• Äventyr,  Litteraturbloggen

    Några foton från öknen + en ny Kepler

    Okej okej, jag vet att ingen är intresserad av mina motocross-äventyr, MEN ni kanske i alla fall är intresserade av att se några fina foton på mig och min hoj i öknen som min kompis Jesse Bowen tog i helgen?

    Detta var i lördags. Jag gillar den sista trots att jag är svettig, rynkig, osminkad och har hjälmhår. Mitt 2020 i ett nötskal. (Fler foton av Jesse finns här.)

    I söndags var jag så trött från lördagens äventyr att jag inte lämnade soffan på hela dagen. Istället satte jag mig och läste den nya Lars Kepler-boken, Spegelmannen, på 530 sidor från pärm till pärm.

    Jag älskar när det kommer en ny Kepler. Inte för att de är några större språkliga eller litterära upplevelser, utan för att de är helt omöjliga att lägga ifrån sig. Jag brukar vänta med att börja läsa dessa tills jag vet att jag har en helt ledig dag och sen sätter jag mig ner och sträckläser tills boken är slut.

    Denna var nog dock sämst hittills i Joona Linna-serien, av ett huvudsakligt skäl. Det finns två litterära grepp som jag hatar mer än allt annat, och jag har svårt att förlåta författare/böcker som använder sig av dem. Spegelmannen var en sån bok. (Har skrivit om de här greppen tidigare, men vill inte säga mer än så här med risk för att spoila. Ni får klicka på länken på egen risk.)

  • Litteraturbloggen

    Världens mest jämställda land?

    Jag lyssnade just klart på Cissi Wallins bok Allt som var mitt. Har så många känslor och tankar men har ingen att diskutera den med eftersom den är på svenska och handlar om något som hänt (och händer) i Sverige, så nu ventilerar jag lite här istället.

    Jag hade lite koll på den här historien tidigare, visste att Cissi Wallin i samband med #MeToo öppet namngav och anklagade “mediemannen” Fredrik Virtanen för att ha våldtagit henne. Mycket mer än så hade jag tydligen inte lyckats snappa upp härifrån, ungefär så långt ifrån medie-Stockholm det går att komma.

    Efter att ha läst Klubben av Matilda Gustavsson var jag i alla fall mer medveten än innan om hur mycket makt svenska mediemän har och vilka jävla svin många av dem är. Wallins bok bekräftar detta ytterligare, dessutom från den drabbades perspektiv. Jag pendlade mellan så många olika känslor medan jag lyssnade på denna: ilska, ångest, uppgivenhet, mer ilska.

    Jag tror på Wallin och beundrar verkligen hennes mod och styrka. Hon är villig att riskera fängelse för att berätta sin egen historia. Det är jävligt mycket mer än man kan säga om alla fega chefer, mediepersonligheter och uppdragsgivare som förekommer i boken. Är speciellt chockad över alla kvinnor som kommit till mediemannens försvar.

    Har ni läst? Vill väldigt gärna höra åsikter om denna från folk som bor i Sverige och kanske har följt hela fallet lite närmare.

  • Listor,  Litteraturbloggen

    Kulturlistan i augusti

    Det här året är så jäkla konstigt. April var så lång att den kändes mer som tre månader, men mellan maj och augusti gick tiden så snabbt att jag inte förstår var den tog vägen. Nu är det plötsligt SEPTEMBER? Ja herregud.

    Detta är i alla fall månadens kulturskörd:

    Filmer jag har sett

    Det blev en film den här månaden. I lördags såg Andy och jag The Big Short, en oscarsbelönad film från 2015 med Brad Pitt, Steve Carell, Ryan Gosling, Christian Bale med flera. Hade aldrig ens hört talas om denna förrän jag började lyssna på boken den bygger på. Handlar om vad som ledde till finanskrisen 2007-2008 och de som blev snorrika genom att satsa mot bostadsmarknaden. Det här låter ju JÄTTETRÅKIGT men både boken och filmen var på något vänster ändå väldigt spännande, och jag lärde mig en massa om subprimelån och annat jag hade noll koll på innan. Rekommenderas! (Fast som alltid var boken bättre än filmen, om man nu måste välja bara en.)

    Böcker jag har läst

    Tio böcker har jag hunnit med i augusti. Dessa var bäst:

    The Overstory av Richard Powers. Den här boken handlar om…. träd. Vilket (precis som med The Big Short) kanske inte låter så spännande, men denna var FANTASTISK. Otroligt språk och så många olika berättelser som vävs samman. Fick en helt ny uppskattning för naturen. Betyg: 5/5

    Dear Edward av Ann Napolitano. En 12-årig pojke är den enda överlevande i en tragisk flygkrasch och vi får följa hans liv efter kraschen parallellt med de sista timmarna på planet. En fin och sorglig berättelse. Betyg: 4/5

    Disappearing Earth av Julia Phillips. Denna utspelar sig på Kamchatka, en subarktisk halvö längst österut i Ryssland omgiven av tundra och vulkaner. Handlar om två barn som försvinner och hur detta påverkar ett gäng olika människor. Väldigt intressant inblick i en kultur och plats som jag inte visste någonting om innan. Betyg: 4/5

    The Water Dancer av Ta-Nehisi Coates. Otroligt vackert skriven roman som väver samman magisk realism med en berättelse om slaveri i Virginia. Den handlar om minnen, familj, historia och frihet. Betyg: 4/5

    TV-serier jag har kollat på

    Hade egentligen tänkt stryka den här frågan eftersom jag i princip har slutat kolla på TV. Har sagt upp alla mina streamingtjänster eftersom jag inte använder dem. Förutom Netflix, eftersom jag och Paul fortfarande har ett delat konto där som han betalar för. Men jag kollade faktiskt på en serie den här månaden: Our Planet. Eller hade den på i bakgrunden i alla fall. Bara djur och fantastisk natur och inga människor så långt ögat når, det är på den nivån jag har lagt mina tv-tittarambitioner.

    Poddar jag har lyssnat på

    Inget nytt här, men jag lyssnade i alla fall på tre ljudböcker den här månaden. The Orchid Thief av Susan Orlean, The Big Short av Michael Lewis samt Mindhunter av John E Douglas. De två första var bra, men jag gillade inte Mindhunter alls. Vet inte varför jag envisas med true crime, jag är egentligen inte speciellt intresserad av seriemördare och sånt. Störde mig också på polis-macho-mentaliteten genom hela denna. Insåg inte att den var skriven 1996 förrän alldeles för sent.

    ***

    Vad är det bästa (eller sämsta) ni har läst, sett eller lyssnat på den här månaden?

  • Listor,  Litteraturbloggen

    Kulturlistan i juli

    Nu är det nästan augusti. Det känns så konstigt. Tiden går så långsamt och så snabbt på samma gång. Här kommer i alla fall denna månadens kulturskörd.

    Filmer jag har sett:

    Har sett två filmer den här månaden, båda var bra.

    The Lovebirds: En sprillans ny romantisk actioncomedy med Issa Rae och Kumail Najiani. Gillade!

    The Aeronauts: En äventyrsfilm som utspelar sig i en luftballong 1862 med en stark kvinnlig huvudkaraktär. Svårt att misslyckas med de ingredienserna.

    Böcker jag har läst:

    Jag har hittills i juli läst hela 14 böcker, vilket slår mitt tidigare rekord på 12 böcker på samma månad från i april. Det är pandemins fel! Gör ju knappt något annat än att sitta hemma och läsa.

    Dessa var bäst:
    The Vanishing Half av Brit Bennett
    The Glass Hotel av Emily St. John Mandel
    The Nickel Boys av Colson Whitehead
    Lite död runt ögonen av David Ärleman
    Ödesmark av Stina Jackson

    Har inte hunnit blogga om The Vanishing Half ännu, men OJ vad bra den var. Ytterligare en fempoängare. Rekommenderar varmt alla böcker på den här listan dock.

    Dessa var sämst:
    Andra andningen, Visning pågår, Avdelning 73 och Tiggaren av Sofie Sarenbrant

    Nu kan man kanske fråga sig varför jag läste fyra böcker på raken av samma författare om de var så dåliga, men man var ju tvungen att läsa nästa bok för att få veta hur det gick! Eller, det är en sanning med modifikation. Det här var nog de mest förutsägbara deckare jag någonsin läst, jag listade ut exakt alla “plot twists” och vem som var mördaren redan i de första kapitlen av varje bok. Jaja. Lättsmält underhållning i alla fall.

    Alla böcker jag läser finns förresten på min Goodreads.

    TV-serier jag har kollat på:

    Inte en enda?

    Poddar jag har lyssnat på:

    Bara mina gamla vanliga nyhets- och politikpoddar. Vill verkligen hitta fler poddar som är mer storytelling, tänk S-town eller Wind of Change. Har ni några att rekommendera?

    Restauranger jag har ätit på:

    Jag borde väl ta bort den här frågan eftersom jag inte äter på restauranger just nu. Vissa uteserveringar är fortfarande öppna, men jag tycker att det skulle kännas jättekonstigt att sitta och äta på en restaurang utan mask medan de som jobbar där står i full skyddsutrustning och riskerar sina liv. Då plockar jag hellre upp hämtmat och äter hemma för att i alla fall stödja ekonomiskt.

    Förresten, måste klaga lite. I fredags beställde jag hämtmat för fyra personer på en indisk restaurang som jag älskar. Försökte beställa online genom Postmates men fick ett felmeddelande två gånger, så jag ringde och beställde istället. Sen visade det sig att de två onlinebeställningarna gick igenom, så den här måltiden kostade mig sammanlagt $250 (drygt tvåtusen kronor) och Postmates vägrar att ge mig mina pengar tillbaka för de två extra beställningarna, trots att den maten aldrig ens tillagades.

    Har varit så arg över detta de senaste dagarna och kommer av principskäl inte ge mig förrän jag får mina pengar tillbaka, även om jag måste skaffa en advokat och stämma Postmates (ehhh jag har eventuellt bott i USA för länge). Restaurangen är tack och lov hjälpsam, så vi får se hur det detta går. Stay tuned.

  • Litteraturbloggen

    Nu har jag läst böcker igen

    Häromdagen hade jag en konversation med en kollega som läser mycket. Jag klagade på att jag bara hade läst en enda bok i år som jag gett en femma i betyg. Kollegan sa att hon ger alla böcker hon verkligen gillar en femma, vilket fick mig att fundera lite på mitt eget betygssystem.

    För mig är det så här: En riktigt bra bok är oftast en fyra. För att få full poäng behöver en bok vara mer än riktigt bra. Den behöver vara en UPPLEVELSE. Jag vill lägga ifrån mig boken efter sista sidan och känna mig andfådd, överväldigad och kanske ha lite gåshud. Är det så mycket begärt!?

    Alltså, ja, det är det kanske, med tanke på att jag fram tills i fredags bara hade läst en enda fempoängare i år (Lydia Sandgrens Samlade verk). Av totalt 40 böcker.

    MEN. Sen läste jag ut två böcker den här helgen och BÅDA fick en femma i betyg. Så nu tänker jag att det kanske inte alls är mitt betygssystem det är fel på, utan att jag helt enkelt inte hade hittat rätt upplevelse-böcker innan.

    (Det ska dock sägas att jag hittills i år har läst 23 böcker som jag gav en fyra i betyg, vilket innebär att de var riktigt bra. Det kan man ju egentligen inte klaga på.)

    Dessa två läste jag i helgen:

    The Nickel Boys av Colson Whitehead

    Denna bok vann årets Pulizerpris för skönlitteratur och är skriven av författaren till The Underground Railroad, som också var helt fantastisk. Handlar om två svarta pojkar på en skola för ungdomsbrottslingar i Jim Crow-södern på 60-talet. En otroligt stark, hemsk och fenomenalt välskriven bok. Denna var en stark fyra för mig fram till de sista kapitlen, sen blev den ännu bättre. Satt ju där helt andfådd efter att ha läst ut den trots allt.

    The Glass Hotel av Emily St. John Mandel

    Har tidigare läst Station Eleven av samma författare och det är en sån bok jag ofta tänker på. Denna var dock ännu bättre?? Handlar om två syskon, ett brott, personer som försvinner, att förlora allt, rikedom, spöken, hotell, droger, New York City, dödsfall, och hundra andra saker som jag inte kan sammanfatta. ÄLSKAR när författare klarar av att berätta så här många historier på samma gång och lyckas knyta ihop dem på ett både oväntat och elegant sätt. Förstår inte hur man gör.

    Det var det hela. Har ni några solklara fempoängare att tipsa om?

  • Listor,  Litteraturbloggen

    Kulturlistan i juni

    Jag gjorde den här listan ganska regelbundet för något år sen innan det rann ut i sanden (precis som alla mina andra bloggprojekt men oh well). Men jag konsumerar så mycket kultur så här i pandemitider att den får göra en (tillfällig?) comeback.

    En film jag har sett:

    Jag såg faktiskt en film den här månaden! Fick damma av fjärrkontrollen för att sätta på teven eftersom den i princip har stått helt avstängd de senaste månaderna. Men Andy och jag kom hem från vår roadtrip i lördags och dagen efter var vi för utmattade för att göra något annat än att kolla på film.

    I alla fall. Vi såg den nya Will Ferrell-rullen Eurovision: The Story of Fire Saga som handlar om ett isländskt band som försöker ta sig till Eurovision. Eftersom Andy är amerikan hade han aldrig hört talas om Eurovision tidigare, så jag fick ge honom en crash course. Jag tyckte att den här filmen var väldigt underhållande. Sa flera gånger till A: “Det är EXAKT så här Eurovision är!” även om det kan ha varit något överdrivet. Nu har jag i och för sig inte kollat på en melodifestival på 12+ år så det är möjligt att jag inte har så bra koll längre. Har ni sett filmen? Vad tyckte ni?

    En bok jag har läst:

    Jag tyckte inte att jag läste något alls i juni men nu när jag räknar ser jag att det faktiskt blev fem böcker ändå. Om jag bara ska rekommendera en av dem måste jag nog säga Bad Blood: Secrets and Lies in a Silicon Valley Startup av John Carreyrou. Den handlar om Elizabeth Holmes uppgång och fall. Hon grundade biotech-företaget Theranos som 22-åring och blev stormrik och sen… gick det som det gick. Jag kände till delar av den här historien sen tidigare, men visste inte exakt hur jävla bonkers det faktiskt var. Den här boken var som en bergochdalbana. Rekommenderar den varmt.

    En tv-serie jag har kollat på:

    Kan inte minnas att jag har kollat på en enda tv-serie.

    En podcast jag har lyssnat på:

    Lyssnar på nyheterna varje morgon (Up First från NPR och ofta även The Daily från New York Times), men annars blir det mest ljudböcker nuförtiden. Orkar liksom inte med verkligheten?

    En restaurang jag har ätit på:

    Jag hade inte ätit på restaurang sen i mars pga pandemi och att allt har varit stängt. Men när vi var ute och roadtrippade förra veckan hade vi inte så mycket annat val. Här är ett foto från VegeNation, en vegansk restaurang som jag alltid äter på när jag är i Las Vegas. Första gången jag satte fot på en restaurang på tre månader. Det var en jättekonstig känsla, kändes väldigt nervöst. Goda tacos och god öl dock.

    Även i bild: handsprit. Har lagt mig till med (o)vanan att inte röra vid något som andra människor också har rört utan att använda handsprit.

  • Litteraturbloggen

    #BlackoutBestsellerlist Boktips!

    Den här veckan pågår en kampanj med hashtaggarna #BlackoutBestsellerlist och #BlackPublishingPower. Så här beskrivs kampanjen (lanserad av Tracy Sherrod): “To demonstrate our power and clout in the publishing industry, June 14 – June 20, we encourage you to purchase any two books by Black Writers. Our goal is to Blackout Bestseller lists with Black Voices.”

    Så bra initiativ! Jag har under de senaste åren gjort ett medvetet val att läsa fler romaner skrivna av framför allt svarta kvinnor. La upp en story på Instagram med några av mina favoriter, men tänkte att det kanske är någon här som också vill ha boktips. Älskade dessa:

    Just nu läser jag An American Marriage av Tayari Jones, tycker mycket om den hittills. Och för att delta i #BlackoutBestsellerlist-kampanjen beställde jag även dessa två (som jag redan stod i kö för på biblioteket, men känns ju värt att betala för istället):

    Som vanligt tar jag även HEMSKT gärna emot boktips från er också! Vilka är de bästa romanerna skrivna av WoC ni har läst på sistone?

  • Litteraturbloggen

    Läsa bör man annars dör man

    Nu blir det ett till inlägg om böcker, för att läsa är tydligen den enda jag gör nuförtiden. Den här helgen lämnade jag hemmet sammanlagt tre gånger: för en cykeltur och två promenader med hunden. Annars satt jag bara hemma och läste läste läste.

    I lördags läste jag ut The Age of Miracles av Karen Thompson Walker (den var språkmässigt och tematiskt ganska lik The Dreamers, men jag tror att jag gillade denna bättre – mer fokus på en karaktär istället för att hoppa mellan olika berättelser) och igår maratonläste jag hela Lydia Sandgrens Samlade Verk från början till slut. Det är alltså namnet på en roman, inte en hel bibliografi, men den är nästan 700 sidor lång så det tog ett tag ändå. Jag varvade mellan att ligga på gräsmattan i solen, att sitta på altanen i skuggan och att sitta inomhus (på soffan eller vid köksbordet) och läsa. Omkring klockan 23 läste jag den sista sidan, helt andfådd. Vilken jävla roman. Den första boken jag har läst i år som fick ett klockrent 5/5 i betyg.

    Igår hann jag på något vänster även lyssna färdigt på J.D. Vances Hillbilly Elegy, men den vet jag inte om jag skulle rekommendera.

    Nu undrar jag dock detta: Går det att läsa FÖR MYCKET? Nu är jag mer eller mindre tvingad att stanna hemma på obestämd framtid, så det är inte som att jag offrar några sociala åtaganden för att stanna hemma och läsa. Jag kan inte heller kolla på TV över huvud taget utan att bli stressad, och det finns en gräns för hur mycket en människa orkar motionera på en dag. Så nu har det i princip blivit så att när jag inte jobbar, läser jag. Flera hundra sidor om dagen oftast.

    Och nu börjar jag lite smått oroa mig över om detta kommer skada min hjärna i längden. Alltså, kommer jag att börja få problem med verklighetsuppfattningen och börja leva i romanernas fantasivärld på riktigt? Det är ju helt klart att föredra just nu, när verkligheten ser ut som den gör, men långsiktigt då?

    Eller ska jag bara köra på och invänta en lässvacka? Den lär ju komma förr eller senare.

    Äh, jag vet inte. Kanske är jag bara en person som oroar mig för mycket.

  • Litteraturbloggen

    Alla böcker jag läste i april

    Nu är det väl ganska allmänt accepterat att april var den längsta månaden någonsin. Detta i kombination med att jag för tillfället inte kan ägna mig åt hobbies eller umgås med vänner gjorde att jag slog ett nytt läsrekord den här månaden. Hela 12 böcker hann jag läsa i april.

    Det här med att jag nyligen insåg att man kan låna e- och ljudböcker på biblioteket helt gratis har verkligen HELT förändrat mitt liv. Känner mig helt stressad över alla böcker jag vill läsa och hur jag ska hinna med dem, men det är ändå ett “problem” jag inte riktigt kan klaga över.

    Här kommer i alla fall mina favoriter av det jag läste den här månaden:

    The Dreamers av Karen Thompson Walker
    Denna har jag redan skrivit om här. I kommentarsfältet fick jag även tips (tack Emma!) om att läsa The Age of Miracles av samma författare, så den har jag just börjat på.
    4/5

    Wild av Cheryl Strayed
    Vet inte varför jag inte har läst denna tidigare (har dock sett filmen). Jag lyssnade på Strayeds självbiografiska skildring av sin vandring längs Pacific Crest Trail som ljudbok medan jag var ute och sprang och blev så HIMLA sugen på att vara ute i naturen. Kanske inte vandra 150 mil, men i alla fall campa i skogen någon natt. Något att se fram emot när Kalifornien öppnar igen.
    4/5

