Idag hände två helt FANTASTISKA saker som jag vill dela med mig av. 

1. Paul kom hem! Han och hans pappa har ju kört cross-country fram och tillbaka för att hämta upp en motorcykel. De körde sammanlagt 840 mil på fem dagar, vilket är helt sjukt mycket. Som en jämförelse är Sverige omkring 150 mil långt fågelvägen, så de körde alltså hela Sveriges längd gånger fem (and then some). På mindre än en vecka. Men Paul fick sin drömhoj i alla fall, så för honom var det helt klart värt det. Och jag är så glad att han är hemma igen. Nu måste vi bara lista ut var den ny hojen ska få plats eftersom vi redan har fem motorcyklar i ett enkelgarage…

2. Jag fick ta ut min expander! Ni vet det där tortyrredskapet jag har haft i munnen de senaste månaderna? Som har gjort så att jag inte kan äta riktig mat eller säga bokstaven E? Förra gången jag var hos min tandläkare, för en dryg månad sen, sa han “We’ll take it out next time”. Next time var alltså idag, och jag har räknat ner dagarna. Drömde mardrömmar igår natt om att jag missade min tandläkartid. Men när jag kom dit idag försökte de säga att jag behövde ha den inne i ytterligare fem veckor. NEJ TACK sa jag och insisterade på att ta ut den idag. Kan eventuellt ha gråtit en skvätt också. Eventuellt. Jaja, nu är den ute i alla fall. Det är en sån enorm befrielse att kunna röra vid gommen med tungan igen, att kunna prata normalt. Säga E. Ska aldrig mer ta detta för givet igen.

Hade den här konversationen med Katie efteråt. Förutom Paul är hon helt klart den person som har hört mig klaga på detta mest. (Jag har alltså inte kunnat dricka öl eftersom skummet liksom bara lägger sig ovanpå expandern och stannar där. Sjukt irriterande.)

NU SKA VI FIRA! Med öl! Och mackor!