• Helgen som gick,  Uncategorized

    Election Day 2020: Vi ses på andra sidan

    Idag är det val. Jag är så nervös och har så mycket ångest att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Är ledig idag eftersom jag jobbar för ett företag med bra värderingar som har stängt kontoret så att alla kan gå och rösta. Även om de flesta nog redan har förtidsröstat.

    Istället för att sitta här och doomscrolla Twitter och driva mig själv till vansinne så tänkte jag ge mig ut på en motorcykeltur. Det är mitt överlägset bästa sätt att skingra tankarna och släppa stressen. Men först kan vi ta en titt på helgen som gick.

    För ett tag sen fick jag en låda med kattkläder från min kompis Sarah eftersom hennes katter vägrar att ha på sig dem. I lådan låg bland annat de här änglavingarna. De är egentligen alldeles för stora för Steve eftersom han är mindre än de flesta katter, men eftersom det var Halloween fick han ändå ha på sig dem för ett foto i fredags.

    Ursäkta, men HAR NI SETT NÅGOT GULLIGARE?

    På lördagen var det Halloween på riktigt. Pga corona var det inte direkt läge att ställa till med stor fest, men jag fick i alla fall fira min födelsedag och min bästa högtid tillsammans med ett litet gäng nära vänner (vi var sammanlagt 5 stycken) i Katies trädgård. Litet gäng + utomhus kändes ändå ansvarsfullt. Jag var Rosie the Riveter på Halloween 2016 också eftersom det kändes passande några dagar innan ett val. Så det har nu blivit en valårstradition. Sarah var häxa.

    Det bästa som hände förra veckan: Sarah hade gjort en CROISSANTTÅRTA till mig! Jag älskar croissanter mer än livet självt, vilket alla mina vänner brukar reta mig för. Just den här dagen kände jag mig dock väldigt älskad. Och om det går åt helvete i det här valet har jag i alla fall hela frysen full av croissanter att tröstäta mig mätt på.

    Vi ställde om till vintertid den här helgen så nu blir det mörkt klockan 17. Det är ju extremt deprimerande, men vi har i alla fall fått ett gäng såna här fina solnedgångar på sistone som plåster på såren.

    På söndagen gjorde jag något extremt roligt, jag fick nämligen lära mig att köra flat track! Flat track är alltså en motocross-liknande typ av racing som sker på en rundbana. Jag tog en kurs via Moto Anatomy, där en kille jag känner är instruktör. Vi fick köra på såna här modifierade Royal Enfield-hojar och det var SÅ HIMLA KUL.

    Här kör jag bredvid Johnny Lewis som är en ganska känd flat track-racer. Jag var den enda tjejen i klassen och fick definitivt lite specialbehandling, både av instruktörerna och av en kvinnlig racer som var där och gav mig oerhört värdefulla tips mellan varven. Nu är jag plötsligt sugen på att bygga en flat track-hoj och börja öva på riktigt. Vi får väl se hur det blir med det.

    Hela eventet ägde rum på en privat ranch en timme norr om San Diego, där han som äger stället har byggt både en flat track-bana, en motocrossbana och en bmx-bana, plus att han hade två enorma garage fulla av olika hojar och bilar. Jag hängde kvar efter kursen och drack en öl med instruktörerna och jag har aldrig velat vara rik så mycket som efter att ha sett den här ranchen. Tänk att ha en helt egen gigantisk lekplats för vuxna? Jaja, drömma går väl alltid.

    Okej, nu tänker jag stänga av datorn och försöka undvika mobilen resten av dagen. Det lär ju gå sådär. Vi ses på andra sidan.

  • Uncategorized

    2009 vs 2019

    Jag är fortfarande sjuk. Så himla värdelöst att resa över hela jorden och sen inte kunna göra något eller träffa någon. Ligger i sängen och sover mest, läser lite när jag orkar. Nu tänkte jag att jag lika gärna kan börja beta av era förslag på vad jag ska blogga om. Vi börjar med en enkel.

    Emelie skrev:
    Skulle gärna vilja se dig göra den där 10 års utmaningen! 2009 vs 2019?

    Okej, vi kör! Fast det får bli en ganska ytlig variant med fokus på utseende, har inte riktigt hjärnkapacitet nog just nu att analysera hur mitt liv har förändrats under de här åren.

