Ska inte fortsätta tjata om jobbet, men vill ändå säga detta: Av alla arbetslag/avdelningar på företaget var mitt team det enda där inte en enda person blev uppsagd. Vi är bara 6 personer, men ändå. Vi är också det enda teamet som består till 100% av kvinnor. Det känns bra, är stolt över oss.

Men nu till helgen som gick. Jag hade på känn att det skulle ske något dramatiskt den här veckan, så jag ägnade hela helgen åt förebyggande selfcare. Körde hoj, läste böcker, lagade god mat, gick ut i naturen.

I lördags tog jag hojen till Cabrillo National Monument, som ligger längst ute på en udde och har stans finaste utsikt. Stilla Havet åt ena hållet och downtown San Diegos skyline åt andra hållet.

Det var lite kyligt i luften men det hade i alla fall slutat regna. Jag tog en liten promenad längs klipporna för att ladda kroppen full med efterlängtad vitamin D.

Jag bor precis bredvid ett bibliotek och när jag kom hem gick jag dit en sväng. En helg i månaden har de bokmarknad i källaren och man kan köpa gamla biblioteksböcker för en dollar styck. Jag kom hem med dessa.

Och när jag öppnade en av böckerna såg jag till min förvåning denna hälsning på svenska. Av alla språk. I en gammal biblioteksbok i San Diego. Vad är oddsen?

På söndagen gav jag mig ut på en liten vandring. Någon frågade hur mitt knä mår numera och det mår inget vidare, tackar som frågar. Har dock slut på alternativ just för tillfället efter att ha slussats runt mellan olika specialister, sjukgymnaster, kirurger, osv utan att något kan svara på varför det gör så ont exakt hela tiden. Så min nuvarande strategi är att helt enkelt ignorera problemet och hoppas att det försvinner. Men den här hajken, som är en av mina favoriter just nu, är bara omkring 5 km lång och går hyfsat bra att göra trots knät.

Jag hade med mig hembakt fralla som jag åt på en sten med utsikt över en liten sjö medan jag lyssnade på en ljudbok. Fint.

Det fina med att det har regnat så otroligt mycket de senaste veckorna är för övrigt att allt just nu är grönt och står i blom. Södra Kalifornien brukar annars gå i 50 nyanser av gul-beige-brunt för att det är så torrt. Det är som ett helt nytt landskap.

I fredags fyllde jag 36 och passade på att fira hela helgen. Här kommer en bild från varje dag mellan fredag och måndag.

På fredagen gick jag ut och åt middag på ett av mina favvoställen, Kairoa Brewing, med 10 av mina närmaste vänner. Det var fint! Tog dock inga bilder. Fotot ovan är från en bar några av oss gick till efter middagen. Jag var födelsedagspyntad och baren var Halloweenpyntad.

På lördagen kom min kompis Jenny förbi och lämnade av en spännande hoj till mig, en Zero DSR/X. Den är helt elektrisk och hon hade kört den hela vägen ner från Santa Cruz, där Zero har sina högkvarter. Jag ska ha hojen i några veckor och sen skriva en artikel om e-hojar. Mycket spännande!

Har inte kört den så mycket ännu, men i helgen ska jag ta med den på äventyr. Försöker vänja mig vid att den är helt tyst, samt att den inte har någon koppling eller växlar.

På söndagen körde jag hela vägen ut till öknen för att köra enduro med några kompisar. Det gick så himla dåligt. Har bara kört två gånger sen jag kraschade den här hojen i Mexiko i början av maj, och har insett att jag är mer traumatiserad än jag trodde. Har bokat in en endurokurs om några veckor som jag hoppas kommer hjälpa.

På måndagen var det Halloween! Min bästa högtid. Jag klädde upp mig och gick på fest trots att det var måndag (var dock hemma innan klockan 22, jag är trots allt 36 nu). Min kostym var en av mina favorit-runway-looks från en av mina favorit-dragqueens på RuPaul’s Drag Race, nämligen Katyas Death Becomes Her-look.

Det var ju kanske en lite nischad kostym, men en väldigt gullig gaykille på festen sken upp när han såg mig. “Are you KATYA?” sa han och sen blev vi bästisar.

Det var den helgen! Nu måste jag rösta. Det är så jäkla tidskrävande att rösta i amerikanska val. En miljon olika propositions och ballot measures och lokala kandidater som man måste göra en massa research kring. Men det är också otroligt viktigt. The stakes couldn’t be higher.

Nu har det varit helg igen, och dessutom långhelg här i USA. Här kommer några grejer jag har gjort de senaste dagarna.

I fredags gick Sarah och jag ut och firade att Kindred, en av våra favoritrestauranger, fyllde 6 år! Jag fick ett infall och både plattade håret och satte på mig läppstift. Det var verkligen inte igår.

Vi åt färgglada sallader med friterad kapris (vilket är min nya favoritgrej, måste fritera lite kapris här hemma snarast!) och drack rosébubbel, som sig bör på ett födelsedagskalas. Sen gick jag hem och la mig tidigt.

Nästa morgon skulle jag nämligen upp i ottan och göra detta roliga: köra äventyrshoj i bergen med två tjejer jag hade träffat genom en Facebook-grupp. Vi hade aldrig träffats IRL tidigare, så det var ju lite spännande.

Och det gick hur bra som helst! Har en ny hojdejt med en av tjejerna om ett par veckor. Jag jobbar på ett personligt projekt som går ut på att göra mig helt oberoende av karlar, och de flesta jag känner som kör just äventyrshoj och enduro är män. Så det här var helt klart ett steg i rätt riktning.

Sen var det söndag och dags för nya äventyr, även dessa på två hjul. Körde mountainbike med ett gäng kompisar (både kvinnor och män den här gången) tills vi alla var så trötta att vi knappt kunde stå.

Vi körde sammanlagt omkring två mil på olika stigar som var utmanande men väldigt roliga.

Och vi hittade ett vattenfall! Jag brukar säga att jag kan gå med på nästan vad som helst så länge jag får se ett vattenfall. Detta var inte så storslaget, men det är väldigt ovanligt med forsande vatten så här nära kusten i Kalifornien pga torkan, så man får vara nöjd med det lilla.

När vi var färdigcyklade åkte jag hem och duschade och sen stapplade jag på trötta ben till mitt kvartersbryggeri för att ta en öl och läsa ut en bok. Insåg när jag skulle betala att jag hade glömt min plånbok hemma, men det gick tack och lov bra ändå.

På måndagen var jag fortfarande ledig, men helt slut i kroppen efter alla helgens aktiviteter. Det enda jag hade planerat under dagen var ett veterinärbesök med min katt Turtle. Det gick bra, hon var hur frisk som helst enligt veterinären.

På kvällen gick jag ut och åt pho med min kompis Genevieve som var i stan. Det var jag som föreslog vietnamesiskt och efter att vi hade beställt sa G att hon hade ätit pho till lunch samma dag. Men det var regnigt och kallt (med San Diego-mått mätt) så det kändes som perfekt väder för att äta soppa.

Alltså förlåt för att jag ens nämner detta, men det är 30 grader varmt och strålande solsken i San Diego idag och jag MÅR SÅ BRA av detta. Ska ta en liten jobbpaus om en stund och sätta mig på altanen och läsa en bok. Det tycker jag att jag förtjänar.

Helgen som gick var det också soligt (som det är 90% av tiden här) men några grader kallare.

Sarah och jag satte oss på en uteservering med solen rakt i ansiktet för att verkligen ladda batterierna. Både jag och Sarah gjorde förresten slut med någon nyligen så vi hade bestämt oss för att gå ut och dricka alldeles för mycket vin (för att fira eller dränka sorgerna, lite beroende på vem man frågar).

Vi mötte upp med Katie och Jordan för att äta en tidig middag. The Rose är ett av mina nya favvoställen, en liten vinbar med gott vin och god mat i ett trevligt område (ser alltid någon jag känner som går förbi uteserveringen här).

När solen gick ner blev det KALLT! Det kan enkelt vara en temperaturskillnad på 20 grader mellan dag och natt så här års. Sarah och Katie värmde mina frusna händer ❤️

Lyckades verkligen med målet att dricka alldeles för mycket vin den här kvällen. Nästa dag var jag så bakis att jag knappt lyckades lämna sängen på hela dagen. Vaknade även med blod i hela ansiktet och på mina vita örngott efter att min ena katt (nämner inga namn) hade trampat runt på mig halva natten och lyckats riva upp ett stort sår på min näsa. Jaja, man får vad man förtjänar och allt det där.