Alltså ni får ursäkta att jag är så dålig på att uppdatera här. Jag har mått så bra på sistone och livet har varit så allmänt fint och trevligt att det paradoxalt nog skapar en sorts spärr för mig. Liksom, får man ens prata om hur bra man mår när världen står i lågor och folk flyr för sina liv och verkligheten utanför ens egen bubbla är mörk och läskig?

Men jag tänker också att alla kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Vardagen pågår liksom.

Här är några saker som har hänt i mitt lilla liv på sistone.

Först en ytlig uppdatering, eftersom jag precis har tatuerat ögonbrynen. Min kompis Claudia som gjorde min microblading för några år sen tyckte att det var dags att testa något nytt, så vi körde nano-bryn den här gången. Är väldigt nöjd!

En annan ytlig grej är att jag för första gången på… jag vet inte, 25 år? faktiskt gillar mitt hår just nu. Det är annars så tunt och trassligt, men sen jag slutade färga, föna och locka det i början av pandemin har det blivit lite gladare. Gillar till och med min naturliga hårfärg!? Ovan känsla. Behöver dock desperat klippa topparna.

Jag har gjort om en del här hemma, både i sovrummet och vardagsrummet. Hade verkligen totalt tröttnat på mitt sovrum och funderade i flera veckor på hur jag kunde göra det lite trevligare utan att behöva måla om eller tapetsera. Nu har det i alla fått ett litet facelift med ljusslingor, nya textilier (ÄLSKAR den här tiger-kudden från Betsey Johnson som jag hittade på rea), nya möbler och nytt på väggarna. Dock mest i den riktningen som inte syns på bilden. Kommer kanske ett eget inlägg om detta!

Och så har jag varit på spelning IGEN! Gick och såg Baroness spela i onsdags och det var så braaaaa. Trots att de är ett stort band spelade de på ett litet spelställe med begränsade biljetter sålda, och publiken hade fått rösta i förväg på vilka låtar som skulle spelas. Gillade verkligen detta koncept.

Sen fick jag hänga med sångaren John Dyer Baizley lite. Vi snackade mexikansk mat (som man gör i San Diego) och så messade han mig på Instagram senare för att berätta att han hade hittat burritos. Så himla roligt/knäppt.

Det har varit så VARMT den senaste veckan. Kanske är det därför jag mår så bra just nu? Antagligen i kombination med att vi ställde om till sommartid för ett par veckor sen. Jag har tagit vara på värmen och dagsljuset och åkt på små motorcykelturer efter jobbet.

Imorgon ska jag och den här hojen förresten iväg på äventyr i ett par dagar. Första stoppet är i Palm Springs där det ska vara 37 grader varmt imorgon. Ska dock bo på ett hotell med pool så jag har ingenting emot hettan.

Ni då, hur har ni det?

Idag fyller jag 35. Det har varit en så fin födelsedag hittills, och det är inte ens lunchtid ännu. När jag klev in i köket imorse stod M där med tårta och två dussin röda rosor. Sen hade jag lönesamtal med min chef och fick en löneförhöjning på 14%. Det ska bli 30 grader varmt idag, och om ett par timmar ska jag iväg på premiären av Alaska-filmen tillsammans med några av mina bästa personer.

Förra veckan var jobbig. Jag var så ledsen, och är för den delen fortfarande ledsen. Men idag tänker jag bara fokusera på det positiva. Och än så länge finns det positiva saker så det räcker och blir över. Har goda förhoppningar om 35.

Som ni kanske minns var jag i april på ett lanseringsevent för Pan America, Harley-Davidsons nya äventyrshoj. Där fick jag bland annat träffa M, Lead Engineer för Pan America-projektet, som råkade vara både trevlig och sjukt snygg. Vi flörtade lite diskret (?) under hela tredagarseventet, och den sista kvällen satt vi uppe och pratade till klockan 4 på morgonen.

Sen dess har vi gjort följande:

• Pratat i telefon i 1-3 timmar nästan varje kväll.
• Åkt på en roadtrip tillsammans längs Pacific Coast Highway. M bor i Wisconsin och körde sin hoj hela vägen till Kalifornien för att hänga med mig på detta.
• Jag har hälsat på honom i Wisconsin i 10 dagar. Även detta avslutades med en roadtrip.
• Och slutligen har M tillbringat den senaste veckan hos mig i San Diego. Han flög hem igen igår.

Nästa vecka ska han till Vegas för en jobb-grej, så vi tänkte mötas där och åka på ytterligare en liten roadtrip tillsammans.

Jag vet inte vad något av detta betyder. Förstår faktiskt inte riktigt vad som hände eller hur detta gick till!? Hade inga som helst planer på att börja dejta någon över huvud taget, och speciellt inte någon som bor 350 mil och två tidszoner bort. Någon som inte alls ser ut som de snubbar jag brukar hänga med (han har noll tatueringar!?).

Men det är fint. Vi har kul tillsammans. Vi gillar äventyr och motorcyklar och har flexibla jobb som vi kan sköta i princip varifrån som helst.

Så, ja. Om ni undrar varför det har varit så tyst här på sistone är det för att jag har maratonhängt med M och inte haft tid till något annat. Nu är jag helt utmattad från alla äventyr och behöver ta igen lite sömn.

Herregud. Vi får väl se hur detta går.

Vill ni veta en extremt trevlig sak som har hänt på sistone? Min närmaste granne har flyttat ut!

För ett drygt år sen skrev jag ett argt och uppgivet inlägg om X och hennes eviga festande och att hon alltid hade en massa folk på besök. Då hade hon bara bott här i två veckor, men jag (och mina andra grannar) var redan så jävla less.

Det blev lite bättre efter att vi kontaktade hyresvärden och han kom och tog sig ett snack med grannen. Men det blev aldrig speciellt bra.

Jag som delade en vägg med henne hörde exakt vad som pågick i hennes hus dygnet runt och jag kan intyga att hon festade HELA TIDEN. Varje dag. Min hobbydiagnos är att hon är en alkoholist som inte klarar att vara ensam, så hon hade alltid minst 2-3 personer boende hos sig som också festade nonstop.

Vid ett tillfälle flyttade en kille in hos henne, och honom fick en annan granne ringa polisen på efter att han hade betett sig aggressivt och skrikit en massa homofobiska skällsord till ytterligare en annan granne. När vi ringde hyresvärden om detta visste han inte ens att X hade en ny person boende hos sig, något hon hade kunnat bli vräkt över. Så mycket drama!

Ja, så här fortsatte det alltså i ett drygt år. Sen stack jag iväg på min PCH-roadtrip förra veckan och när jag kom hem igen några dagar senare var hon borta. Bara sådär. Min hyresvärd sa att hon hade gett honom en tre dagars notice (hyreskontraktet kräver 30 dagar), så hon var verkligen den sämsta grannen ända till slutet.

Nu är det tomt i den andra halvan av mitt parhus och det är SÅ lugnt och skönt. Har pratat med mina grannar om att vi borde ställa till med fest för att fira att X är borta, vilket är lustigt eftersom ingen förutom X någonsin har fest här.

Litar inte helt på min hyresvärds omdöme, men han har lovat att försöka hitta någon lite lugnare den här gången. Håller tummarna för att nästa granne är snäll och tyst.

Här kommer några bra saker som har hänt på sistone!

Vi tar det största först: Förra veckan fick jag min första dos av Pfizer-vaccinet. Det gick snabbt och jag fick inga biverkningar, förutom lite ont i armen. Min mamma i Sverige fick sin första dos två dagar senare, något jag är oändligt tacksam för.

Tänker nästan varje dag på att om Trump fortfarande vore president så finns det inte en chans att det hade gått så här snabbt för alla att vaccinera sig här. Det finns såklart mycket man kan kritisera med USA:s respons till covid, inklusive att man har köpt upp många fler vaccindoser än vad som behövs så att det blivit svårare för fattigare länder att få tag på vaccin. Men jag är samtidigt så jävla tacksam över att nästan alla jag känner i det här landet har vaccinerats eller kommer att vaccineras inom en snar framtid. Försöker hålla två saker i huvudet samtidigt.

Nu börjar det kännas som att livet återvänder, äntligen. Det är en hisnande tanke.

En annan grej jag gjorde förra veckan var att göra den sista avbetalningen på mitt Harley-lån. Köpte min Dyna för drygt 6 år sen, och nu är den äntligen helt avbetald och ägs till 100% av mig och inte av banken. Det känns stort. Nu är garaget ganska fullt, annars hade det varit frestande att lägga den summan jag nu kommer ha över varje månad på någon ny leksak. Men så kul ska vi kanske inte ha det.

Slutligen har fem (!) av mina närmsta vänner fyllt år den senaste veckan. Förra året vid den här tiden var vi mitt i lockdown och ekonomisk kris och karantän och det blev inget firande av aprilfödelsedagarna. Vi hade inte heller kunnat tänka oss att pandemin fortfarande skulle pågå så här ett år senare. Men nu när alla snart är vaccinerade blir det till att ta igen den förlorade tiden många gånger om. Längtar.