Livet och lyckan

Om framtiden

Jag förstår att föregående inlägg kom som något av en chock, men jag hyser en obotlig förkärlek till dramatiska tillkännagivanden och kan inte hjälpa det. Tänkte i alla fall tacka för alla era kloka och fina kommentarer, samt förtydliga ett par saker.

Isaiah är fortfarande min bästa vän, och vi kommer att fortsätta bo tillsammans. Jag vill helst inte frossa i detaljer på bloggen, men vill ändå att det ska framgå att vi inte är osams eller arga och hjärtekrossade. Det har varit en förhållandevis smärtfri process hittills och jag har goda förhoppningar om att det kommer att fortsätta så. Jag tror dessutom inte att det är helt ovanligt med par som upptäcker att de fungerar bättre som vänner. Och vi åker till San Francisco tillsammans imorgon, som planerat.

Angående jobbet har det också varit på gång ett tag. Det började med att jag fick ett jobberbjudande från ett annat företag, vilket satte igång en kedja av händelser som mynnade ut i insikten att jag inte ville vara kvar på mitt nuvarande jobb. Jag har varit här i två år, och har under den tiden jobbat mig upp till delägarskap och en chefsroll – och det är i princip så högt det går att avancera i ett företag av den här storleken. Och eftersom jag har ett konstant behov av förändring (vilket ni kanske har märkt vid det här laget) och lätt blir rastlös känner jag att det är dags att gå vidare.

Kontentan är i alla fall att även om en del detaljer fortfarande behöver redas ut är jag sjukt peppad på framtiden, och känner att det här blir en nystart. Jag behöver en nystart med jämna mellanrum – sist var för tre år sen, när jag packade mina väskor och flyttade till Kalifornien. Och det var det bästa beslutet jag någonsin tagit, så det blir nog bra det här med.

Eller vad tror ni?

0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *