Sverige,  Sverige vs. USA,  Vardagsfilosoferande

Lite hemlängtan och vad jag stör mig på med Sverige

På måndag åker jag hem till San Diego igen, och trots att jag har haft det helt fantastiskt i Stockholm (och London!) ska det bli skönt att komma hem. Mest saknar jag förstås min man och katterna, men även annat som jag kanske inte hade räknat med att sakna. En del svenska företeelser är så himla tröttsamma, och de blir mer uppenbara när man inte har varit här på tre år. Till exempel:

1. Vädret. Inte alltför otippat kanske, men nu är jag trött på hösten. September är min favoritmånad i södra Kalifornien, och jag saknar palmerna och den blåa himlen.

2. Systembolaget. Alltså, vad är grejen med att vuxna människor inte kan få bestämma själva vilken tid på dygnet och vilken dag i veckan de vill köpa alkohol? Och att man dessutom inte kan köpa det i samma butik där man köper mat och annan dryck? Jag har ändå jobbat på Systembolaget och alltid varit en förespråkare av det stora sortimentet och expertisen – men jag tar tillbaka allt positivt jag har sagt. Med risk för att låta en smula nyliberal så blir jag less på den här sortens förmyndarfasoner.

3. Tunnelbanan. Okej, jag vet att jag sa att jag saknade att åka tunnelbana, men det var nog mer i teorin, eftersom att åka tunnelbana i Stockholm är ungefär helvetet på jorden. I alla fall i rusningstrafik. Samt på kvällen, såvida man inte tycker att det är trevligt med fulla gubbar och tonårskillar som skriker otrevligheter efter en. Jag tror aldrig jag har åkt så mycket taxi som under de senaste två veckorna.

4. Den svenska instängdheten. Det där med att man inte småpratar med folk på gatan om man inte är psykiskt störd alternativt full. Att folk tränger, knuffar och armbågar sig fram utan att be om ursäkt. Att alla går runt med hörlurar i öronen och stirrar tomt framför sig. Att alkohol används som både socialt smörjningsmedel och som en ursäkt för alla avvikande beteenden. Att folk som jobbar i serviceyrken ofta är sjukt otrevliga. Och så vidare.

Sen finns det såklart också en massa sjukt bra saker här som jag nog kommer sakna när jag är tillbaka i USA. Till exempel god mat. Lite bättre standard på allt. Ett modernt bankväsende. Men det får kanske bli ett annat inlägg.

0 Comments

  • mirijam

    Det är det som jag märkt mest när jag kommit hem efter mina två turer till Kalifornien, att man inte pratar eller hälsar här när man möts på gatan.
    När vi kom hem nu sist (när vi var hos er en sväng) så var det ju full vår här och lite lättare, men gången innan, när jag kom hem i februari med massa snö och slask, så blev det sjukt uppenbart att folk bara gick och stirrade ner i marken hela tiden.

  • burg

    Åh gud jag håller med. Trots att varken Hamburg eller Berlin ligger söderut får man ändå tidigare vår och senare höst. Men men, inget Kalifornien här heller.

    Och systembolaget, vilken jävla skit.

    Tunnelbanan är så mkt värre här så jag håller tyst.

    Den svenska instängdheten ja, skitjobbig. Svenskar hajar inte hur sjukt öhövliga och oartiga de framstår som. Läs bara kommentarerna till den här artikeln tex http://www.thelocal.se/35404/20110815/

    • Cinderalley

      Den där artikeln var ju intressant, jag hör jämt sånt om svenskar och Sverige, men aldrig om något annat land!?

  • Annika i Colombia

    “Till exempel god mat. Lite bättre standard på allt. Ett modernt bankväsende.” Åh vad jag håller med! Det är nog det jag också saknar i Colombia från Sverige.

    Själv stör jag mig otroligt mycket på att folk i Sverige är såna tids-hitlers. Jag har blivit alldeles för latina på den punkten och tycker att det är jättestressigt när folk håller på och ringer och undrar var man är när man inte dykt upp 10 minuter efter utsatt tid… Herregud, det är ju bara 10 minuter…

    • Cinderalley

      Haha, mja, jag vet vad du menar, amerikaner är sämst på att passa tider också. Jag är nog fortfarande ganska mycket tids-hitler själv, men jag har satt det i system att komma för sent med flit så jag slipper vänta så länge på alla andra.

  • Duktiga Tjejen

    Saaa ju det med tunnelbanan, haha. Jag hatar den! Och höst är det oxå, men vi hade världens finaste sommar och det regnade typ inget. Vädret slog om en söndag precis innan du kom. Vill inte tänka på vintern som väntas… Panik!

    Trevlig resa hem snart, förstår att du måste längta massor efter din man och katter!

    • Cinderalley

      Vädret är ändå helt okej för att vara nästan-september i Sverige. Idag är det ju rena sommarvärmen till exempel!

      Tack, och ja, nu börjar det riktigt knipa i längtnerven.

  • stinnepigen

    Service är ett begrepp som helt enkelt inte finns i Sverige. Om man jobbar i ett serviceyrke, är kunder störande moment i ens vardag, inte själva grundlaget för ens inkomst. Det stör jag mig på. Kan också störa mig på den vitt utbretta bristande förmåga att visa hänsyn och samexistera med sina medmänniskor i den urbana miljön på ett hövligt och civiliserat sätt.

    Däremot förstår jag inte varför alla klagar på den s k svenska ‘instängdheten’ och att man inte småpratar med främlingar på gatan. Vad ska man göra det för överhuvuvtaget? Jag vill fan inte bli överfallen av pratsjuka jävlar så fort jag går utanför dörren, utan jag vill kunna gå i fred på gatan och själv bestämma om och när jag vill vara social och i så fall med vem, inte bli påtvingad andras sällskapssjuka.

    • Cinderalley

      Ja, precis så upplever jag det också.

      Nej det är klart, när jag fortfarande bodde i Sverige tyckte jag att det var rätt skönt att slippa snacka med främlingar också, och jag förstår om man inte orkar göra det jämt. Men det är ju inte som att alla pratar med alla jämt och ständigt i USA heller, mer bara när det är motiverat. Plus att man säger hej om man passerar någon på en annars tom gata, det gillar jag, det blir mindre awkward då.

  • anydaynow

    Håller helt med om instängdheten! Tycker inte heller att det handlar så mycket om att småprata med främlingar, utan mer om en generell positiv stämning. Som att hälsa på folk på en tom gata, eller framför allt det här med att be om ursäkt om man stöter till nån eller nästan krockar med nån som går i motsatt riktning. I Stockholm bufflar folk bara på utan att ens ge en en blick. Det tycker jag alltid är jävligt otrevligt när jag är där.

    En annan sak du missade tycker jag är ängsligheten. När man kommer utifrån så inser man verkligen att alla ser precis likadana ut. Gå upp för Götgatsbacken och du ser 40 kloner i exakt samma outfit och frisyr.

    • Cinderalley

      Men ja! Min syster som har varit i Peru ganska länge och jag hade samma konversation. ALLA ser ju exakt likadana ut! (Men kanske speciellt på Södermalm)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *