klart att åka tillbaka till Valle de Guadalupe (på hojarna) igen när det är varmare, torrare och inte nyårsafton.

    Gott nytt år på er!

  • Helgen som gick

    Den senaste veckans äventyr i SoCal

    Sen jag och M började dejta för några månader sen har mitt liv helt ändrat struktur. Eftersom han bor i en annan delstat, 400 mil och två tidszoner bort, behöver vi vara lite kreativa i hur vi träffas. Vi jobbar båda hemifrån och reser mycket i jobbet, så det hjälper.

    De senaste månaderna har vi i princip tillbringat halva tiden tillsammans och halva tiden isär, för det mesta i tvåveckorsintervaller. Antingen kommer han hit eller så åker jag till Wisconsin eller så möts vi någon helt annanstans. Många äventyr blir det.

    Förra veckan skulle både M och jag till LA och jobba, så vi kombinerade såklart våra uppdrag och hade en fantastisk vecka tillsammans (och med vänner). Så här såg det ut.

    Mitt jobbuppdrag var att hänga på pressdagarna på LA Auto Show. Tog foton och intervjuade folk och kollade på intressanta bilnyheter. SÅ många nya elbilar och andra elfordon här, känns lovande för framtiden.

    Jag har själv spanat på Fords nya Maverick ett tag, en hybrid-pickup som är betydligt mindre än alla andra pickups på (den amerikanska) marknaden. Tyckte dock fortfarande att den var för stor? Vad ÄR det med amerikaner och gigantiska pickisar? Jag fortsätter väl att köra min lilla Ranger ett tag till. (Bild ovan tagen inuti en Maverick.)

    Efter två dagar på LA Auto Show tog jag hojen söderut till Orange County för IMS, en stor motorcykelmässa där man kan testköra en massa olika hojar. M jobbade på mässan och var upptagen hela dagarna, så jag passade på att gå runt och prata med folk samt köra så många olika motorcyklar jag kunde. Det var väldigt långa köer överallt men jag fick i alla fall testa sammanlagt 6 nya hojar. Här en Yamaha Tenere 700.

    Fick även köra två elmotorcyklar för första gången någonsin, en Zero och en Live Wire. De var båda SJUKT snabba och roliga att köra, men väldigt ovant att inte behöva växla. Min kompis Jenny jobbar på Zero och tog fotot ovan. Hade världens största leende i ansiktet hela helgen, kan inte tänka mig något roligare än att få köra en massa olika hojar!?

    På fredagkvällen gick jag och M ut för att äta middag på en random sushirestaurang med några av hans kollegor och kompisar. Mina kompisar Jenny och Genevieve hängde på, och så råkade vi springa in i Cait och Sam som av en händelse var ute och åt på samma restaurang. Så fint med en liten oväntad kompisreunion!

    Jag skulle egentligen åkt hem på söndagen medan M skulle stanna i Orange County ett par dagar till. Hans bästa kompis J:s syster och hennes man bor i ett stort hus precis vid vattnet i Sunset Beach, och jag bestämde mig i sista sekunden för att stanna två extra nätter hos dem. Alltså, minns ni 90-talssåpan Sunset Beach? Jag och min syster var helt besatta av den när vi var typ 10-12 år gamla. Jag drev till och med en liten fan-hemsida på Angelfire/Geocities (minns ni!? känner mig så himla gammal nu) för en av karaktärerna.

    I alla fall. Jag har bott i Kalifornien i 13 år men aldrig varit i Sunset Beach tidigare. Och nu fick jag äntligen en anledning att åka dit! Det var stort. Jag la förresten upp en grej på mina IG-stories för att se om någon mindes tv-serien och ALLA som svarade ja var svenskar. Har fortfarande inte träffat en enda amerikan som har hört talas om serien. Knäppt?!

    M och J var ute och körde hoj hela måndagen medan jag jobbade från huset. Det här var utsikten från mittenvåningen. Alltså. Hur får man ens bo så här fint?

    När vi hade jobbat färdigt för dagen hällde jag och J:s syster upp varsitt glas rosé och klättrade upp på takterassen för att titta på solnedgången.

    Vi var sammanlagt fem personer som bodde i det här huset förra veckan, en från Sverige, två från Colombia och två från Ohio, så inte en enda person var från Kalifornien. Och trots att tre av oss har bott här i många år (de andra två bor i Wisconsin) så blir vi lika hänförda varje gång vi får se en dramatisk solnedgång över Stilla Havet. Luften var ljummen och jag ville bara gråta över hur vackert allt var. Känner mig lycklig nästan varje dag över att jag får bo här.

    Sen kom M och J hem från sin motorcykeltur. Vi gjorde genast följande: beställde och åt en massa indisk mat, gick ner till stranden en stund för att kolla på alla containerfartyg som ligger utanför hamnen i Long Beach, samt tog en öl på kvarterskrogen. Sen gick vi tillbaka till huset, som har en egen brygga och en bastu i garaget. Jag och killarna fick för oss att det var en strålande idé att nattbada och basta, så sagt och gjort. Vi hoppade i direkt från bryggan.

    En rolig grej som jag säkert har nämnt tidigare är att när jag flyttade till USA fick jag bestämma mig för hur jag ville att mitt namn skulle uttalas på amerikanska. Ville jag att Sanna skulle uttalas så som amerikaner säger Santa Claus (alltså med ett tyst T), eller så som amerikaner säger bastu (Sauna). Jag valde att heta bastu över att heta jultomten, så varje gång någon här pratar om att basta så säger de mitt namn om och om igen. (Har fått höra många “hot Sanna/Sauna”-skämt i mina dagar.)

    Men ja, det var ju något av en parentes. Jag lärde alla att säga “bastu” på svenska istället så att det blev mindre förvirrande för mig.

    Sen var det tisdag och jag körde hem till San Diego igen, precis i lagom tid för att missa allt trafikkaos över Thanksgiving-helgen, som alltså pågår i skrivande stund.

  • Helgen som gick

    Födelsedagshelgen som gick

    Jag fyllde ju år förra veckan och lyckades fira i hela fem dagar. Det bara blev så, men why not. Tycker att livet är roligare när man har något att fira.

    Så här såg det ut:

    På torsdagen, alltså min riktiga födelsedag, var det premiärfest för Alaska-filmen på en vingård i Temecula. HÄR kan man se filmen om man vill. Det var så himla fint att få återförenas med hela gänget från resan (se bild ovan) och dricka vin omgiven av motorcyklar och bra personer.

    På fredagen klädde M och jag upp oss till tänderna och gick på finrestaurang. Han hade bokat bord på Mr. A’s, ett av San Diegos mest klassiska fine dining-ställen. Restaurangen ligger högst upp i skyskrapa med stans bästa utsikt, och maten var otroligt god. Efteråt tog vi en drink på en cocktailbar. Fin kväll! Kan inte minnas sist jag hade klackar på mig.

    På lördagen gick vi på en Día de los Muertos-festival och kollade på gamla bilar. Senare på kvällen hade Sarah bjudit in till kombinerad Halloween- och födelsedagsfest för mig i ett hus som tillhörde hennes kompisar som var bortresta. Det var ett fint men ganska litet hus i ett dyrt område med otrolig utsikt, så vi kollade upp vad det var värt. 1,7 miljoner dollar, dvs 14,5 miljoner svenska kronor. M som bor i Wisconsin var chockad medan vi som är vana vid de hutlösa Kalifornien-priserna mest ryckte på axlarna.

    På söndagen åkte vi på motorcykeltur till ett tågmuseum. Jag hade fått låna en hoj av Paul och M fick köra min. Det var Halloween och perfekt motorcykelväder ute.

    På måndagen firade vi vidare genom att gå ut och äta med Katie och Jordan. M är helt besatt av en taiwanesisk restaurangkedja som heter Din Tai Fung och när han insåg att det fanns en i San Diego blev han så himla exalterad. Det visade sig dock att det är nästan omöjligt att få ett bord där. Klockan 16:30 på en måndag var den enda lediga tiden på minst en månad, så vi slog till. Sen beställde vi allt som var gott och åt och åt. Avslutade den väldigt tidiga kvällen med en drink på Raised by Wolves, en speakeasy-bar gömd bakom en roterande öppen spis. Klockan var typ 19:30 när vi kom hem, perfekt för en måndag!

    Sen var jag helt död eftersom jag verkligen inte är van vid att gå ut så här många dagar på raken längre. Känns att man är 35 plötsligt 🙃

  • Bra saker,  Helgen som gick

    Punkhjärtan, passionsfrukt och gifflar på stranden

    Steve verkar (temporärt?) må lite bättre igen, så inga svåra beslut fattade ännu. Sån jäkla emotionell bergochdalbana detta. För att lätta upp stämningen kommer här några grejer som har hänt på sistone.

    Min kompis Katie var och tatuerade sig på en tatueringsstudio som råkar ligga granne med mitt hus. Så jag promenerade över och kom hem med ett par spontana smågrejer. Det här punkhjärtat känns ju long overdue.

    Har ätit gifflar på stranden.

    Fick äntligen tillbaka min hoj efter Alaska-resan. Kolla hur skitig den är! Så många minnen i all denna smuts dock, vet inte om jag ens vill tvätta bort alla Alaska-insekter som offrade sina liv för den här resan.

    En dag fick jag feeling och vandrade till toppen av ett berg. Behövde komma ut ur huset och hade en ljudbok att lyssna klart på, så det här kändes som ett bra sätt att slå två flugor i en smäll.

    Inte världens smartaste idé att göra en av San Diegos brantaste hajkar på mitt kassa knä dock, kunde inte sova senare den här kvällen för att det gjorde så ont. Men fick i alla fall se en fin solnedgång, och lyssnade klart på boken. Så, värt det?

    Har ätit sjuka mängder passionsfrukt. Katie och Jordan har ett passionsfruktträd som bågnar av frukt just nu. Jag har anmält mig som frivillig att ta hand om allt överflöd. Älskar passionsfrukt, och det brukar av någon anledning inte gå att hitta i affären här.

    I lördags hade jag läppstift på mig för första gången på… ett år? Jag vet inte.

    Jag promenerade i alla fall tre kvarter till ett hotell med en pool där en kompis hade möhippa. Det är högsommar i San Diego just nu med över 30 grader på dagarna, så att få svalka mig i en pool i ett par timmar var precis vad jag behövde.

    En fin grej? Mina grannar vet att jag har varit ledsen över Steve, så de kom över med hemmagjord pastasallad, “Så behöver du i alla fall inte tänka på att laga mat.”

    ❤️

  • Helgen som gick

    En studie i att göra ingenting

    Helgen som gick hade jag planerat att göra absolut ingenting. Bara… sova och äta, tvätta någon tvätt och hänga med djuren. Det gick ganska bra, faktiskt! Jag är verkligen jättedålig på att göra ingenting, så jag klämde in några sociala tillställningar. Ungefär så här såg helgen ut.

    Jag började med att läsa ut två böcker. Rotvälta tyckte jag mycket om. Tror jag har läst alla Tove Alsterdals böcker och den här var nog bäst hittills. Perfekt om man gillar välskrivna, lågmälda deckare.

    The Four Winds å andra sidan… Jag har läst två böcker av Kristin Hannah tidigare och ÄLSKADE båda. The Nightingale fick 4,5/5 i betyg av mig och The Great Alone fick 5/5 och gav mig ett fysiskt sug efter Alaska. Men The Four Winds var nog fan den sämsta boken jag har läst hittills i år. Dåligt skriven, dålig handling, dålig dialog, otroligt stereotypiska karaktärer, osannolika konflikter och lösningar, krystade kärlekshistorier. Jag förstår inte hur detta gick till, Kristin Hannah kan ju bevisligen skriva rena mästerverk. 2/5 i betyg.

    Mitt lässällskap. Man riktigt ser hur förnedrad hon är över att jag tog en bild på henne i den här positionen. Hon planerar helt klart sin hämnd.

    På lördagen pillade jag lite med den här hojen för att försöka lista ut ett problem den har haft ett tag. Min senaste lösning funkade inte, så det blir till att prova något annat istället.

    Satte mig på mitt mest pålitliga fordon istället och körde hem till min kompis Dylan. Vi skulle på fest!

    Ja, det här går ju lite emot hela “göra ingenting”-idén, men en av våra kompisar hade lanseringsfest för sitt nya klädmärke och då måste man ju dit och supporta. Jag känner mig dock INTE bekväm med att vistas bland främlingar inomhus utan munskydd nu när delta sprids överallt. Jag känner åtminstone fyra personer som har fått covid den senaste månaden trots att de är vaccinerade. Så jag hängde mest utomhus där det känns mer säkert.

    På söndagen gick jag på en vegansk marknad med Edy och Ace. Åt lunch och glass och hälsade på lite folk jag kände. Sen åkte jag hem och började packa för nästa äventyr som jag ska iväg på om några dagar.

    Och det var den helgen. Hur har ni det?

  • Helgen som gick

    En liten staycation i drömträdgården

    Glad söndag på er. Jag är hundvakt hos mina kompisar Katie och Jordan, vilket innebär att Steve och jag bor i deras fina hus och hänger med deras hundar i några dagar medan de är iväg och campar.

    Jag har varit på så himla bra humör hela dagen och fattade först inte varför, sen gick jag ut och insåg att det var 30 grader varmt ute. SOMMARVÄRME! Inte konstigt att jag mår bra.

    Just nu sitter jag i skuggan på altanen och läser en bok (eller okej, har tagit en paus i läsandet för att skriva detta), dricker en öl och tittar ut på trädgården som är full av växter, odlingar och fruktträd. Jag skulle själv aldrig orka ha så här många grejer att vattna och hålla vid liv, så det är fint att ha vänner som gör det åt en. Om jag blir hungrig kan jag till exempel gå ut och plocka avokado, kronärtskockor, citroner eller någon sorts kål.

    Jag har bott här sen i fredags och åker hem igen imorgon. Det har varit som en liten staycation. Idag gjorde jag dock detta otroligt smarta: åkte hem och storstädade mitt eget hem (har hängt hemma ganska mycket den här helgen trots att jag “bor” här eftersom jag inte vill lämna katterna ensamma för länge). Dammsög, skrubbade, våttorkade, hängde upp nya gardiner och bäddade med rena lakan. Så imorgon kommer jag att komma hem till ett helt rent hem. Vilken dröm.

    Ja, det var väl bara det. Solsken, hundar och en kall öl. Mer kan man ju inte begära.

  • Helgen som gick,  Vardagsanekdoter

    Lite saker som har hänt sen sist

    Igår var det exakt ett år sen hela Kalifornien stängde ner för att stoppa spridningen av corona. Idag är det ett år sen jag flyttade (tillbaka) in i mitt lilla hus. Hörrni, vilket jävla år det har varit.

    Jag tänker ofta att jag vill blogga om saker men så sitter jag framför datorn hela dagen och jobbar och sen orkar jag inte stirra på en skärm mer, så det blir inte av. Och sen blir jag stressad av allt jag vill skriva om men inte hinner. Så nu kör vi bara en snabb genomgång av lite grejer som har hänt på sistone så att jag kommer ikapp lite.

    • Förra helgen ställde vi om till sommartid i USA, och idag är det officiellt “the first day of spring”. Känner mig alltid hoppfull om framtiden så här års, när det blir ljusare och varmare. Det känns som att hopp behövs extra mycket i just år.

    • Jag har jobbat så himla mycket på sistone eftersom jag hade deadline på ett stort projekt jag har lett på jobbet. Voices from the Road är en plattform där folk främst från underrepresenterade grupper får berätta sina historier från roadtrips de har varit på. Nu är de första berättelserna live och jag känner mig både nervös, stressad och peppad på vart vi kan ta det här projektet i framtiden.

    • För en vecka sen tog jag och en kompis hojarna till Palm Springs för att kolla på Desert X, en stor konstutställning med installationer utspridda över hela Coachella Valley. Det var min första riktiga utflykt efter operationen och även om jag fortfarande inte är helt läkt var det skönt att komma ut på äventyr i ett par dagar. Väldigt stark utställning dessutom.

    • Jag har börjat på sjukgymnastik för mitt knä. Saknar att hajka och springa och hoppas på att kunna göra båda igen inom en hyfsat snar framtid. Annars sysslar jag mest med “urban hiking”, dvs promenader. Älskar att promenera genom bostadsområden och se hur folk bor, speciellt finare områden med stora, dyra hus, och fundera på vad de som bor i husen jobbar med som gör att de har råd att bo där.

    • Idag skulle jag egentligen ha lastat upp min lilla Honda på flaket till min pickup och kört ut till öknen för att köra offroad med ett gäng kompisar. Men sen skulle det bli så blåsigt att det inte kändes kul längre, så jag drog mig ur. Och idag känner jag mig så himla lättad över att inte behöva åka någonstans eller göra någonting. Det är en ovanlig känsla för mig.

    • Sist men inte minst är min chopper klar nu. Den har bott hemma hos Paul i ca ett halvår medan vi har byggt om den och den har fått ny lack med mera. I torsdags fick jag äntligen köra hem den och herregud vad fint det var. Detta förtjänar nog dock ett eget inlägg så mer om detta senare.

    Ni då, vad har ni sysslat med sen sist?

  • Äventyr,  Helgen som gick,  Motorcyklar

    Tre hojar (nästan fyra) på tre dagar

    Glad semmeldag på er! Något av det svenskaste jag vet är när folk har starka åsikter om hur och när man “får” äta säsongsbaserade bakverk. Själv äter jag semlor utan grädde, mandelmassa och florsocker, i en skål med varm mjölk och lite extra kardemumma. Det är gott, jag lovar!

    Imorgon ska jag opereras och sen får jag inte ägna mig åt några aktiviteter över huvud taget på omkring en månad, så jag har tillbringat hela helgen med att göra allt som är roligt. I praktiken innebär det att köra alla mina hojar. Så här såg det ut.

    I lördags tog Andy och jag äventyrshojarna ut på äventyr. Vi körde upp i bergen på små slingriga grusvägar och min Himalayan älskade det. Det är som en helt ny värld som har öppnat sig för mig efter att jag köpte den här hojen. Så bra investering.

    I söndags var det alla hjärtans dag och jag och min lilla Honda firade i öknen med Jesse, Dylan, Dylan, Ben och Ian. Vi körde upp och ner för såna här hillclimbs i några timmar och jag var HELT utmattad efteråt. Nästan så att jag ser fram emot att få vila i en månad…

    Sen var det måndag och jag var ledig från jobbet pga President’s Day. Var tvungen att göra ett covidtest inför operationen, så jag slog två flugor i en smäll* genom att ta min Dyna dit och sen ta en sväng förbi havet på hemvägen. Det är snökaos i resten av landet, men här i SoCal är det hyfsat varmt och skönt, tack och lov.

    (*För några år sen gav djurrättsorganisationen PETA ut en lista på “djurvänliga” ordspråk. Ett av dem var “Feed two birds with one scone” som ersättning för “Kill two birds with one stone”. De blev ju ganska hånade på sociala medier för den listan, men jag tyckte det var lite fint ändå. Har sagt “Feed two birds with one scone” sen dess men saknar en bra variant på svenska. Förslag?)

    Lite senare på måndagen tänkte jag att jag kanske skulle få till en fullträff och köra alla mina fyra motorcyklar den här långhelgen. Min chopper har ju bott hemma hos Paul de senaste månaderna medan vi (ok, mest han) har byggt om den. Så jag åkte hem till Paul med hjälmen i högsta hugg och hojen startade mirakulöst på första försöket. Paul körde den runt kvarteret utan problem, men sen vägrade den starta igen. Så nu måste vi lista ut vad felet är.

    Så här är det alltid med gamla motorcyklar (denna är från 70-talet), så ingen var förvånad. Dock lite surt, det var så nära att jag fick köra den! Men men, något att se fram emot om en månad helt enkelt.

  • Helgen som gick

    Hundar, motorcyklar, mordhot och natur

    Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ni är så vettiga och har så smarta saker att säga, även när ni inte nödvändigtvis håller med mig. Jag uppskattar den här platsen – och er – så himla mycket. Ville bara säga det.

    Nu vidare till något helt annat. Här kommer några bilder från helgen som gick.

    En lite märklig bieffekt av hela covidgrejen är att min kompis Katie har börjat köpa kattsand åt mig. Jag försöker undvika butiker och hon handlar mat i en butik som säljer kattsanden mina katter använder och brukar därför passa på att plocka upp en förpackning åt mig varje gång hon handlar. Så ibland får jag ett sms som säger “I have kitty litter for you” och då åker jag hem till henne och hämtar den. Detta skedde i fredags. Satt i solen i Katies trädgård och hängde med hennes hundar medan hon ägnade sig åt trädgårdsarbete.

    Sen lagade hon mat till mig med nästan uteslutande grönsaker från sin egen trädgård (allt utom löken och sparrisen). Jag åkte hem efter några timmar och kom på nästa dag att jag hade glömt att ta med mig kattsanden hem. Jaha ja.

    På lördagen letade jag upp en ny hajk jag aldrig hade gjort innan. Har fortfarande så himla ont i ena knät att jag inte kan gå så långt, men den här var bara runt 4 km och det funkade fint. Stannade halvvägs och åt min medhavda lunch med utsikt över en liten sjö. Det var soligt och perfekt temperatur. Här mådde jag gott.

    Och titta vilken fin stig. Älskar naturen.

    Sen var det söndag och jag åkte på en liten motorcykeltur med Katie och Dylan. Det är lite knepigt att åka någonstans just nu eftersom det ligger snö i bergen åt alla håll. Så vi höll oss längs med gränsen till Mexico och åkte till ett av våra favoritställen, den här övergivna järnvägen i Jacumba.

    För flera år sen fanns det gott om tågvagnar man kunde klättra upp på och in i, men nu är de flesta avspärrade, och ytterligare några tillhör en sekt som håller till här ute, innanför grinden till vänster i bild. När vi körde in och parkerade här kom en skäggig man ut genom grinden och sa att om vi körde off-road i det här området skulle han vara tvungen att döda oss. Han sa att han hade “begravt” flera personer som brutit mot den regeln tidigare. Allt det här sa han med en väldigt lugn och sansad ton, så vi bara, “Okej, ska inte köra off-road, trevligt att träffas!” och sen försvann han in igen.

    De allra äldsta tågvagnarna är fortfarande öppna dock, så vi gick på upptäcksfärd. Katie och jag har varit här så många gånger tidigare att det inte var något nytt, men det var Dylans första gång.

    Sen körde vi hemåt igen och det var den helgen.