ONSDAG
Det här med sjukhusserier är ju ett outtömligt konversationsämne. Det verkar vara lite som med sushi, surströmming och socialism; man antingen älskar eller hatar det. Själv är jag en obotlig sjukhusserietillbedjare, och jag vet att jag har skrivit om det här tidigare, men dyker det upp en ny sjukhusserie känner jag mig tvungen att kommentera det hela. Och efter tre avsnitt kan jag inte ignorera Mercy längre.
Man kan ju tänka sig att en person som vill skapa en ny sjukhusserie har ganska hög press på sig att komma på en originell idé. Cityakuten har i omkring 15 år varit stilbildande för den mer seriösa skolan, medan Scrubs kör rakt motsatt koncept. Någonstans i mitten hittar vi Grey’s Anatomy. Ni fattar konceptet.
Och så har vi alltså Mercy. Det som skiljer serien från andra sjukhusserier är att den berättas från sjuksköterskornas perspektiv istället för läkarnas. Samt att en av sköterskorna är nyligen hemkommen från Irak. Detta påverkar dock inte intrigen i den grad det borde göra. Vidare har Mercy kapat triangeldramat från Grey’s Anatomy (alltså det med Meredith, McDreamy och veterinärkillen) rakt av, då nyss nämnda sköterska har stora problem att välja mellan två karlar, varav den ena är en läkare på sjukhuset där hon jobbar. Slutligen då det största problemet: karaktärerna.
Cityakuten har seriösa karaktärer med seriösa problem. (Att de är seriösa kan man som erfaren TV-tittare lista ut genom att de flesta inte är modellsnygga som i Grey’s Anatomy, utan istället ganska vardagliga till sitt utseende. Undantaget George Clooney då, men han var faktiskt inte med speciellt länge.) Detta skapar en mycket värdefull igenkänningsfaktor, som i sin tur leder till sympatier. Grey’s Anatomy kör istället på karaktärer med stor personlighet. Så stor att den liksom svämmar över. Det skapar också sympatier.
I Mercy däremot, där är de liksom bara ganska seriösa, men de har heller inga personligheter att skryta med. Resultatet blir som en grå vägg av trista karaktärer och intriger vi har sett förut och sjukhussnack som det märks att skådespelarna inte själva förstår och framtvingade Irak-referenser som egentligen inte passar in.
Det värsta av allt är kanske det faktum att jag just spenderade typ tjugo minuter på att skriva ett alldeles för långt inlägg om en TV-serie som jag varken gillar eller ogillar, och som med all sannolikhet inte kommer att börja visas i Sverige på ett bra tag – om någonsin – fast klockan är tre på natten och jag verkligen borde sova. Jag har ingenting att säga till mitt försvar.
0 Comments
ulf.boman
Shape up, get a life 😉
CINDERALLEY
Lätt för dig att säga..!
Anonymous
Kolla upp Royal Pains. Den är väl inte superbra, men helt okej. En blandning av Scrubs, Cityakuten & The O.C. typ.
rätt soft.
CINDERALLEY
Ja, Royal Pains är bra. Eget koncept i alla fall, det får de helt klart creds för.