    2009:

    Inledde 2009 med att ha någon sorts goth-v-lugg. Här i Tijuana med Sarah.

    Fast större delen av 2009 såg jag nog ut ungefär så här. Bettie Page-frisyr, rött läppstift, och chokladfontän. Det gamla vanliga.

    2019:

    10 år senare kör jag på mer Joan Jett och mindre Bettie Page. Mer 70-tal och mindre 50-tal. Känns mer som “jag” nuförtiden. (Foto av Genevieve Davis för Atwyld.)

    Fler hattar och motorcyklar nu än 2009, men annars typ samma? Svart hår, lugg och rött läppstift hänger fortfarande med. 2019 var även året då jag började visa tänderna på bild. 

  • Uncategorized

    Min nya lägenhet

    Sjuk grej: JAG FLYTTAR IMORGON.

    För bara fyra dagar sen hade jag lite smått börjat förlora hoppet om att hitta ett hus eller lägenhet som uppfyllde mina kriterier. Samma eftermiddag satt jag på en restaurang med min laptop och finkammade internet efter bostadsannonser när jag plötsligt hittade en lägenhet som hade allt jag letade efter (and then some): garage, liten uteplats, trägolv (INTE heltäckningsmatta), AC. Plus att den låg i rätt område, var billigare än de flesta andra ställen jag har kollat på, OCH man fick ha husdjur. Jag blev så exalterad att jag lämnade en halvdrucken öl på restaurangen och genast sprang iväg för att kolla på lägenheten. 

    Två dagar senare hade jag skrivit på ett hyreskontrakt och fått nycklarna i handen. Och imorgon flyttar jag in. Fast jag köpte en säng på IKEA igår och tänkte åka till nya lägenheten och bygga ihop den när jag har slutat jobba, så jag sover nog första natten där redan inatt. En helt tom lägenhet med bara en säng i, ha! 

    Egentligen är det en blandning mellan ett hus och en lägenhet, typ mer som ett radhus? Fourplex heter det här, alltså en länga med fyra enplanslägenheter bredvid varandra. Så det finns en liten trädgård med två gräsplättar där djuren kan få hänga på dagarna. Det blir fint. Steve älskar gräs. 

    Nu tänkte jag fokusera på att göra det fint i mitt nya hem. Det är ju en hyreslägenhet så jag kan liksom inte göra några drastiska förändringar. Men funderar på att tapetsera? Vi får se. Ni får följa med såklart. Här är några bilder jag tog när jag var där och mätte alla väggar häromdagen:

    Framsidan. Kolla, jag har en veranda!

    Ena halvan av vardagsrummet. 

    Okej, tog visst inga fler bilder. Men förutom vardagsrummet finns det även ett sovrum, ett kök och ett litet badrum. Plus ett garage då. Här är min Pinterest-board för hur jag tänker mig att det kanske eventuellt kommer att se ut här lite senare. Har inte haft levande växter eller gardiner på typ 10 år eftersom mina katter är monster som förstör allting, men tänkte försöka ge det en ny chans. Får väl hänga växterna från taket om inte annat. 

  • Uncategorized

    Vattenfall, broar, regnskogar, sandstränder och snötäckta berg

    De senaste dagarna har jag kört runt i the Pacific Northwest, dvs Oregon och Washington, på den här jättelika hojen. Hade egentligen bokat en lowrider, alltså en hoj i samma storlek som min egen, men de var slut så jag blev uppgraderad till den här rullande soffan. I mitt kompisgäng brukar vi kalla såna här stora 450-kilos Harleys för “dad bikes” eftersom det mest är gubbar som kör dem. 

    Men i alla fall. Första dagen körde jag rakt västerut från Portland för att ta mig till kusten. Har alltid velat se Oregons kust och det var så himla, himla fint. 

    Jag stannade och åt lunch i Astoria, som är en liten gullig hamnstad i Oregons nordvästra hörn. Jag hittade ett bryggeri precis vid vattnet och åt en vegoburgare med den här utsikten. När jag är i nya småstäder i USA och behöver äta kollar jag för övrigt alltid upp det lokala mikrobryggeriet. Det brukar finnas minst ett, och de har så gott som alltid god mat med vegetariska/veganska alternativ. Tips för den som är ute och roadtrippar i USA!

