• Matbloggen,  Vardagsfilosoferande

    Krig, semlor och allt det andra

    Glad semmeldag på er. Precis som alla andra försöker jag hitta någon sorts balans mellan att sitta klistrad framför nyheterna med ont i hjärtat och att låta vardagslivet pågå som vanligt. Om det är något vi har övat oss på till perfektion under de senaste två åren av pandemin måste det väl ändå vara förmågan att compartmentalize. Att fortsätta gå till jobbet, dammsuga, handla mat, umgås med vänner, träna och så vidare, trots att vi befinner oss mitt i en pågående apokalyps.

    Ett exempel på detta är kanske att jag igår köpte en flygbiljett till Sverige. I mitten av maj kommer jag hem för första gången på två och ett halvt år. Har inte träffat någon i min familj på lika länge. Nu ska min lillebror gifta sig och det missar jag inte för något i världen.

    Här är ett annat exempel. Ni minns kanske att jag bakade semlor för ett par veckor sen. Jag älskar semlor, men bara om jag äter dem på mitt eget vis. Bara själva bullen, utan grädde och mandelmassa, i en tallrik varm mjölk. Jag VET att det är ett sjukt sätt att äta semlor på, som ett litet barn. Så förra veckan fick jag för mig att jag skulle prova vuxenvarianten, för första gången på, jag vet inte, 25 år?

    Det blev kanske inte världens snyggaste semla, men till mitt försvar är de hembakade med hemmagjord mandelmassa och grädde jag har vispat för hand eftersom jag inte äger en elvisp. Hade inte heller florsocker hemma.

    Och det smakade semla, det gjorde det ju. Men alltså, nä. Jag tror jag håller mig till min nakna bulle med hetvägg även i framtiden.

  • Vardagsfilosoferande

    Fortfarande ingen biologisk klocka

    Tidigare i år fick jag den stora äran att gästa podden Barnfrihet, och nu ligger avsnittet ute. Frida och Malou intervjuar personer som av olika skäl lever barnfria liv, och eftersom jag har skrivit en hel del på ämnet tidigare (till exempel här och här) hörde de av sig för några månader sen och frågade om jag ville gästa. Och det ville jag ju!

    Sånt här ligger egentligen långt utanför min comfort zone, jag blir nervös och får ångestpåslag varje gång jag förväntas prata inför folk till exempel. Och så skäms jag lite över att min svenska är så dålig. Men det här är ett ämne jag ändå brinner för, och det var ett roligt samtal!

    Jag har inte lyssnat på avsnittet ännu, där måste jag nog ändå dra gränsen för mitt mentala välmående. Men jag hoppas att ni lyssnar och säger vad ni tycker (så länge ni inte tycker att jag låter som en idiot, det får ni gärna hålla för er själva i så fall 🙃).

    En grej som jag inte tror att vi pratade så mycket om på podden är detta: Jag har vetat att jag inte vill ha barn i hela mitt liv, eller i alla fall sen jag var gammal nog att inse att det var ett val man kunde göra. Men under alla dessa år har folk sagt saker om att jag visst kommer vilja ha barn senare, “Vänta bara på att din biologiska klocka börjar ticka”. Nu är jag 35 år gammal. Ofrånkomligen vuxen enligt alla definitioner. Och fortfarande har jag inte sett skymten av någon biologisk klocka.

    Snarare är jag mer säker än någonsin på att jag inte vill ha barn. Det finns inte en cell i min kropp som längtar efter en bebis, tvärtom är jag tacksam för mitt barnfria liv exakt varje dag. Vilken grej, va? Tänk om folk som säger saker som “Vänta du bara, du kommer vilja ha barn en dag” istället kunde säga “Okej, jag respekterar ditt val”. Vad mycket trevligare det skulle vara.

  • Vardagsfilosoferande

    Svårt att existera utan att få covid

    Hur har ni det med omikron i Sverige? Här är det fullkomligt bananas. Nämnde detta i förra inlägget, men exakt varje dag numera är det någon eller några jag känner som testar positivt för covid, och så har det varit i kanske två veckor. Folk som har lyckats undvika corona i två år faller nu som käglor.

    M är hos mig den här veckan och varje dag stämmer vi av hur många vi känner som har testat positivt. De senaste dagarna inkluderar hela hans familj (!), 29 av hans kollegor (!!) och i princip alla hans närmaste vänner i Milwaukee. På min lista har vi bland annat ett gäng personer som jag skulle campat och åkt crosshoj i öknen med den här helgen, inklusive födelsedagsbarnet som var anledningen till hela resan. Nu blir det bara jag och två andra istället.

    Det som känns extra läskigt med omikron är hur smittsamt det är, men det verkar i alla fall som att symptomen generellt är hyfsat milda, speciellt hos de som är trippelvaccinerade. Jag ska till Florida och jobba på en husvagnsmässa om en dryg vecka och börjar redan förbereda mig på det värsta. Ska förstås göra allt jag kan för att undvika att bli smittad, inklusive att aldrig befinna mig bland folk utan en ordentlig skyddsmask. Men just nu känns det som att det är svårt att ens existera utan att få covid.

    Precis när vi trodde att det värsta var över.

  • Vardagsfilosoferande

    Världens o-juligaste jul

    God jul på er! Här är det ungefär så långt från julstämning man kan komma, vilket jag inte har något emot. Igår fick jag ett meddelande från min väderapp där det stod att det skulle regna så pass mycket idag, alltså julafton, att Kaliforniens torka skulle vara över. Det varnades för rekordregn och översvämningar. Så jag hade planerat att tillbringa hela dagen inomhus med en god bok.

    När jag vaknade vid 7-tiden imorse ösregnade det mycket riktigt, men några timmar senare slutade det regna helt. Nu är det visserligen ganska kallt, men soligt och man ser till och med lite blå himmel. Så något slut på torkan verkar vi inte få.

    Istället har min julafton nu sett ut såhär:

    1. Jag vaknade, åt frukost och läste ut en bok.
    2. Jordan kom förbi och gav mig godis som han ville att jag skulle prova.
    3. Jag gick ut i garaget för att installera ett nytt batteri i min ena hoj.
    4. Upptäckte att batteriet inte passade och fick därmed åka och byta det i hojaffären.
    5. Kom hem och satte det nya batteriet på laddning.
    6. Gick till mataffären bredvid mitt hus och handlade.
    7. Nu är klockan snart 16 och jag sitter vid köksbordet och skriver detta. Ska snart försöka mig på omgång 2 av batteri-installationen.

    Ni ser, ingen jul så långt ögat kan nå! Jag är i alla fall ledig i 10 dagar och tänker försöka njuta av det så mycket det bara går, trots att vädret är bananas just nu.

    Imorgon är det tänkt att jag ska iväg och åka snowboard med min kompis Genevieve, men tydligen är det snökaos och ishalka och slukhål (!) på vägarna i bergen, så vi väntar eventuellt till söndag istället.

    Och nästa vecka kommer M hit och så tar vi två av mina hojar till Mexiko för att dricka vin och äta god mat i några dagar. Så länge det inte regnar för mycket. I så fall kör vi bil.

    Hoppas ni har en fin jul, oavsett om ni firar eller inte!

  • Vardagsfilosoferande

    Ännu mer vaccinerad

    I tisdags fick jag min tredje dos covid-vaccin. Mina första två doser var Pfizer, men för nummer tre slog jag till på Moderna. Tänker att ju fler sorters vaccin man har, desto mer odödlig är man. Så funkar det kanske inte, men jag gillar ändå tanken.

    I alla fall. Dagen efter hade jag såna enorma bieffekter. Hade riktig feber för första gången på flera år, hela kroppen värkte (men speciellt vänsterarmen där jag fick sprutan) och jag kände mig otroligt bakis trots att jag inte hade druckit alkohol. Jag tog en värktablett och försökte mig på att jobba lite, men det slutade med att jag låg på soffan (i konstiga ställningar eftersom allt gjorde ont) och kollade på gamla säsonger av RuPaul’s Drag Race hela dagen istället.

    När jag låg där och tyckte synd om mig själv insåg jag dock att jag nog inte har varit sjuk på nästan två år. I vanliga fall är jag jämt förkyld, speciellt så här års. Men flera personer har på sistone gett mig komplimanger (?) för mitt starka immunförsvar. Bara en sån sak som att M hade covid i somras och karantänade hemma hos mig i två veckor, och jag aldrig blev smittad. Han var dessutom oerhört förkyld när jag bodde hos honom i Milwaukee förra veckan och jag blev inte sjuk då heller.

    Vet inte om det har med åldern att göra på något sätt. Det senaste året har jag märkt flera positiva kroppsliga förändringar, till exempel att mitt hår har blivit lockigt och att jag har fått starkare naglar. Eller så kan det vara för att jag i princip alltid har munskydd på mig när jag beblandar mig med främlingar. Oavsett är det både skönt och en smula betryggande, speciellt i dessa omikron-tider.

  • Vardagsfilosoferande

    Från Milwaukee till Miami

    Hej dagboken! Jag är i Milwaukee mitt i vintern, av någon anledning. Det är omkring 10 minusgrader ute och har snöat i ett par dagar. Jag har i princip inte lämnat M:s lägenhet sen i lördags eftersom det är så jäkla kallt. Eller jo, idag fick jag lite cabin fever (vad heter det på svenska?) och gick till bostadsrättsföreningens gym i källaren. Har inte varit på ett gym på minst två år, men det var skönt att få röra lite på sig efter att ha suttit inomhus i flera dagar.

    Nu åker jag visserligen hem till varma(re) San Diego igen på lördag, men under tiden sitter vi här och planerar en roadtrip genom Florida nästa månad. Jag måste till Tampa och jobba, så vi tänkte att vi lika gärna kan passa på att hyra hojar och köra till Key West. Det är högsäsong i Florida så här års och allt är svindyrt och måste bokas i förväg, vilket är raka motsatsen till hur jag brukar resa, men men. Jag har aldrig varit i Florida tidigare, så det är väl lika bra att go all in.

    M bor för övrigt på tionde våningen i en skyskrapa i downtown, med utsikt över Lake Michigan och hela staden. Har stått framför panoramafönstren i vardagsrummet i flera omgångar idag och tittat på snön och solnedgången och nu på Milwaukees upplysta skyline. Det är ändå rätt fint med vinter när man är inne i en varm lägenhet.

    Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag längtar till Florida.

  • Vardagsfilosoferande

    Hej från ett regnigt San Diego (!)

    Det är något med regn som genast får mig på blogghumör. Det regnar så sällan här att jag liksom känner att jag måste berätta för någon när det faktiskt händer? Just nu sitter jag hemma på mitt kontor och tittar ut genom fönstret på en “severe thunderstorm” (enligt min väderapp) med blixtar och dunder och gigantiska regndroppar. Det är otroligt dramatiskt.

    Imorgon flyger jag till Milwaukee. Ska hänga där i ett par dagar, sen hämtar jag upp en hoj från Harley för att köra hela Route 66 tillbaka till Kalifornien. Om allt går som det ska. Är så peppad på detta äventyr. Route 66 är kanske egentligen inte den bästa motorcykelrutten eftersom den numera mest består av motorväg, men det är så många små städer och roadside attractions jag vill se på vägen.

    Vad händer annars? Steve är fortfarande vid liv, jag har bytt ut min TV mot en vinylspelare, och häromdagen drack jag min första droppe alkohol på nästan en månad. Har även börjat ge mig ut och köra mountainbike nästan varje dag efter jobbet. Har en liten runda på ungefär en mil av stigar i närheten av mitt hus som jag brukar köra. Pga detta har jag även tagit mig igenom en massa ljudböcker på sistone (min strategi är att läsa romaner och lyssna på fackböcker).

    Men ja, roligare än så blir det kanske inte just nu? Jobbar, läser böcker, cyklar, lagar mat, hänger med djuren, och träffar kompisar mellan varven. En vanlig september i pandemin helt enkelt.

    Är dock verkligen redo för äventyr nu! Ni får gärna hänga med på Instagram.

  • Vardagsfilosoferande

    Verkligheten

    Varje gång jag pratar med min mamma i telefon går konversationen ungefär så här:

    Mamma: Men du bloggar inte så mycket?
    Jag: Nej, jag har inte tid.
    Mamma: Jaha, vad gör du istället då?
    Jag: Ehhh… läser böcker mest.

