• Amerika,  Jobbrelaterat

    Om hur det funkar att vara arbetslös i USA

    Jag kom hem från min roadtrip i torsdags, efter att ha kört nästan 700 mil genom 11 delstater och 9 nationalparker på 16 dagar. Det var ett fantastiskt äventyr, och så välbehövligt, men nu är det dags att återvända till verkligheten.

    Jag har fått en del frågor både här och på Instagram om hur det funkar att vara arbetslös i USA. Här är några som jag tänkte försöka svara på så ärligt jag kan, utifrån min egen situation.

    Hur funkar det egentligen i USA? Finns nån form av a-kassa? Måste du ha privat sjukförsäkring när du är mellan jobb? Har du lagt undan pengar för eventuell arbetslöshet?

    Nu är jag verkligen ingen expert, jag har aldrig varit arbetslös tidigare så allt detta är ganska nytt, men ungefär så här ser det ut för mig. Den amerikanska motsvarigheten till a-kassa är unemployment insurance. Det ser lite olika ut beroende på vilken delstat man bor i, men här i Kalifornien får man mellan 40 och 450 dollar i veckan, baserat på ens tidigare inkomst.

    Jag kvalificerar för den högsta summan och får just nu 1800 dollar i månaden innan skatt (ca 19800 svenska kronor). För lite perspektiv ligger min hyra på 1550 dollar (17000 sek), och detta är väldigt lågt för Kalifornien, så för de allra flesta tror jag att det är svårt att leva på unemployment, speciellt de som inte får den högre summan.

    I mitt fall klarar jag mig ändå fint just nu, på grund av två anledningar. Dels fick jag ett avgångsvederlag motsvarande ungefär tre månadslöner, och dels har jag sparpengar undanlagda av just den här anledningen.

    När det gäller sjukförsäkringen är det lite värre. När man har sjukförsäkring genom sitt jobb i USA och förlorar jobbet är man automatiskt berättigad till något som heter COBRA. COBRA innebär att man temporärt får fortsatt tillgång till sjukförsäkringen man hade genom jobbet, tills man hittar något annat. Det här låter ju bra i teorin, men det är svindyrt i praktiken. För mig skulle det kosta ungefär 800 dollar i månaden, alltså nästan 9000 svenska kronor. Så jag har inte bestämt om jag ska skaffa COBRA eller helt enkelt live on the edge ett litet tag.

    Vill påpeka att jag ändå är otroligt privilegierad i den här situationen. Jag har sparpengar och ett avgångsvederlag och får den högsta summan från unemployment. Jag klarar mig finansiellt utan större problem minst resten av året, och har investeringar jag kan casha ut efter det om det skulle krisa.

    USA är ett extremt klassamhälle där otroligt många lever under fattigdomsgränsen, så det är svårt att använda min situation för att prata om hur det fungerar att vara arbetslös i det här landet rent generellt. Men det hoppas jag att ni förstår.

  • Jobbrelaterat,  Motorcyklar

    Från uppsägningar till Born Free

    Tack för era fina kommentarer på förra inlägget. Det finns egentligen inga ord, så jag låter det mesta jag känner vara osagt just nu. Livet pågår trots allt ändå, på något vänster. Här är några andra saker som har hänt på sistone:

    Förra veckan sa mitt jobb upp 35 procent av mina kollegor. Det var andra gången i år, i januari var det nästan 50 procent som fick gå. Den här gången var jag inte beredd och det kom som en rejäl chock. Jag har fortfarande kvar mitt jobb, men det är traumatiserande och inte bra för arbetsmoralen att gå igenom detta gång på gång. Speciellt nu när saker är så instabila i mitt privatliv och det hade varit extra skönt att slippa kaos på jobbet. Men nu är det som det är.

    På den mer positiva fronten var jag förra helgen inbjuden att visa upp en av mina motorcyklar på Born Free, en enorm motorcykelträff i Orange County. Mc-profilen Becky Goebel satte tillsammans med Harley-Davidson upp en utställning inne på eventet med custom-hojar ägda av kvinnor. Det var den första utställningen av sitt slag och vi var sammanlagt 8 inbjudna kvinnor. Kände mig otroligt hedrad över att ha blivit tillfrågad.

    Jag hängde på eventet hela helgen och pratade med så himla många människor. Jag är ganska van vid att folk känner igen mig från Instagram, speciellt i motorcykelkretsar, men det här var första gången jag även blev igenkänd från TikTok. Kul att prata med folk, men även utmattande. Jag hade bokat ett hotellrum nära eventet lördag kväll och stupade i säng efter den första dagen och sov 11 timmar i sträck. Så går det när man är introvert och lajvar extrovert en hel helg.

    Killen i montern bredvid vår utställning visade sig för övrigt vara svensk. Han hade en stor svensk flagga bakom sig så jag gick såklart fram och började prata svenska. Det var lite stolpigt för oss båda, men det gick bra ändå.

    Så, ja. Så här är det ju, livet. Det går upp och ner.

  • Jobbrelaterat,  Vardagsanekdoter

    Direktrapportering med staycation och goodiebags

    Professionella bloggare som bloggar varje dag är smarta och planerar ut sina inlägg och schemalägger dem i förväg. Så jobbar inte jag. Istället kommer jag på varje eftermiddag eller kväll att just det, jag måste ju blogga också, vad ska jag skriva om egentligen? Så den här månaden blir det mycket liveblogg, med exakt vad som händer i mitt liv medan jag skriver inlägget.

    Just för tillfället befinner jag mig på ett hotell några kilometer från mitt hem. Har blivit inbjuden av en motorcykeltillverkare för att vara med på presslanseringen av deras nya hoj. Får inte säga mer än så förrän imorgon, då själva lanseringen äger rum, men ikväll ska det i alla fall firas med cocktails och middag här på hotellet. Imorgon ska vi ut och köra den nya hojen hela dagen. Kul!

    En av mina favoritgrejer med såna här event är att tömma goodiebagen och se vad man får med sig hem. Har så mycket gratisgrejer som jag faktiskt använder, framför allt vattenflaskor. Om du känner mig vet du att jag inte går någonstans utan en vattenflaska.

    I dagens kasse låg det kaffe, en mini-espressomaskin, kaffemugg och en massa swag och snacks (skulle lagt upp en bild men allt har loggor från den nya hojen på sig, så det får bli imorgon istället). Jag dricker inte kaffe så det här får bli födelsedagspresenter eller nåt. Däremot har jag redan huggit in på en liten påse popcorn som låg i goodiebagen.

    Ja det var väl allt för dagens direktrapportering. Imorgon får ni se hojen!

  • Jobbrelaterat

    En dålig sak och en bra sak

    Lush green cliffs going into the Pacific Ocean, against a blue sky

    En dålig sak:

    Vet inte om det här har nått Sverige, men här i USA är just nu “tech layoffs” ett stort samtalsämne. Massor av stora techföretag, inklusive Google, Amazon, Microsoft, och nu senast Spotify, har sagt upp tusentals anställda. Flera mindre företag gör samma sak. Inklusive företaget jag jobbar för. Jag vet inte hur många som kommer att bli uppsagda, men det hela kommer enligt uppgift att ske imorgon.

    Vid den här tiden imorgon kommer jag alltså antingen att ha behövt säga hej då till en massa människor jag verkligen gillar att jobba med, eller så kommer jag att vara arbetslös. Två extremt dåliga alternativ, och jag har så mycket nervös energi i kroppen att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Har gjort ett intensivt träningspass och åkt på en motorcykeltur och känner fortfarande att jag skulle kunna springa ett maraton. Det är inte en rolig känsla.

    En bra sak:

    Oavsett vad som händer imorgon (?) kommer jag om exakt en månad att sitta på ett flygplan till Nya Zeeland, där jag ska köra hoj runt hela Sydön i en dryg vecka. Har sett fram emot detta i flera månader så det är verkligen typiskt att det här sammanfaller med allt jobbkaos. Men fan, kommer behöva en semester efter allt detta.

    Stay tuned, på båda fronterna. Och håll gärna tummarna.

  • Jobbrelaterat

    Vad jag är expert på

    Peppe ställde en rolig fråga i sin blogg: “Vad skulle du kunna föreläsa om i 30 minuter utan att förbereda dig?” 

    För mig handlar det främst om två ämnen. Det första är Elizabeth Holmes och Theranosskandalen. Har tillbringat SÅ mycket tid de senaste åren med att läsa alla böcker och artiklar, lyssna på alla poddar och kolla på alla dokumentärer om det här fallet eftersom det är så sjukt fascinerande och osannolikt. Satt klistrad framför rättegångsrapporteringen strax innan jul och följer till och med ett par före detta Theranosanställda på TikTok. Kan lätt hålla låda om detta i 30 minuter.

    Det andra ämnet är, kanske inte helt otippat, min andra stora passion här i livet (ja, efter Theranos då ?): roadtrippande. Eftersom jag jobbar som chefredaktör på ett roadtripföretag blir jag ofta intervjuad i olika medier i egenskap av roadtripexpert. Har citerats i bland annat Wall Street Journal, Martha Stewart Living, Woman’s Day Magazine och Nerdwallet.

    Det tar ju emot att kalla sig “expert” på något, kanske framför allt som kvinna. Antar att det är det där jäkla impostor-syndromet som dyker upp med jämna mellanrum. Men en grej som nyligen fick mig att skita i jante och säga att jag faktiskt ÄR expert på detta hände för bara ett par veckor sen. Då blev jag nämligen intervjuad för en artikel i Washington Post. Vet inte om jag ens kan förklara vilken stor grej det är att se mitt namn i tryck i WaPo. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig när jag pluggade journalistik i Stockholm eller när jag praktiserade på Svenska Dagbladet i gymnasiet. Nu står jag visserligen som källa och inte byline, men ändå. I’ll take it.

    Vad är ni experter på?

  • Jobbrelaterat,  Listor

    Jobblistan

    Nu snor jag en lista från Sandra Beijer.

    God morgon, hur är fredagskänslan?

    Jomen, bra! Strålande! Vi har långhelg i USA den här helgen eftersom måndag är Presidents Day och röd dag. Det är soligt ute och jag tänkte försöka blir klar med jobbet lite tidigt och gå och dricka ett glass bubbel på uteservering med Sarah medan det fortfarande är ljust ute. Ordentlig fredagskänsla alltså!

    Vad jobbar du med just nu?

    Har alltid lite svårt att förklara vad det är jag gör egentligen, speciellt på svenska. Men jag jobbar alltså som chefredaktör på ett techföretag inom resebranschen. Vi har ett gäng appar för husvagns- och husbilsägare och för folk som gillar att campa och åka på roadtrips. En av apparna är Roadtrippers, där har jag jobbat sen 2018. Men sen har det skett en del omorganiseringar och vi har blivit uppköpta och köpt andra appar, osv. Numera är jag alltså ansvarig för content production för minst fyra olika varumärken och leder ett team av redaktörer. Det är väldigt kul!

    Vad ser du fram emot mest jobbmässigt?

    Jag ser alltid fram emot de tillfällen då jag kan kombinera nytta och nöje, det vill säga när jag får betalt för att åka på roadtrips. Sitter just nu och planerar en tur till North Carolina i april för en artikel vi har planerat sen innan pandemin. Hoppas det blir av den här gången!

    Aw eller träning efter jobbet?

    Säger båda. Eftersom jag jobbar hemifrån brukar jag försöka hitta på olika anledningar att lämna hemmet efter jobbet, så att jag kommer ut i alla fall en stund varje dag. Ofta blir det någon sorts träning eller någon sorts aw, jag uppskattar båda.

    Vad har du jobbat med genom åren?

    När jag pluggade jobbade jag extra som spärrvakt i tunnelbanan, på Systembolaget och i bokhandel. Har aldrig haft ett heltidsjobb i Sverige eftersom jag flyttade till USA direkt efter universitetet. Här har jag jobbat som webbdesigner på en kreativ byrå, copywriter på ett medical software-företag, webbredaktör på ett magasin, och som managing editor och chefredaktör på mitt nuvarande jobb.

    Vilka jobb är du mest stolt över?

    Jag är faktiskt oerhört stolt över mitt nuvarande jobb. När jag pluggade journalistik brukade jag på skämt säga att jag ville bli chefredaktör innan 25. Nu blev jag det i alla fall innan 35, och det är ju inte så illa det heller.

    En stor del av mina arbetsuppgifter går ut på att redigera text skriven av amerikaner med engelska som modersmål, vilket i början orsakade en hel del impostor syndrome hos mig som inte har engelska som modersmål. Men numera känner jag mig så pass trygg i att jag behärskar det engelska språket på en avancerad nivå att jag liksom nästan njuter av att rätta andras fel? Plus att alla mina kollegor kommer till mig med grammatikfrågor. Älskar grammatik.

    Vad ville du bli när du var liten?

    Journalist och författare. 1 down, 1 to go. (Om man inte räknar den här boken alltså, men där var jag framför allt redaktör.)

    Vad drömmer du om för jobb i framtiden?

