Eftersom alla kör den där 10 year challenge-grejen just nu blev jag nostalgisk (händer hyfsat ofta) och började bläddra i mina fotomappar från 2008. Det var mitt sista år i Sverige, innan jag flyttade till USA i början på september det året. Så jag tänkte att vi tar en titt på mina sista månader som Stockholmsbo. Januari till augusti 2008 kommer här. 

Typ alla mina mappar från januari 2008 heter något i still med “Fest hos Hanna och Fredde”. Här är jag och Fredde på Bröderna Olssons, antagligen efter en hemmafest. Ett återkommande tema under den här tiden i mitt liv. Fattar inte hur jag orkade festa så mycket. (Eller jo, antagligen för att jag var 21 år gammal.)

Ett annat återkommande tema det här året är The Crack Babies, punkbandet jag spelade bas i då. I februari 2008 spelade vi på Stampen. Fint skare va. 

Vi spelade även in en musikvideo. Här finns den (och lite mer info om alla mina gamla punkband) om någon är nyfiken. 

2008 var gruppbildernas förlovade år. Här på en tunnelbanestation nära dig. 

I mars hade vi en av våra infamous Tequila Girlsnights, där en massa tjejer samlades hemma hos Ida och drack enorma mängder tequilashots (med apelsin och kanel, obs!). En av huvudanledningarna till att jag inte dricker sprit längre över huvud taget. 

Vi hade en massa spelningar, bland annat på en punkfestival i Norrtälje. Den här månaden gjorde jag dessutom ett par nya tatueringar på överarmen. 

I april tog vi en roadtrip till Strängnäs med en massa bra personer för att spela där också. Kul att jag klippte av mig håret i januari och redan hade tröttnat på det i april. Story of my life. Detta är alltså extensions. 

I april var jag även i London på punkfestival med det här gänget. Älskar att mitt liv på den här tiden kretsade kring att åka runt på olika punkspelningar med alla mina kompisar. Johan längst till höger på den här bilden var förresten i USA och hälsade på förra året. Vad gjorde vi då? Jo, åkte på punkfestival

Sen var det första maj och vi gick i syndikalisternas tåg som vanligt. Jag och Sakke skulle spela med The Crack Babies senare samma kväll, vi var förband till Mimikry (ni vet, Hjalle och Heavys band) på Pub Anchor, och av någon anledning tyckte vi att det var lämpligt att börja dricka redan klockan 9 på morgonen. Här är en video från den spelningen. Stackars Serkan, vår nyktra trummis. Vi andra var verkligen inte nyktra någonstans.

Bilden ovan är på ett pit stop i Björns trädgård på väg till första maj-firande på Kafé 44 tidigare under dagen. Jag vet förresten inte hur jag minns allt detta, jag har världen sämsta minne och kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Oh well. Moving on. 

I juni var parkhängsäsongen i full gång. Och gruppfotosäsongen, fortfarande. Och jag hade klippt Brody-frilla

Samma månad roadtrippade vi även ner till Göteborg för att… you guessed it, gå på punkspelning.

I juli var jag suddig i Kungsträdgården med Sakke och Matte.

I augusti, exakt en vecka innan jag flyttade till USA, stack jag och Sakke till Berlin för att se vårt gemensamma favoritband Leftöver Crack. Den dåvarande trummisen försökte ragga på mig så jag och Sakke fick åka med bandet i deras van till efterfesten på Köpi. Sen fimpade sångaren sin cigg i Sakkes Leftöver Crack-tatuering. PUNK. 

När vi kom hem spelade vi vår allra sista spelning med The Crack Babies, på Fullersta. Det var sorgligt. Som jag älskade det här bandet (och personerna i det).

Två dagar innan jag flyttade hade jag en gigantisk kaosfest hemma hos min mamma på Kungsholmen. ALLA jag kände var där, från en massa kompisar från hela Sverige till klasskompisar från universitetet till klasskompisar från grundskolan till mina syskon. Hela lägenheten på sex rum och kök plus balkongen var packad med folk. Det var ett fint sätt att få säga hej då till alla jag tyckte om och inte skulle komma att träffa igen på flera år.

Den första september 2008 flyttade jag till USA och blev kvar där. Lyckades inte ta mig tillbaka till Sverige igen förrän 2011. 

Det här blev ju ett extremlångt inlägg, så jag sparar resten av 2008, mina första månader i Kalifornien, till en annan gång. (Och om någon är sugen på fler nostalgi-inlägg finns ett här om sommaren 2007.)