Äventyr

Fullspäckad helg med Omega Mart, Death Valley och Biltwell 100

Jag hade en helg som kändes nästan… normal? Som mina helger brukade vara innan covid, det vill säga full av äventyr. I torsdags tog min kompis Sarah och jag hennes bil till Las Vegas. Det är egentligen det sista stället på jorden jag brukar vilja besöka, med eller utan pandemi. Men vi hade en spännande destination i sikte: Omega Mart, den senaste installationen från konstkollektivet Meow Wolf.

På fredagen vaknade vi i vårt hotellrum och packade ihop våra saker. Vi hade lite tid på oss innan Omega Mart öppnade så vi cruisade the Strip samt tog ett väldigt turistigt foto. Det var så jäkla mycket folk överallt? Antar att det är för att så många har vaccinerat sig (Sarah hade fått sin andra vaccindos dagen innan, på vägen till Vegas), men ändå.

Vi var i alla fall först på plats på Omega Mart eftersom jag var här i jobbet och skulle intervjua deras marknadsföringschef. Han gav oss dessutom en guidad tour.

Det är väldigt svårt att förklara vad det här stället är. Jag har tidigare skrivit om Meow Wolfs House of Eternal Return i Santa Fe, New Mexico, som jag besökte för ett par år sen. (Skrev även en artikel för jobbet om det.) Men i korta drag är det en “immersive art experience” som går ut på att man kliver in i en till synes normal miljö (i detta fall en mataffär), men så fort man tittar sig närmare omkring inser man att något är… off.

Man kan öppna olika dörrar som fungerar som interdimensionella portaler och plötsligt befinner man sig i en neongrotta eller på ett mystiskt kontor eller i ett rum fullt av blinkande ljus. Därifrån kan man ta sig vidare till nya dimensioner genom att krypa genom gångar, klättra upp genom branta tunnlar eller ta en rutschkana till en annan våning. Det finns även ett mysterium som man kan försöka lösa om man känner sig manad att tillbringa många timmar här.

Sarah och jag utforskade så mycket vi bara hann på kanske tre timmar. Sen var det så mycket folk där att det började kännas jobbigt, trots att alla hade munskydd på sig (jag hade dubbla pga paranoid). Då åkte vi vidare till vår nästa destination…

…nämligen Death Valley National Park, som ligger ungefär två timmar från Vegas. Det började redan bli ganska sent och solen var på väg ner, så vi skyndade oss att se några av de mest kända sevärdheterna i parken eftersom Sarah aldrig hade varit där förut. Sen körde vi vidare, ytterligare två timmar i beckmörker till vårt hotell i Lone Pine.

Sen var det plötsligt lördag och dags för ytterligare ett äventyr. Motorcykelföretaget Bilwell ställde till med offroadrace i öknen och jag kände kanske 20 personer som skulle delta. Det här var det första “eventet” någon av oss hade varit på på ett drygt år, och stämningen var därefter. Jag fick en Bud Light Lime i ena handen och en mimosa i den andra så fort vi anlände, runt 10 på morgonen. Det var även perfekt väder ute, varmt och skönt.

Det var ganska mycket folk, men enbart utomhus och väldigt utspritt, så det kändes säkert. Ingen trängsel och inga stånd som sålde saker, man fick ha med sig all mat och annat själv. Här är förresten min kompis Tamara som deltog i racet på sin vintage-Triumph. Hon körde 8 mil genom svår ökenterräng på den här typ 60 år gamla hojen och vann sin klass. Så tuff!

Jag och Sarah skulle egentligen bara stanna här i några timmar och sen köra tillbaka till San Diego (en ca 4 timmars bilresa bort) men jag hade så himla kul att jag inte ville åka hem. Hade nog inte riktigt insett hur svältfödd jag var på att hänga på motorcykelevent i öknen? Så Sarah åkte hem men jag stannade kvar. Fick sova i en kompis van och fick skjuts hela vägen hem nästa dag.

Det här var en så otroligt fin och rolig och välbehövlig helg. Är så glad att så många av mina vänner är vaccinerade och vågar umgås igen, och förhoppningsvis är det min tur snart.

2 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *