I fredags hade jag tid för magnetröntgen av min handled. Ni vet, den som jag stukade för snart ett år sen och som fortfarande inte har läkt. Jag har aldrig gjort en MRI tidigare, så var inte beredd på hur extremt otrevligt det skulle vara att ligga absolut blixtstilla i en trång tub i en halvtimme medan det lät som ett brandalarm var i full gång omkring en. Såatteh, det var kanske tur att jag gjorde detta klockan 19:30 på en fredag, och kom direkt från att ha varit på ett bryggeri och druckit några öl med jobbet. Hade jag gjort detta nykter hade det möjligen varit ännu värre.

Häromdagen fick jag i alla fall resultaten, som visade att de inte hade hittat någon structural damage. Och det är väl bra, eftersom det innebär att jag inte behöver opereras, men det är ändå lite frustrerande att ha så här ont utan att någon riktigt har en lösning på det.

Eftersom den samlade läkarkåren inte har några svar så gör jag vad jag kan på egen hand. Jag inser själv att en av anledningarna till att jag har så ont i axlar, händer och nacke är för att jag inte har kunnat träna ordentligt på snart ett år och därför inte har några muskler uppbyggda som liksom skyddar mig från sånt här. Och det är svårt att till exempel lyfta vikter för att bygga upp axelstyrka när ens handled inte funkar, så jag gör annat istället. Springer en massa, till exempel. Och kör pilates. Innan min olycka gick jag och tränade på en pilatesstudio två gånger i veckan, men de är så fokuserade på att dra och lyfta och ha sig, så nu kör jag lättare pass hemma istället.

Och att träna hemma har onekligen sina fördelar. Till exempel världens gulligaste träningspartner, aka pilateskatten Ninja.

pilatescat