Paul och jag firar femårsjubileum idag. Det kanske inte låter som så mycket egentligen. Jämfört med de par vi umgås med nästan dagligen ligger vi i lä – våra bästispar har varit tillsammans i 14, åtta och sju år, respektive. Men för mig är fem år en evighet. Mitt näst längsta förhållande, som tog slut när jag var 20, varade i omkring två och ett halvt år, så det här är redan dubbelt så långt, och hundra gånger bättre. 

Inte för att det är en tävling, eller något som ens går att jämföra. Men jag känner mig lycklig varje dag för att jag får vara med en så rolig och fin och omtänksam och generös människa, och för det liv vi har byggt upp tillsammans. 

Ett halvt decennium. Ganska bra jobbat ändå.