• Bra saker

    San Diegos högsta punkt

    Igår kväll stod jag uppe på toppen av Cowles Mountain – den högsta punkten i San Diego – och såg solen gå ner över staden, efter att ha hajkat uppför hela berget tillsammans med Andy. Där någonstans insåg jag att jag under de senaste tre månaderna har hajkat mer än under de tidigare 30+ åren sammanlagt.

    Sjön man ser i mitten av den första bilden ovan heter Lake Murray. Den promenerade vi runt häromdagen, omkring en mil sammanlagt. Efteråt föll båda mina stortånaglar av, men det kan jag bespara er en bild på.

    Och igår blev det alltså en halvmil upp till toppen av Cowles och ner igen.

    När vi inte hajkar är vi numera ute och cyklar. Förra veckan körde vi ett par mil som mest bestod av väldigt branta uppförsbackar, men fick i alla fall se en fin flod.

    Jag har nog aldrig varit så här aktiv och hurtig tidigare, definitivt inte i vuxen ålder. Men om man får säga en bra sak som pandemin har fört med sig så är det den här eviga längtan jag numera har efter att vara utomhus. Och speciellt det här hajkandet har redan tagit mig till så många vackra platser jag aldrig annars hade fått se att jag liksom bara vill ha mer? Det är även fint att ha en kille som känner likadant.

    Nu har jag beställt ett par rediga vandringskängor för att förhoppningsvis få behålla resten av mina tånaglar. Och om allt går som det ska (dvs så länge Kalifornien inte stänger ner helt igen) så kommer vi om ett par veckor att befinna oss i Yosemite National Park för flera dagars motorcykelåkande och vandrande. Just nu mina två favoritaktiviteter.

    En sak till förresten. Det var så mycket folk på berget att vi behöll munskydden på hela hajken. Det är så många som klagar på att behöva ha munskydd, men jag gillar det? Tar plötsligt så himla mycket bättre selfies.

  • Bra saker

    En dag till sjöss

    Sen pandemin började har jag haft ett sånt himla behov att vara utomhus och röra på mig. Det är väl en ganska naturlig reaktion på att bli beordrad av staten att stanna hemma, men för mig är det ändå en ovan känsla eftersom jag aldrig har varit mycket för friluftsliv. Älskar att vara utomhus, men brukar mest vilja typ flyta runt i en pool eller köra hoj någonstans, inte hålla på och motionera.

    Men nu! De senaste månaderna har jag haft en liksom fysisk längtan efter att röra på mig i naturen. Har både hajkat och kört mountainbike en massa, vilket har varit fantastiskt. Men jag har saknat att vara i eller på vattnet. Typ simma eller åka båt. Så i torsdags efter jobbet hyrde A och jag varsin kajak och paddlade runt i Mission Bay i ett par timmar.

    Jag har i många år sagt att jag behöver skaffa mig en vän med en båt. Älskar att åka båt, men gör det alldeles för sällan eftersom 1) jag har ingen båt och 2) jag känner ingen annan i San Diego som har en heller.

    Hade jag haft ett hus med en stor trädgård/uppfart hade jag köpt en liten motorbåt som jag kunde bogsera ner till havet när andan faller på. Men nu har jag ingenstans att förvara en båt (det är så vitt jag vet i princip omöjligt att få båtplats i vattnet här, plus svindyrt) så det får vänta.

    Häromveckan kom jag på att jag istället kunde köpa mig en kajak och började genast göra research kring detta eftersom jag inte vet något om kajaker. Men tänkte att det vore smart att hyra en och paddla runt ett tag innan jag la en massa pengar och energi på att köpa en egen, för att kolla så att detta är något jag faktiskt vill göra igen. Och det var det!

    Det var PERFEKT väder ute och jag hade hembakade kanelbullar med mig så vi stannade mitt i viken och fikade.

    Och efteråt gick vi ner till stranden och badade. Sen plockade vi upp en pizza och åkte hem och åt middag. Sån himla bra torsdag. Kommer helt klart göra detta igen (förhoppningsvis i min egen kajak). Väldigt pandemi-vänlig aktivitet.

  • Bra saker

    Några bra grejer i all misär

    Det här har varit en riktig skitvecka, men jag känner att jag behöver väga upp det med något positivt. Så här är några bra grejer som har hänt på sistone.

