Hörrni, jag vill verkligen blogga mer regelbundet men tiden räcker inte riktigt till. Ni vet hur jag har pratat om att vilja engagera mig politiskt på något sätt? Nu har jag gjort det. Frivilligjobbar numera som digital konsult för en lokal politisk kampanj, vilket tar upp ganska mycket av min fritid. Men det känns bra att göra något konkret för att få fler progressiva kandidater valda till maktpositioner, speciellt eftersom jag inte får rösta i amerikanska val.

Men nog om detta, här kommer en snabbsammanfattning av min helg, som var väldigt emotionell på flera sätt. 

Det började i lördags med att Paul och jag satte oss på hojarna och körde mot Borrego Springs, vilket ungefär är för San Diego vad Palm Springs är för LA, fast inte riktigt lika hipsterfierat. Borrego Springs ligger i en dal i öknen, omringad av höga berg utan en motorväg i sikte, så det enda sättet att ta sig dit är på slingriga bergsvägar med milsvid utsikt. Den bästa sortens väg när man kör motorcykel.  

Vi firade fyraårsjubileum och hade bokat en stor svit på Borrego Springs Resort (jag hade en $100 bonuscheck på hotels.com, så vi slog på stort). Det var omkring 33 grader varmt ute, så vi gjorde det enda rätta och la oss i skuggan vid poolen. Paul tog en två timmars tupplur medan jag drack Bud Light Lime och läste en bok. Senare på kvällen mötte vi upp med Katie och Jordan som också var i Borrego och bodde på samma hotell som oss. De hade varit på minnesstund för Jordans pappa som gick bort för någon månad sen och behövde skingra tankarna, så vi gick och åt middag och sen satt vi på altanen och pratade tills det var mitt i natten och dags att gå och lägga sig.

På söndagen åt vi frukost med Jordans styvmamma och hennes kompis, och sen var det dags att sätta sig på hojarna och köra hemåt igen. Katie hade precis fått ett dödsbud i sin egen familj samma morgon, inte helt oväntat, men ändå väldigt sorgligt. Vi tog Katies favoritväg hem och körde snabbt genom tighta kurvor, den överlägset bästa sortens terapi.