Paul och jag har bott tillsammans nu i ungefär tre veckor, och det var himla trevligt så länge det varade. Igår började han dock jobba kväll, vilket i princip innebär att vi inte kommer se varandra annat än på helgerna, eftersom han fortfarande sover när jag går till jobbet, och inte kommer hem förrän efter att jag har gått och lagt mig. Han kommer visserligen “bara” ha det schemat i 6 månader, sen går han tillbaka till morgonskiftet igen, men jag känner mig redan så himla uppgiven. Kommer ju typ att ha ett distansförhållande med personen jag bor tillsammans med!? Not cool.

Har i alla fall ägnat min nyvunna “frihet” på kvällarna åt att packa upp de sista flyttkartongerna och möblera vårt extra sovrum, aka mitt kontor/gym/garderob. I vanlig ordning är det skohyllorna som tar upp mest plats. Men det finns ingenting som heter “för många par boots”… right?