Äventyr,  Jobbrelaterat

Inspirerande kvinnor och att (inte) springa maraton

Jag har fått det ärofulla uppdraget att skriva ett stort reportage för San Diego Magazine om grymma kvinnor i San Diego. Har hittills intervjuat tre stycken, den ena mer inspirerande än den andra. Hör bara på detta:

Den första kvinnan jag intervjuade är arkitekt och svetsare och äger två hus som hon själv har renoverat från grunden. Hon är även professionell rallyförare och har vunnit guld i X Games, och coachar andra kvinnor som vill lära sig att köra/navigera i rallyracing.

Den andra kvinnan springer extrema maraton och är på väg att göra en Marathon Grand Slam, dvs ett maraton i alla sju världsdelar plus Nordpolen. För några månader sen sprang hon till exempel Marathon des Sables, ett sexdagars 251 kilometers ultramaraton i Saharaöknen, som har kallats “the toughest foot race on earth”.

Den tredje kvinnan fick veta att hon hade obotlig gallblåsecancer och mindre än tre månader kvar att leva. Mot alla odds lever hon fortfarande 10 år senare och har nu blivit den första personen på 250 år som har gått hela California Mission Trail på över 2570 kilometer (!) genom extremt svåråtkomlig terräng i Mexiko och Kalifornien, trots cancer och en bortopererad lunga. Hon har skrivit en bok som kommer ut i juli.

Jag som ändå har någon sorts självbild av att vara äventyrlig och göra normbrytande saker kände verkligen hur jag låg i lä när jag pratade med de här kvinnorna. Men samtidigt är det så sjukt inspirerande att prata med människor som göra såna här helt galna grejer. Om inte annat har det fått mig att självrannsaka en smula och känna att jag kanske borde åtminstone försöka springa ett maraton någon gång? Ett litet ynka maraton på asfalterade vägar en sval förmiddag känns ju ändå ganska uppnåeligt i jämförelse med att springa motsvarande 6 maraton på 6 dagar genom en sandöken i 48-gradig värme med all mat, vatten och campingutrustning man behöver under den tiden på ryggen. 

Äh, who am I kidding, jag lär ju inte springa några maraton, eller gå 120 mil till fots genom en mexikansk kaktusdjungel för den delen. Men jag hoppas ändå att det här reportaget (som kommer ut i slutet på augusti) kan inspirera andra att utforska sina gränser och göra något man annars kanske inte skulle ha gjort. Livet är kort!

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *