MÅNDAG

Det är otroligt hur lätt det är att skjuta upp sina bekymmer på framtiden. Åtminstone här, där solsken och värme dagligen hjälper till att hålla tankarna borta från jobbigheter. Men nu är den ändå här, sista veckan i april. Senast på torsdag måste min bil ha klarat det smogtest som är obligatoriskt för alla Kalifornien-registrerade bilar, annars får den körförbud. Och eftersom den redan har misslyckats på testet två gånger och därmed behöver ganska omfattande reparationer, som jag verkligen inte har råd med, har jag ignorerat problemet så länge det bara har gått. Jag ser fortfarande ingen lösning i sikte.

Vidare går mitt temporära amerikanska körkort ut den sista april, vilket innebär att jag snarast måste boka tid hos Department of Motor Vehicles för att få ett nytt. Detta har jag skjutit upp av den enkla anledningen att jag inte kan använda min telefon i lägenheten, och telefonköerna på DMV är inte av denna världen. Detta är alltså ganska lätt att lösa, men kräver icke desto mindre en viss ansträngning.

Det tredje ignorerade problemet av potentiellt livsavgörande grad är det faktum att CSN vägrar bidra med skäliga summor för utlandsstuderande. Jag har $7 kvar på mitt amerikanska konto, något mer på det svenska. Detta ska räcka fram till juni, och inkludera hyra, bilförsäkring, mat, bensin, räkningar, och så vidare. Det förstår ju vem som helst att det inte går ihop.

Så, for the record. Livet var på många sätt enklare i Sverige – där jag ju dessutom fick jobba lagligt, något som motverkade finansnederlag av den mer krisartade sorten – än i USA. Men det ändrar inte det faktum att jag hellre är fattig i Kalifornien än rik i Stockholm. It’s so worth it.