När jag får en sällsynt släng av hemlängtan till Sverige brukar jag tänka på myggor. Då går det över. Jag är en sån person som myggor älskar, och jag är dessutom allergisk mot myggbett. Eller ja, det är självdiagnostiserat, men alla mina myggbett svullnar upp till tennisbollsstorlek och gör ont. Så en grej som är extrabra med södra Kalifornien är att vi, till skillnad från sommarsverige, i regel är väldigt skonade från blodsugande insekter.

Förutom just nu, tydligen. De senaste två veckorna har jag blivit fullkomligt uppäten av mygg. Förra veckan fick jag 11 myggbett runt fotlederna inom loppet av ett par timmar, och i fredags kväll hade min ena fot svullnat upp så ordentligt från detta att jag inte kunde gå på den. Paul fick gräva fram ett par gamla kryckor ur garderoben så att jag i alla fall kunde ta mig runt huset. Jag hade glömt hur jävulsjobbigt det är att bli insektsbiten.

myggbett (Obs att detta foto är taget två dagar efter att det var som mest svullet. *Insert skriet-emoji*)

Jag nämner detta eftersom jag ska till Costa Rica om en månad, och är det något Costa Rica är känt för – förutom djungel och stränder – så är det äckliga insekter som bär på äckliga virus. Speciellt just nu när zikaviruset har fått så pass stor spridning. Och även om zika kanske inte är min största oro så är jag på riktigt orolig över att bli så myggbiten att jag förvandlas till en stor kliande svullen boll som inte kan gå eller sova ordentligt.

Så jag varvar mina googlingar av “chemical bug repellent” med att bildgoogla “Costa Rica waterfalls”. För känslan av att inte vilja bli myggbiten överträffas trots allt av tanken på att jag om en månad kommer befinna mig i det här paradiset:

costa-rica-waterfall

costaricajungle

costa-rica-Nicoya-Peninsula