Vardagsfilosoferande

Äntligen ensam

Förra veckan var det exakt ett år sen jag och P gjorde slut, efter nästan sex år tillsammans. Det förhållandet jag trodde skulle vara för evigt, den personen jag trodde att jag skulle bli gammal tillsammans med. Nu blev det inte så, och vi tog helt klart rätt beslut när vi bestämde oss för att bryta.

P är fortfarande en av de viktigaste personerna i mitt liv, numera som vän och som den som känner mig kanske bättre än någon annan. Vi pratar nästan varje dag och umgås ganska ofta.

Han har en ny flickvän och jag hade fram tills för ett par veckor sen en ny pojkvän.

Jag och A träffades bara ett par veckor efter att jag och P gjorde slut, vi hade vår första dejt samma dag som jag flyttade ut. Jag träffade både P och A på Tinder. När P och jag träffades var Tinder fortfarande nytt. Jag satt hemma och läkte från en motorcykelolycka och kunde inte ta mig någonstans, så jag tänkte att jag lika gärna kunde ladda ner appen och se vad allt snack handlade om. Träffade P nästan genast, och tog bort appen igen.

Flera år senare laddade jag alltså ner den igen. Var absolut inte på jakt efter ett nytt förhållande, tvärtom, jag ville mest bara gå på nån dejt och kanske hångla lite. Var helt inställd på att vara singel så länge som möjligt, jag behövde verkligen tid för mig själv.

Men så blev det alltså inte. Började prata med A och sen var det kört igen, gick direkt från ett förhållande till ett annat.

Nu, ett år senare, har jag äntligen fått min välbehövliga ensamtid. Kan inte dejta även om jag skulle vilja det eftersom vi befinner oss mitt i en dödlig pandemi och jag är inte så sugen på att riskera livet och hälsan för nån snubbe. Är dessutom så trött på män i allmänhet. Jag funderade ändå häromdagen på om jag inte borde ladda ner Tinder igen bara för att hitta någon att prata/flörta lite med, men kom genast på bättre tankar. Det är så skönt att bli lämnad ifred.

8 Comments

    • Sanna

      Haha ja, de flesta jag känner som använt Tinder klagar på att de aldrig träffar någon där. Jag har uppenbarligen rakt motsatt problem!

  • B

    Gud jag kan inte hålla med MER! Är också själv efter ett uppbrott och mår så otroligt bra. All den tid jag la på att ta hand om mitt (ganska omvårdnadskrävande) ex kan jag nu lägga på mig själv. Jag har mina egna rutiner och intressen, och behöver inte oroa mig för nån annan så fort jag blir lämnad ensam. När det bara är jag med i bilden, har jag också sällskap av mig själv hela tiden. Lyssnade på en underfundig dokumentär på P1 om nakenbadet i Göteborg (den hette Sommar utan män). Damerna på badet pratade om att man var “själv, inte ensam!”. Det finns nog med liv för att hinna med många varianter av kärlek, just nu finns det ingen jag hellre vill ha kärlek av än mig själv. Kram pårej!

  • Maria

    Jag vart lämnad av min sambo i slutet av April, efter 17 år tillsammans. Han hittade en ny efter några veckor, jag njuter av att vara själv!
    Vi skriver fortfarande med varandra och planerar att fortsätta vara vänner. Det är lite konstigt alltihopa och han beter sig väldigt barnsligt till och från (mest till faktiskt), men överlag känns det bra.
    Det var dags, ingen av oss mådde bra och min livskvalitet har höjts med flera hundra procent sen jag flyttade till egen lägenhet och äntligen tog mig för att göra alla saker jag väntat på att han också ska vilja göra.
    Har börjat med bågskytte till exempel, träffat massor med trevliga personer där och är engagerad i den lilla lokala klubben.
    Vill verkligen inte ha ett förhållande, vill vara själv nu och bara bry mig om min hund och mina egna behov.

    Vet inte varför jag skrev allt detta nu men kanske för att visa att jag kan relatera till känslan av att det är skönt att bli lämnad ifred.

    • Sanna

      Blev väldigt glad av den här kommentaren, tack för att du delar med dig! Grattis till höjd livskvalitet och nya intressen! Visst är det skönt? Men varför är så många män så barnsliga??

      • Maria

        Jadu, känns som att det inte finns samma krav på att växa upp för många män. Alltid nån kvinna där som tar och plockar upp röran dom lämnar efter sig (både fysiskt och mentalt). Mamma, syster, flickvän, hustru, kvinnliga vänner..

  • Jenny

    Min syster var tillsammans med hennes barns pappa i nästan 10 år och gjorde slut bara för någon dag sen. Han är en bra pappa men inte en bra partner och tydligen var det som att uppfostra barn med en rumskamrat. Hon ser också framemot att få vara själv. Alltså verkligen vara ensam, för nu kan pappan ta barnen till sig när hon vill själv 😃

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *