Vi kör väl vidare på livebloggandet här. I skrivande stund befinner jag mig på the Great American Ballpark i Cincinnati där hemmalaget Reds spelar mot Texas Rangers. Baseball är en extremt tråkig sport men jag sitter i alla fall här med ett gäng kollegor jag inte har träffat på länge så det är trevligt.

Jag kan för övrigt inte dricka öl längre, det är sorgligt men nu är det så. Så jag beställde ett glas chardonnay istället och detta är vad jag fick. Tror inte att bartendern någonsin har hällt upp ett glas vin förut (baseball är helt klart mer av en ölsport), han gav mig en halv flaska! Alldeles för mycket för en tisdag.

Oj, nu vann Reds! Stadion är nästan tom men de som är här blev glada. Dags att sluta blogga. Hej så länge!

Hej från Cincinnati! Eller, från norra Kentucky, om vi ska vara noga. Ohio och Kentucky gränsar till varandra, med Ohiofloden i mitten som en fysisk gräns. Mitt jobb har kontor i Cincinnati, som alltså ligger i Ohio, men när jag är här bor jag alltid på Kentuckysidan. Det här är den nuvarande utsikten från mitt hotell. Floden, downtown Cincy och så ett helt gäng broar.

Jag älskar broar och när jag är här på sommaren promenerar jag gärna över dem. Sist jag var här hyrde jag till och med en hoj och körde över broarna. Just nu är det alldeles för kallt både för långa promenader och motorcykelturer. Däremot ska jag tydligen gå och kolla på baseball imorgon med mina kollegor.

Min kollega K hämtade upp mig på flygplatsen. Då messade en annan kollega och frågade om vi ville hänga med på “the Reds game” imorgon. Jag fick fråga K vilken sport det rörde sig om, och det visade sig alltså vara baseball. Alla fick sig i alla fall ett gott skratt åt mig, men det är lugnt. Är stolt okunnig när det gäller amerikansk sport.

Vi får se om jag fryser ihjäl på utomhusstadion imorgon. Packade helt klart inte för att vistas någon annanstans än på kontoret den här veckan.

På tal om att vara mentalt och fysiskt dränerad… Har jag nämnt hur mycket det är på jobbet just nu? (Ja, det har jag.) Min chef messade mig idag och frågade “How would you feel about going to Cincinnati next week?” Det var formulerat som en fråga, men jag vet att hon egentligen menade att hon vill att jag åker till Cincinnati nästa vecka. Mitt jobb har huvudkvarter där och nästa vecka är det en massa viktiga möten som jag skulle behöva vara med på.

Så nu åker jag till Ohio måndag morgon. Klockan 6 går flyget, vilket innebär att jag måste kliva upp klockan 3 på morgonen. Precis så vill man väl alltid starta sin vecka, eller?

Jaja, det blir väl bra. Jag gillar egentligen att vara på kontoret och få träffa mina kollegor IRL ibland, det här var bara lite väl i sista minuten. Hade tänkt göra roliga saker den här helgen men nu lutar det åt att jag stannar hemma och packar istället. Det är kanske lika bra. Jag är så himla trött efter den här veckan, med både maratonjobb och motorcykelevent. Ser fram emot att sova i min egen säng i två och en halv nätter innan det bär iväg igen.

Hej hej bloggen! Glad april. Det har varit mycket på sistone, men nu tänker jag prova en sån här blogga-varje-dag-månad igen. Den förra blev inte så bra eftersom mitt webbhotell kollapsade och jag förlorade en massa inlägg som de inte lyckades återskapa, och sen åkte jag på semester. Nu kör vi igen! 

Idag ska jag göra något så spännande som att träffa en internetkompis IRL för första gången. Det brukade jag göra jämt en gång i tiden. Har träffat så många av mina nära vänner genom internet. Men nu var det ett tag sen. 

Hon som jag ska träffa idag bor i Washington, D.C. och är i Kalifornien för att gå på bröllop. Medan hon ändå är här passade hon på att hyra en hoj och åka på en veckas soloäventyr. Hon läser även böcker och har smarta politiska åsikter. Så ni hör ju att det låter som en person jag kommer överens med, trots att vi hittills bara har varit instagram-vänner.

Kul! Lite nervöst!? Vet inte varför.

Idag gjorde jag något så ovanligt som att ta på mig riktiga kläder och lämna hemmet, en vardagskväll.

Jag tog bussen till downtown och promenerade sedan runt sju kvarter till Little Italy. En gång i tiden var det nästan bara italienska restauranger här, men numera samsas pastaställen och pizzerior med kändiskockar och trendiga restauranger som serverar all möjlig sorts mat.

