Blev tillsagd av flera personer som följer mig på Instagram att uppdatera bloggen, så här kommer en uppdatering.

Två saker som har hänt de senaste dagarna:

1. Jag blev uppsagt från mitt jobb i fredags. Ni vet ju att det har varit en smula kaotiskt där i princip hela året, och det här var tredje rundan med uppsägningar. Jag hade på känn att det var på gång och känner mig egentligen mest lättad. Det ska bli skönt att slippa kaoset.

2. Igår testade jag positivt för covid. Jag har lyckats klara mig undan covid i tre år, men den här nya sorten verkar extremt smittsam. Känner så himla många som är sjuka just nu. Jag hade feber i ungefär ett dygn, men nu känns det mest som en ganska rejäl förkylning.

För att svara på några frågor jag har fått hittills: Jag klarar mig ekonomiskt i några månader till, så jag känner mig inte superstressad över att hitta något nytt. Däremot är jag stressad över att vara sjuk. Jag har så mycket jag vill göra med den här ofrivilliga ledigheten (som jag numera hänvisar till som min funemployment), men istället ligger jag på soffan och hostar och läser deckare.

Dels är det Babes Ride Out nu i helgen, ett motocykel-camping-event för kvinnor som jag älskar och har sett fram emot länge. Och dels hade jag tänkt ta en lång omväg hem från eventet (tänk typ 400 mil) på hojen. Nu lutar det åt att det inte blir något Babes för mig, men jag tänker ändå åka på en lång roadtrip så fort jag känner mig frisk och testar negativt.

Det är så himla sällan man i vuxen ålder i det här landet har flera veckors ledighet på raken. Jag vill utnyttja detta till fullo, utan att för den sakens skull spendera en massa pengar som jag kanske egentligen borde spara.

Ja, ja. Det blir säkert bra det här.

Hej på er, tänkte att det kanske var på sin plats med några uppdateringar. Sist jag skrev här var det mycket sorg och kaos, och det är det väl fortfarande, men det har också blivit bättre.

J gick bort den fjärde juli, på eget bevåg, hemma i altansoffan, omgiven av sina närmsta vänner och sin fru K. Han önskade att vi skulle tänka på honom när fjärde juli-fyrverkerierna gick av stapeln senare på kvällen, och de kommer nu för alltid att vara förknippade med honom. Om ett par veckor håller vi en stor fest/ceremoni för att fira hans liv.

K tar en dag i taget och fungerar under omständigheterna okej. Hennes sorgearbete började egentligen för flera månader sen och hon har mycket stöd av familj och vänner. Vi umgås och äter middag tillsammans flera dagar i veckan och det har varit bra för mig också.

Med jobbet är det också något bättre. Mycket att göra, men inte lika kaotiskt som för någon månad sen. Jag tillbringade några dagar i Ohio på workshops med mina kollegor i juli och det hjälpte verkligen att träffas och umgås och planera tillsammans i samma rum, inte bara över zoom.

Efter jobbmötena hyrde jag en gigantisk Harley och körde söderut till Great Smoky Mountains i Tennessee och North Carolina i några dagar. Besökte fyra delstater och två nationalparker över en långhelg, och det var precis vad jag behövde. Även om det var 35 grader varmt och 70 procents luftfuktighet och jag var tvungen att stanna och bada i varje sjö och vattenfall jag såg och äta jättemycket glass för att inte dö stora värmedöden.

Slutligen har jag också bokat om min Sverigeresa. Jag skulle ju ha tillbringat hela juli i Sverige men det blev av förklarliga skäl inte av. Så nu kommer jag hem till jul istället! Sist jag var hemma över julen var 2019 och det var kallt och mörkt och jävligt och jag lovade mig själv att inte göra om det. Men! Min lillebror ska ha sitt första barn i mitten av december och om det inte är anledning nog att köpa en ny vinterjacka och suck it up vet jag inte vad som är. Saknar min familj något oerhört.

Vi kör väl vidare på livebloggandet här. I skrivande stund befinner jag mig på the Great American Ballpark i Cincinnati där hemmalaget Reds spelar mot Texas Rangers. Baseball är en extremt tråkig sport men jag sitter i alla fall här med ett gäng kollegor jag inte har träffat på länge så det är trevligt.

Jag kan för övrigt inte dricka öl längre, det är sorgligt men nu är det så. Så jag beställde ett glas chardonnay istället och detta är vad jag fick. Tror inte att bartendern någonsin har hällt upp ett glas vin förut (baseball är helt klart mer av en ölsport), han gav mig en halv flaska! Alldeles för mycket för en tisdag.

Oj, nu vann Reds! Stadion är nästan tom men de som är här blev glada. Dags att sluta blogga. Hej så länge!

Hej från Cincinnati! Eller, från norra Kentucky, om vi ska vara noga. Ohio och Kentucky gränsar till varandra, med Ohiofloden i mitten som en fysisk gräns. Mitt jobb har kontor i Cincinnati, som alltså ligger i Ohio, men när jag är här bor jag alltid på Kentuckysidan. Det här är den nuvarande utsikten från mitt hotell. Floden, downtown Cincy och så ett helt gäng broar.

Jag älskar broar och när jag är här på sommaren promenerar jag gärna över dem. Sist jag var här hyrde jag till och med en hoj och körde över broarna. Just nu är det alldeles för kallt både för långa promenader och motorcykelturer. Däremot ska jag tydligen gå och kolla på baseball imorgon med mina kollegor.

Min kollega K hämtade upp mig på flygplatsen. Då messade en annan kollega och frågade om vi ville hänga med på “the Reds game” imorgon. Jag fick fråga K vilken sport det rörde sig om, och det visade sig alltså vara baseball. Alla fick sig i alla fall ett gott skratt åt mig, men det är lugnt. Är stolt okunnig när det gäller amerikansk sport.

Vi får se om jag fryser ihjäl på utomhusstadion imorgon. Packade helt klart inte för att vistas någon annanstans än på kontoret den här veckan.

På tal om att vara mentalt och fysiskt dränerad… Har jag nämnt hur mycket det är på jobbet just nu? (Ja, det har jag.) Min chef messade mig idag och frågade “How would you feel about going to Cincinnati next week?” Det var formulerat som en fråga, men jag vet att hon egentligen menade att hon vill att jag åker till Cincinnati nästa vecka. Mitt jobb har huvudkvarter där och nästa vecka är det en massa viktiga möten som jag skulle behöva vara med på.

Så nu åker jag till Ohio måndag morgon. Klockan 6 går flyget, vilket innebär att jag måste kliva upp klockan 3 på morgonen. Precis så vill man väl alltid starta sin vecka, eller?

Jaja, det blir väl bra. Jag gillar egentligen att vara på kontoret och få träffa mina kollegor IRL ibland, det här var bara lite väl i sista minuten. Hade tänkt göra roliga saker den här helgen men nu lutar det åt att jag stannar hemma och packar istället. Det är kanske lika bra. Jag är så himla trött efter den här veckan, med både maratonjobb och motorcykelevent. Ser fram emot att sova i min egen säng i två och en halv nätter innan det bär iväg igen.

Hej hej bloggen! Glad april. Det har varit mycket på sistone, men nu tänker jag prova en sån här blogga-varje-dag-månad igen. Den förra blev inte så bra eftersom mitt webbhotell kollapsade och jag förlorade en massa inlägg som de inte lyckades återskapa, och sen åkte jag på semester. Nu kör vi igen! 

Idag ska jag göra något så spännande som att träffa en internetkompis IRL för första gången. Det brukade jag göra jämt en gång i tiden. Har träffat så många av mina nära vänner genom internet. Men nu var det ett tag sen. 

Hon som jag ska träffa idag bor i Washington, D.C. och är i Kalifornien för att gå på bröllop. Medan hon ändå är här passade hon på att hyra en hoj och åka på en veckas soloäventyr. Hon läser även böcker och har smarta politiska åsikter. Så ni hör ju att det låter som en person jag kommer överens med, trots att vi hittills bara har varit instagram-vänner.

Kul! Lite nervöst!? Vet inte varför.

Idag gjorde jag något så ovanligt som att ta på mig riktiga kläder och lämna hemmet, en vardagskväll.

Jag tog bussen till downtown och promenerade sedan runt sju kvarter till Little Italy. En gång i tiden var det nästan bara italienska restauranger här, men numera samsas pastaställen och pizzerior med kändiskockar och trendiga restauranger som serverar all möjlig sorts mat.

Om exakt två veckor åker jag och A till Nya Zeeland, en bucket list-resa som vi båda ser fram emot så mycket att vi knappt kan prata om något annat. San Diego har minst två nyzeeländska restauranger, och en av dem, Queenstown Public House, ligger i Little Italy, i ett viktorianskt hus med en stor uteservering i trädgården. Vi hade bokat bord här mest för att vi var nyfikna på matkulturen i NZ.

Eftersom ingen av oss äter kött var det begränsat med saker på menyn vi kunde äta. Men vi beställde i alla fall in två veganska köttpajer och en fylld spagettipumpa att dela på. Pajerna var gjorda med Impossible-kött, vilket jag knappt klarar av att äta för att det smakar för mycket som riktigt kött. Så jag åt bara några tuggor. Spagettipumpan däremot var otroligt god.

Efter middagen promenerade vi runt i Little Italy en stund. Vi hittade en italiensk marknad där jag köpte finpasta, och sen fick jag skjuts hem. Fin torsdag!