    Det här är en ganska knäpp grej att säga, men jag älskar mitt nuvarande jobb så himla mycket att jag inte ens kan tänka mig att göra något annat. Älskar mitt team och min chef och mina arbetsuppgifter och att jag får resa och göra roliga grejer och får bra betalt och har sjukförsäkring och flexibla arbetstider och kan ta så mycket semester jag vill och kan jobba varifrån som helst i världen. Vissa dagar/veckor/projekt/kollegor är såklart jobbiga ibland, men som heltidsjobb betraktat kan det nog inte bli mycket bättre än såhär.

    Med det sagt skulle det vara kul att kanske skriva någon liten bok någon gång i framtiden.

  • Jobbrelaterat

    En vecka i Tampa med husvagnar, solsken och en överraskningssvensk

    Jag är i Tampa, Florida, sen en knapp vecka tillbaka. Har varit här och jobbat på Florida RV SuperShow, en av de största husvagns/husbilsmässorna i USA. Företaget jag jobbar för ägs av en stor husvagnstillverkare, så en stor del av vår målgrupp är folk som går på såna här mässor. Jag, min chef, och en till kollega har sprungit runt i tre dagar och gjort “content”, samt nätverkat med folk i branschen.

    En av dagarna stod vår CEO och pratade med vårt moderbolags Chief Innovation Officer. Hans namnskylt hade ett skandinaviskt namn och jag tyckte att jag hörde en svensk dialekt när han pratade. Jag gjorde en snabb LinkedIn-stalkning och såg att han hade pluggat i Sverige. Så, så fort jag fick chansen gick jag fram och presenterade mig och så började vi prata svenska med varandra. Han kände igen mig som “motorcykeltjejen” från mitt jobbs Instagram, och det visade sig att vi båda är från Göteborg (jag är född där, dock uppvuxen i Stockholm). Så himla liten värld ibland ändå?

    Efter att ha varit aktiva och sociala varje vaken stund i tre långa dagar i sträck tyckte min chef att vi skulle lämna mässan och åka på en liten field trip. Vi tog vår lilla hyrbil och körde till en otroligt vacker strand. Vi tog av oss skorna, rullade upp byxorna och bara stod i det alldeles ljumna havet i över en timme. Det var så välbehövligt.

    Nu är det lördag och min sista dag i Tampa. Jag hade egentligen tänkt hyra en hoj och köra runt och utforska lite, men det är kallt och regnigt trots att det har varit sol och sommarvärme hela veckan. Så istället har jag hängt på hotellrummet, läst en bok, tvättat en maskin tvätt, packat och förberett lite jobbgrejer. Imorgon sticker jag nämligen till Miami för en veckas motorcykelsemester genom södra Florida. Det ska bli så fint.

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    Vi har skrivit en bok!

    Hej kompisar! Jag är hemma från två veckors äventyr i Alaska och har så mycket att berätta och så många foton att visa. Men måste samla tankarna, plus gå igenom alla bilder först. Så under tiden tänkte jag dela med mig av något annat spännande, nämligen detta: Vi har skrivit en bok!

    Med “vi” menar jag mina kollegor på Roadtrippers och jag. Boken heter “Roadtrippers Route 66: Chicago to Santa Monica” och är alltså en guidebok till Route 66. Den publicerades idag, äntligen, trots att den har varit mer eller mindre redo för tryck i ett år eller så.

    Alltså, jag är så stolt över detta? Nu vill jag ta med mig den här boken, sätta mig på en Harley och köra Route 66 hela vägen från Kalifornien till Chicago. Men det är alldeles för varmt för att göra det just nu, så det får vänta några månader.

    Här finns boken i alla fall, om någon är intresserad av att lära sig mer om en av de mest klassiska roadtrip-vägarna i USA.

    Alaska-inlägg kommer snarast!

  • Äventyr,  Jobbrelaterat

    Några grejer jag har skrivit + ett bonusäventyr

    Fick en kommentar från Charlotte:

    Går dina resereportage att läsa någonstans från Sverige? Vill veta mer om typ alla platser du skriver om här 🙂

    Det går absolut! Det allra mesta jag skriver hamnar på Roadtrippers Magazine, där jag jobbar som chefredaktör. Har egentligen inte tid att skriva så mycket som jag egentligen skulle vilja, men här är några reportage jag har publicerat de senaste månaderna:

    Omega Mart brings a strange, multi-sensory experience to a Las Vegas ‘grocery store’
    Om den nya Meow Wolf-installationen i Las Vegas. Ett MYCKET märkligt och spännande ställe. (Bloggade lite om det här.)

    Adventure motorcycling is growing in popularity as a major player enters the field
    Om Pan America, Harley-Davidsons nya äventyrshoj, och varför den är en sån big deal. (Bloggade om lanseringseventet här.)

