• Bra saker

    35 and counting

    Idag fyller jag 35. Det har varit en så fin födelsedag hittills, och det är inte ens lunchtid ännu. När jag klev in i köket imorse stod M där med tårta och två dussin röda rosor. Sen hade jag lönesamtal med min chef och fick en löneförhöjning på 14%. Det ska bli 30 grader varmt idag, och om ett par timmar ska jag iväg på premiären av Alaska-filmen tillsammans med några av mina bästa personer.

    Förra veckan var jobbig. Jag var så ledsen, och är för den delen fortfarande ledsen. Men idag tänker jag bara fokusera på det positiva. Och än så länge finns det positiva saker så det räcker och blir över. Har goda förhoppningar om 35.

  • Bra saker,  Helgen som gick

    Punkhjärtan, passionsfrukt och gifflar på stranden

    Steve verkar (temporärt?) må lite bättre igen, så inga svåra beslut fattade ännu. Sån jäkla emotionell bergochdalbana detta. För att lätta upp stämningen kommer här några grejer som har hänt på sistone.

    Min kompis Katie var och tatuerade sig på en tatueringsstudio som råkar ligga granne med mitt hus. Så jag promenerade över och kom hem med ett par spontana smågrejer. Det här punkhjärtat känns ju long overdue.

    Har ätit gifflar på stranden.

    Fick äntligen tillbaka min hoj efter Alaska-resan. Kolla hur skitig den är! Så många minnen i all denna smuts dock, vet inte om jag ens vill tvätta bort alla Alaska-insekter som offrade sina liv för den här resan.

    En dag fick jag feeling och vandrade till toppen av ett berg. Behövde komma ut ur huset och hade en ljudbok att lyssna klart på, så det här kändes som ett bra sätt att slå två flugor i en smäll.

    Inte världens smartaste idé att göra en av San Diegos brantaste hajkar på mitt kassa knä dock, kunde inte sova senare den här kvällen för att det gjorde så ont. Men fick i alla fall se en fin solnedgång, och lyssnade klart på boken. Så, värt det?

    Har ätit sjuka mängder passionsfrukt. Katie och Jordan har ett passionsfruktträd som bågnar av frukt just nu. Jag har anmält mig som frivillig att ta hand om allt överflöd. Älskar passionsfrukt, och det brukar av någon anledning inte gå att hitta i affären här.

    I lördags hade jag läppstift på mig för första gången på… ett år? Jag vet inte.

    Jag promenerade i alla fall tre kvarter till ett hotell med en pool där en kompis hade möhippa. Det är högsommar i San Diego just nu med över 30 grader på dagarna, så att få svalka mig i en pool i ett par timmar var precis vad jag behövde.

    En fin grej? Mina grannar vet att jag har varit ledsen över Steve, så de kom över med hemmagjord pastasallad, “Så behöver du i alla fall inte tänka på att laga mat.”

    ❤️

  • Bra saker

    En oväntad utveckling

    Som ni kanske minns var jag i april på ett lanseringsevent för Pan America, Harley-Davidsons nya äventyrshoj. Där fick jag bland annat träffa M, Lead Engineer för Pan America-projektet, som råkade vara både trevlig och sjukt snygg. Vi flörtade lite diskret (?) under hela tredagarseventet, och den sista kvällen satt vi uppe och pratade till klockan 4 på morgonen.

    Sen dess har vi gjort följande:

    • Pratat i telefon i 1-3 timmar nästan varje kväll.
    • Åkt på en roadtrip tillsammans längs Pacific Coast Highway. M bor i Wisconsin och körde sin hoj hela vägen till Kalifornien för att hänga med mig på detta.
    • Jag har hälsat på honom i Wisconsin i 10 dagar. Även detta avslutades med en roadtrip.
    • Och slutligen har M tillbringat den senaste veckan hos mig i San Diego. Han flög hem igen igår.

    Nästa vecka ska han till Vegas för en jobb-grej, så vi tänkte mötas där och åka på ytterligare en liten roadtrip tillsammans.

    Jag vet inte vad något av detta betyder. Förstår faktiskt inte riktigt vad som hände eller hur detta gick till!? Hade inga som helst planer på att börja dejta någon över huvud taget, och speciellt inte någon som bor 350 mil och två tidszoner bort. Någon som inte alls ser ut som de snubbar jag brukar hänga med (han har noll tatueringar!?).

    Men det är fint. Vi har kul tillsammans. Vi gillar äventyr och motorcyklar och har flexibla jobb som vi kan sköta i princip varifrån som helst.

