Jag känner så många som har blivit våldtagna eller utsatta för grova sexuella övergrepp att mina egna erfarenheter känns futtiga i jämförelse. Jag har haft tur. Vilket är en helt sjuk grej att behöva skriva, men så är det ju, och det känns verkligen uppenbart när jag läser alla berättelser under #metoo-hashtaggen de senaste dagarna.

Bara några snabba minnesbilder:

När jag var tonåring var jag på Augustibuller och bodde i tält på festivalområdet. En av dagarna låg det plötsligt en däckad snubbe jag inte kände i mitt tält. Jag väckte honom och sa åt honom att dra och då blev han våldsam. Jag stukade tummen när jag försökte försvara mig och fick tillbringa resten av kvällen i sjuktältet.

När jag var 20 hade jag en stalker som skickade anonyma brev och blommor hem till mig med jämna mellanrum, alltid undertecknade med bokstaven K. Det visade sig vara en före detta kollega till mig (vars namn inte började på K, det var en homage till filosofen Kirkegaard) (varför är “svåra” män alltid så jävla creepy?) som var besatt av mig på ett obehagligt sätt. Han slutade när jag hotade att polisanmäla.

När jag var 22 hyrde jag ett rum i ett hus som jag delade med ett lesbiskt par och en straight snubbe. Vi var alla kompisar och en kväll gick jag och snubben ut och tog en drink och han drack alldeles för mycket. Senare den kvällen kom han in i mitt rum och vägrade gå och försökte tjata sig till sex. Jag sa nej och flyttade ut kort därefter.

För bara några veckor sen var jag ute och körde hoj med ett gäng kompisar (män och kvinnor). Vi hade stannat vid en utsiktsplats för att ta några foton när två män i 50-60-årsåldern stannade sina hojar på samma ställe. Medan Edy tog ett foto på mig hörde vi hur männen sa till varandra (om oss): “Why do they still have their shirts on?” Det här är bara ETT exempel av flera hundra liknande som man bara lär sig att ignorera efter ett tag som kvinna i motorcykelsvängen. Att jag ens kommer ihåg den här händelsen är för att Katie just skrev ett blogginlägg på Red Rag Garage om den.

Och så alla dessa dick pics. Jag vet inte hur många oombedda bilder jag har fått på erigerade kukar från fullständiga främlingar på nätet. Kan ni ens föreställa er om kvinnor skulle börja göra så? Systematiskt skicka bilder på sina nakna kön till främlingar? Ett tag var det så illa att jag och en kompis skämtade om att starta ett klädmärke som tillverkade små kostymer till kukarna. Så att det skulle bli lite trevligare att titta på. För vad kan man göra annat än att skämta om det? Hela fenomenet är ju så absurt. No one cares about your boner.  

***

Det är mycket möjligt att jag har glömt eller förträngt andra händelser. Jag har så dåligt minne, och sånt här händer ju hela tiden, det blir liksom vardagsmat efter ett tag.