• Djur,  Irritationsmoment

    Senaste nytt på djur- och grannfronten

    I fredags upptäckte jag till min stora chock att Steve hade en massa blod på huvudet och tassarna. Det visade sig att han blödde ur ena örat, så jag ringde genast veterinären som sa åt mig att komma in. De konstaterade att han hade en öroninflammation, så nu måste jag hälla en vätska i örat på honom en gång varannan dag. Han hatar det så mycket, stackarn.

    Det är verkligen alltid något med den här hunden. Är det inte ögon som smälter eller bukspottskörtelinflammation eller dåliga njurar eller allergier så är det tydligen detta. Var hos ögonspecialisten med honom igår också eftersom hans syn verkar ha blivit sämre, han går in i stolsben och trottoarer betydligt oftare än tidigare.

    Så här är det ju att adoptera ett gammalt gubbdjur. Det är en emotionell investering (och ekonomisk, det är inte direkt gratis att springa hos veterinären en gång i veckan), men när han är frisk och glad känns det så himla mycket värt det. I princip allt jag vill här i livet är att göra Steve glad.

    Andra djurnyheter: Imorse klev jag upp och gjorde min vanliga morgonrutin, men det var något som fattades. Kunde inte komma på vad det var förrän jag såg det här hålet i nätet som sitter för mitt köksfönster och insåg att jag inte hade sett till katterna på hela morgonen. I vanliga fall sitter de och spinner bredvid mig i sängen när jag vaknar eller sitter på badkarskanten och vill dricka vatten medan jag borstar tänderna.

    Men nu hade de alltså brutit sig ut. Jag fick först lite panik innan jag insåg att Ninja och Turtle är två fega innekatter som inte alls är redo att rymma och leva på fri fot. Jag öppnade ytterdörren och Turtle sprang genast jamande in i huset.

    Ninja hittade jag någon minut senare under huset. Vet inte hur länge de hade varit ute, men är 100% säker på att det var Ninja som gjorde hålet och sen utövade grupptryck på Turtle tills hon följde med på äventyret.

    Till mitt försvar vill jag i alla fall säga att anledningen till att jag inte märkte att de var borta först är att jag knappt har sovit på två nätter. Mina närmaste grannar har dammsugit och flyttat runt möbler mellan klockan 22 och 02 de senaste nätterna och eftersom vi delar en papperstunn vägg har detta hållit mig vaken. Måste ta ett snack med dem om att det inte är ok beteende. Ni kanske förresten minns den här grannen från tidigare inte ok beteenden. Så vi får se hur det går. Katterna är hemma och välbehållna i alla fall.

  • Djur

    Min lilla gubbhund

    Förra veckan var jag hos veterinären med Steve sammanlagt omkring 9 timmar mellan måndag och onsdag. På onsdagen fick han läggas in på sjukhus med dropp hela dagen. På torsdagen skulle jag åka till Mexiko på semester, men jag visste inte förrän jag hämtade upp Steve på sjukhuset klockan 20 på onsdagkvällen om jag skulle kunna åka. Då såg hans värden dock bättre ut och min hundvakt Brittany insisterade på att hon var ok med att ge honom 4 olika mediciner varje dag, så veterinären gav mig grönt ljus att åka. Är glad att jag gjorde det, och Brittany skickade uppdateringar hela tiden så att jag inte behövde oroa mig alltför mycket.

    Idag gick jag dock tillbaka till veterinären för ett återbesök, och saker och ting har inte förbättrats sen förra veckan. Han äter dåligt (vilket inte är ovanligt, men just nu är det lite oroväckande) och har väldigt lite energi. 

    Om han inte blir bättre snart sa veterinären att vi kan behöva diskutera hans “livskvalité”, vilket innebär att jag kan komma att behöva fatta en del väldigt jobbiga beslut. Vi är inte där ännu, men jag behöver nog börja förbereda mig mentalt på att Steve kanske inte kommer finnas så himla längre till. Jag visste ju vad jag gav mig in på när jag adopterade en uråldrig gammal gubbe med hälsoproblem, men det gör det inte mindre sorgligt eller svårt. 

    Har gråtit hos veterinären, i min bil och hemma mer än jag vill erkänna den senaste dryga veckan. Min lilla gubbhund. Jag vill ju bara att han ska vara frisk och inte ha ont. 

    Den bra nyheten är i alla fall att han inte har blivit sämre sen förra veckan. Så det finns fortfarande hopp. Håll gärna tummarna och skicka positiva tankar hitåt. 

  • Djur

    Gamla skruttiga djur

    Jag vaknade imorse av att min katt Ninja satt på mitt nattduksbord och krafsade på mina böcker. Det här är inte ovanligt, Ninjas främsta hobby är att hela tiden hitta på nya irriterande sätt att väcka mig på. Men hon brukar inte vara så här envis. Till slut klev jag upp… och hittade blod, hundbajs och kräks över halva köket och vardagsrummet. 

    Tog genast med mig Steve till veterinären, där han efter ganska många timmar av undersökningar och blodprov fick diagnosen bukspottskörtelinflammation. Plus att hans njurar är i ganska dåligt skick. Och så har han sårnader i ögonen sen tidigare.

    Jag VET ju att det är så här det är när man adopterar gamla djur, de är ofta sjuka och skruttiga. Men det gör ändå så ont i hjärtat att tänka på att min lilla hund är sjuk och har ont, och att jag inte kan förklara för honom vad det är som händer. Bröt ihop en smula hos veterinären och sitter här hemma med extremt dåligt samvete nu, dels för att jag inte visste att Steve var sjuk och dels för att jag blev arg på Ninja när hon försökte berätta det för mig. 

    Det är också världens sämsta tajming eftersom jag ska på semester på torsdag. Åker till Mexico i fem dagar med 10 av mina bästisar, en resa vi har planerat i flera månader. Ska tillbaka till veterinären med Steve imorgon, får se hur han mår då och bestämma om jag fortfarande kan åka till Mexico eller om jag borde stanna hemma.

    Den här lille skrutten ligger i alla fall och snarkar högt i sin säng nu. Det har varit en lång dag för alla inblandade. 

  • Bra saker,  Djur

    Glad Halloween och god jul från Steve

    Idag är det Halloween, så här kommer två julrelaterade (?) uppdateringar. 

    Den första är att min hund Steve numera har ett instagramkonto. En massa personer har tjatat på mig om att Steve borde ha en egen instagram, men jag har aldrig sett mig själv som en sån person som har ett konto för mina djur. Men sen köpte jag ett nytt kameraobjektiv som tar så här fina porträtt och så hittade jag Lolas gamla tomtejacka när jag flyttade och here we are. Nu är jag en sån person.

    Följ gärna! Gulliga bilder med långa tungor utlovas. @stevenjpuppers heter kontot eftersom P och jag alltid brukar hitta på roliga hela namn (förnamn, initial, efternamn) åt Steve och Steven J. Puppers är min absoluta favorit. 

    (Måste verkligen klippa hans naglar.)

    Den andra uppdateringen är att jag i ett svagt ögonblick när P och jag precis hade gjort slut bokade en flygbiljett till Stockholm över julen. Har inte firat en högtid med min familj på 11 år och har definitivt inte varit i Sverige i december på lika länge. Men nu kommer jag vara där i två veckor. Det ska bli fint att få hänga med familj och vänner, även om jag kanske inte ser fram emot mörker och kyla. 

    Berättade för övrigt för min lillebror att jag kommer hem i jul och hans exakta respons var “Oj har du slagit huvudet? Det är vinter här då, vet du?”

    Jaja. Får väl köpa en varm jacka helt enkelt. 

  • Djur

    Vi har en hel skunkfamilj som grannar

    Jag har bara varit hemma i ett par dagar, men imorgon bär det av igen. Då sticker jag och Paul nämligen till South Dakota för att gå på motorcykelfestivalen Sturgis. Har redan fått rapporter från kompisar som är där som varnar om att det är Trumpland 2000.

    Vi överlever förhoppningsvis ändå. Får ge oss ut och köra hoj så mycket det bara går helt enkelt. 

    Jag har visserligen åkt på en ganska redig förkylning (som jag alltid gör när jag kommer hem från en längre resa) och Paul har så ont i foten att han inte kan gå. Så vi får väl se om vi ens lyckas ta oss till South Dakota imorgon.

