På sistone har jag tappat ut (som i tap out alltså, blir ju sämst i översättning) lite från den feministiska debatten, i alla fall den som pågår i de bloggar jag läser. Det är helt enkelt för tröttsamt att gång på gång höra samma argument ur exakt samma perspektiv. Det känns som att precis alla feministbloggar är skrivna av vita medelklasskvinnor i 30-årsåldern med barn, och helt ärligt är det nog just mammaperspektivet jag är mest trött på. Vi som inte har och inte vill ha barn exkluderas ständigt från den pågående feministiska debatten, som märkligt nog tycks fokusera mer på barnkläder och offentlig amning än något annat. Burgschki har redan skrivit om mammafieringen av feminismen så läs hennes inlägg istället.

Det jag egentligen ville säga med det här inlägget var dock att jag verkligen saknar andra perspektiv än det vita medelklassperspektivet, eftersom det redan hörs och syns mest i alla debatter och därmed tenderar att exkludera de med en annan utgångspunkt. Och det här inlägget hos PK-maffian, om icke-vit feminism och intersektionalitet på riktigt, är något av det bästa jag har läst. Ett slag i magen.