-
400 mil på 9 dagar
Ni vet den där känslan när man är så utmattad och överarbetad att man verkligen behöver ta semester, men för att kunna ta semester måste man jobba ännu hårdare och blir ännu mer utmattad? Lite så är det just nu. Mitt jobb är intensivare än någonsin och jag jobbar långa dagar och kvällar den här veckan samtidigt som jag packar och gör mig och min hoj och mitt hem redo för semester.
På lördag sticker jag nämligen österut. Tänker försöka ta mig ända till Texas, via Arizona och New Mexiko, och tillbaka igen. Om allt går som planerat (vilket det nästan aldrig gör) borde det bli lite drygt 400 mil på 9 dagar.
Väderleksprognosen för de områden jag kommer köra genom växlar mellan mycket varmt (runt 35 grader) och mycket regn och åska. Det är alltid lite knepigt att åka på motorcykelroadtrip på våren eftersom vädret i både öknen och bergen är så opålitligt så här års. Så håll gärna tummarna för fint väder!
Jag hade exakt 7 minuter över för att skriva det här inlägget, så det var allt för nu. Back to work!
-
Är jag amerikan på riktigt nu?
Om ett par månader har jag bott i USA i 15 år. Jag är amerikansk medborgare och folk vet inte att jag inte är uppväxt här om jag inte berättar det för dem, de flesta blir förvånade när jag säger att jag är från Sverige. Men jag känner mig ändå mer svensk än amerikansk och tar varje tillfälle i akt att skryta om hur mycket bättre Sverige är än USA (väldigt osympatisk egenskap, jag vet).
Men igår gjorde jag något som eventuellt fick mig att ta steget till fullskalig amerikan.
Som ni vet var jag i Mexiko i helgen. Hade det väldigt trevligt, men sen jag kom hem har jag åkt på en ganska redig förkylning. Så igår gick jag till Target för att köpa Zicam, ett sorts zinktillskott som gör förkylningssymptomen mildare och sjukdomstiden kortare. En sak jag har skrattat åt i alla år är att i USA finns många mediciner både som vanliga tabletter och i godisform. Det är något av det mest amerikanska jag vet, att göra godis av medicin.
Men igår hände det alltså. Jag KÖPTE godisversionen av medicinen.
De vanliga Zicam-tabletterna är helt vidriga men de funkar verkligen, och eftersom jag är vuxen brukar jag tänka att jag helt enkelt får bita ihop och ta dem. Men inte nu längre. Nu är det godis som gäller för hela slanten.
Vad händer härnäst? Kommer jag köpa ett automatvapen? Bli kristen? Börja köra en monstertruck? Det är ingen som vet.
-
Trött men peppad
Hej! Vet inte vad som hände den här veckan. Det blev maj och måndag och plötsligt hade jag inte en enda sekund över på hela veckan. Jobbet är väldigt intensivt just nu, plus att jag bestämde mig för att jag ska ta nya hojen till Mexiko i helgen (den behövde bara en snabb mjukvaruuppdatering, så inget allvarligt), men eftersom den är spillans ny behöver jag köra in motorn först. Så varje dag efter jobbet den här veckan har jag gett mig ut och kört. Är helt utmattad nu.
Det ska i alla fall bli fint att få hänga på en strand i San Felipe med en massa kompisar den här helgen. Och eftersom jag börjar känna mig lite utbränd av jobbtempot just nu har jag dessutom tagit en vecka ledigt mot slutet av maj. Tänkte checka av en av mina planerade roadtrips innan det blir för varmt i öknen.
Och och och! Jag behöver åka tillbaka till Cincinnati i juni, så jag passade på att lägga till lite extra ledighet runt den resan också. Så idag har jag bokat en hyrhoj och hotell för en helt annan spännande liten roadtrip nästa månad. Tänkte ta mig till Great Smoky Mountains, som är den mest välbesökta nationalparken i hela USA. Där har jag aldrig varit innan.
Jag må vara utmattad och överarbetad, men inget get mig mer energi än att planera en motorcykelroadtrip. Så peppad på allt detta nu!
-
En söndag som inte blev som planerat
Glad Valborg på er. Idag skulle jag ut och köra min nya hoj. Ett gäng av mina kompisar har också köpt nya hojar nyligen, så vi tänkte ge oss ut och åka tillsammans, på grusvägar upp i bergen.
Men på väg för att möta upp med grabbarna började hojen strula. Den stängde av sig medan jag körde och en massa varningslampor började blinka på skärmen. Så jag fick köra till Harley och lämna av den på deras verkstad istället.
Har ägt den här motorcykeln i exakt en vecka och idag var första gången jag faktiskt försökte köra den någonstans. Så detta var ju lite surt.
Nästa helg ska vi dessutom till Mexiko på ett litet off-roadäventyr och jag försöker bestämma mig för om jag ska köra nya hojen eller min lilla endurohoj. Vi får helt enkelt se om jag får tillbaka denna i tid för Mexiko.
Jag åkte i alla fall hem och städade istället. Och nu är det den sista dagen på April, vilken innebär att jag har bloggat varje dag i en hel månad. Tack för att ni har hängt med! Uppskattar varje kommentar 🖤
-
Äntligen poolpartysäsong igen
Min kompis J bor i ett hus med en helt fantastisk trädgård. Den har pool, tikibar och jacuzzi, och vi hängde här nästan varje helg förra sommaren.
Sen blev det vinter och för kallt för poolhäng, men idag drog vi igång igen! Egentligen är det kanske fortfarande lite för kallt, det var bara jag och två andra som faktiskt badade i poolen.
Men det gjorde inte så mycket. A hade med sig sin portabla pizzaugn och gjorde pizza åt alla.
Hans pizzor är på riktigt några av de godaste jag har ätit.
Jag hade egentligen tänkt ge mig ut och köra min nya hoj idag, men kunde liksom inte missa årets första poolparty. Jag drack min lilla alkoholfria öl och åt min lilla pizza och hade det fint i solen.
Nya hojen får helt enkelt vänta tills imorgon.
-
Grattis på födelsedagen, Ninja
Två bra saker är att jag nu är hemma i San Diego igen, och att min nacke känns betydligt bättre än igår. Resan gick smidigt, förutom att jag behövde kliva upp klockan 3:30 på morgonen och inte var nådigt trött på flygplatsen. Men sov på planet så det är bättre nu.
Hann i alla fall hem precis i tid för att fira min förstfödda, som fyller 14 år idag. Ja, min katt Ninja alltså. Har haft henne i 13 år, och det har sannerligen inte varit en dans på rosor. Jag älskar den här katten, men hon är alldeles för smart och ondskefull för att det ska vara lätt att leva med henne.
Hon följer mig vart jag än går i hemmet och kräver saker av mig. Hon förstör mina möbler och väggar. Hon utövar grupptryck på min andra katt och får henne att hitta på sattyg också. Varje gång jag går in i badrummet kommer hon springande och terroriserar mig tills jag vrider på kranen så hon kan dricka vatten. Om hon tycker att jag har sovit tillräckligt länge på morgonen sätter hon sig och drar klorna längs spegeln i mitt sovrum tills jag vaknar och blir arg. Hon bits.
Men hon är också väldigt kelig och rolig. Så fort jag sätter mig i soffan kommer hon och lägger sig på mitt bröst och spinner. Varje gång jag kommer hem möter hon mig i dörren. Och om jag är ledsen kommer hon och tröstar.
Ni som har katter vet väl hur det är. En ständig kamp, men också fyllt av kärlek.
-
Nackspärren från helvetet
Här är en kul sak som hände i mitt hotellrum i morse: Jag stod i badrummet och satte upp håret i en tofs när något knäckte till i min nacke. Jag antar att jag sträckte en muskel eller något, men det gjorde så ont att jag s v i m m a d e.
Jag har svimmat tidigare ett par gånger och märker när det är på väg att hända. Så jag hann lägga mig ner på golvet innan det svartnade helt. Var nog bara avsvimmad i några sekunder, men det var ändå obehagligt. Har aldrig svimmat pga smärta tidigare.
Jag lyckades i alla fall ta mig in till kontoret. Sitter i långa strategi- och planeringsmöten hela dagarna den här veckan, vilket är mentalt och fysiskt utmattande även i vanliga fall. Hade så ont i nacken att jag grät inombords (och möjligen lite utombords också) den första timmen eller så. Nu är klockan snart 14 och det känns något bättre. Kan inte vrida huvudet, men sitter jag helt stilla gör det åtminstone inte aktivt ont.
Mina kollegor är i alla fall väldigt gulliga och hjälpsamma. Det är ingen som tvingar mig att vara på jobbet just nu. Men jag kom ändå hela vägen från Kalifornien till Ohio för att vara med på de här mötena, så det skulle kännas lite dumt att missa dem.
Imorgon ska jag kliva upp klockan 3:30 på morgonen för att flyga hem igen. Håller tummarna för att nacken är bättre innan dess!
-
Drömhojen är här!
Jag sa ju att jag gjorde något spännande i söndags, och om du följer mig på Instagram vet du kanske redan vad det är. Jag köpte en ny motorcykel!!! En sprillans Harley-Davidson Pan America Special 1250. Min drömhoj.
Det här är fortfarande en ganska ovanlig motorcykel, den lanserades 2021 som en helt ny produkt för H-D. Jag var med på presslanseringen i april det året och var en av de första personerna utanför H-Ds egna team som fick köra den. Några månader senare fick jag låna en Pan America av Harley i några veckor och körde den från Wisconsin till Kalifornien via Route 66.
Har velat ha en egen sen dess, men två saker har talat emot detta: 1. De här hojarna hade ganska många problem det första året, både mekaniska och elektroniska. 2. De är svindyra.
Men nu när vi är inne på tredje produktionsåret verkar de flesta problemen ha blivit fixade. Priset går det inte att göra så mycket åt, men jag bytte i alla fall in en av mina andra hojar (det blev min Himalayan, om det var någon som undrade). Och jag kan ärligt talat inte tänka mig något jag hellre skulle spendera mina surt förvärvade slantar på än just den här hojen.
Det enda trista var att jag köpte hojen i söndags kväll, körde hem och parkerade den i garaget – och några timmar senare var jag tvungen att åka till Ohio i fem dagar. Men nu har jag i alla fall något att se fram emot när jag kommer hem.
Funderar på att döpa henne till Ingeborg, efter min gammelfarmor som bodde i USA och körde hoj på 1910-talet.
Vad tycker ni?
-
Liveblogg från en baseballmatch
Vi kör väl vidare på livebloggandet här. I skrivande stund befinner jag mig på the Great American Ballpark i Cincinnati där hemmalaget Reds spelar mot Texas Rangers. Baseball är en extremt tråkig sport men jag sitter i alla fall här med ett gäng kollegor jag inte har träffat på länge så det är trevligt.
Jag kan för övrigt inte dricka öl längre, det är sorgligt men nu är det så. Så jag beställde ett glas chardonnay istället och detta är vad jag fick. Tror inte att bartendern någonsin har hällt upp ett glas vin förut (baseball är helt klart mer av en ölsport), han gav mig en halv flaska! Alldeles för mycket för en tisdag.
Oj, nu vann Reds! Stadion är nästan tom men de som är här blev glada. Dags att sluta blogga. Hej så länge!
-
Livet är för kort för sport
Hej från Cincinnati! Eller, från norra Kentucky, om vi ska vara noga. Ohio och Kentucky gränsar till varandra, med Ohiofloden i mitten som en fysisk gräns. Mitt jobb har kontor i Cincinnati, som alltså ligger i Ohio, men när jag är här bor jag alltid på Kentuckysidan. Det här är den nuvarande utsikten från mitt hotell. Floden, downtown Cincy och så ett helt gäng broar.
Jag älskar broar och när jag är här på sommaren promenerar jag gärna över dem. Sist jag var här hyrde jag till och med en hoj och körde över broarna. Just nu är det alldeles för kallt både för långa promenader och motorcykelturer. Däremot ska jag tydligen gå och kolla på baseball imorgon med mina kollegor.
Min kollega K hämtade upp mig på flygplatsen. Då messade en annan kollega och frågade om vi ville hänga med på “the Reds game” imorgon. Jag fick fråga K vilken sport det rörde sig om, och det visade sig alltså vara baseball. Alla fick sig i alla fall ett gott skratt åt mig, men det är lugnt. Är stolt okunnig när det gäller amerikansk sport.
Vi får se om jag fryser ihjäl på utomhusstadion imorgon. Packade helt klart inte för att vistas någon annanstans än på kontoret den här veckan.