Om exakt två veckor åker jag och A till Nya Zeeland, en bucket list-resa som vi båda ser fram emot så mycket att vi knappt kan prata om något annat. San Diego har minst två nyzeeländska restauranger, och en av dem, Queenstown Public House, ligger i Little Italy, i ett viktorianskt hus med en stor uteservering i trädgården. Vi hade bokat bord här mest för att vi var nyfikna på matkulturen i NZ.

Eftersom ingen av oss äter kött var det begränsat med saker på menyn vi kunde äta. Men vi beställde i alla fall in två veganska köttpajer och en fylld spagettipumpa att dela på. Pajerna var gjorda med Impossible-kött, vilket jag knappt klarar av att äta för att det smakar för mycket som riktigt kött. Så jag åt bara några tuggor. Spagettipumpan däremot var otroligt god.

Efter middagen promenerade vi runt i Little Italy en stund. Vi hittade en italiensk marknad där jag köpte finpasta, och sen fick jag skjuts hem. Fin torsdag!

För några år sen började jag springa. Hade aldrig varit en löpare tidigare men kände plötsligt att det var dags. Jag laddade ner en app som heter C25K, vilket står för Couch to 5K. Den hjälper alltså folk att gå från soffpotatis till att springa femkilometerslopp.

Jag hörde om den här appen när jag intervjuade en extremmaratonlöpare för en artikel för magasinet jag jobbade på då, en kvinna som reste runt hela världen och sprang ultramaraton, till exempel ett på 250 kilometer genom Saharaöknen. Hon berättade att bara två år tidigare hade hon aldrig sprungit ens en halvmara, men hon började med den appen och sen blev hon hooked.

Så jag körde programmet och lyckades efter några månader springa 5 km utan större problem.

Sen skadade jag knät 2020 och har inte kunnat springa sen dess. Har träffat flera specialistläkare, gått i sjukgymnastik, fått två kortisonsprutor, gjort magnetröntgen och vanlig röntgen och till och med träffat en kirurg, men ingen kan peka på exakt vad det är för fel på mitt knä, varför det gör så satans ont.

Men eftersom jag verkar ha nått vägs ände med sjukvården är min nya taktik att helt enkelt ignorera att det gör ont och leva mitt liv som om jag hade två fungerande knän.

Idag började jag alltså om från början med C25K-appen och gjorde en 3,2 kilometer lång runda i kvarteren. Första dagen varvar man att springa i 60 sekunder med att gå i 90 sekunder. Den första halvan kändes ok, men mot slutet gjorde det ganska ont i knät. Jag körde dock ett yogapass när jag kom hem för att verkligen stretcha ut allt ordentligt. Vi får se hur det känns imorgon.

Är det här en dålig idé? Möjligen. Men om jag pajar knät ännu mer i processen kanske någon i så fall äntligen kan hitta felet och laga det.

ÄNTLIGEN februari! Har sett fram emot den här månaden ett bra tag nu, mest för att jag ska åka på en riktig drömresa till Nya Zeeland om några veckor. Fram tills dess tänkte jag dock utmana mig själv genom att försöka blogga varje dag den här månaden. Vi får se hur det går.

När jag inte är ute på äventyr är mina vardagar väldigt inrutade, jag har mina rutiner som jag gör i ungefär samma ordning varje dag. Och jag är extremt dålig på att vara social eller ens lämna hemmet under arbetsveckan.

En vanlig vardag så här års ser ut ganska exakt så här:

07:00: Vaknar, ligger kvar i sängen och kollar mobilen i kanske en halvtimme.
07:30: Kliver upp, byter om från pyjamas till mjukiskläder, bäddar sängen, matar katterna, lyssnar på nyheterna.
08:00: Loggar in på jobbdatorn, äter frukost medan jag läser mail och Twitter.
08:30-16:30: Jobb, med paus för lunch klockan 12.
16:30-18:00: Kör ett träningspass i vardagsrummet. Duschar.
18:00-19:00: Lagar middag och äter vid köksbordet framför en bok.
19:00-21:30: Läser bok i soffan.
21:30: Tandborstning, hudvård. Flyttar mig till sängen och fortsätter läsa tills jag somnar.

Vissa dagar tvingar jag mig själv att gå utanför dörren också, till exempel för att handla mat eller göra ärenden, eller bara gå på en promenad. Brukar annars packa helgerna fulla med så mycket action att jag inte känner att jag behöver göra så mycket på vardagarna, det är skönt att ta det lugnt och inte prata med någon.

Jag är förresten väldigt sugen på att göra om mitt vardagsrum. Har haft samma möbler och inredning så himla länge, jag behöver något nytt. Det är svårt med katter dock eftersom de små jävlarna förstör allt. Ni ser ju själva hur min soffa ser ut på bilden ovan, det känns ovärt att lägga en massa pengar på en ny soffa som de ändå bara kommer klösa sönder. Vill helst inte behöva ha möbler helt täckta i tejp heller.

Men eh, ja. Stay tuned för fler rafflande vardagsinlägg hela februari!