    Eclectic folk art, a beer bottle chapel, and enchiladas with a twist at Tio’s Tacos
    Om en mexikansk restaurang i Riverside som har en stor trädgård full av ovanlig konst gjord av skräp, skapad av restaurangens ägare.

    Bungee jumping off the Bridge to Nowhere is a full-day adventure, not for the faint of heart
    Om när jag vandrade 8 km genom skogen för att hoppa bungee jump från en övergiven bro. (Bloggade om det här.)


    Mitt nästa project blir en reseguide till Pacific Coast Highway. På väg hem från roadtrippen i måndags tog jag dessutom en omväg förbi öknen norr om Los Angeles för att göra en annan rolig grej. Har en PR-kontakt på Chevrolet som för ett par veckor sen frågade om jag ville komma ut och köra en av deras sprillans nya pickups genom öknen. Det ville jag såklart!

    Jag fick tillbringa en halvdag med att köra en enorm Silverado Trail Boss på små slingriga ökenstigar upp till Burro Schmidt Tunnel. Det är en knapp kilometerlång tunnel genom ett berg mitt ute i öknen, som en man grävde ut helt själv i början på 1900-talet av oklar anledning. Omkring 38 år tog det. Vi gick genom hela tunneln, som var mörk och trång. Men ute på andra sidan fick vi se en enorm ökenutsikt.

    Så här kan det förresten se ut när någon ger mig ett fordon och säger “Show us what you got”. Fick upp den till ungefär 150 km/h, vilket är hyfsat snabbt på sand. Så. himla.kul.

    Reportage om detta kommer också till Roadtrippers inom en snar framtid. Har jag sagt på sistone hur mycket jag älskar mitt jobb?

  • Jobbrelaterat

    Jobbet går bra i alla fall

    Sist jag skrev något om mitt jobb var i början av juni, mitt under den största arbetslöshetsvågen i USA. Då hade runt 30 miljoner amerikaner förlorat sina jobb pga pandemin och allt var kaos. Mitt jobb varslade ett gäng personer och vi som var kvar fick tre gånger så mycket att göra.

    Sen dess har det blivit betydligt bättre, i alla fall i min lilla bubbla. Alla som varslades har blivit återanställda, och jag fick en efterlängtad befordran. Har inte skrivit något om detta eftersom det känns konstigt att skylta med hur BRA det går för mig medan jag har mängder av vänner och bekanta som inte har jobbat sen i mars när allt stängde ner.

    I alla fall. Under de senaste veckorna har vi haft våra årliga performance reviews. Jag inser nu att jag aldrig har haft ett heltidsjobb i Sverige och inte vet om man gör sånt där? Alltså har som ett utvecklingssamtal med sin chef en gång om året?

    Jag hade i alla fall ett sånt samtal med en av personerna jag är chef över häromdagen och vi pratade en del om det här med work-life balance. Jag som är svensk har en helt annan filosofi kring arbete än många (de flesta?) amerikaner jag har jobbat med.

    I USA är det extremt vanligt att folk jobbar fler än 8 timmar om dagen. Det finns ingen lagstadgad semester, många yrken går inte att försörja sig på även om de är på heltid för att den federala minimilönen är så låg, och det anses vara tecken på ambition att dyka upp först på morgonen, gå hem sist på kvällen och aldrig ta ledigt. Allt detta är såklart skit, speciellt det där med att inte ta semester.

    Men jag är så glad att jag har den svenska mentaliteten kring hur viktigt det är att vara ledig liksom inrutad i mig från födseln. Jag är helt övertygad om att det gör mig till en bättre chef än någon som står med piskan och räknar antal arbetstimmar istället för avklarade arbetsuppgifter, eller likställer ambition/arbetsmoral med att halvt jobba ihjäl sig.

    Det hjälper helt klart att jag jobbar på ett företag med rimliga arbetsvillkor. Vi har hyfsat flexibla arbetstider och obegränsat med semestertid, och företagsledningen uppmanar oss ofta att utnyttja detta. Det går kanske inte att ta fyra veckors ledigt på raken mitt i sommaren, detta är trots allt fortfarande USA. Men på tidigare jobb har jag haft 10-15 semesterdagar om året (inklusive sjukdagar), och det känns både orimligt och dåligt för hälsan.

    Världen står i brand, men det går i alla fall bra på jobbet. Känner mig tacksam för detta i princip varje dag. (Även tacksam för gulliga kollegor, se bild ovan.)