• Äventyr,  Vardagsanekdoter

    Extra ledighet = panik

    Jag låg hemma med min monsterförkylning/influensa i 11 dagar (och läste ut 8 böcker på 8 dagar, vilket nog aldrig har hänt förut), sen bestämde jag mig för att det fick räcka. Duschade, klädde på mig riktiga kläder och lämnade hemmet för första gången på en och en halv vecka.

    Nu är det ytterligare några dagar senare, och jag hostar och nyser fortfarande ganska mycket. Imorgon är det Thanksgiving och jag har fyra dagar ledigt på raken. Ska campa i öknen och köra enduro, vilket möjligen är en dålig idé med tanke på att det är runt 8 grader på nätterna och jag som sagt hostar fortfarande. Men jag orkar inte vara hemma mer.

    På tal om ledigt håller mitt jobb alltid stängt veckan mellan jul och nyår, och beroende på hur röda dagar landar brukar det innebära omkring 10-12 dagars ledigt totalt. I år bestämde sig ledningen för att även stänga hela veckan innan jul, så nu har jag plötsligt 17 dagars semester i december.

    Fick reda på detta i torsdags och blev genast stressad eftersom jag inte hade något planerat, det är svindyrt att resa någonstans över julen, och det är dessutom kallt nästan överallt. Men jag har inte en personlighet som låter mig vara ledig i över två veckor utan något att göra, får panik av tanken på att “slösa bort” en massa gratis ledighet när det finns äventyr att åka på.

    Sen vaknade jag mitt i natten på torsdagen med en klar tanke i huvudet: Hawaii. Jag kunde inte somna om, så jag plockade upp mobilen och kollade upp flygbiljetter, Airbnb och motorcyklar att hyra. Nästa morgon bokade jag alltihop. Så nu är det jag som åker till Maui veckan innan jul. Det är extremt svårt att besöka Hawaii on a budget, speciellt när man reser själv, men jag lyckades ändå hitta hyfsat bra priser på allt.

    Är så peppad på detta. Det är ganska exakt sju år sen jag var på Hawaii sist (då hyrde P och jag hojar och körde runt ön Oahu), och har aldrig varit på Maui tidigare. På att göra-listan står att köra den otroligt slingriga vägen till Hana på hoj, samt att besöka Haleakala National Park och se vulkanen som parken är döpt efter. Vi får se om vädret samarbetar. December är en av de regnigaste månaderna på ön, men det är i alla fall varmt.

  • Litteraturbloggen

    5 böcker jag läst den senaste veckan

    Nu har jag varit sjuk i 6 dagar och idag är första dagen som inte känns sämre än dagen innan. Så det är väl ett bra tecken förhoppningsvis. Fortfarande inte covid, möjligen influensa. Sa detta till en kompis som tyckte att det var “vintage” att få influensa istället för covid.

    Förra veckan lagade jag ett storkok på min absolut bästa soppa (här är receptet, men jag byter ut korven mot Field Roasts vegetariska “Italian garlic & fennel sausage“) och lämnade av hos min kompis som skulle opereras. Sen har jag haft cravings efter den soppan själv, men inte haft ork eller ingredienser för att laga en till omgång. Men idag kom min granne förbi med hemlagad soppa eftersom hon vet att jag är sjuk, och det var exakt samma soppa jag hade gjort och varit sugen på!? Blev så glad.

    Annars har jag inte lämnat hemmet sen i onsdags och mest bara legat på soffan och läst böcker. Här är fem böcker jag läst de senaste fem dagarna:

    Lapvona av Ottessa Moshfegh

    Jag har läst tre böcker av Ottessa Moshfegh innan, My Year of Rest and Relaxation, Homesick for Another World och Eileen. Älskade de två förra, tyckte den senare var sådär. Hennes nya bok är väldigt annorlunda, framför allt för att den utspelar sig i ett fiktivt samhälle på medeltiden, men man känner ändå igen vissa teman. Det är äckligt och konstigt och mörkt humoristiskt, och det finns inte en sympatisk karaktär i sikte. Tyckte mycket om Lapvona, men den är nog inte för äckelmagade.
    4/5

    Spindeln av Lars Kepler

    Varje gång det kommer ut en ny Kepler-bok väntar jag med att börja läsa den till en dag då jag har noll saker inplanerade och kan sätta mig och läsa 600 sidor i en sittning, eftersom jag vet att de här böckerna är omöjliga att lägga ifrån sig. Alltså de är ju fortfarande deckare och kanske ingen stor litteratur, och jag stör ihjäl mig på den sagolikt vackra karaktären Saga Bauer (känner mig förolämpad av att bli skriven på näsan på det här sättet), men Joona Linna-böckerna tillhör ändå mina favoriter när det kommer till svenska kriminalromaner. Med allt det sagt så läste jag även ut Spindeln i en sittning och tyckte att den levde upp till förväntningarna.
    3/5

    Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid

    Det här är en berättelse om ett fiktivt rockband på 70-talet, inspirerad av Fleetwood Mac och skriven i en dokumentär intervjuform. Jag gillade verkligen det här sättet att berätta historien om Daisy Jones & The Six på. Plus att jag är något av en sucker för berättelser som utspelar sig i Los Angeles mellan typ 1940 och 1980.
    4/5

    Ingen jämfört med dig av Jonas Brun

    Den här boken har stått på min att läsa-lista i flera år, men nu blev det äntligen av att läsa den. Någon på Goodreads beskrev den som “Acimans Call Me by Your Name möter Schulmans Överlevarna” och det är en så träffsäker beskrivning att jag inte har något mer att tillägga.
    4/5

    Detaljerna av Ia Genberg

    Jag tänkte att jag skulle läsa några av årets Augustpris-nominerade böcker och den här fick jag av min faster i våras så den låg redan på nattduksbordet. Det är en fin berättelse bestående av fyra porträtt av människor som har varit viktiga för berättarjaget på ett eller annat sätt. Det är också ett kärleksbrev till litteratur och läsning, vilket jag uppskattar. Jag blev kanske inte lika berörd som andra som läst Detaljerna, men förstår varför den är nominerad.
    3/5

    ***

    Och just det, jag har fått rapporter om att bloggen strular, så om du läser detta, kan du inte lämna en kommentar så att jag vet att det fungerar? Gärna med ett boktips, men det är inget krav 😉

  • Vardagsanekdoter

    En vecka i november

    Vilken vecka detta har varit. Dels var det val i tisdags (vilket tack och lov verkar ha gått över förväntan även om resultaten inte är klara ännu). Dels har jag åkt på en monsterförkylning, första gången jag är sjuk på riktigt sen innan pandemin. Tog ett covidtest igår och det var negativt, men ska testa igen om ett par dagar. Har fortfarande inte haft covid, men nån gång ska man väl få det tänker jag.

    Och sen är det detta.

    Har inte skrivit om det här på bloggen eftersom det egentligen inte är min sak att skriva om. Men en nära vän till mig har cancer och opererades igår. Jag skulle ha varit där och tagit hand om hens partner medan hen var på sjukhuset för det är hjärncancer och det är fan inget skämt.

    Istället ligger jag hemma och hostar sönder mina lungor och koordinerar ett matschema med våra andra vänner. Nu har vi i alla fall någon som åker hem till dem och lämnar av hemmalagad mat varje dag den närmsta veckan, för att laga mat är det sista de ska behöva oroa sig över just nu.

    November alltså. Vilken skitmånad.

    Men. Idag är det Veteran’s Day vilket är en röd dag. Jag är ledig från jobbet och fick den nya Kepler-boken i brevlådan igår (tack mamma!), så nu är det jag som lägger mig på soffan och läser resten av dagen.

  • Helgen som gick

    Födelsedagshelgen som gick i fyra bilder

    I fredags fyllde jag 36 och passade på att fira hela helgen. Här kommer en bild från varje dag mellan fredag och måndag.

    På fredagen gick jag ut och åt middag på ett av mina favvoställen, Kairoa Brewing, med 10 av mina närmaste vänner. Det var fint! Tog dock inga bilder. Fotot ovan är från en bar några av oss gick till efter middagen. Jag var födelsedagspyntad och baren var Halloweenpyntad.

    På lördagen kom min kompis Jenny förbi och lämnade av en spännande hoj till mig, en Zero DSR/X. Den är helt elektrisk och hon hade kört den hela vägen ner från Santa Cruz, där Zero har sina högkvarter. Jag ska ha hojen i några veckor och sen skriva en artikel om e-hojar. Mycket spännande!

    Har inte kört den så mycket ännu, men i helgen ska jag ta med den på äventyr. Försöker vänja mig vid att den är helt tyst, samt att den inte har någon koppling eller växlar.

    På söndagen körde jag hela vägen ut till öknen för att köra enduro med några kompisar. Det gick så himla dåligt. Har bara kört två gånger sen jag kraschade den här hojen i Mexiko i början av maj, och har insett att jag är mer traumatiserad än jag trodde. Har bokat in en endurokurs om några veckor som jag hoppas kommer hjälpa.

    På måndagen var det Halloween! Min bästa högtid. Jag klädde upp mig och gick på fest trots att det var måndag (var dock hemma innan klockan 22, jag är trots allt 36 nu). Min kostym var en av mina favorit-runway-looks från en av mina favorit-dragqueens på RuPaul’s Drag Race, nämligen Katyas Death Becomes Her-look.

    Det var ju kanske en lite nischad kostym, men en väldigt gullig gaykille på festen sken upp när han såg mig. “Are you KATYA?” sa han och sen blev vi bästisar.

    Det var den helgen! Nu måste jag rösta. Det är så jäkla tidskrävande att rösta i amerikanska val. En miljon olika propositions och ballot measures och lokala kandidater som man måste göra en massa research kring. Men det är också otroligt viktigt. The stakes couldn’t be higher.

  • Djur,  Tatueringar och sånt

    Steve 4-ever (part II)

    Förra veckan var det exakt ett år sen jag förlorade min lilla hund Steve. Jag börjar fortfarande gråta nästan så fort jag tänker på honom, trots att jag VET att han var klar med livet här på jorden.

    Under pandemin 2020 när alla tatueringsstudior var stängda bad jag min kompis Sal, som tatuerar på Electric Tiger Tattoo här i San Diego, att måla ett porträtt av Steve åt mig. Tänkte att det var ett bra sätt att stödja mina tillfälligt arbetslösa vänner ekonomiskt.

    Det blev ett så fantastiskt porträtt, och det har hängt på mitt kontor bredvid mitt skrivbord de senaste två åren.

    Sals specialitet är “man-ups”, alltså traditionella pinuppor fast med välutrustade män istället för bystiga kvinnor. Så hans tolkning av Steve var att göra honom till en leather daddy. Vilket jag ÄLSKAR. Steve var en så knasig liten hund som var rädd för allt, men jag kan ändå se honom framför mig körandes runt på en stor Harley i hundhimlen (ja jag är ateist, men tycker om tanken på att alla döda djur har det riktigt gött någonstans).

    I alla fall, jag har tänkt att jag ska tatuera in det här porträttet nu ett ganska bra tag, och igår blev det äntligen av.

    Så här blev det. HAR NI SETT EN MER PERFEKT TATUERING? Det har inte jag. Älskar den så himla himla mycket.

    Steve 4-ever ❤️

  • Äventyr

    Äventyr i Channel Islands National Park

    I lördags vaknade jag och A vid 5-tiden på morgonen i ett hotellrum nära hamnen i Ventura, en liten kuststad norr om Los Angeles.

    Vi tog en båt i ungefär en timme (och såg både valar och delfiner!) och sen befann vi oss plötsligt på Santa Cruz Island, en av de fem öar som tillsammans utgör Channel Islands National Park.

    Väl framme fick vi byta om till de här otroligt snygga utstyrslarna: våtdräkt, vattentät jacka, flytväst och hjälm.

    Vi hade nämligen bokat en guidad kajaktur för att se en massa havsgrottor runt ön.

    I nästan tre timmar paddlade vi in och ut genom olika grottor och runt olika klippor. Ser ni elefanten ovan?!

    Det var oväntat actionspäckat, med stora vågor inne i grottorna som man fick vänta ut eller använda till sin fördel. En av kajakerna i vår grupp kantrade när de paddlade igenom en av de mest avancerade grottorna. Men A och jag klarade oss rätt bra. Det var inte vår första rodeo!

    Efter kajakturen återvände vi till ön för att äta vår medhavda lunch. Det finns ingen “civilisation” på Channel Islands-öarna (dvs inga restauranger, hotell, butiker, soptunnor, toaletter med rinnande vatten, etc), så man måste ta med sig allt man behöver och sen ta med sig allt därifrån igen.

    Efter lunchen hajkade vi upp till toppen av ön och fick se den här otroliga utsikten. Kalifornien är den delstat i USA som har flest nationalparker, med hela 9 stycken, och eftersom det inte går att köra hoj till Channel Islands var det här den sista jag hade kvar att besöka. Det krävdes ett viss mått av planering (både båtbiljetter och kajakturer blir slutsålda flera veckor i förväg), men var helt klart värt det.

    Där nere är hamnen och vår båt. Titta vad klart vattnet är! Det hela påminde mig om Dry Tortugas, en annan nationalpark belägen på en ö mitt ute i havet. Fast i Florida då.

    Sen var det dags att åka tillbaka till Ventura igen. Jag köpte en öl på båten som var kanske det godaste jag har druckit. Det här var en LÅNG dag och vi var helt utmattade, så när vi kom tillbaka till hotellet totaldäckade vi klockan 19:30 och sov i TOLV TIMMAR. Bra helg.

  • Vardagsfilosoferande

    Saker jag funderar på just nu

    Lite blandad kompott just nu:

    1. Det är val i USA om några veckor. Mellanårsval. Jag har fortfarande PTSD från det svenska valet och är extremt nervös för detta val. Det är så mycket som står på spel. Om republikanerna tar över majoriteten i senaten och representanthuset (vilket inte är helt osannolikt) är det väl bara en tidsfråga innan det införs ett nationellt abortförbud. Så, ja. Det känns ju kul.

    2. Ni vet hur jag har som mål i livet att besöka alla 63 nationalparker i USA? Jag är ungefär halvvägs än så länge så det lär ta lite tid. Däremot har jag redan checkat av 8 av Kaliforniens 9 nationalparker. Har bara Channel Islands kvar, eftersom den ligger mitt ute i Stilla Havet. Nu fyller jag dock år i slutet av oktober och tänkte fira med en båttur till Channel Islands. Är väldigt peppad på detta. Håll tummarna för fint väder!

    3. Idag hade jag lönesamtal med min chef och fick en helt SJUK löneförhöjning. Är enormt tacksam över att jag har en chef som alltid, alltid pushar för att mitt team (som består av bara kvinnor) ska bli rättvist kompenserade i ett mansdominerat företag. I alla fall, detta i samband med att jag snart fyller år gör att jag vill ge mig själv något i present, men jag vet inte vad. Kanske en ny motorcykel?? En kamera? En liten resa? Jag vet inte! Får tänka på saken lite.

    4. Det börjar bli höst i Södra Kalifornien och jag känner mig för en gångs skull inte helt panikslagen över att sommaren är slut. Detta är helt och hållet tack vare att jag har börjat köra enduro, vilket är en vintersport här. Eftersom vi mest kör i öknen, där det ofta kan bli uppemot 45 grader varmt på sommaren, GÅR det liksom inte att köra hoj där då. Men nu! Snart! Är det dags att damma av enduroutrustningen och se till att hojen är i körbart skick. Har inte kört den sen jag crashade i Mexiko i maj. Oops.

    5. Slutligen har jag jury duty imorgon. Jag har kompisar i min ålder som har bott i USA i hela sina liv och aldrig fått en kallelse till jury duty. Det här är min fjärde (!) kallelse sen jag flyttade hit och den tredje sen jag blev amerikansk medborgare för kanske fem år sen. Skrev om sist det hände här om någon är nyfiken på hur det går till.

  • Amerika,  Äventyr,  Motorcyklar

    340 mil genom Kalifornien

    Jag kom hem från min 340 mil långa solo-roadtrip genom Kalifornien i lördags och fy satan vad sliten jag har känt mig sen dess. Har sovit 10-11 timmar varje natt sen jag kom hem och igår gick jag på massage för att mjuka upp mina stackars muskler. Man är verkligen inte 29 år längre, haha!

    MEN vilken resa det var. Om ni har hängt med på Instagram har ni väl redan hört mig beskriva allt jag gjorde i detalj, men om inte kommer här en liten sammanfattning.

    Jag började hela kalaset med två nätter i Santa Barbara på Babes Ride Out, ett motorcykelcamping-event för kvinnor, som råkar vara mitt bästa event på hela året.

    Inga av mina San Diego-kompisar ville gå i år, så jag åkte dit ensam. Men det visade sig gå hur bra som helst eftersom jag sprang in i typ 50 personer jag kände. Tillbringade större delen av helgen med dessa finingar.

    Sen bar det av norrut. Den första dagen körde jag drygt 30 mil på Pacific Coast Highway i ÖSREGN och snålblåst. Alltså det var verkligen så miserabelt. Min hoj drog in vatten genom luftrenaren och hackade sig fram de sista milen. Men fick i alla fall ett typ 10 sekunders regnuppehåll någonstans i Big Sur så jag kunde ta den här bilden. Det var ju otroligt vackert alltihop, trots att jag knappt kunde se någonting för allt regn. Tur att jag har kört den här sträckan flera gånger tidigare.

    Nästa dag var vädret betydligt trevligare. Ganska kallt, men klarblå himmel. Jag körde över Golden Gate-bron, vilket är något jag har velat göra på hoj hur länge som helst. Har bara kört bil på den tidigare. Sen jobbade jag mig långsamt upp längs kusten. Highway 1 är otroligt kurvig så det tar sin lilla tid. Men utsikten är helt oslagbar nästan hela vägen.

    Ju längre norrut man kör, desto mer börjar de turisttäta kuststäderna ersättas med ödsliga, dimmiga sträckor som känns som tagna ur en sagobok. Sen befinner man sig plötsligt mitt i en redwood-skog. Jag körde både Avenue of the Giants och genom Redwood National Park och såg de största träd jag någonsin sett. Betalade även 5 dollar för att köra min hoj genom ett träd.

    Norra Kalifornien är också full av knäppa roadside attractions, som denna gigantiska Paul Bunyan-staty.

    Jag tillbringade en natt i Oregon, mest för att kunna säga att jag hade kört genom hela Kalifornien, från botten till toppen. Sen körde jag söderut igen, fast inåt landet.

    Jag älskar broar, och tog en omväg på en helt öde grusväg för att se den här. Ni vet tågbron i den där scenen i filmen Stand by Me? Det är denna. Den var avstängd med taggtråd och i extremt dåligt skick, nästan alla plankor var genomruttna och höll på att falla sönder. Men jag vågade mig ut för ett foto ändå. Inte mitt smartaste move kanske, men jag överlevde i alla fall.

    Sen åkte jag vidare mot Lassen Volcanic National Park. Hela vägen genom nationalparken hade varit stängd i flera dagar pga snö, och jag var väldigt nervös över att jag inte skulle kunna ta mig dit. Lassen var en av huvudanledningarna till att jag ville köra hela vägen upp till toppen av Kalifornien, så det har varit väldigt surt. Men jag hade verkligen tur, för parken öppnade igen bara några timmar innan jag kom dit. Det låg fortfarande rätt mycket snö på marken, men det kändes mest lite spännande.

    Ja och så fortsatte jag söderut och hittade både Muffler Men och en Uniroyal Gal, såna här enorma fiberglasskulpturer som finns längs vägarna lite här och var i USA. Måste alltid stanna och fota när jag ser en.

    Det här var verkligen ett äventyr. Fick uppleva alla sorters väder, från regn och snö till sol och ökenvärme. Den kallaste temperaturen jag körde i var 4 grader och den varmaste var 37 grader. Såg kust och hav och berg och skog och vulkaner och broar och knäppa attraktioner och nationalparker och sjöar och öken. Kalifornien är en fantastisk delstat och jag är så glad att jag har fått uppleva så mycket av den.

  • Äventyr

    Nedräkning till semestern börjar nu

    Något jag är väldigt peppad på exakt just nu: Om ungefär en timme påbörjar jag en 10-dagars semester som jag ska tillbringa med att köra hoj genom hela Kalifornien.

    Börjar med att köra till Santa Barbara imorgon, och sen tar jag kusten hela vägen upp till Oregon. Det blir många mil, och vi får se om mitt knä pallar. Måste eventuellt köpa en ny hoj när jag kommer hem, men det får bli ett framtida problem.

    Jag har bott i Kalifornien i 14 år och har aldrig varit norr om San Francisco (i den här delstaten alltså, jag har varit i Oregon, Washington, Kanada och Alaska) så det ska bli spännande.

    Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag dessutom att resa ensam. Älskar mina vänner och har ett fåtal personer som jag alltid gärna åker på hojsemester med, men det är något speciellt med att köra solo. Kan stanna var och när jag vill, för att ta foton eller äta något eller sträcka på benen. Behöver inte vara social efter en lång dag i sadeln. Jag är lagd åt det introverta hållet och har ett enormt behov av egentid, och detta fyller det behovet med råge.

    Nu börjar jag dessutom den här resan med två dagar på Babes Ride Out, mitt favoritevent på hela året. Där kommer jag vara omringad av flera hundra kvinnor på hoj som kör, campar och festar tillsammans hela helgen. Så fint att börja med det, och sen få köra mitt eget race för att återhämta mig från allt socialiserande.

    Nej nu måste jag gå och packa det viktigaste: snacksen. Följ med på IG om ni vill (@cylinderella)!

  • Sverige vs. USA

    Det blev inte bra

    Jaha, vad ska man säga om gårdagens val? Jag var så nervös igår att det enda jag kunde komma på att göra var att åka till Ikea och köpa mjukglass.

    Jag har ingen djuplodande analys att erbjuda, men kan i alla fall säga detta: Varje gång det händer något som gör att Sverige blir mer likt USA blir jag alldeles kall inombords.

    Att bo här, speciellt sen 2016, är som att sitta på någon sorts facit över vad som händer när högerextrem skrämselpropaganda vinner över medmänsklighet, kunskap och sunt förnuft.

    Spoiler alert: Det blir inte bra.