• Helgen som gick

    Morgondopp, utomhusfilmkväll och gubbhundar

    Nu är det snart helg igen så jag skyndar mig att slänga in ett inlägg med några bilder från förra helgen innan det är för sent.

    I lördags började jag dagen med att åka ner till stranden och ta ett morgondopp. Det är så konstigt, jag har bott i Kalifornien i mer än ett decennium och det är egentligen först det här året som jag har börjat utnyttja närheten till havet. Har nog badat i Stilla havet fler gånger de senaste månaderna än de 12 föregående åren sammanlagt. Tänkte att jag skulle fortsätta med det.

    Efter badet kom min kompis Alexis över och lämnade av sin hund Mouth som jag skulle vara hundvakt åt. Mouth är 16 år gammal (!) men betydligt piggare än Steve (som enligt veterinären är minst 14).

    Det var så FINT att ha två små antisociala gubbhundar i huset. Dock var det jättejobbigt att försöka gå ut med båda samtidigt eftersom de har helt olika promenadstil. Steve föredrar att pinna på och få det överstökat medan Mouth vill stanna och lukta på allt. Men det var i alla fall väldigt gulligt.

    På lördagkvällen tog jag med mig båda hundarna och körde hem till Katie och Jordan där det vankades filmkväll. Jag är stolt över hur bra mina vänner är på att ta pandemin på allvar, men det är samtidigt ganska deppigt att inte träffas så mycket. Så Katie köpte en projektor och satte upp en skärm i trädgården så att vi kunde umgås ett stort gäng utomhus och samtidigt vara ansvarsfulla.

    Vi satt utomhus med filtar och hundar och kollade på The Labyrinth. Sen avslutade vi kvällen med ett avsnitt av The Office, som sig bör.

    På söndagen hade jag ganska mycket ångest och lämnade inte huset på hela dagen. Bakade fula kanelbullar och hängde med hundarna istället. Två dagar senare gjorde jag slut med A vilket gjorde att den värsta ångesten släppte, så känns som ett tecken på att jag gjorde rätt val där.

    Och det var den helgen.

  • Vardagsfilosoferande

    Tillbaka i havet

    Jag har börjat känna att jag behöver ägna mig mer åt “self care” på sistone, för att inte helt falla ner i ett djupt mörkt hål av ångest. Det är så jävla mycket som händer på en gång i USA just nu (pandemi med 200 000 döda, ekonomisk kris, out of control konspirationsteorier, valår, bränder, klimatförändringar, polisvåld, slutet på demokratin osv osv osv), plus att jag dessutom gjorde slut med A förra veckan.

    I alla fall. Self care ser ju olika ut för alla, jag är inte direkt lagt åt hållet att jag kan göra avslappnande grejer (typ meditera) utan att bli mer stressad av det, så jag behöver hitta andra aktiviteter. Så i sista sekunden anmälde jag mig till “sunrise wakeboarding” varje onsdag framöver. Idag var första tillfället.

    Klockan 06:45 börjar det, så jag klev upp strax innan 6 imorse, drog på mig en wetsuit och åkte ner till stranden. Var egentligen bara halvpeppad på detta eftersom jag hade föreställt mig att det skulle vara kallt och jävligt, plus att jag helst inte kliver upp ur sängen medan det fortfarande är mörkt ute.

    Men det var så himla fint! Vattnet var varmare än luften, och jag älskar verkligen att börja morgonen med att åka båt. Och för all del att bli släpad på en bräda efter båten. Ramlade en gång eftersom jag var väldigt rostig, men det var så varmt i vattnet att jag liksom bara låg där och njöt medan båten vände om?

    Sån bra self care, detta. Även om det var molnigt så det inte blev mycket till soluppgång.

  • Det ofattbara

    RIP RBG

    En grej som känns väldigt typisk för 2020 är att när man tror att det inte kan bli värre…. så blir det det. I fredags nåddes jag av nyheten att Ruth Bader Ginsburg hade dött och blev alldeles kall inombords.

    För den som inte är så insatt i USA:s högsta domstol så består den av 9 domare. Fram tills i fredags var fem av dem konservativa och fyra liberala, och alla sitter på positionen på livstid. Utan RBG är vi nere på tre liberala domare. Trump har redan hunnit tillsätta två nya konservativa domare och har nu chansen att tillsätta en tredje.

    Om detta händer så innebär det med stor sannolikhet slutet på USA:s aborträtt och på Obamacare (vilket betyder att miljoner amerikaner förlorar sin sjukförsäkring). Det känns även extremt sannolikt att domstolen kommer göra sig av med skärpta miljölagar och olika skydd för minoriteter, bland mycket annat.

    Det är såklart helt sjukt att en 87-årig kvinna med cancer har burit USA:s hela demokrati på sina axlar och att hennes död innebär att ultrahögern kommer sitta på all makt i flera generationer framöver. Det är också sjukt att domare ens “får” ha politiska åsikter, de borde vara neutrala. Även sjukt att Trump, som är den värsta presidenten i mannaminne, har haft sån “tur” att han får tillsätta tre domare. Eftersom de sitter på livstid är det sällsynt med lediga platser.

    Jaja, aborträtt, sjukvård och miljölagar var väl kul så länge det varade.

  • Det ofattbara

    The end of an era

    Så många restauranger har tvingats stänga det senaste halvåret pga covid, men jag har försökt att bara acceptera detta och gå vidare med livet. Det blir så himla deppigt annars.

    Men idag fick jag veta att min favoritrestaurang nu tvingas stänga och det gjorde mig så himla, himla ledsen. Om du någonsin har hälsat på mig i San Diego har jag tagit dig till Tiger!Tiger!. Jag har varit där för att fira födelsedagar, för att försöka bli av med baksmällor, för att träffa internetkompisar för första gången, för att stanna och ta en öl på vägen hem, för att komma ur huset, för att jag har haft cravings efter deras veganska bahn mi, för att de har ett av stans bästa ölutbud, och bara för att.

    Jag har varit där med svenska kompisar som varit på besök, med min mamma, med och utan hund, med en första dejt, och med i princip alla jag känner här. Tiger!Tiger! har varit ett sånt ställe man alltid går till när man vill gå någonstans men inte orkar hitta på något nytt.

    När jag blev amerikansk medborgare firade jag på Tiger!Tiger!.

    Vi gick kanske inte hit främst för maten utan för stämningen. Kommer sakna detta så, så mycket.

    R.I.P. Tiger!Tiger! 💔

  • Vardagsanekdoter

    Livet och klimatångesten

    Det gör inte direkt under för klimatångesten att bo i en delstat som bokstavligen står i brand, medan motsatt kust i samma land genomgår en extrem orkansäsong och mitten av landet har rekordhetta en dag och snö dagen efter.

    Detta samtidigt som presidenten förnekar att det finns någon koppling mellan detta extrema väder och globala klimatförändringar, vägrar att hjälpa västkusten eftersom vi inte röstar på honom och dessutom påstår att det brinner eftersom att Kalifornien inte krattar sina skogar (?).

    Här i San Diego är det fortfarande ganska mycket rök i luften, men det har blivit lättare att andas. I helgen låg det fortfarande ett tjockt röklager över hela staden, sådär så att man inte såg solen. Jag behövde skingra tankarna och tog en sväng på hojen ner till Cabrillo National Monument som ligger längst ute på en udde med utsikt över Stilla havet åt ena hållet och downtown åt andra. Man såg inte ens skyskraporna i downtown för all rök, och det var så grått att det var svårt att avgöra var havet slutade och himlen började.

    Jag har förresten anmält intresse för att jobba som poll worker (röstmottagare?) på valdagen i november. Det är oftast mest äldre personer som jobbar i vallokalerna här, och eftersom de är extra utsatta nu pga covid behövs det fler unga, friska personer som ställer upp. Tänker att jag måste göra något, om Trump blir omvald vore det katastrof för klimatet (och för demokratin och för ungefär en miljon andra saker). Det FÅR inte hända.

  • Litteraturbloggen

    Världens mest jämställda land?

    Jag lyssnade just klart på Cissi Wallins bok Allt som var mitt. Har så många känslor och tankar men har ingen att diskutera den med eftersom den är på svenska och handlar om något som hänt (och händer) i Sverige, så nu ventilerar jag lite här istället.

    Jag hade lite koll på den här historien tidigare, visste att Cissi Wallin i samband med #MeToo öppet namngav och anklagade “mediemannen” Fredrik Virtanen för att ha våldtagit henne. Mycket mer än så hade jag tydligen inte lyckats snappa upp härifrån, ungefär så långt ifrån medie-Stockholm det går att komma.

    Efter att ha läst Klubben av Matilda Gustavsson var jag i alla fall mer medveten än innan om hur mycket makt svenska mediemän har och vilka jävla svin många av dem är. Wallins bok bekräftar detta ytterligare, dessutom från den drabbades perspektiv. Jag pendlade mellan så många olika känslor medan jag lyssnade på denna: ilska, ångest, uppgivenhet, mer ilska.

    Jag tror på Wallin och beundrar verkligen hennes mod och styrka. Hon är villig att riskera fängelse för att berätta sin egen historia. Det är jävligt mycket mer än man kan säga om alla fega chefer, mediepersonligheter och uppdragsgivare som förekommer i boken. Är speciellt chockad över alla kvinnor som kommit till mediemannens försvar.

    Har ni läst? Vill väldigt gärna höra åsikter om denna från folk som bor i Sverige och kanske har följt hela fallet lite närmare.

  • Sverige vs. USA

    Att vara 100% väderstyrd

    Jag har känt mig rätt nere de senaste dagarna, har varit så trött att jag har sovit 10 timmar om nätterna och bara allmänt känt att livet är lite väl hårt just nu.

    Men idag är det inte lika mycket brandrök i luften och jag såg faktiskt en skymt av både solen och en blå himmel när jag släppte ut Steve i morse. Kände mig som en ny människa plötsligt.

    Jag har ju funderat en del på om det kanske inte skulle vara dags att lämna USA och flytta hem till trygga, stabila Sverige istället. Men här någonstans insåg jag vad jag väl egentligen redan visste: Jag kan inte ens gå två dagar utan klarblå himmel och solsken utan att vara på gränsen till att bli deprimerad.

    Att flytta till Sverige med de förutsättningarna känns ju som en utomordentligt dålig idé.

    Det är mycket nu. Bränder, värmerekord, pandemi, politiskt kaos, rasism, polisvåld, presidentval, osv osv osv… Men, eh, det är i alla fall inte kallt och regnigt?

  • Helgen som gick

    Stranden och apokalypsen

    Det råder ganska ordentlig apokalypsstämning i San Diego just nu. Vi brukar i vanliga fall vara ganska skonade från större skogsbränder här, men nu brinner det rätt rejält bara några mil öster om stan.

    Hela himlen är så tjock med brandrök att man inte ens ser solen, det är svårt att andas, och när jag satt ute på altanen och läste häromdagen regnade det hela tiden aska över mig. Nu håller jag mig inomhus istället.

    Detta i kombination med pandemin och att det var runt 40 grader varmt hela helgen gör verkligen att det känns som att slutet är nära.

    Men strunt i detta nu. Vi hade långhelg och, som sagt, extrem värmebölja. När man inte kan åka någonstans (pga av ännu extremare värme och bränder i alla riktningar) finns det bara en sak att göra: åka till stranden.

    Det var jag, Andy, Alexis och Alexis hund Mouth. Mouth är min favorithund (efter Steve då såklart), han är 16 år gammal och så himla gullig. Jag ska vara hundvakt åt honom om några veckor och ser verkligen fram emot att ha två gamla gubbhundar här hemma i ett par dagar.

    Kolla vad GULLIG. Jag hade varit smart och införskaffat ett par såna här paraplyer som man fäster på stolen för att vi skulle slippa bli helt solbrända. Det var förresten rätt mycket folk på stranden (inte helt oväntat), men de flesta var bra på att hålla avstånd så det kändes ok ändå.

    Alexis hade med sig sin paddleboard som Andy och jag fick testa. Jag har bara gjort detta en gång innan och mindes att det skulle vara vingligt. Men det gick bra. Tror ändå att jag håller mig till att skaffa en kajak.

    Senare på kvällen hade brandröken börjat svepa in över stan och solen var bara ett knallrött klot bakom all rök, så Andy och jag bestämde oss för att gå och titta på solnedgången. Det var fint men ganska kuslig stämning?

    Detta var i söndags och jag har inte sett solen sen dess, nu är himlen helt täckt av tjock, grå rök. Om man ska se något positivt (?) med detta är det i alla fall inte lika olidligt varmt.

  • Listor

    En fredagslista

    Lånar en liten lista från Hej Hej Vardag.

    Humör idag?

    Är på ganska gott humör. Det är fredag, högsommar och långhelg. Så länge jag håller mig borta från Twitter eller nyheterna kan detta nog bli en rätt trevlig dag.

    Vad gör du exakt just nu?

    Har precis ätit lunch (ugnsrostade grönsaker med pärlcouscous och burrata, fint ska det va) och nu ska jag göra klart lite jobbgrejer. Sen är det helg!

    Dagens planer

    Tänkte ta en halvdag på jobbet och sen göra ingenting i några timmar. Kanske läsa en liten bok och dricka ett litet glas rosé på altanen? Senare ikväll ska jag och Andy hem till Katie och Jordan och äta middag på deras altan.

    Helgens planer

    Vi har som sagt långhelg här pga Labor Day, så måndag är en röd dag. Det är dessutom Andys födelsedagshelg eftersom han fyller år nästa vecka. Det ska dock bli snorvarmt, så inga av våra vanliga planer kommer funka speciellt bra (hajka, cykla, åka på en liten roadtrip). Det slutar nog med att vi hänger på stranden/i havet så mycket som möjligt istället.

    Vad ser du mest fram emot i helgen?

    Jag vet inte, bara att vara ledig kanske? Jag älskar ju egentligen värme, det är bara så svårt att göra något när det är 37 grader ute. Och det kommer vara så sjukt mycket folk på stranden, vilket jag egentligen helst undviker. Önskar att jag hade en pool.

    Vad var det roligaste som hände i veckan?

    Hände det något roligt den här veckan? Jag kan inte komma på en enda grej. Eller jo, jag fick hem ett par nya byxor som jag hade beställt och de var helt perfekta.

    Veckans fundering

    Jag försökte verkligen hålla detta inlägg positivt, men i princip det enda jag funderar på just nu är att det känns som att ett nytt inbördeskrig är på gång i USA. Alltså, som att det redan har börjat. Och att det kommer bli ännu värre ju närmare valet vi kommer. Ughh. Men nu fokuserar vi på något roligare. HELG! SOMMAR!

    Vad gjorde du för exakt ett år sedan?

    Den här helgen förra året körde jag motorcykel genom Oregon och Washington. Tänker mycket på den resan. Jag hyrde en gigantisk Harley och körde runt själv i ett par dagar, utforskade nationalparker och Oregons kust och det var så himla fint. Tror jag behöver åka på fler soloresor.

  • Vardagsanekdoter

    Five Peak Challenge avklarad

    Om det var någon som väntade på en uppdatering om hur det har gått med vår Five Peak Challenge (utgår från att ni har suttit som på nålar), så kan jag meddela att den härmed är avklarad!

    I söndags tog Andy och jag oss upp till den femte och sista toppen, Pyles Peak. För att komma dit behöver man gå via toppen av Cowles Mountain, så vi fick lov att göra den hajken igen.

    Här kommer fotobevis:

    Topp 1: Cowles Mountain. 485 meter över havet och en hajk på 4,8 km.

    Topp 2: Kwaay Paay. 363 meter över havet och en hajk på 3,7 km. Här glömde jag dock att ta ett foto med toppmarkören, så denna selfie får duga.

    Topp 3: North Fortuna. 393 meter över havet och en hajk på 7,4 km.

    Topp 4: South Fortuna. 333 meter över havet och en extremt brant hajk på 8 km.

    Sist men inte minst, topp 5: Pyles Peak. 420 meter över havet och en hajk på 9,6 km (via Cowles Mountain).

    Vi gjorde alla dessa på vardagseftermiddagar (förutom Pyles Peak, den var för lång för att hinna med innan solnedgången så vi gjorde den en tidig söndagsmorgon istället) och det har känns så himla skönt att få komma ut ur huset och röra lite på sig efter jobbet.

    Nästa steg får bli att hitta någon annan aktivitet att ägna oss åt, eller i alla fall andra vandringsstigar.