    På en av mina promenader genom mina nygamla kvarter råkade jag gå förbi ett svenskt hus! Svensk flagga i topp och en varningsskylt på svenska. Jag blir alltid så himla blödig när jag ser svenska saker i USA, det här var verkligen inget undantag. Känns tryggt på något sätt att veta att jag har landsmän bara några kvarter bort.

    När det började luta åt att Kalifornien skulle stängas ner för ungefär en månad sen så var det första jag gjorde att beställa en läsplatta. Tänker INTE vara fast i mitt hus utan att kunna läsa böcker. Nu förstår jag inte varför jag inte gjorde detta för flera år sen. Jag har helt plötsligt tillgång till svenska böcker! Och så insåg jag häromdagen att det går att låna både eböcker och ljudböcker helt gratis från biblioteket. Det är som att ha hittat en gömd skatt, jag känner mig helt rik.

    En dag stod det en påse utanför min dörr. I den fanns tre Bud Light Limes, ett par munskydd och en liten bukett med handplockade blommor. Det var en present från A, killen jag dejtar. Så himla fint, och väldigt 2020.

    Det har hänt något konstigt med mig i den här karantänen. Plötsligt har jag lust att BAKA. Jag som egentligen hatar att baka, och dessutom är väldigt dålig på det. Häromdagen lyckades jag dock göra frallor som till och med var hyfsat goda, om än lite platta. Eftersom det inte går att få tag på jäst i mataffären längre (jag är uppenbarligen inte den enda som fördriver karantäntiden med att baka) så fick jag använda bakpulver. Nu har jag dock fått jäst av en kompis, så stay tuned, tänkte försöka mig på något annat snart.

    En dag blev jag så sugen på en hamburgare med pommes frites. Hade dock inget färdigt hemma, varken hamburgerbröd, burgare, eller pommes, så jag fick göra allt från scratch. Använde en av mina frallor (se ovan) som bröd, gjorde bönbiffar efter det här receptet, och hittade två potatisar i kylen som jag skar upp och slängde in i ugnen. Det blev förvånansvärt gott!

    Den här katten driver mig på gränsen till vansinne exakt varje dag, men hon är ganska rolig. Som att hon gör detta varje gång jag trycker min hand mot hennes bröst. La upp den här bilden i mina stories på IG och fick enorma mängder DMs, så nu lägger jag upp den här också.

    Bra sysselsättning: Att organisera alla böcker i bokstavsordning och kolla på Gilmore Girls. Jag har väldigt svårt för att kolla på nya eller seriösa grejer just nu. Vill bara se Disneyfilmer och GG. Eller ännu hellre sitta i ett helt tyst hus och läsa böcker.

    Sist men inte minst verkar det äntligen ha slutat regna. Jag har under mina 12 år i Kalifornien aldrig sett så mycket regn som den här vintern och våren, och verkligen inte så här pass långt in på året. Så fort det blev soligt igen passade jag på att lufta hojarna. En dag tog jag till exempel denna för att hämta upp en massa kattmat som en kompis inte hade användning för längre. Kände mig nästan normal för en stund.

    Det var väl det. Ni får gärna berätta om trevliga saker som har hänt er, behöver all positivitet jag kan få just nu.

  • Äventyr,  Bra saker

    Hur många nationalparker besökte jag 2019?

    Medan jag ändå bara ligger här på soffan och växlar mellan frossa och svettningar (kul semester detta, verkligen!) så tänkte jag passa på att göra några årssammanfattningar. Vi kan börja med detta: Mitt mål för 2019 var att besöka 10 nya nationalparker. Hur det gick? Bra OCH dåligt.

    Här kommer alla nationalparker jag besökte i år:

    Projektet drogs igång med pompa och ståt sista helgen i mars, dvs så fort det var tillräckligt varmt för att ta sig utanför San Diego på motorcykel. Katie, Jordan och jag tog en långhelg och körde genom Death Valley National Park. På vägen hem körde vi även genom Joshua Tree National Park, men där har jag som bekant redan varit många, många gånger så den var inte ny. 

    I slutet på maj begav sig det här gänget ut på en 10 dagar lång roadtrip där vi hade planerat att besöka minst 5 nationalparker. Men eftersom vi hamnade mitt i en snöstorm i norra Arizona fick vi ändra hela vår route i sista sekunden. Vi blev tvungna att skippa Utah och Colorado eftersom det var så mycket snö där plötsligt, och åka österut in i New Mexico istället. Därmed förlorade vi minst tre av de planerade nationalparkerna. Vi lyckades i alla fall ta oss till Zion National Park, men den var inte heller ny för mig.

    På samma roadtrip tog vi oss djupt ner i en grotta! Carlsbad Caverns National Park i New Mexico. Det var coolt. Men i allmänhet är jag mindre peppad på grottor än storslagna landskap.

    En till nationalpark hann vi med på den här resan, nämligen Saguaro National Park i Arizona. Där var det plötsligt 43 grader varmt, det var en enorm kontrast till den snöstorm vi tog oss igenom i samma delstat en vecka tidigare. 

    I augusti, bara en vecka efter att jag kom hem från en månad i Sverige, åkte Paul och jag till South Dakota för att hänga på Sturgis i några dagar. En av mina favoritgrejer på den här resan var att få köra hoj genom Badlands National Park. Som att befinna sig i ett månlandskap. 

    En månad senare var jag i en annan nationalpark, i en annan delstat, på en annan hoj. I September gjorde jag en solo-miniroadtrip genom Oregon och Washington och hamnade här, i Mount Rainier National Park. Det var regnigt men otroligt vackert.

    Sen blev det oktober och Katie och jag gav oss iväg på vår episka Kalifornien-roadtrip (som jag nästan helt har glömt att blogga om, sorry). Vi tog en omväg på 200 mil för att ta oss till Babes Ride Out och prickade in fyra nationalparker på vägen. Här är vi i Sequoia National Park, som väl i och för sig mest är känd för sina stora träd och inte vad nu detta är.

    Samma dag hann vi även med en liten sväng in i Kings Canyon National Park, som ligger precis bredvid Sequoia. 

    Sen hamnade vi då i ett av hela årets höjdpunkter för mig: Yosemite National Park. Jag hade aldrig varit här innan och hade väl ärligt talat inte varit överpeppad på att åka hit heller (har alltså bott i Kalifornien i 11 år och aldrig varit i Yosemite innan). Men jag insåg ganska snabbt varför: Det GÅR inte att göra det här stället rättvisa på bild. Alltså, det är omöjligt. Det är så enormt storslaget och mäktigt och överdådigt i IRL, men på bild ser det liksom bara ok ut? Sånt mindfuck. 

    Den sista nationalparken vi prickade av på den här resan var Pinnacles National Park, en av de nyare, mindre och minst besökta nationalparkerna i USA. Den var lite konstig. De flesta nationalparker är stora, med ordentlig infrastruktur och personal, och man måste stanna och betala en avgift för att bli insläppt (om man inte har ett National Park Pass, vilket vi såklart har, det här projektet skulle bli väldigt dyrt annars). Här fick man istället köra rakt in och gå in och betala på ett pyttelitet visitor center, men det skulle ju vara lätt att skippa om man inte är så ärligt lagd. Det gick inte heller att köra genom parken och komma ut på andra sidan. För att se något fick man parkera och vandra upp i bergen en sväng. Min kamera gick dessutom sönder här så ni får en GoPro-bild istället. Pinnacles var fint, men kändes mer som ett nationalmonument (de är ofta lite mer “vilda” och mindre uppstyrda) än en officiell nationalpark. 

    En av årets första nationalparker blev även en av de sista. I november tog jag omvägen genom Joshua Tree National Park igen på väg hem från Vegas

    Om ni inte har räknat blev resultatet alltså så här:

    Nya nationalparker: 9
    Tidigare besökta nationalparker: 2
    Totala besök: 12

    Ger mig själv ett B+ i betyg även om jag inte nådde riktigt ända fram den här gången. Är i alla fall nöjd med att jag fick köra motorcykel till/genom alla de 11 nationalparker jag besökte i år. Det är det överlägset bästa sättet att uppleva dem på, i alla fall om ni frågar mig. 

  • Bra saker,  Vardagsfilosoferande

    Nya leksaker lagom till vintern

    Vi ställde om till vintertid här i söndags och det är fan den värsta tiden på året. Jag flyttade över halva jordklotet för att komma undan kyla och mörker, och även om det för all del fortfarande är hyfsat varmt och skönt här så blir det precis lika mörkt som i Sverige. 

    Nu när jag bor själv och jobbar hemifrån försöker jag hitta på grejer att göra så jag kommer ut ur huset och inte sitter ensam hemma i mörkret varje kväll. Den här veckan är dock så packad med kompishäng att jag nog kommer längta efter att sitta ensam i mörkret snart. Så här:

    Måndag: Middag och filmkväll med A.
    Tisdag: Gick ut och tog ett par öl med Jenny.
    Onsdag: Middag och spelkväll hos Katie och Jordan.
    Torsdag: Lunch med Pauls syster Erin. 
    Fredag: Girls night med Sarah.
    Lördag: Ska ut och köra offroad med A. 
    Söndag: Lunch och häng med Claudia. 

    Det börjar även bli lite för kallt för att åka wakeboard (eller i alla fall för att jag ska tycka att det är KUL att åka wakeboard) så nu måste jag hitta en vinterhobby. Häromdagen gjorde jag därför detta: köpte en dirtbike! Alltså en liten motorcykel som man kör offroad med. Min kompis sålde den billigt så jag slog till. Vet inte riktigt varför jag inte har gjort detta tidigare, men det har nog mest att göra med att jag är rädd för att göra mig illa. Typ alla jag känner som kör dirt skadar sig jämt. Undrar ibland varför alla mina intressen måste vara ~*ACTION SPORTS*~, men nu är det så. 

    Samma dag som jag köpte hojen hörde min kompis Ryan av sig och undrade om jag ville ha en ny bas. Han spelar bas i Distillers och har alldeles för många instrument som ligger och skräpar hemma. JA TACK sa jag, trots att jag inte har spelat i band på flera år nu. Men jag tänker att en bas som har tillhört Distillers-basisten kanske kan få mig motiverad att försöka dra ihop ett nytt band. Så Steve och jag åkte och hämtade upp basen, och nu har jag plötsligt en massa nya leksaker.

    Så här tänker jag mig alltså vintern 2019/2020: kompisar och hobbies!

  • Bra saker,  Djur

    Glad Halloween och god jul från Steve

    Idag är det Halloween, så här kommer två julrelaterade (?) uppdateringar. 

    Den första är att min hund Steve numera har ett instagramkonto. En massa personer har tjatat på mig om att Steve borde ha en egen instagram, men jag har aldrig sett mig själv som en sån person som har ett konto för mina djur. Men sen köpte jag ett nytt kameraobjektiv som tar så här fina porträtt och så hittade jag Lolas gamla tomtejacka när jag flyttade och here we are. Nu är jag en sån person.

    Följ gärna! Gulliga bilder med långa tungor utlovas. @stevenjpuppers heter kontot eftersom P och jag alltid brukar hitta på roliga hela namn (förnamn, initial, efternamn) åt Steve och Steven J. Puppers är min absoluta favorit. 

    (Måste verkligen klippa hans naglar.)

    Den andra uppdateringen är att jag i ett svagt ögonblick när P och jag precis hade gjort slut bokade en flygbiljett till Stockholm över julen. Har inte firat en högtid med min familj på 11 år och har definitivt inte varit i Sverige i december på lika länge. Men nu kommer jag vara där i två veckor. Det ska bli fint att få hänga med familj och vänner, även om jag kanske inte ser fram emot mörker och kyla. 

    Berättade för övrigt för min lillebror att jag kommer hem i jul och hans exakta respons var “Oj har du slagit huvudet? Det är vinter här då, vet du?”

    Jaja. Får väl köpa en varm jacka helt enkelt. 

  • Bra saker,  Veckans solnedgång

    Nu åker jag till Sverige

    Imorgon åker jag till Sverige och är där i en hel månad. De senaste dagarna har jag hängt med alla mina bästisar, kört båda mina hojar en sista gång, gått ut på en sista promenad med hunden och ätit en sista middag med Paul. Jaja, jag vet, en månad är inte så himla lång tid egentligen, men det är helt klart det längsta jag har varit ifrån både hund, pojkvän, hoj och kompisar tidigare.

    Är i alla fall himla peppad på att få träffa min familj och mina vänner hemma i Sverige. Kommer att bo på Söder mest och antagligen promenera överallt. Så säg hej om ni är i krokarna och ser mig gå förbi! 

    Bonusbild från gårdagens solnedgång tillsammans med Katie och Edy vid Stilla Havet. Vi blev fotade av en professionell fotograf, så bättre bilder kommer. 

  • Bra saker

    PSA: Kolla på den här videon

    Har ni sett det här klippet? Tom Holland lipsyncar till Rihannas “Umbrella” — i drag. Det är ett drygt år gammalt, så antar att de flesta redan har sett det, men det är på riktigt något av det bästa jag har sett på TV, någonsin.

    Vet inte hur många gånger sammanlagt jag har kollat på det här klippet det senaste året. Det var ett tag sen sist dock, men igår var det någon som delade det på Twitter igen. Så nu är jag tillbaka i loopen där jag måste kolla på det minst en gång om dagen. 

    Jag vet inte ens vem den här killen är (eller ja, har ju listat ut att han spelar Spider-Man i de nyare filmerna, men jag har inte sett dem) och han är absolut inte min killtyp. Men det här uppträdandet är ändå så jäkla HETT? 

    Okej. Det var allt. End of public service announcement. 

  • Bra saker

    Några roliga äventyr jag ska på i år

    Det här året alltså. Jag har så många roliga saker planerade att jag känner mig helt stressad. Längtar efter vissa grejer som händer typ i höst, men har en miljon saker att göra innan som är precis lika roliga? Vilket jävla i-landsproblem va. 

    Här kommer ett axplock:

    – Imorgon sticker jag iväg och campar i öknen med alla mina bästisar. Tre av dem (inklusive min kille) fyller år den kommande veckan, så vi tänkte att vi firar med motorcyklar, hundar och solsken på vår bästa campingplats i Anza-Borrego Desert State Park. 

    – I början på maj är det El Diablo Run, ett stort 4-dagars motorcykelparty i San Felipe, Mexiko. Det är en sån rejäl fest att det bara händer vartannat år, och det här blir tredje gången jag tar hojen ner till San Felipe just för detta. Vi har hyrt ett stort hus vid stranden för ca 15 personer, så det borde bli hur kul som helst.

    – I slutet av maj/början av juni åker jag iväg tillsammans med Paul, Katie, Jordan, Ace och Edy på en 9-dagars motorcykelroadtrip genom Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah, Colorado och New Mexico. Vi börjar hela kalaset med två nätter i Las Vegas eftersom detta råkar vara samma helg som Punk Rock Bowling, och det vill man ju inte missa (detta blir mitt tionde år på den festivalen!). 

    – I slutet av juni är det Born Free, en gigantisk motorcykelträff här i södra Kalifornien som jag åker på varje år. 

    – Hela juli tänkte jag vara i Sverige. Under den tiden hoppas jag på att hinna med en sväng till Tyskland för att gå på Petrolettes, en motorcykelträff för kvinnor som äger rum den sista helgen i juli. Vi får se!

    – I augusti ska jag på Sturgis, alltså en av världens största motorcykelträffar, i South Dakota. Ska dit och jobba, men borde även hinna med en massa motorcykelåkande och häng med bra personer. Älskar mitt jobb. 

    – Har ingenting planerat i september? Det är nog lika bra.

    – I oktober fyller jag år, plus att det är Babes Ride Out. Nytt för i år är att hela eventet har flyttat till den centrala kusten här i Kalifornien istället för Joshua Tree. Så Katie och jag tänkte ta ett par extra dagar ledigt och köra genom ett gäng av Kaliforniens nationalparker. 

    ***

    Jag inser när jag skriver ut allt så här att det nog var tur att vi inte fick det där huset. Det lär inte bli ett billigt år detta. Men så värt. YOLO ✌️

  • Bra saker

    Fem år ❤️

    Paul och jag firar femårsjubileum idag. Det kanske inte låter som så mycket egentligen. Jämfört med de par vi umgås med nästan dagligen ligger vi i lä – våra bästispar har varit tillsammans i 14, åtta och sju år, respektive. Men för mig är fem år en evighet. Mitt näst längsta förhållande, som tog slut när jag var 20, varade i omkring två och ett halvt år, så det här är redan dubbelt så långt, och hundra gånger bättre. 

    Inte för att det är en tävling, eller något som ens går att jämföra. Men jag känner mig lycklig varje dag för att jag får vara med en så rolig och fin och omtänksam och generös människa, och för det liv vi har byggt upp tillsammans. 

    Ett halvt decennium. Ganska bra jobbat ändå.