Här kommer en till del i bloggserien ”Galningar som inte kan lämna mitt hus ifred”. I tidigare delar har vi till exempel fått stifta bekantskap med personen som lämnade flera lappar och presenter på min bil och utanför mitt hus och som jag polisamälde för stalking, personen som försökte banka in min ytterdörr klockan 5 på morgonen och som jag också skickade polisen på, samt den halvnakne mannen som stod på min tomt och kollade in genom ett öppet sovrumsfönster.

Igår när jag kom hem, måndag kväll klockan 21:30, satt det en okänd man på mina utemöbler. Jag har ett litet bord, två stolar och en bänk på gräsplätten utanför mitt hus, som för övrigt är inhängnat av en mur och ett stängsel med en grind i varje ände. Ingenting man bara råkar promenera förbi, med andra ord.

Jag frågade vad han höll på med och han svarade att han var där för att träffa någon som hette Marissa som han hade träffat på Craigslist och som hade sagt att hon bodde där. Jag sa att det inte bodde någon Marissa varken i mitt hus eller i något av grannhusen.

Han gjorde dock ingen ansats att gå sin väg, så jag påpekade att det var mina utemöbler han satt på. Han sa något i stil med “oh, I didn’t realize these were yours, I thought they belonged to everyone”. Alltså!? Är det svårt att se att de här möblerna hör till huset de står precis utanför?

Sen bad han i alla fall om ursäkt och gick sin väg.

Det var väl för all del en ganska harmlös situation. Men den där känslan av att som ensam tjej närma sig sitt hus sent på kvällen och se att det sitter en främmande man precis utanför ens hus och väntar. Den är inte jättekul.

Jag har som tur är världens bästa grannar som håller ögonen öppna och som sms:ade så fort killen gick igår för att se till att allt var ok. Men, som sagt. Kanske dags att flytta nu.