Efter en dryg vecka utan att ha hittat fler lappar på bilen började jag känna att hela grejen nog bara var ett tillfälligt skämt. Sen var jag bortrest i helgen, och när jag kom hem igen igår kväll låg det en plastpåse på trappan utanför min ytterdörr. I påsen låg en svart skinnjacka med leopardfoder och en till lapp, den här gången med signaturen ”P”.

note3

Den här personen vet alltså vad jag heter, var jag bor, hur min bil ser ut och när jag är bortrest. De vet även att jag gillar skinnjackor och leopardmönster (även om jackan är en large och jag har storlek small, så fail på den).

Även om det är någon jag känner som ”skämtar” så är det här sjukt obehagligt. Jag la upp lappen på Facebook och fick genast ett helt gäng sms och telefonsamtal från kompisar som erbjöd mig att flytta in hos dem tillfälligt eftersom de inte tyckte att jag skulle vara ensam hemma. (Fick även ett gäng förfrågningar från tjejkompisar som har storlek L och ville ha jackan, ha!)

Efter en ganska sömnlös natt lämnade jag imorse in en polisanmälan för trakasserier, och ikväll sover jag hos en kompis långt bort från mitt eget hus.

Jag har haft en stalker tidigare, när jag bodde i Stockholm. Han skickade obehagliga brev till min lägenhet och blommor på min födelsedag och alla hjärtans dag, allt signerat med bokstaven K. Det visade sig senare vara en före detta kollega, någon som jag hade betraktat som en god vän men som tydligen hade helt andra idéer om vilken sorts förhållande vi hade. Och hans namn började för övrigt inte på K, utan signaturen var en homage till den danska filosofen Søren Kierkegaard (ehh ja, ni hör ju). Han slutade när jag hotade med att polisanmäla.

Den här gången är det lite knepigare eftersom jag inte har en aning om vem det är som lämnar lapparna. Så efter jobbet idag är det jag som går och köper en övervakningskamera. Och pepparspray. Man kan inte vara nog försiktig när det är stalkers i farten.