Vet ni att jag inte en enda gång har funderat på att flytta tillbaka till Sverige? Inte en enda gång på snart nio år. Men nu börjar jag nästan överväga att i alla fall börja fundera på det, om inte annat som en backup-plan för när allt går åt helvete på riktigt här.

Det har inte ens gått två månader sen Trump blev president, men han har redan åstadkommit så mycket skada. Och har ni sett det nya budgetförslaget? Nu är det väl förhoppningsvis en ganska liten risk att det röstas igenom utan ändringar, men ändå. I korta drag så vill Trump och hans lakejer ta pengar från medicinsk forskning, miljöskyddsmyndigheten, hälsovård för fattiga, public service-TV, socialdepartementet, kulturprogram för barn och ungdomar, biståndsprogram, jordbruk, infrastruktur, osv — och istället lägga 40 miljarder på att bygga en dum jävla mur, och ännu mer på att utöka försvaret.

Jag har svårt att förstå hur någon enda person röstade för detta. De enda som gynnas av den här politiken är de rika och mäktiga, medan de fattiga och sjuka kommer bli fattigare och sjukare och sen kommer de antagligen att dö.

Jag vet i alla fall inte hur länge jag personligen kommer vilja bo i ett land som tar pengar från cancerforskning, sjukvård och kultur för att finansiera ett potentiellt kärnvapenkrig. Och hur många forskare, intellektuella och andra högutbildade kommer vilja stanna kvar i ett land som inte ser dem som tillgångar, och som dessutom lutar åt att förvandlas till en diktatur? Det känns inte helt osannolikt att många som är privilegierade nog att kunna flytta härifrån gör det, och kvar blir de som inte har något val. Ett land fullt av sjuka och fattiga, styrt av en maktgalen narcissist. Det var kanske det som var planen från början?

Nä, nu blev det negativt igen. Här är en bild på en kanin jag träffade idag för att lätta upp stämningen lite:

kanin