60% of the time, it works every time
Jag såg just det här inlägget hos Linnéa i USA och blev påmind om en av de grejer jag faktiskt saknar hemifrån Sverige. Det handlar om att ha växt upp med samma referensramar som de man umgås med. Jag har bott i USA i snart fyra år, och har helt okej koll på samtida amerikansk populärkultur. Men det omvända gäller förstås inte alls.
Det är slöseri med tid att försöka förklara ett skämt från Yrrol eller Nile City för en amerikan – dels för att det mesta är helt oöversättbart, dels för att det förmodligen inte är lika roligt om man inte har växt upp med det, och dels för att den här typen av humor helt enkelt inte GÅR att förklara. Det går inte att klä ut sig till Ronny och Ragge på Halloween och förvänta sig att någon ska tycka att det är roligt, det går inte att hänvisa till något ur Björnes Magasin eller Fem myror är fler än fyra elefanter, och det går inte att sitta hemma en lördagkväll och kolla på Melodifestivalen som någon sorts kulturell skyldighet.
Jag kan ibland känna att det är lite trist att inte kunna dela det som i populärkulturväg hjälpte till att forma min uppväxt, och som kanske påverkade min humor som vuxen mer än något annat, med de jag umgås med mest.
Fast å andra sidan hjälper det ibland att jag bor just i San Diego. Här går det alltid att klämma in en passande Anchorman-referens i den vardagliga konversationen, och ALLA fattar vad det är man citerar. (När jag gifte mig för två år sen hittade vi minst tre Anchorman-citat i gästboken från bröllopet. Bara en sån sak.)
15 Comments
Fiat
Åh världens bästa film! (Okej, lite av en överdrift men Anchorman får mig att sakna att vara bakis eftersom att den är så perfekt för det ändamålet!)
Cinderalley
Det ÄR ju typ världens bästa film! I alla fall den roligaste.
Linnéa i Colorado
Det är fasktiskt precis därför det inlägget hamnade där! Jag och två andra svenskar hade middag coh samtalet handlade just om hur värdefullt det är att kunna minnas / ha samma referensramar. Svenska är homogena som tusan och det är skönt att kunna skratta åt samma saker för vi har mer eller mindre likadana minnen.
Cinderalley
Ja, det är märkligt egentligen. Fast så kan jag känna att det är rätt mycket här också i och för sig.
Anja
Jag kanner igen mig sa mycket i det har! Varje gang jag aker till Sverige och halsar pa nufortiden ar det som en befrielse att alla vet vad jag menar och vi kan skratta at samma saker, aven om det efter sju ar utomlands borjar markas att jag inte har hangt med i vad som hander i hemlandet riktigt och kanner mig mer och mer som en “utlanning” nar jag ar dar.
Cinderalley
Jamen precis! Man hamnar lite mitt emellan och känner sig inte helt hemma någonstans i såna situationer, lite störigt.
Angelica
Nu bor ju jag i Sverige men jag kan sätta mig in i din situation litegrann i alla fall eftersom jag har en blogg på engelska med massor av internationella läsare. På grund av det kan jag inte blogga om saker som svensk politik utan att först förklara vad de olika partierna tycker och vilka de inblandade politikerna är. På samma sätt förstår jag många gånger inte vad mina internationella bloggvänner skriver om när de diskuterar något typiskt fenomen från deras hemland som jag aldrig hört talas om. Det värsta gällande det här är hur jag ibland online blivit HÅNAD av amerikaner för att jag inte känt igen fenomen som är väldigt stora i USA. Någon tyckte t.ex att jag var dum i huvudet för att jag inte visste vem Evel Knievel var. Men varför skulle jag veta det? Jag är svensk, inte amerikan!
Cinderalley
Haha, ja amerikaner är ju såna. De tror att världen kretsar kring USA och att alla har koll på allt härifrån.
burgschki
ja gud där känner man igen sig. samtidigt är det jobbigt när folk i sverige inte hajar ens nya referensramar. fast har faktiskt lyckats med att förklara nilecity o sällskapsresan för tysken (vi har ju glott tillsammans) fast hans favorit är ju fucking åmål.
Cinderalley
Jag lyckas aldrig ens få mina amerikanska vänner att kolla på svenska filmer eller serier med mig eftersom de inte orkar läsa textremsor! Liksom hallå.
Annika i Colombia
Å vad jag känner igen det! Och på samma sätt kan jag inte riktigt skratta åt “Chavo del Ocho” som bara är rolig för att alla här har växt upp med programmet…
Cinderalley
Ja, det finns en del såna grejer i USA också, då får man helt enkelt skylla på att man inte växte upp där när man inte tycker att det är roligt.
Bettie von Fraucht
åh! anchorman. best movie ever! helt loaded med bra grejer att referera till. jag och snubben delar ett tatueringsmotiv med texten afternoon delight. det är EN person som tagit den referensen!
Cinderalley
Haha, åh vad fint! Kom till San Diego så lovar jag att det är fler som kommer ta den.
Luis
Bra artikel, precis vad jag behövde!