Jag snubblade över en diskussion om matlådor hos Egoistiska Egon, och tänkte därför flika in ett inlägg om mina egna lunchvanor. Jag jobbar ju som bekant hemifrån, vilket innebär att jag varken behöver gå ut och äta lunch eller ta med mig en matlåda. Istället ägnar jag min lunchrast åt att ställa mig i köket och laga mat. Jag gillar att laga mat, så jag ser lunchmatlagningen som en ganska rogivande syssla som dessutom resulterar i omedelbar tillfredsställelse.

Men ibland saknar även jag lunchkonversationen jag missar genom att inte jobba på kontor längre, så en eller ett par dagar i veckan försöker jag styra upp lunchdejter med vänner som är lediga. Förvånansvärt få av mina vänner jobbar på vanliga 9-5-jobb så det brukar vara ganska lätt.

Sen tar jag ganska ofta bilder av det jag äter och lägger upp på Facebook. Jag vet att en del tycker att det är fånigt att fota sin mat, men själv älskar jag att titta på folks matbilder. Så till alla fellow foodies, här kommer en bildkavalkad med inte mindre än 14 av mina luncher de senaste två månaderna – både hemmalagade och på restaurang.

Vegetarisk penne carbonara, och tunnbrödsrullar med svenskt tunnbröd från IKEA

Spenattortellini med pesto och palmhjärtan, och grönsakslasagne med sallad

Gnocci med en sås på soltorkade tomater (och stans bästa mimosa) på Adams Avenue Grille, och tofuwok med ingefära och jordnötssås på The Mission

Grönsaksfyllda paprikor, och spenat- och fetaostomelett med avocado

Fettuccine med vodkasås på Edna’s, och blåbärspannkakor (och mimosa) på Adams Avenue Grille

Svenska pannkakor med lingonsylt på IHOP, och svenska pannkakor med färska jordgubbar hemma hos mig

Två olika luncher på San Diegos bästa vegetariska hamburgerrestaurang, Veg-N-Out

(Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att jag verkligen gillar pasta och pannkakor, dock ej i kombination.)

Vi hade ju som bekant grillfest här hemma igår. Som en av få vegetarianer i bekantskapskretsen utkämpar jag alltid en liten inre strid med mig själv när det ska grillas, speciellt hemma hos oss.

Jag slutade äta kött på eget bevåg i tolvårsåldern. Resten av min familj var, och är fortfarande, köttätare. Som tonåring drömde jag om den dag jag kunde flytta hemifrån och ha mina helt egna kastruller och stekpannor och tallrikar som aldrig ens hade kommit i närheten av en köttbit. Och det är fortfarande viktigt för mig – jag äter ingenting som har legat på samma tallrik som eller kommit i direktkontakt med något dött.

Jag har inga problem med att folk äter kött – så länge de respekterar mitt kostintag så respekterar jag deras. Däremot undviker jag att ha kött här hemma. Min man är allätare, men äter gärna vegetariskt och har inget emot mitt inofficiella köttförbud. Men det förstår jag också, att har man ett gäng allätande vänner över för att grilla så är det inte läge att tvinga folk att äta vegetariskt. Som sagt, jag respekterar att köttfri kost inte är för alla.

Men därav den inre striden. Jag biter ihop och grillar all min egen mat i folieförpackningar, men får ändå en bismak i munnen av måltiden som pågår omkring mig. Jag kommer inte ifrån det – kött är verkligen det äckligaste jag vet.