    Astoria ligger som sagt i Oregon, precis på gränsen till Washington. Det går en nästan 400 meter lång bro mellan de två delstaterna, och nu när jag googlade ser jag att det är Nordamerikas längsta truss bridge (fackverksbro?). Jag hade egentligen tänkt åka rakt österut genom Oregon men ville verkligen köra över bron, så jag sa YOLO och åkte norrut genom Washington istället. 

    Är så himla glad att jag gjorde det, för på andra sidan bron hamnade jag på den här helt fantastiska vägen. Dramatiska berg på ena sidan och Columbia River på den andra. Och knappt några bilar. Det finns verkligen få saker som gör mig så djupt lycklig i själen som att köra en stor Harley längs en fin väg, speciellt en som går längs med vattnet. 

    Pga omvägen fick jag skynda mig lite för att hinna ta mig till min destination för dagen: Mount Rainier National Park i Washington. Sån här grön och fin regnskogsstämning var det när jag precis hade kört in i nationalparken och stannade för att byta visir på hjälmen eftersom det började bli mörkt lite smått.

    Jag tjatar ju jämt om hur fina USA:s nationalparker är men KOLLA VAD FINT! Så många höga berg och djupa dalar och vattenfall och snötäckta toppar här, jag satt och ropade “WOW” i hjälmen varje gång jag körde runt ett hörn och något nytt naturfenomen uppenbarade sig. Sista bilden ovan är för övrigt Mount Rainier, alltså berget som nationalparken är döpt efter. Det var lite molnigt så man såg bara den nedre delen.

    Avslutade denna mycket långa dag med en spektakulär solnedgång utanför mitt hotell. Bodde inne i parken i ett område som heter Paradise. Kändes som ett lämpligt namn.

    Nästa morgon spöregnade det i Paradise. Jag fick ett par sopsäckar av receptionisten på hotellet att lägga min väska i så den inte skulle bli genomblöt, och som tur var hade jag regnkläder med mig. Så det var bara att dra på sig och fortsätta köra.

    Stannade vid Reflection Lake som är känt för att Mount Rainier speglar sig i vattnet på klara, soliga dagar. Dvs inte den här dagen. Såg ännu mindre av berget än dagen innan. Men det var fint ändå!

    En bra grej med att vara ute och roadtrippa helt själv är att man kan stanna och fota precis hur mycket man vill utan att någon klagar. Ett par gånger stannade jag hojen och bara stirrade utan att ta fram kameran eftersom jag insåg att det ändå inte skulle gå att göra de här vyerna rättvisa. Andra gånger var jag tvungen att fota. Det här var en sån gång.

    Jag körde vidare söderut mot Oregon igen och vädret blev betydligt trevligare. Hamnade på en liten slingrig skogsväg där jag knappt såg en enda bil på flera timmar. Själva vägen var i fruktansvärt skick, men det var fint. Såg vattenfall och bäckar och löv som hade börjat ändra färg trots att det var säkert 27 grader varmt. Sen körde jag över den här bron som förbinder Washington och Oregon och har det dramatiska namnet Bridge of the Gods.

    Columbia River skiljer de två delstaterna från varandra och det går vägar längs med vattnet på båda sidorna. Det här är bara drygt 6 mil öster om Portland, den största staden i Oregon. Jag kan knappt fatta att allt det här ligger så pass nära en storstad. Om det inte vore för allt regn i Pacific Northwest skulle jag seriöst överväga att flytta hit. Är i alla fall väldigt glad att jag fick köra runt och utforska allt detta i några dagar. 

  • Uncategorized

    Skandinavien mitt i vintern

    Mitt i all den här potentiella husköparstressen har jag nästan glömt bort hur fint det ska bli att få hänga i Norge med min familj (halva familjen på bild ovan) nästa vecka. En dag tänkte Paul och jag även ta bilen till Mora så att jag kan ansöka om ett nytt pass på passexpeditionen där. Jag är så peppad på att få en hel dag i Sverige, ni fattar inte.

    Tänkte gå in på Akademibokhandeln i Mora och köpa ett gäng svenska böcker, har en lång lista. Vill även plocka på mig några bra deckare. Om ni har läst några bra svenska deckare (eller romaner i allmänhet för den delen), helst som finns ute i pocket nu, tar jag hemskt gärna emot tips!

    Och så ska jag köpa godis. Kexchoklad! Gott & Blandat! Kanske den formbara färsen, även om det för all del inte räknas som godis. 

    Skandinavien mitt i vintern. Det var verkligen inte igår. 

  • Uncategorized

    Gulliga djurbilder kommer lastat

    Det bor ett gäng exceptionellt gulliga djur hemma hos mig, så om det är ok med er tänkte jag bara lägga in några bilder på dem här från de senaste dagarna. (Ni kan ignorera allt som katterna har förstört i bakgrunden, till exempel soffan och klösträdet.) Enjoy! 

    ??❤️

  • Nära döden-upplevelser,  Uncategorized

    Den sjukaste grejen som hände idag

    Sitter i vår stuga i Big Bear just nu. Det snöar ute men vi har en utomhusjacuzzi på uppvärmning så snart bär det nog av ut i kylan.

    Måste ändå skriva något om en grej som hände idag när vi stod i kö till en lift uppe på berget. En liten flicka, kanske 4-5 år gammal, föll ur en sittlift. Skidläraren som satt i liften med henne lyckades hålla fast i henne i flera minuter tills en massa personer sprang dit och ställde sig under liften. Till slut kom de med ett nät som flickan släpptes ned i, med skidor och allt. Vet inte om det framgår från bilderna, men det var ett ganska långt fall.

    Det var så läskigt, jag har aldrig sett något liknande. Den lilla flickan grät när de bar bort henne och jag kan tänka mig att det är en skidlärares värsta mardröm. Den ungen lär aldrig vilja åka skidor igen.

  • Livet och lyckan,  Uncategorized

    Vi ses på andra sidan

    Om jag bloggar lite halvdåligt just nu är det för att jag är upptagen med att genomgå en smärre ålderskris. Jag fyller 25 imorgon, och även om jag inser att det inte är speciellt gammalt så är det något med just 25 – det är halvvägs till 50 och en ålder som jag alltid har sett som något av ett vägskäl. Man är liksom inget barn längre, kommer inte undan med vad som helst.

    För ett och ett halvt år sen skrev jag det här inlägget, om omvänd livsångest – att känna att man har gjort för mycket för tidigt, istället för för lite för sent. Då var jag lyckligt gift och trivdes på mitt jobb och bodde i ett alldeles för stort hus och hade hela tiden lite tyst inre panik över att allt liksom redan hade fallit på plats.

    Nu har jag inget fast jobb, ingen make och ingen bostad (ja, jag flyttar ut ur nya lägenheten om en månad) och man skulle ju kunna tänka sig att det borde kännas jobbigt och allmänt stressigt, speciellt för ett kontrollfreak som jag. Men det gör det inte. Istället känner jag så intensivt att jag har tagit rätt beslut att jag liksom går runt och sprudlar inuti. Det här är ju ganska märkligt, det förstår jag själv. Speciellt med tanke på att jag i praktiken har tagit flera steg tillbaka, till ganska exakt hur mitt liv såg ut för två år sen.

    Livet går i cirklar. Men jag är i alla fall ganska många erfarenheter rikare, och det hade jag inte velat byta ut för allt i världen. Jag hoppas bara att mitt 25-åriga jag känner sig lika säker, och inte får för sig att sälja allt hon äger och börja irra planlöst runt världen och försörja sig på ströjobb. För det låter ganska jobbigt, om än stundvis mycket lockande.

  • Uncategorized

    Djuren och jag


    Imorse när jag var och red var det så varmt ute att vi var tvungna att sätta igång vattenspridarna i paddocken för att svalka av oss lite. Så här såg jag och Gidget i alla fall ut innan vi blev helt genomsvettiga i hettan.


    Nu ligger jag här på sängen med en varm spinnande kattunge på magen, och tänker att livet är nog inte så tokigt ändå.

  • Uncategorized

    Det är jag och Donald Trump

    Idag fick jag den tveksamma äran att ge någon sparken. Det är ett uppdrag jag inte önskar ens min värsta fiende. Men å andra sidan är det kanske inte jag som ska klaga. Nu har jag visserligen aldrig fått sparken från någonting, men jag har en bestämd känsla av att mina kval inför att behöva berätta för någon att de inte har ett jobb längre inte ens kommer i närheten av hur mycket det suger för personen som tar emot beskedet.

    Nu sitter jag i alla fall här och känner mig lite som världens sämsta person.

    Tog en bild på mig själv på kontoret med mobilkameran. Man verkligen ser vilken elak chef jag är, tycker ni inte?