• Äventyr,  Motorcyklar

    Hej från Colorado

    För exakt en vecka sen lämnade jag San Diego på min hoj och körde nordöster ut. Sen dess har jag hunnit köra genom fem delstater (Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah och Colorado) och fyra nationalparker. Jag befinner mig just nu i en liten by i bergen utanför Rocky Mountain National Park i norra Colorado. Klockan är strax innan 7 på morgonen och det är nollgradigt. Jag sitter i en Airbnb-lägenhet och väntar på att solen ska gå upp så det blir lite varmare och jag kan köra in i parken.

    Det har varit ett fantastiskt äventyr hittills. Jag har kört några av landets vackraste vägar, träffat intressanta personer, sett otroligt många vilda djur, provat att köra sandbräda i en nationalpark, fått min första hastighetsbot, och så mycket mer. Men jag är också så trött. Dels har jag precis haft covid, vilket nog har satt sina spår, och dels har jag varit i Colorado de senaste fem nätterna vilket innebär att jag har befunnit mig mer än 3000 meter över havet i flera dagar. Det är otroligt utmattande. Så igår tog jag en vilodag. Hängde i lägenheten, satt i en jacuzzi, läste ut en bok, och så hade jag dessutom tre jobbintervjuer via zoom.

    Men nu är det dags att köra vidare. Tänkte ta mig till Wyoming och sen Nebraska idag. De ligger norrut men inte lika högt över havet, så tänker att det nog hjälper mot tröttheten.

  • Jobbrelaterat,  Motorcyklar

    Från uppsägningar till Born Free

    Tack för era fina kommentarer på förra inlägget. Det finns egentligen inga ord, så jag låter det mesta jag känner vara osagt just nu. Livet pågår trots allt ändå, på något vänster. Här är några andra saker som har hänt på sistone:

    Förra veckan sa mitt jobb upp 35 procent av mina kollegor. Det var andra gången i år, i januari var det nästan 50 procent som fick gå. Den här gången var jag inte beredd och det kom som en rejäl chock. Jag har fortfarande kvar mitt jobb, men det är traumatiserande och inte bra för arbetsmoralen att gå igenom detta gång på gång. Speciellt nu när saker är så instabila i mitt privatliv och det hade varit extra skönt att slippa kaos på jobbet. Men nu är det som det är.

    På den mer positiva fronten var jag förra helgen inbjuden att visa upp en av mina motorcyklar på Born Free, en enorm motorcykelträff i Orange County. Mc-profilen Becky Goebel satte tillsammans med Harley-Davidson upp en utställning inne på eventet med custom-hojar ägda av kvinnor. Det var den första utställningen av sitt slag och vi var sammanlagt 8 inbjudna kvinnor. Kände mig otroligt hedrad över att ha blivit tillfrågad.

    Jag hängde på eventet hela helgen och pratade med så himla många människor. Jag är ganska van vid att folk känner igen mig från Instagram, speciellt i motorcykelkretsar, men det här var första gången jag även blev igenkänd från TikTok. Kul att prata med folk, men även utmattande. Jag hade bokat ett hotellrum nära eventet lördag kväll och stupade i säng efter den första dagen och sov 11 timmar i sträck. Så går det när man är introvert och lajvar extrovert en hel helg.

    Killen i montern bredvid vår utställning visade sig för övrigt vara svensk. Han hade en stor svensk flagga bakom sig så jag gick såklart fram och började prata svenska. Det var lite stolpigt för oss båda, men det gick bra ändå.

    Så, ja. Så här är det ju, livet. Det går upp och ner.

  • Motorcyklar

    Drömhojen är här!

    Jag sa ju att jag gjorde något spännande i söndags, och om du följer mig på Instagram vet du kanske redan vad det är. Jag köpte en ny motorcykel!!! En sprillans Harley-Davidson Pan America Special 1250. Min drömhoj. 

    Det här är fortfarande en ganska ovanlig motorcykel, den lanserades 2021 som en helt ny produkt för H-D. Jag var med på presslanseringen i april det året och var en av de första personerna utanför H-Ds egna team som fick köra den. Några månader senare fick jag låna en Pan America av Harley i några veckor och körde den från Wisconsin till Kalifornien via Route 66

    Har velat ha en egen sen dess, men två saker har talat emot detta: 1. De här hojarna hade ganska många problem det första året, både mekaniska och elektroniska. 2. De är svindyra. 

    Men nu när vi är inne på tredje produktionsåret verkar de flesta problemen ha blivit fixade. Priset går det inte att göra så mycket åt, men jag bytte i alla fall in en av mina andra hojar (det blev min Himalayan, om det var någon som undrade). Och jag kan ärligt talat inte tänka mig något jag hellre skulle spendera mina surt förvärvade slantar på än just den här hojen.

    Det enda trista var att jag köpte hojen i söndags kväll, körde hem och parkerade den i garaget – och några timmar senare var jag tvungen att åka till Ohio i fem dagar. Men nu har jag i alla fall något att se fram emot när jag kommer hem.

    Funderar på att döpa henne till Ingeborg, efter min gammelfarmor som bodde i USA och körde hoj på 1910-talet.  

    Vad tycker ni?

  • Helgen som gick,  Motorcyklar

    Tur med väder och vägar

    Idag var jag och min bästis Katie ute och körde hoj hela dagen. Vi hade en otrolig dag med perfekt väder och nästan helt tomma vägar. I vanliga fall hamnar man alltid i en rad bilar bakom någon långsam husvagn som helt tar kål på livsglädjen, men inte idag!

    Alla hade dock inte samma tur. Vi såg TVÅ motorcykelolyckor – en där någon hade kört sin hoj rakt in i en buske, och en annan som jag inte såg några detaljer av men det var i alla fall flera brandbilar och ambulanser där. Sen missade vi precis en enorm bilkrasch på motorvägen, samma väg vi skulle ha kört om vi inte hade tagit en omväg hem, där två personer dog. Kollade just Google Maps och det är fortfarande milslånga bilköer pga den kraschen (klockan är 21:30 nu). Läskigt!

    Sen gjorde jag något annat väldigt spännande idag, men vi tar det senare. Jag måste kliva upp om ungefär 6 timmar och flyga till Ohio, så det är nog dags att gå och lägga sig.

  • Motorcyklar

    En dag med Royal Enfield i San Diego

    Jag är som sagt på ett lanseringsevent för en ny hoj. Här är den: Royal Enfield Hunter 350, en liten och lätt motorcykel som jag skulle säga är perfekt för nybörjare och/eller korta personer.

    Har kört runt i San Diego med ett gäng journalister och influencers på denna hela dagen. Nu är klockan 22:30 och jag är halvt död från allt socialiserande. Tycker att det är kul att träffa och prata med nytt folk, men blir samtidigt helt dränerad av det, både mentalt och fysiskt.

    Vi gjorde en organiserad grupptur innan lunch och sen fick vi välja mellan en till gruppkörning eller fri lek. Jag valde fri lek… och åkte hem och matade katterna. Så ovan vid att såna här event äger rum i San Diego, men det är helt klart smidigt.

    Nu ska jag sova. Lovade dock en bild på goodiebagen från igår så här kommer den:

    Tack för den här gången, Royal Enfield!

  • Motorcyklar

    Nästan skuldfri, men inte länge till

    För två och ett halvt år sen köpte jag den här hojen, en Royal Enfield Himalayan. Då anade jag inte vilka äventyr den skulle ta mig på, men bara några månader senare blev jag medbjuden av Royal Enfield på en drömresa till Alaska som var så fantastisk att jag fortfarande tänker på den nästan varje dag.

    Idag gjorde jag en sista avbetalning på hojen, så nu är det jag som äger den och inte banken. Detta innebär också att jag förutom CSN inte har några skulder över huvud taget.

    Vilket i sin tur innebär att det officiellt är dags att börja fundera på att köpa en ny hoj. Eller ja, funderar gör jag ju redan. Men det är kanske dags att faktiskt gå och kolla på en och prata siffror med någon säljare. San Diego Harley har redan luskat ut att jag är sugen på något nytt, för deras säljare ringer mig var och varannan dag. Och jag? Jag SVARAR när de ringer.

    Köper jag en ny hoj lutar det dock åt att jag gör mig av med min Himalayan. Det är bitterljuvt. Vi har haft det väldigt fint tillsammans.

    Blir ni också väldigt fästa vid era fordon, eller är det bara jag?

  • Motorcyklar

    Att sälja eller inte sälja

    Jag tog en långtur på min favorithoj idag, nästan 30 mil. Körde rakt österut från San Diego längs den mexikanska gränsen och det blev varmare och varmare ju längre österut jag kom. Det var precis vad jag behövde.

    Jag har haft den här hojen i drygt 7 år och har kört sammanlagt nästan 9000 mil på den. Jag köpte den sprillans ny från Harley-Davidson 2015, det första nya fordonet jag någonsin ägt. Har kört den till både Kanada och Mexiko och över hela västra halvan av USA.

    Jag funderar just nu väldigt mycket på att köpa en ny, väldigt dyr motorcykel. Jag äger redan fyra hojar och fem är för många, så om jag köper en ny kommer jag att sälja minst en.

    Det absolut smartaste beslutet vore att sälja den här hojen för att ha råd med den nya. Men jag vet inte om jag klarar av det. Älskar den för mycket.

    Det här är kanske egentligen inte intressant för någon annan än mig, men jag ligger liksom vaken på nätterna och försöker bestämma mig för hur jag ska göra.

    Det är väl egentligen ingen brådska med att fatta ett beslut. Men jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att när jag har fått något på hjärnan på det här viset kommer det inte försvinna förrän jag gör slag i saken. Så stay tuned, antar jag.

  • Helgen som gick,  Motorcyklar

    Inte riktigt ett foto i timmen, men några timmar i alla fall

    Jag hade egentligen tänkt köra ett foto i timmen igår, men jag glömde bort det så fort jag lämnade hemmet. Så här kommer några foton från random klockslag under gårdagen istället.

    09:00

    Jag vaknade vid 7-tiden och låg kvar i sängen till 8. Då klev jag upp och åt frukost. Efter frukosten var det fint ljus i mitt vardagsrum. Turtle gillar att sitta i fönstret och spionera på grannarna.

    12:00

    Jag tog hojen norrut och mötte upp med K, min Instagram-kompis som var i San Diego och hälsade på. Vi tog en liten motorcykeltur till Viewpoint Brewing för att äta lunch. Det var blå himmel och vi satt ute i solen, vilket kändes otroligt välbehövligt efter allt regn.

    Det har regnat så OERHÖRT mycket här de senaste månaderna. Försöker att inte klaga på detta för mycket inför folk som inte bor i Kalifornien eftersom vädret är ännu sämre nästan överallt på vintern, men allt det här regnet skapar rejäla problem eftersom ingenting här är byggt för regn. Det blir översvämningar överallt och vägarna har liksom gått sönder. Det är stora HÅL i gator och motorvägar. Livsfarligt! Vi fick köra slalom mellan potthålen hela dagen.

    14:00

    Är man i Kalifornien måste man ta ett foto vid stranden, så är det bara.

    15:00

    K ville äta glass så jag tog med henne till det mest turistiga stället i stan, nämligen boardwalken i Mission Beach. Här finns det ett nöjesfält och en glasskiosk som säljer enorma glasstrutar och en lång sandstrand som är perfekt för people watching. Jag brukar egentligen bara äta glass på sommaren, men gjorde ett undantag den här dagen. Choklad är den perfekta glassmaken, så är det bara.

    15:30

    Vi åt vår glass på stranden och sen var K tvungen att åka och lämna tillbaka sin hyrhoj. Jag åkte hem för att sitta på soffan och vara oerhört mätt resten av kvällen.

    Det var en himla fin kompisdejt i alla fall. Planerar redan att åka och hälsa på henne i D.C. i höst!

  • Äventyr,  Motorcyklar,  Resor

    Nya Zeeland, dag 1 + 2

    Vi lämnade San Diego torsdag kväll och landade i Christchurch lördag eftermiddag efter en väldigt lång resa med två mellanlandningar. Nästa dag, söndag morgon, hämtade vi upp våra hojar. Jag hade hyrt en BMW 850GS och Andy en Yamaha Tenere 700. Egentligen ville vi båda ha Teneres men allt var fullbokat så det här var vårt enda alternativ. Det gick bra ändå!

    Vi körde genast till ett pajställe (matpajer är väldigt populärt här) och mötte upp med Kate, en kvinna som jag hade träffat på Instagram och som regelbundet kör hoj över hela Sydön. Hon tog med oss på en finfin åktur västerut.

    Vi tog Arthur’s Pass, en OTROLIG väg som går genom Sydalperna, omgiven av enorma berg täckta i grönska, samt broar, vattenfall och annat fint.

    Sen sa Kate hej då och körde tillbaka österut medan A och jag fortsatte mot västkusten.

    Vi stannade i en avlägsen liten by som heter Blackball för att äta en sen lunch. Det blev dagens andra paj, och eftersom ingen av oss äter kött blev vi glatt överraskade när det här stället hade en vegetarisk currypaj på menyn. Jag tog en alkoholfri öl till och så satt vi i solen och mådde bra.

    Vi fortsatte de sista milen till Westport, vår destination för kvällen, längs med fler otroligt fina vägar. Det var mörka regnmoln åt alla håll, men på något vänster lyckades vi helt undvika regnet.

    När vi kom fram upptäckte jag att min vattenflaska hade gått sönder och spillt vatten över halva min packning. Allt klarade sig, som sagt, förutom min Kindle vilket resulterade i resans första smärre sammanbrott. A gick till närmsta mataffär och köpte ris att lägga plattan i, men det gjorde ingen skillnad. RIP.

    Nästa dag var vår längsta planerade dag. Vi behövde ta oss knappt 50 mil söderut längs nästan hela västkusten. Den här delen av NZ är otroligt avlägsen, med få städer och invånare, så vi hade inte så många destinationer att välja mellan. Naturen längs hela sträckan är dock helt otrolig. Vi körde över en bro och råkade se den här vyn åt ena hållet (med havet åt andra) och jag var genast tvungen att stanna och fota.

    Vi åkte vidare söderut en bit och stannade igen för en liten promenad till detta ställe, Punakaiki, aka Pancake Rocks. Väldigt vackert, med spännande klippformationer.

    Det tog verkligen hela dagen att köra de här 50 milen. Vägarna var små och extremt slingriga och hastighetsgränsen på hela ön är låg (max 100 km/h). Efter många, många timmar började vi i alla fall närma oss Haast, där vi hade bokat rum för kvällen. Gjorde ett sista stopp på den här fina stranden.

    Avslutade kvällen med pasta, bröd och ytterligare en alkoholfri öl i solnedgången.

  • Äventyr,  Helgen som gick,  Motorcyklar

    Spännande med öken

    En rolig grej med snubbarna som jag brukar köra enduro med är att nästan hela gänget är väldigt duktiga fotografer, och ibland tar de med sig sina kameror ut i öknen. Det här innebär att jag har massor av professionella bilder på mig själv när jag kör off-road, trots att jag inte är speciellt bra på det. Men det ser i alla fall ut som att jag är det på internet.

    Den här helgen som gick var vi i ett område som heter Superstition Mountain mitt ute i öknen och campade och körde hoj och åt alldeles för många Girl Scout cookies. Fotografen Jay Reilly (som jag faktiskt träffade för många år sen genom mitt dåvarande jobb, San Diego Magazine, som han frilansade för, innan någon av oss ens hade kommit på tanken att börja köra enduro, slut på parentes) var med och tog en massa fina bilder, så jag tänkte att jag delar med mig av några här. Även om man inte är så enduro-intresserad är det i alla fall kanske lite spännande med öken.

    Vi pratade faktiskt om det i helgen, att jag som är svensk ÄLSKAR öknen, tycker att det är fascinerande och exotiskt och det är mitt happy place liksom. Andra som är uppvuxna i Södra Kalifornien är inte lika imponerade, de tycker däremot att typ granskog är väldigt spännande. Sånt som jag kanske fnyser lite åt ibland.

    Men i alla fall, här är bilderna.

    Vi gav oss ut på en dagsutflykt och Dylan som ledde gruppen frågade vem som ville köra sanddyner. Alla sa ja utom jag som sa nej. Det är skitsvårt att köra i djup sand och min första instinkt är ofta att fega ur. Men eftersom jag röstades ned hade jag inte så mycket val, och det visade sig att köra sanddyner var något av det roligaste jag hade gjort på mycket länge. Ska påminna min inre sabotör om detta nästa gång jag får för mig att säga nej till något lite läskigt men potentiellt kul.

    Problemet med djup sand är att man lätt fastnar i den. Det gjorde min kompis Ace, som för övrigt även är min kollega och också överlevde veckans layoffs, så vi var båda här ute för att blow off some steam, kan man säga.

    Man är lite anonym i den här utrustningen, men jag är lätt att känna igen tack vare mitt leopardmönstrade säte. Och kanske den gula tröjan också.

    Ja, ungefär så här kan det se ut. Det är jag igen på den sista bilden, tycker så mycket om den att jag funderar på att rama in den och hänga på väggen i garaget. Har redan en massa inramade foton på mig själv på olika hojar i mitt garage (känns för konstigt att hänga upp dem i huset) så varför inte.