Jag försöker vara en sån person som liksom gör saker spontant, även om kontrollfreaket inom mig föredrar ganska noggrann planering. I onsdags svarade jag därför lite spontant på ett casting call där de sökte “real motorcycle riders” till en reklam, och fick ganska omgående detta svar: “Great look! Can you come to LA for casting tomorrow between 1-7 pm?” Jag var på väg att tacka nej, sen tänkte jag istället att jag skulle vara spontan, så jag tog en halvdag på jobbet och tog hojen till TriCo i Los Feliz.

trico

Castingen gick snabbt, det var en massa folk där och jag tvivlar starkt på att jag kommer få jobbet. Men det känns ändå helt ok med tanke på att det är en cigarettreklam som plåtas i North Carolina, vilket går helt emot typ alla mina principer. (Dock är det helt sjukt bra betalt, så det skulle samtidigt eventuellt vara värt att sälja sin själ för.)

Eftersom klockan vid det här laget var 16:30 och eftersom den helt bananas rusningstrafiken i LA varar mellan ungefär 14:30 och 21 så hade jag några timmar att slå ihjäl innan jag gav mig ut på motorvägarna igen. Så jag åkte till Santa Monica och träffade Peppe!

sannapeppe

När man bor på andra sidan jorden från de flesta som läser ens blogg blir det här med bloggträffar inte av så ofta, så man får passa på medan man befinner i samma stad som en annan bloggare. Vi tog en promenad längs Stilla Havet och pratade om allt möjligt. Mest försökte jag kanske övertala henne att komma och hälsa på i San Diego. Det var himla trevligt att ses i alla fall!

Vid 19:30 hade jag planerat att börja ta mig hemåt, men trafiksituationen var fortfarande så pass illa att jag satte mig på en restaurang istället. Varje gång jag är i LA förvånas jag över hur folk orkar bo i en stad där det tar minst en timme att ta sig någonstans oavsett avstånd eller tid på dygnet. Det är så sjukt stressigt. Jag var i alla fall hemma i San Diego igen strax efter klockan 23 efter en mycket spontan och trevlig dag, med ett stort minus för alla bilköer.