• Helgen som gick,  Irritationsmoment

    En söndag som inte blev som planerat

    Glad Valborg på er. Idag skulle jag ut och köra min nya hoj. Ett gäng av mina kompisar har också köpt nya hojar nyligen, så vi tänkte ge oss ut och åka tillsammans, på grusvägar upp i bergen.

    Men på väg för att möta upp med grabbarna började hojen strula. Den stängde av sig medan jag körde och en massa varningslampor började blinka på skärmen. Så jag fick köra till Harley och lämna av den på deras verkstad istället.

    Har ägt den här motorcykeln i exakt en vecka och idag var första gången jag faktiskt försökte köra den någonstans. Så detta var ju lite surt.

    Nästa helg ska vi dessutom till Mexiko på ett litet off-roadäventyr och jag försöker bestämma mig för om jag ska köra nya hojen eller min lilla endurohoj. Vi får helt enkelt se om jag får tillbaka denna i tid för Mexiko.

    Jag åkte i alla fall hem och städade istället. Och nu är det den sista dagen på April, vilken innebär att jag har bloggat varje dag i en hel månad. Tack för att ni har hängt med! Uppskattar varje kommentar 🖤

  • Irritationsmoment

    Dåliga anledningar till att skaffa barn

    Jag gjorde en liten Instagram-video förra veckan om att vara barnfri by choice och fick överväldigande positiv respons. Hela grejen med att välja att inte skaffa barn är ju att det inte påverkar någon annan, men ibland kan folk med barn ta det som en personlig förolämpning. Vilket det såklart inte är. Alla får göra som de vill.

    Men de senaste dagarna har videon börjat nå folk bortom mina följare, och när det händer kryper det alltid in en massa troll i kommentarsfältet. Så nu får jag flera kommentarer om dagen om att jag kommer dö ensam och ångra mig när jag är gammal och inte lämna något arv.

    Det finns såklart massor av bra anledningar till att skaffa barn, till exempel att man gillar barn och längtar efter att bli förälder. Det finns även ett gäng dåliga anledningar. Att skaffa barn för att man vill ha någon som tar hand om en när man är gammal tycker jag är en extremt dålig anledning, inte minst för att det inte finns några garantier att det kommer hända.

    Jag brukar inte svara på troll-kommentarer och är de riktigt otrevliga blockar jag med en gång. Men ibland kan jag inte låta bli. Den här konversationen från idag gjorde mig alltmer övertygad om att vissa personer inte borde skaffa barn över huvud taget:

    Jaja. Det här är väl ett tecken på att det är dags att logga ut från internet för idag.

  • Irritationsmoment,  Litteraturbloggen

    Onekligen en otrevlig läsupplevelse

    Som ni kanske vet vid det här laget läser jag mycket deckare, speciellt svenska sådana. Det känns lite som att varannan person i Sverige sadlar om och blir deckarförfattare, så med tanke på kvalitet vs kvantitet har jag i allmänhet rätt låga förväntningar på de här böckerna. Ofta är de ganska dåligt skrivna.

    Något som gör mig glad är dock när jag hittar en deckarserie jag gillar och kan bingea hela serien. Några favoriter: Åsa Larsson, Hjort och Rosenfeldt, Kepler, Maria Adolfsson, och Tove Alsterdal.

    Men det är möjligt att jag är lite yrkesskadad. Jobbar ju som redaktör och har otroligt svårt för böcker som är dåligt redigerade. Det är egentligen värre än när de är dåligt skrivna.

    Jag tar upp detta nu eftersom jag just, för fem minuter sen, läste ut en deckare som egentligen inte var dåligt skriven. Däremot skulle en uppmärksam redaktör behöva gå igenom hela manuset med en röd penna ett par gånger.

    Boken heter Befriaren och är skriven av Tina N. Martin. Helt ok deckare rent handlingsmässigt. Hade kunnat få en trea i betyg. Men nu blev det en tvåa av den här otroligt irriterande anledningen: författaren överanvänder orden “givetvis” och “onekligen” till en så extrem grad att det till slut började klia i mig när jag såg dem dyka upp i texten. Jag blev allergisk.

    Ni får ursäkta bildkvaliteten oven, jag fotade av skärmen på min läsplatta med mobilen som en riktig boomer. Poängen är i alla fall att på en sida användes ordet “givetvis” tre gånger på två paragrafer. Oförlåtligt!

