Jag kollar inte på dokumentärer speciellt ofta, av samma anledning jag knappt följer någon nyhetsrapportering eller läser annat än skönlitteratur. Jag får en tillräcklig verklighetsdos av att vistas i verkligheten varje dag, så mitt kulturintag är ofta mer än lovligt eskapistiskt. Idag gjorde jag dock ett undantag och hyrde Catfish. Det är svårt att säga något om filmen utan att spoila, så jag tänker inte säga mer än att den är hjärtskärande, oväntad, rörande, rolig, intensiv och anspråkslös. Jag såg den alldeles nyss och sitter här med blandade känslor av empati och fascination, och ville egentligen bara rekommendera den till någon. Tur att jag har er.