Nu tänkte jag dela med mig av en liten anekdot
I ganska många år har jag haft en kamera med mig var jag än gått, och dokumenterat precis allt jag gjort. Alla dessa foton finns sparade i pedantiskt märkta mappar på min hårddisk, och ibland kollar jag igenom arkiven för att till exempel komma ihåg vad jag gjorde på dagens datum under de senaste åren. Idag satt jag och bläddrade igenom gamla bilder och blev påmind om 26 september 2009, alltså idag för exakt två år sen.
Det var en lördag och jag hade satt mig på en Greyhound-buss för att åka på födelsedagsfest i Hollywood. Det här var innan jag träffade Isaiah – vi träffades ju genom att jag köpte en bil av honom, och innan dess körde jag runt i en riktig skrothög. Alltså – fick ta bussen. Bredvid mig satte sig ganska snart en man i 40-årsåldern, helt täckt i tatueringar, och det råkade bli så att vi satt och samtalade under hela den drygt 2 timmar långa bussresan.
Det visade sig att mannen, som kallade sig Cyko (uttalas som “psycho”), hade suttit i fängelse i 6 år och just blivit utsläppt samma morgon. Han hade kommit direkt från fängelset till Greyhound-bussen, och jag var den första person av kvinnligt kön han pratat med på flera år.
Efter en stund plockade Cyko fram en liten tygpåse han hade hängande runt halsen, och ur den lyfte han upp tre små ödlor. Han kallade dem Mommy, Daddy och Baby Lizard, men det är osäkert om de verkligen var släkt. Ödlorna var i alla fall tama och hur sociala som helst, och hade varit hans bästa vänner i fängelsecellen. Två av dem kröp upp i min hand och somnade genast. Det var en så himla märklig grej, att sitta på en skabbig buss till LA och småprata med en äkta gangster med gängtatueringar och tre tama ödlor runt halsen.
När han skulle kliva av bussen insisterade han på att få ge mig en kyss. Normalt sett brukar jag inte kyssa främlingar på bussar, men i Cykos fall gjorde jag ett undantag. Han hade trots allt inte träffat en kvinna på 6 år.
0 Comments
Duktiga Tjejen
Wow, sånna där saker är så fina att dokumentera, små sammanträffanden som man ändå minns. Så himla värt att ha med sig kameran hela tiden. Jag har ofta det och jag vet inte hur många gånger mina familjemedlemmar har klagat, typ “men måste du fota hela tiden, lev i nuet istället”, men sedan när jag visar upp fotona flera år senare är alla glada över att jag tog dem. Hm…
Cinderalley
Men va, har aldrig hort nagon klaga over att man inte lever i nuet om man fotar – det ar ju precis det man gor! Och som sagt, det ar ovarderligt att ha minnena dokumenterade nagra ar senare.
Duktiga Tjejen
Min familj är verkligen de enda som har klagat på detta och fortfarande klagar – sjukt trist!
Cinderalley
Meh! Verkligen!
burg
att uppleva saker som blir till anekdoter är så himla fint. dessutom verkar du så skönt icke-moraliserande.
Cinderalley
Moraliserande ar for kristdemokrater 🙂
Johanna
Vilken underbar historia! Måste ha varit sjukt spännande att vara den första han pratade med, tänk hur mycket han måste ha missat där inne. De läser väl såklart tidningar etc, men ändå. Häftig grej.
Det är kul att dokumentera, då minns man så mycket mer i efterhand än vad man hade gjort annars.
Cinderalley
Precis! Som dina bilder fran ett frammande land – hur fint som helst att ha det dokumenterat ju!
Jenny
ÄLSKAR sådana här historier. Borde samla in och spara i bok.
Cinderalley
DU borde skriva en san bok – alskar dina Mexicohistorier!
Annika i Colombia
Åh! Önskar också att jag hade kameran med mig oftare. Och kom ihåg att fota när jag har den med.
Cinderalley
Gor man det till en vana sa kommer det automatiskt sen 🙂
Sussie
Jag är en fegis o hade nog inte vågat prata med honom…. än mindre ta en bild .. o få en kyss, haha. 🙂
Har också alltid kameran med. Ett måste.
Cinderalley
Haha asch, you gotta live a little och allt det dar. Dessutom var han faktiskt himla trevlig.
Linnéa i Colorado
Kan vara den bästa anekdoten jag någonsin läst!
Cinderalley
Det ar nog klart den basta anekdoten jag har pa lager, sa skont att hora att den gick hem 🙂
Egon
Vilken fantatisk historia! Nyfiken på vad han berättade om sin tid i fängelset?
Cinderalley
Vi pratade faktiskt inte så mycket om det. Men jag känner av någon anledning en massa folk som har suttit i fängelse, så såna historier har jag en del av. Det får bli ett annat inlägg!