Bläck och järn

Jag hoppas att ni inte är trötta på festivalbilder efter alla Vegas-inläggen. I så fall får ni blunda, för här kommer en liten sammanfattning i bilder av Ink-N-Iron. Sen blir det nog inte fler festivaler förrän tidigast i juli, om ens då. Kanske försöker jag lägga tid och pengar på något mer konstruktivt istället. Vad nu det skulle tänkas vara.

Vi kom till Long Beach samtidigt som Ink-N-Iron slog upp portarna för dagen. Väl inne hittade vi Michele och hennes nya man Jason, nyss hemkomna från sin smekmånad på Hawaii. Det firade vi med att stå framför en bil och bli fotade.

Den här gamla chevan har kanske världshistoriens snyggaste lack. Matt svart och rött glitter. Så ska jag måla min motorcykel – eller rättare sagt, så ska Michele och Jason måla min motorcykel, eftersom de har en lackeringsverkstad i garaget.

Ja, här sitter jag på en båt och dricker öl, helt casual.

The Creepshow spelade som sagt, och det finns nog inget band som gör mig mer sugen på att stå på scen igen. Särskilt eftersom Sarah som sjunger och spelar gitarr är typ fyra äpplen hög och ändå rockar röven av varenda snubbe som någonsin stått på den där scenen.

Inne på tatueringsmässan sprang vi in i Rene, Celeste och Crystal. Först hade jag tänkt tatuera mig, men jag är tillräckligt svensk för att inte vilja sitta inomhus när det är fint väder ute så det fick bli en annan gång.

Slutbetyg på dagen (eller vafan, på livet i allmänhet): tummen upp!