    En lite roligare grej är detta. Vår granne i huset bredvid är bortrest så vi (eller jag, eftersom Paul inte kan gå) matar hennes katt i ett par dagar. Jag gick precis över för att servera kvällsmaten och möttes av… en hel skunkfamilj! Mamma skunk och typ 10 ungar, som tydligen bor under vår grannes hus. 

    KOLLA VAD GULLIGA!

    Nu är det kanske inte jättestabilt rent långsiktigt att ha 11 skunkar som bor i huset bredvid. Skunkar är sjukt gulliga men det GÅR inte att bli av med lukten om man blir skunkad. Är mest rädd för att något av våra djur ska råka komma för nära dem.

    Men strunt i det nu, kolla på den här skunkfamiljen på min grannes veranda!

  • Det ofattbara,  Djur

    Oansvariga hundägare

    En så himla läskig grej hände i fredags. Paul tog med sig vår hund Steve för att klippa hans klor (vi tycker båda att det är för läskigt att göra själva, så vi betalar hellre en professionell groomer). På vägen dit stannade han och tog en öl med sin kompis Dennis på en hundvänlig restaurang. Steve är världens mest chilla hund, han är tyst och lugn och helt ointresserad av andra hundar. Så han är väldigt lätt att ha med sig ut.  

    På väg därifrån var det en annan hund på restaurangen som attackerade Steve! Den andra hunden bet tag i Steves ben och började skaka honom. Steve skrek högt och Paul kastade sig ner och fick loss honom från den andra hundens käftar. Som tur var var den andra hunden inte jättestor, så det kom inget blod och inget är brutet. Tror mest att det var väldigt läskigt för Steve, och för Paul.

    Den andra hundens ägare försökte skämta bort hela händelsen (men hon erkände dock att hon inte borde ha med sig sin hund ut eftersom hunden är så aggressiv). Paul skällde ut henne inför hela restaurangen och insisterade på att få hennes namn och nummer. Är glad att jag inte var där för jag antar att min inre björnmamma hade kommit fram, och det hade inte varit kul för den andra hundägaren. 

    Nu har det gått ett par dagar och Steve verkar ok men är nog fortfarande en smula mörbultad. Han går och springer som vanligt utan att halta, men om man klappar honom på benet eller bakdelen så gnyr han och springer iväg. Eftersom inget är brutet och han inte har några sår så har det känns bättre att bara vänta ut det. Att åka till veterinären är ju ytterligare ett trauma, men om det inte blir bättre tills imorgon så gör vi nog det ändå.

    Blir så arg på människor som vet att deras hundar är aggressiva och ändå tar med dem ut på restauranger. 

  • Djur

    En Steve-uppdatering

    Steve har bott hos oss nu i snart fem månader, vilket låter som så himla kort tid. Det känns som att han alltid har varit vår hund. Om du är helt ointresserad av att läsa om andra personers husdjur så kan du hoppa över det här inlägget, annars kommer här en liten uppdatering kring hur det har gått hittills att adoptera en gammal gubbhund.

    Det tog ett litet tag för Steves personlighet att komma fram, han var ganska blyg i början och hade väldigt lite energi. Vi tänkte att det mest var för att han är så gammal och skruttig. Men de senaste veckorna har hans inre valp börjat komma ut. Han är helt ointresserad av leksaker, men däremot får han ett ryck minst en gång om dagen och börjar skutta och springa runt och vill att man ska springa med honom. Det är eventuellt det gulligaste jag någonsin sett. Och han älskar promenader.

    Flera personer har sagt att Steve ser ut som en liten gris, så vi brukar kalla honom “piglet”. Eller fjällräv, eftersom han är helt vit med en fluffig rävsvans. Gris är nog närmare sanningen dock eftersom han ger ifrån sig små grymtande ljud ibland.

    Annars är han en väldigt tystlåten hund. Han varken skäller, gnäller eller gnyr. Jag har hört honom skälla exakt två gånger, ett skall varje gång, och båda gångerna har varit för att få en av våra kompisars hundar (samma hund båda gångerna) att lämna honom ifred. Så han tar ingen skit. 

    Det enda problemet vi har haft med honom är att han är extremt petig med maten. Det har vi äntligen löst nu genom att börja ge honom Honest Kitchen. Det är dyrt, men så värt. Steve älskar det.

    Jag älskar den här hunden så jävla mycket. Allt han gör är så gulligt att jag vill gråta. Vi hänger här hemma tillsammans hela dagarna, och han följer efter mig var jag än går. Jag har redan ångest över att åka till Sverige i sommar eftersom jag inte vill att Steve ska tro att jag har övergivit honom. 

    Till och med katterna verkar ha accepterat Steve. De undviker att gå för nära honom, men annars verkar de inte bry sig så mycket om honom. Det hjälper förstås att han är en perfekt liten ängel. Och ärligt, har ni sett något gulligare?

  • Djur

    Klippkort hos veterinären

    Den här lilla hunden alltså. Är det inte hans ögon som smälter så är det något annat. Våra kompisar gillar att skoja om Pauls och mina betalningar till varandra på betalningsappen Venmo, eftersom ca 90% av dem har beskrivningar i stil med “Vet bill for Steve” eller “Meds for Steve”. Men sånt är livet när man adopterar en gammal skrutt. 

    Häromdagen var vi hos veterinären igen. Steve hade plötsligt fått svårt att andas. Det händer ibland, men det brukar gå över efter någon minut. Den här gången gick det dock inte över, så vi körde honom till veterinären. Så fort vi kom dit började han andas normalt igen, men vi blev i alla fall hemskickade med både antibiotika och probiotika (borde inte de nollställa resultatet, kan man fråga sig). Enligt veterinären är andningssvårigheterna något som kallas reversed sneezing, vanligt hos små hundar.

    Nu verkar Steve må bra igen förutom att han inte äter. Vill inte ens ha hundgodis. Så det blir nog en sväng till veterinären igen. De borde ge oss klippkort. 

  • Djur

    Hur det går med Steve och ögat

    Tack snälla alla som har hört av sig på bloggen, Facebook eller Instagram för att kolla hur det går med Steves öga. Så fint att ni bryr er. Och jag har goda nyheter! 

    Steve fick träffa en ögonspecialist i måndags som undersökte ögat och konstaterade att så länge vi fortsätter med alla ögondroppar och mediciner (sammanlagt tre olika droppar fyra gånger om dagen, och två olika mediciner en gång om dagen) så ska han inte förlora ögat eller behöva opereras. Och det ser verkligen SÅ himla mycket bättre ut redan. För bara några dagar sen var ögat helt igenklibbat av grönt var, och om han öppnade det kunde man liksom se att det höll på att smälta. Så jäkla läskigt.

    Nu är ögat dock helt fritt från klibb, och han har det öppet lika mycket som det friska ögat. Osäker på exakt hur mycket han ser genom det, och han måste fortfarande ha tratt runt halsen för att inte klia sig i ögat. Och så har vi ett återbesök hos ögonspecialisten nästa vecka.

    Det är i alla fall en sån himla lättnad detta. Lilla hunden verkar redan mycket gladare. Och nu när han har bott hos oss i nästan två veckor har vi fått se betydligt mer personlighet krypa fram också. Han är en ganska knäpp liten hund. Men väldigt rolig och kärleksfull. 

  • Djur

    Stackars lilla hunden

    Stackars lilla Steve. Han kom till oss med ett litet sår i ena ögat som vi har gett honom ögondroppar för flera gånger om dagen. Igår kväll blev det dock plötsligt mycket sämre, och imorse var ögat så svullet och varigt att han knappt kunde öppna det. Jag rusade iväg honom till veterinären så fort de öppnade klockan 8 på morgonen. 

    Efter att ha undersökt honom kom veterinären ut och visade närbilder på såret och berättade att Steves öga håller på att smälta (!!??). Det är eventuellt det läskigaste jag någonsin hört. För att undvika att han helt blir av med ögat ger vi honom nu tre olika ögondroppar var tredje timme, plus två olika mediciner en gång om dagen. Och imorgon får han komma in på återbesök.

    Han är dock en riktig kämpe. Det är så kallt i vårt hus att jag drog ut en bänk i solen och satt där och jobbade i någon timme runt lunch. Steve kom tultande ut och la sig vid mina fötter i solen. Och han äter allt hundgodis jag ger honom med god aptit, alltid något. 

    Nu ligger han i sin lilla säng med en tratt runt halsen och ser så ynklig ut, stackars lilla hunden. Hoppas, hoppas, hoppas att han får behålla ögat.