  • Irritationsmoment

    Nya böcker och nya skor

    “Jag vet att man inte ska säga så här, men du ser… trött ut”, sa min chef till mig i vårt veckomöte förra veckan, två dagar efter att jag kom hem från Nya Zealand. Hon hade verkligen rätt, jag såg mig själv på Zoom och jag såg döende ut. Jag trodde inte att jag skulle vara så jetlaggad som jag faktiskt är, men så här en vecka senare lyckas jag fortfarande inte somna förrän efter 2 på nätterna. Det är hemskt, jag som brukar sova innan klockan 22 varje kväll.

    Men ja. Resan var i alla fall helt enorm. Om ni har hängt med på IG har ni fått en smak, men jag lovar att lägga upp bilder här också. Men först de två värsta sakerna som hände under resan:

    1. En vattenflaska som jag hade i min ena sadelväska gick sönder och spillde vatten över alla mina ägodelar, detta hände på dag två. Allt klarade sig förutom min läsplatta. Jag blev så förtvivlad över detta. Jag hade laddat den full med böcker innan jag åkte hemifrån och hade bara hunnit läsa ut två på flygresan över, så jag fick panik över att inte ha något att läsa under resten av resan.

    Jag googlade första bästa bokhandel (som låg ungefär 3 timmar bort, vi befann oss på den ganska öde västkusten) och åkte dit nästa dag för att köpa lite nödböcker, och sen beställde jag en ny Kindle som låg och väntade på mig när jag kom hem. Laddade även ner Kindle-appen på mobilen för att klara flygresan hem. Crisis averted.

    2. De två sista dagarna ösregnade det, och då var vi i Christchurch för att promenera runt och utforska staden. Mina gamla sletna Converse pallade ungefär två minuter i regnet innan de var totalt genomvåta och sulorna började falla isär. När jag var tonåring i Stockholm hade jag Converse på mig året runt. Om det var blött ute fick jag ganska ofta stoppa plastpåsar i skorna så att fötterna inte skulle bli genomdränkta. Var alldeles för punk för att ha riktiga vinterskor.

    Detta påmindes jag om när jag plaskade runt Christchurch i dyngsura skor. “Vad fan håller jag på med, jag är en vuxen person med jobb och knäproblem”, tänkte jag. Så den andra saken jag fick skicka efter medan jag var i Nya Zealand var ett par sprillans nya Chuck Taylors. De dök upp idag. Borde väl skaffa någon sorts fotriktiga sulor till dessa, för jag är tydligen fortfarande för punk för ordentliga skor. Chucks 4 life.

  • Irritationsmoment

    Knas med bloggen igen

    Hej! Jag har problem med bloggen igen, som ni kanske märker. Den låg helt nere igår och nu har en massa inlägg försvunnit. Det är något knas med mitt webbhotell som påverkar en stor del av deras kunder, inte bara mig, och jag väntar för tillfället på att de ska fixa problemet.

    Jag har haft den här domänen och det här webbhotellet i många, många år och jag har aldrig haft så många tekniska problem som de senaste veckorna. Såklart. Den enda månaden jag faktiskt har bestämt mig för att uppdatera bloggen varje dag.  

    Imorgon sticker jag i alla fall till Nya Zeeland, så vi får se hur det går med det tekniska och att blogga under resan. Om inte annat får ni gärna hänga med på Instagram (@cylinderella) under tiden. Tack för tålamodet och stay tuned

  • Irritationsmoment

    Tillfälligt avbrott

    Hörrni, en jobbig sak har hänt. Min internetleverantör har blockerat åtkomsten till min blogg från mitt nätverk, så jag kan inte ens öppna bloggen i en webbläsare. Det här problemet gäller enbart min blogg, alla andra sajter går att öppna som vanligt. Jag skriver detta från mitt mobila nätverk på telefonen, men det är segare än mitt WiFi.

    Sen igår kväll har jag tillbringat runt 4 timmar på telefon och chatt med olika supportpersoner som inte har kunnat hjälpa. Men imorgon ska det komma en tekniker till mitt hem som förhoppningsvis kan reda ut problemet.

    Så fort jag får tillgång igen kommer på allmän begäran ett planeringsinlägg om Nya Zeeland-resan, så stay tuned osv.

  • Irritationsmoment

    Får man klaga över pengar?

    Det är väldigt sällan jag behöver oroa mig över pengar, och jag inser hur lyckligt lottad det gör mig. Men den här veckan har det varit en reality check efter en annan.

    Först började min bil bete sig underligt så jag lämnade in den på verkstan. Igår fick jag ett kostnadsförslag på 14 000 kronor för att laga den.

    Strax efter det ringde sjukhuset som behandlar min knäskada och informerade mig om att den magnetröntgen jag har inbokad imorgon kommer kosta mig 6 000 kronor, trots att jag har sjukförsäkring. Har ringt försäkringsbolaget som intygade att den summan stämmer.

    (För att göra hela situationen ännu bättre ska denna magnetröntgen ske klockan 21 imorgon kväll, vilket är strax innan jag brukar gå och lägga mig, och jag har numera alltså inte en fungerande bil så jag måste ta hojen dit i mörkret.)

    En av mina hojar är också på verkstan just nu och jag har än så länge ingen aning om vad det kalaset kommer kosta. Skulle tippa på att det landar någonstans mellan 3 000 och 10 000 kronor.

    Så, för att sammanfatta: Den här veckan kommer jag sannolikt att spendera omkring 25 000 kronor och inte på EN ENDA ROLIG SAK. Älskar att vara vuxen 95% av tiden, men det här hamnar verkligen under de där andra 5 procenten.

    Jag skulle även behöva gå till tandläkaren, ta katterna till veterinären för deras årliga vaccinationer samt köpa en flygbiljett från Stockholm till San Diego så jag kan ta mig hem från Sverige i juni. Men allt det får helt enkelt lov att vänta.

  • Helgen som gick,  Irritationsmoment

    I brist på mobilkamera

    Min mobil är fortfarande trasig – den behöver ett nytt moderkort vilket kommer ta omkring 10 dagar att fixa från Google. KUL. Under tiden använder jag min gamla mobil, men på den funkar inte kameran.

    Det här är jobbigt för mig som dokumenterar nästan allt jag gör, och har gjort det i 20 år. Jag har dessutom så dåligt minne att jag ofta måste gå igenom min fotomapp på telefonen för att komma ihåg vad jag gjorde en viss dag. Ser inte fram emot att ha ett två veckor långt svart hål i dokumentationen i mars 2022.

    Igår tog jag i alla fall storkameran med mig när jag gick till Japanese Friendship Garden i Balboa Park för att titta på de fina körsbärsträden som står i full blom.

    I söndags var jag ute och körde mountainbike med ett gäng kompisar och då fick istället min GoPro följa med.

    Det var soligt men otroligt lerigt eftersom det hade regnat en massa dagarna innan. Fick stanna och peta lera ur kedjan och hjulen med en pinne flera gånger för att cykeln ens skulle fungera.

    Ja, det var det. Hoppas att jag får tillbaka min nya mobil med fungerande kamera och moderkort snart.

  • Irritationsmoment

    Syrsornas hämnd

    Hej från mig och Steve.

    Jag tror jag har nämnt i förbifarten här att jag har haft problem med syrsor här hemma. I flera månader har jag haft en invasion av syrsor som bor i köket, under mitt kylskåp. Jag har egentligen inget emot syrsor, tycker inte att de är äckliga eller så, men problemet är att de för ett sånt JÄVLA liv.

    De senaste veckorna har det blivit värre och värre. Syrsorna börjar föra oväsen (“sjunger” känns för generöst, “skriker” är nog mer lämpligt) på kvällen och sen slutar det inte förrän någon gång på morgonen. Jag har varken kunnat vistas i köket kvällstid eller kunnat sova på nätterna. Även med öronproppar hör jag det oavbrutna skrikandet. Min hyresvärd kom hit och sprejade insektsgift för ett tag sen, men det gjorde ingen skillnad.

    Förra veckan gick jag runt och var stressad och lättirriterad i flera dagar utan att jag kunde komma på varför. Men sen insåg jag plötsligt att det var på grund av syrsorna. Det har varit så jobbigt att vara hemma och höra på det där eviga skrikandet att jag har utvecklat någon sorts PTSD. Om jag går ut på kvällen och kommer hem hör jag syrsorna så fort jag närmar mig ytterdörren och får ett omedelbart stresspåslag. De har drivit mig till vansinnets rand på ett väldigt påtagligt sätt, sådär så att det kliar i hela kroppen.

    Mitt kylskåp är stort och inklämd i ett tight utrymme, så jag trodde inte att jag skulle kunna dra ut det själv, utan gick runt och väntade på att jag skulle få besök av någon som kunde hjälpa mig. Men eftersom det är coronatider har jag väldigt sällan besök och till slut fick jag helt enkelt nog. Ni vet de där historierna om mammor som lyfter bilar för att rädda sina barn? Jag kände mig som en sån när jag uppbringade alla inre krafter och flyttade på kylen själv häromdagen. Jag höll verkligen på att helt förlora förståndet. Det är en märklig känsla att liksom känna hur man faller djupare ner i ett svart hål av galenskap och dessutom veta exakt varför.

    Så ja, i alla fall, jag sprejade sjukt mycket insektsgift under kylen, gick verkligen helt bärsärk, Terminator-style.

    Nästa dag började jag i vanlig ordning känna mig spänd och stressad framåt kvällen, runt den tiden syrsorna vanligtvis börjar skrika. Men så var det… helt tyst? Och har varit tyst sen dess?

    Jag började på riktigt gråta av lättnad när jag insåg att jag inte skulle behöva genomlida en hel kväll eller natt till med det där oerhört påfrestande oväsendet.

    Och nu har det varit tyst i flera dagar. Jag sover på nätterna. Jag sätter inte ens på musik som jag annars brukar på kvällarna eftersom jag njuter så pass mycket av tystnaden. Att komma hem på kvällen och INTE höra syrsorna genom ytterdörren har också varit en befrielse.

    Om de kommer tillbaka nu så vet jag inte vad jag gör. Det finns en risk för att jag bränner ner hela köket då. Så ni kan väl hålla tummarna för att de är borta på riktigt.

  • Irritationsmoment

    Kan varken gå eller köra

    Nu känns det som att jag bara tittar in här för att antingen berätta om stora händelser eller för att klaga. Tänkte försöka bli bättre på att skriva om mindre saker, vardagen liksom, speciellt just nu. Vill gärna kunna titta tillbaka på den här märkliga tiden någon gång i framtiden.

    Men idag är jag bara här för att klaga.

    Jag har ju haft en Chevrolet Bolt på lån den senaste dryga veckan, men i tisdags kom en kille från Chevy och hämtade upp den igen. Under tiden har min pickup stått parkerad på gatan och jag har inte kört den alls. Igår behövde jag dock göra ett ärende och gick ut till bilen. Såg genast att dörren på förarsidan var olåst, vilket gjorde att hjärtat slog ett extra slag. Jag hade nämligen INTE lämnat dörren olåst.

    Klev in och tittade mig omkring, men ingenting saknades. Nu förvarar jag visserligen inget av värde i bilen, men stereon var fortfarande kvar så det var ju ett bra tecken.

    Men när jag skulle sätta nyckeln i tändningslåset så upptäckte jag att det såg ut så här:

    Någon har alltså brutit sig in i min truck och försökt stjäla den, men misslyckats. Och nu är jag liksom fast här, det går ju inte att starta bilen. Så jäkla irriterande.

    Har ringt mitt försäkringsbolag men misstänker att självrisken för detta kommer kosta mer än att laga det själv. Väntar i alla fall på en offert och får väl ta hojen om jag ska någonstans istället.

    Till råga på allt har jag så ont i ena knät att jag knappt kan gå. Vet inte riktigt vad som har hänt, men tror att jag helt enkelt har hajkat för mycket. Det liksom knäpper och knastrar och känns som att knät är ur led.

    Det är inte riktigt läge att gå till doktorn just nu med tanke på hur hårt drabbat Kalifornien är av pandemin, men för säkerhets skull kollade jag ändå upp lediga tider hos min läkare. Nästa lediga tid? 7:e januari.

    Jaja. Kan inte gå eller köra någonstans just nu så om inte annat blir det kanske lättare att få tummen ur och blogga lite bättre framöver.

    Slutklagat för idag!