Mazda Pride

Jag har alltid tyckt att det är komiskt på ett lite barnsligt vis med folk som kör något lite utöver det vanliga och därför tutar och hälsar när de råkar stöta på en allierad på vägen. Ni vet, Harley Davidson-förare, folk i gamla Cheva-modeller och så vidare. Lite så att jag jämt tittar efter när två bussar passerar varandra för att se om förarna hälsar. Det gör de nästan alltid.

Nu har jag en ny bil. Hon heter Dolly och är en liten klarblå Mazda Miata som Isaiah hittade billigt och köpte åt mig för ett par dagar sen. Ända sedan Candy for till skroten för ett drygt år sedan har jag längtat efter att köra nercabbat igen.

Igår var jag och Dolly på väg hem från jobbet när en vinröd Miata körde upp och la sig jämsides i filen bredvid. När föraren tutade och vinkade tog det mig någon sekund att fatta vad som gällde.

Sen log jag och vinkade tillbaka.

Det är så vi gör, tydligen. Vi Miata-ägare.

0 Comments