    Så, ja. Om ni undrar varför det har varit så tyst här på sistone är det för att jag har maratonhängt med M och inte haft tid till något annat. Nu är jag helt utmattad från alla äventyr och behöver ta igen lite sömn.

    Herregud. Vi får väl se hur detta går.

  • Bra saker,  Djur

    The comeback kid

    Hörrni, TACK för all kärlek och allt stöd på förra inlägget. Jag har glada nyheter! Efter att ha sovit i ca 48 timmar i sträck vaknade Steve igår och var… helt normal igen? Han vandrade in på mitt kontor och luktade på mina fötter som han brukar göra, och sen vandrade han in i köket för att leta efter mat.

    Han har ätit SÅ MYCKET idag. Jag ger honom i princip så mycket mat han vill ha eftersom han har gått ner ett halvt kilo i vikt (vilket är väldigt mycket när man bara väger tre kilo), och han glufsar i sig för glatta livet.

    Vi har gått på en liten promenad och han har till och med NÄSTAN lyckats ta sig upp för den lilla trappan till min bakdörr helt själv (han tog sig upp för tre av fyra trappsteg, sen glömde han hur trappor fungerar — lätt hänt!).

    Han är såklart inte frisk helt plötsligt. Steve har fortfarande pankreatit och njurproblem, två tillstånd som bör regleras med hjälp av strikt kost (dock två helt olika typer av kost). Han är fortfarande extremt petig med maten och det finns inte en chans att han kommer äta den receptbelagda veterinärkosten.

    Men precis som flera av er sa (och jag uppskattade detta så mycket) så kommer han att berätta för mig när det är dags att vandra vidare. Och han har visat med ALL önskvärd tydlighet att han vill fortsätta leva ett tag till. Är så tacksam för detta ♥

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    Vi har skrivit en bok!

    Hej kompisar! Jag är hemma från två veckors äventyr i Alaska och har så mycket att berätta och så många foton att visa. Men måste samla tankarna, plus gå igenom alla bilder först. Så under tiden tänkte jag dela med mig av något annat spännande, nämligen detta: Vi har skrivit en bok!

    Med “vi” menar jag mina kollegor på Roadtrippers och jag. Boken heter “Roadtrippers Route 66: Chicago to Santa Monica” och är alltså en guidebok till Route 66. Den publicerades idag, äntligen, trots att den har varit mer eller mindre redo för tryck i ett år eller så.

    Alltså, jag är så stolt över detta? Nu vill jag ta med mig den här boken, sätta mig på en Harley och köra Route 66 hela vägen från Kalifornien till Chicago. Men det är alldeles för varmt för att göra det just nu, så det får vänta några månader.

    Här finns boken i alla fall, om någon är intresserad av att lära sig mer om en av de mest klassiska roadtrip-vägarna i USA.

    Alaska-inlägg kommer snarast!

  • Bra saker

    Den allra värsta grannen flyttar ut

    Vill ni veta en extremt trevlig sak som har hänt på sistone? Min närmaste granne har flyttat ut!

    För ett drygt år sen skrev jag ett argt och uppgivet inlägg om X och hennes eviga festande och att hon alltid hade en massa folk på besök. Då hade hon bara bott här i två veckor, men jag (och mina andra grannar) var redan så jävla less.

    Det blev lite bättre efter att vi kontaktade hyresvärden och han kom och tog sig ett snack med grannen. Men det blev aldrig speciellt bra.

    Jag som delade en vägg med henne hörde exakt vad som pågick i hennes hus dygnet runt och jag kan intyga att hon festade HELA TIDEN. Varje dag. Min hobbydiagnos är att hon är en alkoholist som inte klarar att vara ensam, så hon hade alltid minst 2-3 personer boende hos sig som också festade nonstop.

    Vid ett tillfälle flyttade en kille in hos henne, och honom fick en annan granne ringa polisen på efter att han hade betett sig aggressivt och skrikit en massa homofobiska skällsord till ytterligare en annan granne. När vi ringde hyresvärden om detta visste han inte ens att X hade en ny person boende hos sig, något hon hade kunnat bli vräkt över. Så mycket drama!

    Ja, så här fortsatte det alltså i ett drygt år. Sen stack jag iväg på min PCH-roadtrip förra veckan och när jag kom hem igen några dagar senare var hon borta. Bara sådär. Min hyresvärd sa att hon hade gett honom en tre dagars notice (hyreskontraktet kräver 30 dagar), så hon var verkligen den sämsta grannen ända till slutet.

    Nu är det tomt i den andra halvan av mitt parhus och det är SÅ lugnt och skönt. Har pratat med mina grannar om att vi borde ställa till med fest för att fira att X är borta, vilket är lustigt eftersom ingen förutom X någonsin har fest här.

