Jag älskar den här tiden på året, när det börjar bli riktigt varmt ute igen. Sommarkänslan är min bästa känsla.

När jag flyttade till Kalifornien gjorde jag det med någon sorts förhoppning om att aldrig behöva frysa igen. Så blev det ju inte riktigt, för även om vintrarna här är milda så blir det ändå kallt på kvällar och nätter, och husen är inte byggda för temperaturer under typ 20 grader. Så de senaste månaderna har jag sovit med pyjamas, sockor och ca sju täcken för att inte frysa ihjäl om nätterna.

Men nu, nu börjar det äntligen bli sommar igen. Jag är så himla väderstyrd och kan må extremt dåligt när det är mörkt, kallt och regnigt. Men å andra sidan brukar jag må så bra när det är varmt och soligt ute att jag kan vifta bort de flesta problem, och det är tack och lov varmt och soligt nästan varje dag i San Diego. 

Det här med att ständigt gå och vänta på sommaren är något jag har gjort i hela mitt liv. I Sverige är det ju vissa år ganska otacksamt att vara sommarknarkare eftersom man ofta går runt och väntar på en sommar som aldrig riktigt kommer. Men oavsett känns det ibland rätt värdelöst att halva året bara är som en transportsträcka till varmare tider.

Nu ska jag sätta mig i trädgården och läsa ut min bok. Sen ska jag ta hojen till ett poolparty. Om inte detta är sommartecken vet jag inte vad som är.