    I händelse av min död av Kerstin Weigl och Kristina Edblom
    Lyssnade även på denna under mina springturer och blev så jävla arg. Det var produktivt för springandet, men fyfan för män alltså. Denna handlar alltså om alla fall i Sverige där en kvinna har dödats av sin partner de senaste 10 åren. Blev även förvånad över att en person jag känner i verkligheten nämndes i boken (inte som offer, men som en som jobbar med och för utsatta kvinnor). Tack Jenny för tipset.
    4/5

    Glöm mig av Alex Schulman
    Nu tror jag att jag har läst alla Schulmans böcker om hans familj och jag tycker verkligen att de är så himla bra? Älskar hur han skriver och tänker och liksom rannsakar sig själv i den här serien. Man kan säga mycket om Schulman-klanen, men den här personen kan i alla fall skriva.
    4/5

    1794 av Niklas Natt och Dag
    Det här är uppföljaren till 1793, och även denna är mörk och äcklig och man liksom känner stanken av 1700-talets Stockholm. Men jag gillar verkligen båda böckerna, de får mig på något konstigt vis att sakna Stockholm, fast det egentligen borde vara tvärtom.
    4/5

    Nej nu hinner jag inte skriva mer, har en miljon böcker jag måste läsa!!!

  • Litteraturbloggen

    The Dreamers

    En grej som har hänt under den här karantänen är att jag blir stressad av nästan alla filmer och tv-serier. Kan kolla på Disney/Pixar-filmer (se Onward om ni inte har sett den ännu, den var himla fin) och Gilmore Girls, men that’s it. Fick på riktigt en panikattack för några veckor sen när jag råkade se en trailer för Matt Damon-rullen Contagion. Så nu håller jag mig helst borta från TV över huvud taget.

    Däremot har jag inga problem med böcker, inte ens såna som handlar om dödliga virus. Satt hemma och läste exakt hela dagen i lördags, och större delen av dagen i söndags också. Läste ut två böcker på två dagar. Det är ungefär så här jag drömde om att det skulle vara att vara vuxen när jag var liten och plöjde flera böcker i veckan: att få läsa ostört i hela dagar i sträck. Men som vuxen är det väldigt sällan jag faktiskt gör det.

    I alla fall. Jag läste ut The Dreamers av Karen Thompson Walker i helgen. Jag har ju en viss förkärlek till apokalypslitteratur, och den här hade en före detta kollega rekommenderat som en favorit i genren. I The Dreamers börjar ett dödligt virus spridas i en liten stad i Kalifornien. De som smittas somnar och börjar drömma märkliga drömmar. Vissa dör, andra fortsätter bara sova.

    Boken är skriven på ett lågmält, poetiskt sätt som skapar en kontrast mellan det som faktiskt händer och sättet det berättas på. Jag sparade flera citat, dels vackert skrivna meningar och dels sånt som satte ord på det som händer i verklighetens Kalifornien (och resten av världen, men det här här jag befinner mig) just nu.

    Medan jag satt i soffan och läste den här boken hörde jag helikoptrar som cirkulerade ovanför och ambulanssirener på gatan utanför. Men för det mesta är det alldeles tyst. Om jag inte läste nyheterna eller tittade ut mot mataffären bredvid mitt hus och såg folk som köade med munskydd och två meters mellanrum skulle jag lätt kunna glömma att det pågår en pandemi där utanför. Det här tycker jag fångas väldigt väl i The Dreamers, hur verkligheten liksom ändå bara pågår och hur snabbt man vänjer sig vid “the new normal.” Spännande hur en roman skriven innan allt detta började ändå lyckas sätta fingret på så mycket.

    Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Om ni också känner för att läsa apokalypslitteratur mitt i en pågående apokalyps (eller nä, det var kanske lite väl pessimistiskt) kan jag även rekommendera följande:

    Har ni rekommendationer på liknande böcker (pre- eller postapokalypsskildringar som INTE är sci-fi eller typ Mad Max/steampunk) så får ni gärna säga till.