    Litar inte helt på min hyresvärds omdöme, men han har lovat att försöka hitta någon lite lugnare den här gången. Håller tummarna för att nästa granne är snäll och tyst.

  • Bra saker

    Vax to the future

    Här kommer några bra saker som har hänt på sistone!

    Vi tar det största först: Förra veckan fick jag min första dos av Pfizer-vaccinet. Det gick snabbt och jag fick inga biverkningar, förutom lite ont i armen. Min mamma i Sverige fick sin första dos två dagar senare, något jag är oändligt tacksam för.

    Tänker nästan varje dag på att om Trump fortfarande vore president så finns det inte en chans att det hade gått så här snabbt för alla att vaccinera sig här. Det finns såklart mycket man kan kritisera med USA:s respons till covid, inklusive att man har köpt upp många fler vaccindoser än vad som behövs så att det blivit svårare för fattigare länder att få tag på vaccin. Men jag är samtidigt så jävla tacksam över att nästan alla jag känner i det här landet har vaccinerats eller kommer att vaccineras inom en snar framtid. Försöker hålla två saker i huvudet samtidigt.

    Nu börjar det kännas som att livet återvänder, äntligen. Det är en hisnande tanke.

    En annan grej jag gjorde förra veckan var att göra den sista avbetalningen på mitt Harley-lån. Köpte min Dyna för drygt 6 år sen, och nu är den äntligen helt avbetald och ägs till 100% av mig och inte av banken. Det känns stort. Nu är garaget ganska fullt, annars hade det varit frestande att lägga den summan jag nu kommer ha över varje månad på någon ny leksak. Men så kul ska vi kanske inte ha det.

    Slutligen har fem (!) av mina närmsta vänner fyllt år den senaste veckan. Förra året vid den här tiden var vi mitt i lockdown och ekonomisk kris och karantän och det blev inget firande av aprilfödelsedagarna. Vi hade inte heller kunnat tänka oss att pandemin fortfarande skulle pågå så här ett år senare. Men nu när alla snart är vaccinerade blir det till att ta igen den förlorade tiden många gånger om. Längtar.

  • Äventyr,  Bra saker,  Motorcyklar

    Sommarkänslor och Alaska

    Hur jag vet att jag fortfarande är svensk även efter nästan 13 år i Kalifornien: Så fort det börjar bli varmt igen efter en lite småkylig vinter drabbas jag ordentligt av SOMMARKÄNSLOR.

    Den här veckan ska det bli 29 grader varmt flera dagar i rad och det finns ingenting som gör mig så lycklig som värme och solsken. Det gör att alla problem känns obetydliga, all musik låter bättre, all mat smakar fantastiskt och livet känns bara rent allmänt kul och spännande.

    Om två veckor får dessutom alla Kalifornienbor över 16 vaccinera sig mot covid (jämfört med nu då vaccinet bara erbjuds till vissa risk- och åldersgrupper), vilket ännu mer gör att det känns som att livet börjar återvända på riktigt efter det här helvetesåret.

    Jag känner mig alltså allmänt pepp just nu, dels på grund av sol och vaccin, och dels på grund av en annan grej som jag har drömt om och som kommer bli verklighet om ett par månader.

    För ett tag sen läste jag Kristin Hannahs fantastiska roman The Great Alone (Himmel över Alaska på svenska) och skrev kort om hur jag har gått runt ett ganska bra tag nu med en rent fysisk längtan efter att få besöka Alaska. Och mer specifikt efter att köra hoj i Alaska. Eftersom gränsen mellan USA och Kanada fortfarande är stängd pga covid, och eftersom det skulle ta minst en månad att köra från San Diego till Anchorage och tillbaka, har jag tänkt att detta är något som får vänta ett år eller två.

    MEN. Som ni vet köpte jag en Royal Enfield Himalayan i december, och några månader senare hörde Royal Enfield USA:s marknadsföringschef av sig på Instagram och frågade om jag skulle vara intresserad av att åka till Alaska med RE i sommar. Jag svarade omedelbart JA i versaler, no questions asked.

    Men nu är det mesta bokat, och detaljerna ser ut så här: Royal Enfield har satt ihop en grupp på ungefär 10 personer för en motorcykeltur genom Alaska i slutet på juni. De kommer att skeppa våra hojar till Anchorage, samt betala för våra flygbiljetter och hotellrum. Sen kommer vi att köra runt i USA:s största delstat (Alaska är större än Kalifornien, Texas och Montana tillsammans) i 10 dagar och utforska nationalparker, kust och grusvägar.

    Jag och en av de andra tjejerna som ska åka har DM:at varandra på Instagram och undrat om det här verkligen är på riktigt, det låter liksom för bra för att vara sant. Men igår fick jag mina flygbiljetter på mejlen, så det verkar som att detta faktiskt är något som kommer hända, det är inte längre bara en bucket list-dröm.

    Så, för att sammanfatta: sommarvärme, vaccin, Alaska. 2021 kan nog bli ett skapligt år ändå. Och herregud vad jag älskar Instagram ibland.

  • Amerika,  Bra saker

    Idag är en bra dag

    Onsdagen den 6:e januari satt jag klistrad framför nyheterna hela dagen medan beväpnade nationalister och Trump-anhängare stormade Washington, D.C. Idag, exakt två veckor senare, sitter jag här framför nyheterna igen, men av helt andra anledningar. Idag är den första dagen på fyra år som Donald Trump inte är president, och det är en sån enorm lättnad att jag bara vill gråta.

    Jag har nog aldrig kollat på en insvärningsceremoni tidigare, har lite svårt för såna här uberamerikanska tillställningar med fokus på FLAGGAN och PATRIOTISM och NATIONALSÅNGEN, men idag kollar jag i alla fall. Jag vaknade klockan 5 imorse och kände mig REDO för den här dagen.

    USA kommer inte att bli perfekt bara för att Trump är borta (från Vita huset och från Twitter), men det är ett steg i rätt riktning. Idag tänker jag fira att vi har en kvinna som VP och en ny administration ankrad i vetenskap och empati.

    Imorgon börjar nästa steg i kampen för ett bättre och mer humant USA ✊

    Foto: Jonathan Newton/Washington Post
  • Bra saker,  Helgen som gick

    Vad jag gjorde under julledigheten

    Idag är det söndag, den sista dagen på min 11 dagar långa julledighet. Förutom min lilla julaftonsroadtrip hade jag ingenting planerat för den här ledigheten och var lite orolig över att jag bara skulle sitta hemma och ha tråkigt. Så blev det INTE. Istället blev det så många aktiviteter att jag nu ser fram emot att börja jobba igen så att jag kan få vila lite.

    Förra veckan var det dags att inviga min nya hoj på riktigt, genom att köra offroad i öknen. Jag drog med mig Andy som är den enda andra personen jag känner med en äventyrshoj. Vi stannade och hajkade till en plats med gamla grottmålningar mitt ute i öknen. Jag råkade även köra omkull ett par gånger. Det är SJUKT SVÅRT att köra i djup sand! Kom hem med ganska många blåmärken på benen, men nu är hon ordentligt invigd i alla fall.

    En dag hörde min kompis Fred av sig och undrade om jag ville komma förbi och köra minihojar med honom. Han har två såna här pyttesmå motorcyklar på 8 hästkrafter vardera, så vi tog varsin och körde så snabbt vi kunde genom grannskapet. Det var extremt kul!

    En annan dag hajkade Sarah och jag till toppen av ett berg. Det var min första ordentliga hajk sen jag skadade knät för ett par månader sen och det kändes fint att vara någorlunda tillbaka på banan igen. Vi firade genom att dricka varsitt glas champagne på toppen. Det var trots allt dagen innan nyårsafton.

    På årets första dag klev jag upp klockan 4:30 på morgonen och körde 2,5 timmar till Big Bear där jag mötte upp med min kompis Genevieve. Vi hade lite spontant bestämt oss för att åka snowboard, och vi kunde inte ha valt en bättre dag för detta. Vädret var PERFEKT. Soligt och ganska varmt, men samtidigt tillräckligt kallt för att snön skulle vara mjuk och pudrig. Ska verkligen försöka få till fler såna här dagar den här vintern.

    Sist men definitivt inte minst gjorde jag detta idag: cyklade 53 kilometer. Har aldrig cyklat längre än kanske en mil i taget tidigare, så detta var en enorm prestation för mig.

    Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle hajka, köra offroad, åka snowboard och cykla över 5 mil på samma vecka så hade jag trott att den personen var galen. Men jag har aldrig varit så aktiv som jag har varit under de senaste nio månaderna, och har förmodligen inte haft bättre kondition än jag plötsligt har nu heller.

    Är tacksam varje dag över att jag bor på en plats där det går att vara utomhus och göra saker året runt. Vet inte hur jag hade tagit mig igenom den här pandemin annars.

    Nu sitter jag här på soffan med en öl, en bok och en hund. Ska carpa skiten ur de sista semestertimmarna.

    Gott nytt år på er!