    Jag känner mig ganska ömtålig på sistone. Sover knappt på nätterna och har lite svårt att hantera verkligheten. Jag vet att mycket av detta beror på att min lilla hund börjar bli så gammal att jag inte vet om det är själviskt av mig att fortsätta hålla honom vid liv. Jag försöker få någon annan att säga åt mig att nu, nu är det dags för honom att vandra vidare. Men ingen säger det eftersom det måste vara mitt beslut, och jag hatar detta så mycket.

    Så istället för att sova eller blogga eller fatta omöjliga beslut läser jag romaner. Eller, just nu mest deckare. Läste fyra deckare på sju dagar och sen kunde jag inte sova för att jag hela tiden vaknade och trodde att det var en mördare i mitt sovrum.

    Annars då? Har en jättespännande roadtrip planerad om några veckor men känner mest ångest över att lämna Steve. Förutsatt att han ens lever då.

    Ja, det här blev ju inte så muntert, men i alla fall ett livstecken så min mamma inte behöver oroa sig.

  • Vardagsfilosoferande

    Tre snabba onsdagstankar

    1.
    Idag har jag namnsdag. Jag lärde några amerikanska vänner och kollegor om svenska namnsdagar för ett tag sen, och idag har jag redan fått flera “Happy Sanna Day!”-meddelanden från dem. Fint tycker jag, att få ha sin egen dag.

    2.
    En märklig (men trevlig) grej som har hänt det senaste året eller så är att mitt hår har blivit lockigt. Bilden ovan tog jag igår efter att bara ha tvättat håret och låtit det lufttorka (fönade dock luggen). Hela min familj har lockigt hår, men mitt har alltid varit ganska rakt. Inte nu längre, tydligen.

    3.
    Imorgon sticker jag till Las Vegas och hämtar upp en hoj som jag ska köra först genom Mojave-öknen och sen upp i bergen i ett par dagar. Det är omkring 43 grader varmt i både Vegas och öknen, så det här kan bli en smula obekvämt. Men det blir ett äventyr i alla fall!

  • Äventyr,  Vardagsfilosoferande

    Fyra dagar kvar till Alaska!

    Den här Alaska-resan alltså. Den är så himla… uppstyrd. Så är det såklart när man åker på en PR-resa med ett företag (i det här fallet motorcykeltillverkaren Royal Enfield), jag är bara så ovan vid det.

    Det dyker upp nya paket utanför ytterdörren varje dag. Det är swag från RE (till exempel tishan ovan — det är så pass uppstyrt att resan har en egen logga!) och grejer från olika sponsorer. Till exempel skyddsutrustning och en hjälm-bluetooth. Så mycket grejer! Som ska få plats i en resväska och följa med till Alaska om några dagar. Har redan börjat packa, men får nog lov att packa om dagen innan jag åker om det fortsätter såhär.

    Det är ändå ett sånt oerhört privilegium det här, att få en massa gratisgrejer hemskickade och att få åka på en hel drömresa som någon annan har planerat och betalat för. Allt jag behöver göra är i princip att packa gratisgrejerna i en väska och dyka upp på flygplatsen klockan 5 på måndag morgon.

    Jag känner mig ändå stressad. Det var längesen jag tog två veckors semester utan att jobba över huvud taget, så det är mycket att få klart på jobbet. Imorgon är egentligen en röd dag pga Juneteenth, men jag tänkte jobba ändå. Dagen efter jag kommer hem är också en röd dag pga 4th of July, så den här semestern råkade bli två dagar längre än planerat. Skönt men stressigt.

    Jag har även en lång lista över grejer jag måste fixa klart här hemma. Har en kompis som ska bo hemma hos mig och ta hand om djuren medan jag är borta, och jag har skrivit långa instruktioner om exakt hur man får min hund att äta sin mat, och hur man vet när han behöver gå ut och uträtta sina behov eftersom han inte säger till. Och så vidare.

    Har lite hjärtklappning som jag tror är en kombination av att vara så pepp att jag inte vet vart jag ska ta vägen och samtidigt stressad över att råka glömma något eller inte hinna klart med allt jobb.

    Det blir bra det här. Såklart. Måste bara komma ihåg att andas.